Försvarsbeslutet 1958 formellt känd som Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1958. Propositionen, lades fram av Kungl. Maj:t (regeringen) till Sveriges riksdag den 14 mars 1958 och syftade till att fastställa Sveriges försvarsorganisation på längre sikt, samt att slutligt besluta om anslag för försvaret för budgetåret 1958/1959. Propositionen behandlade även viktiga organisationsfrågor för specifika försvarsgrenar och stödfunktioner. Försvarsbeslutet kom att fattas med Pragkuppen, Koreakriget och Ungernrevolten som bakgrund, där även kärnvapenhotet och handlingsfrihet för utveckling och anskaffning av ett svenskt kärnvapen spelade in.

Bakgrund Försvarsbudgeten för 1958/1959 hade varit preliminär i väntan på en bred politisk överenskommelse. Efter omfattande utredningar av Överbefälhavaren (ÖB) och arbete inom 1955 års försvarsberedning, nåddes den 4 februari 1958 enighet mellan de fyra demokratiska partierna. Denna enighet innebar att man skulle införa en ny försvarsorganisation som i huvudsak motsvarade ÖB:s "alternativ Adam" gällande kostnad och total försvarseffekt. Propositionen är regeringens förslag baserat på denna överenskommelse och Försvarsberedningens utlåtande.

För Krigsmakten kom försvarsbeslutet att innebära en satsning på kvalitet framför kvantitet, vilket innebar en mindre reducering av armén medan det skedde en kraftig omfördelning av resurser från flottan till flygvapnet, där attackflyget skulle överta de större fartygens uppgifter. Samtidigt skulle försvarsanslaget inför varje år räknas upp automatiskt med 2,5 procentMassförstörelsevapen, ett resultat av det kalla kriget Avläst 30 mars 2009.

Försvarsbeslutet var en överenskommelse med bred politisk majoritet, då samtliga borgerliga partier och Socialdemokraterna ställde sig bakom beslutet. Bedömningar som låg bakom beslutet var inte helt dominerade av försvarspolitiska överväganden, utan motiverades också med sakskäl som samhällsekonomisk utveckling och det statsfinansiella läget.

Försvarsbeslutet innebar även en prioritering av den initiala effekten framför uthålligheten. Utvecklingen av sovjetiska kärnvapen och införandet av taktiska kärnvapen i Nato och Warszawapakten ledde under början av 1960-talet till en omfattande omplanering. Det ökade kärnvapenhotet medförde krav på ökad utspridning, rörlighet och skydd. Ett kärnvapenkrig bedömdes leda till ett ytkrig utan tydliga fronter och ett högre stridstempo.

Alternativa handlingsvägar Alternativen Adam, Bertil och Cesar togs fram av Överbefälhavaren på uppdrag av departementschefen, alltså försvarsministern, som en del av en större försvarsutredning. Syftet var att ge regeringen olika handlingsvägar för att utforma framtidens försvar inom olika ekonomiska ramar. Alternativen Adam, Bertil och Cesar skulle utgå från 1954 års försvarsförslag, justerat till 1957 års kostnadsläge. Ett fjärde alternativ, David, skulle utgå från en i stort sett oförändrad kostnadsram, motsvarande ca 75 % av 1954 års nivå.

Aspekt Adam Bertil Cesar David Kostnadsnivå ca 95 % av 1954 års förslag ca 90 % ca 85 % ca 75 % Invasionsförsvar Två huvudriktningar Begränsat Endast fördröjande Mycket begränsat, endast punktvis Luftförsvar I viktiga landsdelar Som Adam Endast i östra Mellansverige eller Sydsverige Antingen som Bertil eller mycket begränsat Marinen Reducerad men bibehållen Ytterligare reducerad Nära avvecklad Endast kustbevakning och lätt kustartilleri i Stockholms skärgård Armén Minskad men moderniserad Ytterligare reducerad Kraftigt reducerad Reducerad till mindre än hälften Fredsorganisation Viss rationalisering Fler indragningar Omfattande indragningar Ca 20 förband dras in Importskydd Möjligt Begränsat Ej möjligt Ej möjligt Försvarsberedningens bedömning Godtagbar Avråds Avråds Avråds

Överbefälhavarens förslag från 1957 Förslaget utarbetades som ett alternativ till de kostnadsramar som regeringen angivit. Det byggde på att 1954 års försvarsförslag skulle ha realiserats med start 1955/1956. Förslaget hade en något högre kostnadsram än alternativen Adam, Bertil och Cesar.

Kriterium ÖB 1957 Adam Bertil Cesar David Kostnadsnivå 100 95 90 85 75 Invasionsförmåga 100 85 60 30 10 Luftförsvar 90 80 60 40 20 Marin kapacitet 90 75 50 30 10 Arméns styrka 100 85 60 40 20 Importskydd 90 80 50 20 0

Den strategiska kontexten och försvarets målsättning Sveriges försvarsläge bedömdes som strategiskt viktigt, det på grund av landets geografiska placering mellan de stora maktblocken. Målsättningen för försvaret, sedan 1948, bibehölls: att kunna ge uttryck åt försvarsviljan, avvisa kränkningar, samt att förhindra en angripare från att få fast fot på svensk mark. Försvaret skulle kunna möta överrumplingsförsök och genom segt motstånd säkerställa Sveriges handlingsfrihet.

Propositionen betonade att den snabba militärtekniska utvecklingen, med framväxten av atomvapen, kemiska stridsmedel, robotar och avancerade teletekniska hjälpmedel, skulle komma att ställa nya krav på försvaret. Man måste räkna med att atomvapen skulle finnas i stora kvantiteter i mitten av 1960-talet och inte längre skulle betraktas som exklusiva. Även utvecklingen av interkontinentala robotar och ubåtsbaserade robotar lyfts fram. Det konstaterades att Sverige måste studera möjligheterna att förvärva taktiska atomvapen. Det är en dubbel uppgift att både utveckla nytt och modernisera befintligt materiel.

Försvarsgrenarnas utformning Flygvapnet prioriteras: För att möta det ökade hotet från luften och stärka både invasions- och luftförsvaret, föreslås en kvantitativ förstärkning av flygvapnet. Detta innebär en ökning av totala antalet jaktflygplan med 18% och attackflygplan med 50%. En övergång till mer allvädersjakt (nattjakt) inleds. Utveckling av luftförsvarsrobotförband och förstärkning av luftbevakning och jaktstridsledning ingår. Armén: Minskning av antalet fältbataljoner med ca 12% och lokalförsvarsförbanden med 14%. Fokus ligger på kvalitativ modernisering: ökad eldkraft (nya stridsvagnar, pansarvärn, artilleri, radar), förbättrad rörlighet (motorisering), effektivare ledning och samband. Särskilda ABC-skyddsförband införs. Marinen: Utveckling mot en "lätt flotta" med fler, mindre men slagkraftiga fartyg. Antalet jagare minskar (ca 40%), motortorpedbåtar ökar (ca 30%), och fokