Roy Arne Lennart Andersson, född 31 mars 1943 på Uddevalla lasarettUddevalla kyrkoarkiv, Födelse- och dopböcker för Uddevalla lasarett, SE/GLA/13595/C I/5 (1942-12-16-1944-12-24) p 36, uppväxt i Göteborg, är en svensk filmregissör, manusförfattare, filmproducent och reklamfilmmakare. Han slog igenom som långfilmsregissör med ungdomsskildringen En kärlekshistoria (1970) och följde upp med det existentiella dramat Giliap (1975). Under många år ägnade sig Roy Andersson framförallt åt reklamfilm. I de korta reklamfilmerna utvecklade han ett bild- och berättarspråk baserat på långa tagningar i helbild, ett slags tablåer.
Detta filmspråk blev det karaktäristiska för de egensinniga och uppmärksammade filmerna i den trilogi av långfilmer som han gjorde under 2000-talet. Den första filmen i trilogin är Sånger från andra våningen (2000). Den vann bland annat fem Guldbaggar och jurypriset i Cannes. De följande filmerna i trilogin är Du levande (2007) och En duva satt på en gren och funderade på tillvaron; den senare tilldelades – som första svenska film – Guldlejonet vid Filmfestivalen i Venedig 2014.Nilsson, Christoffer (2014-09-06): "Roy Andersson vann Guldlejonet i Venedig". Aftonbladet.se. Läst 10 september 2014.
2000 tilldelades Sånger från andra våningen Greta-priset för årets bästa svenska film. 2025 röstade Svenska Filmkritikerförbundet med bred marginal fram filmen som den bästa utav de 25 senaste Greta-vinnarna.
Biografi
Tidiga år och studier Efter studentexamen på latinlinjen på Hvitfeldtska läroverket i Göteborg 1963 studerade han bland annat historia och dramatik–teater–film vid Lunds universitet och satte där upp pjäsen Sittgöken på Lunds studentteater. 1967 antogs han till den nya Filmskolan vid Svenska Filminstitutet. 1968 kom Den vita sporten, en dokumentärfilm, som handlade om den kritiserade Davis Cup-matchen i tennis i Båstad mellan Rhodesia och Sverige.
Roy Andersson skriver i sin bok Vår tids rädsla för allvar Andersson, R: Vår tids rädsla för allvar., sidan 13, tidskriften Filmkonst nr. 33, 1995 att han som ung, i slutet av realskolan, fick många starka läsupplevelser och att dessa påverkade honom att vilja bli författare som femtonåring. Vid 17 års ålder hade han fått två korta texter publicerade i Göteborgs-Posten och blivit såpass självkritisk att han aldrig vågade försöka igen. Istället blev det film. En av anledningarna till det var Filmkrönikan på SVT. I ett avsnitt av programmet visades kortfilmer från den kända filmskolan i Łódź i Polen. För Andersson var detta något helt nytt – ett alternativ till, som han själv skriver, "det vanliga utbudet i John Wayne-stil som gick på biograferna".Andersson, R: "Vår tids rädsla för allvar.", sidan 14. Filmkonst nr. 33, 1995.
I samma program berättades det också att en ny filmskola öppnats i Sverige, Filmskolan vid det nystartade Svenska Filminstitutet (senare Dramatiska Institutet). Andersson bestämde sig för att söka sig dit. Han var vid tillfället 18-19 år Andersson, R: "Vår tids rädsla för allvar.", sidan 15. Filmkonst nr. 33, 1995 och för att kunna bli antagen var man tvungen att vara 24 år gammal. Så i väntan på att uppnå den föreskrivna åldern blev det, som ovan nämnts, Lunds universitet. En annan filmupplevelse som Andersson tar upp som oerhört viktig för sitt eget filmskapande var när ungdomsgården i Jättesten, en förort till Göteborg, visade Vittorio De Sicas Cykeltjuven. Andersson framhäver den stora humanismen i filmen – en faktor, som påverkat honom mycket.Andersson, R: "Vår tids rädsla för allvar.", sidan 92. Filmkonst nr. 33, 1995.
Genombrott och senare filmer Roy Andersson fick sitt genombrott 1970, med sin första långfilm En kärlekshistoria, som blev både en kritiker- och publiksuccé. Hans nästa film Giliap kom 1975 och blev betydligt sämre bemött, vilket fick Andersson att dra sig tillbaka från långfilmen. Under de följande 25 åren ägnade han sig åt att regissera reklamfilm. Inom det området blev han framgångsrik och uppmärksammad. 1981 grundade han Studio 24, ett oberoende filmbolag och en studio i centrala Stockholm.
År 2000 kom hans nästa spelfilm Sånger från andra våningen, som han hade arbetat parallellt med under reklamfilmsåren. Filmen hyllades och fick flera priser på guldbaggegalan samt juryns pris under filmfestivalen i Cannes samma år. Även utländska kritiker uppmärksammade filmen. Roger Ebert beskrev den som "en av de underligaste filmer jag någonsin har sett". 2001 promoverades han till hedersdoktor vid Göteborgs universitet. 2007 kom nästa spelfilm Du levande, som fick ett positivt mottagande och bland annat erhöll pris i Schweiz för bästa bidrag i fantasykategorin. Du levande hade premiär (hösten 2007) på svenska biografer.
Privat och övrigt Roy Anderssons yngre bror Kjell Andersson är dokumentärfilmare och har bland annat producerat en uppmärksammad film om Sånger från andra våningen.
Roy Andersson var 9 oktober 2010 huvudperson i SVT:s Här är ditt liv.
Filmskapande
Långfilmer
En kärlekshistoria En kärlekshistoria (1970) handlar om ett ungt förälskat par och deras tillvaro kontrasterad mot en värld av vuxna. De ungas verklighet ter sig ogästvänlig och i mångt och mycket kylig. Utvecklingen av den svenska välfärdsstaten (frågor om ekonomi, status och så vidare) och alieneringen av människor, både i förhållande till varandra och världen i stort behandlas i filmen genom det unga parets ögon. Filmen var Anderssons första långfilm efter att han avslutat sina studier vid Filmskolan 1969, och mottogs med öppna armar. Kritiker och publik hyllade filmen och vid Berlinale i Berlin fick Anderssons debutfilm inte mindre än fyra priser. Som debuterande långfilmsregissör är det sällan man hittar sin egen prägel med en gång, och detta gäller även för Anderssons regidebut. En kärlekshistoria skiljer sig markant från den stil som vi kommit att förknippa med Roy Anderssons filmer längre fram i hans karriär. Dock, trots det mer klassiska bildspråket, finns drag av den tematik som han fortsatt behandla fram tills idag. I en intervju i SVT:s Filmkrönikan berättade Andersson ”att man kommer aldrig ifrån sitt grundtema – man har ju något i sig som man ständigt går och spinner på” Enligt honom själv var filmen tänkt att gestalta sanna ögonblick, en tanke som också genomsyrar en stor del av hans senare produktioner, men i En kärlekshistoria yttrar sig detta genom en eftersträvan av äkthet i skådespeleriet istället för att, som kännetecknar Andersson nu, lägga större vikt vid bildkompositionen.
Giliap Giliap (1975) Anderssons andra långfilm fick ett mycket svalare mottagande jämfört med debuten, både ifrån publik och ifrån kritikerkår, framför allt för att filmen till stor del inspelades i studiobyggen, vilket var rakt emot principerna för den nya, radikala svenska filmvågen, som ville se friare film inspelad på plats i verkligheten, inte som den gamla "stela" studiofilmtraditionen. Ingmar Bergman lär efter en visning av filmen ha sagt att Roy Andersson bör sluta göra film. Giliap innehåller, i likhet med En kärlekshistoria, en hel del samhällskritik men tonen har ändrats och blivit dystrare och lite allvarligare. Historien utspelar sig på ett gammalt hotell och handlar om de olika relationer som uppstår där mellan gästerna och personalen. Andersson säger själv att filmen handlar om vår egen oro inför vår framtid och utsikten att bli en kugge i hjulet och möjligheten att gå mot strömmen. I filmen märker man också hur Andersson går från det mera klassiska bildspråket från sin första film, till de mer tablåliknande långa tagningarna som blivit hans signum.
Sånger från andra våningen Sånger från andra våningen (2000) blev ett stort kliv uppåt för Andersson efter de ljumma recensionerna av Giliap. Sånger från andra våningen vann fem guldbaggar, bästa ljud, bästa manus, bästa foto, bästa regi samt bästa film. Filmen fick även ta emot Juryns specialpris vid filmfestivalen i Cannes samma år. I den här filmen märks det tydligt hur Andersson har skapat sig ett eget uttryck genom den komplexa bilden. Under filmens fulla längd återfinns endast 46 klipp. Han klipper från en scen till nästa, men aldrig inom samma scen. Åskådaren får aldrig några förtydligande närbilder av någonting utan allting presenteras i välkomponerade bilder i djupled. Detta signum har som sagt vuxit fram under Andersson olika reklam- och kortfilmsprojekt och kommer för första gången till användning i en långfilm. Filmen har ingen speciell protagonist utan handlar mer om en mängd olika människors liv och gärningar, utan någon speciell relation till varandra. Trots att den skiljer sig så pass mycket från de två tidigare filmerna delar de ändå mycket av samma tematik. Människorna blir allt ensammare när världen bara kallnar. Andersson ökade också det samhällskritiska innehållet gentemot de två föregående filmerna, samtidigt som han drog ner på realismen. I scener som exempelvis den när en ung flicka knuffas ner för ett stup, inför representanter från samhället (präster, militär, folk i svarta kostymer eller folkdräkt), rör sig i gränslandet till det surrealistiska. Följden av detta tilltag är dock att kritiken blir knivskarp, nästintill övertydlig.
Du levande miniatyr|Roy Andersson med Nordiska rådets filmpris, 2008. Du levande (2007) är också den en uppvisning av Anderssons speciella bildspråk och påminner mycket mer om Sånger från andra våningen än någon av hans andra långfilmer. Också här presenteras en rad rollfigurer som alla har olika problem i sin tillvaro. Filmen inleds med ett citat av Goethe, från vilket filmen också hämtar sin titel: ”Gläds då, du levande, i din ljuvt uppvärmda säng, innan Lethes iskalla våg slickar din flyende fot.” Frasen uppmanar alltså till att glädjas vid att vara vid liv innan det är för sent, men många av människorna i filmen är inte det minsta glada och tillbringar största delen av sin tid med att drömma om ett bättre liv. Samhället de lever i ger dem inte några möjligheter till någon lycka. Genom dessa olyckliga rollfigurers dagdrömmar formulerar alltså Andersson återigen en sylvass kritik, en nagel i ögat på den svenska samhällsbilden. Skillnaden mellan Du levande och Sånger från andra våningen ligger i realismen. Den förstnämnda är inte lika surrealistisk då drömsekvenserna presenteras som just sådana (oftast är de bara verbalt yttrade och visas inte upp i bild), istället för att som i Sånger från andra våningen visa vår verklighet draget till ett absurdum.
En duva satt på en gren och funderade på tillvaron En duva satt på en gren och funderade på tillvaron, är den sista filmen i "en trilogi om att vara människa" som även innehåller Sånger från andra våningen och Du levande. Filmen hade premiär vid Filmfestivalen i Venedig 2014, där den tilldelades det prestigefyllda priset Guldlejonet som första svenska film någonsin.
Om det oändliga Långfilmen Om det oändliga hade premiär i september 2019 på filmfestivalen i Venedig där den vann priset för bästa regi. Filmen liknar den föregående trilogin, men utmärks av en kvinnlig berättarröst som beskriver scenerna i dåtidsform.
Kortfilmer
Till de viktigaste kortfilmsproduktionerna från Roy Andersson hör:
Någonting har hänt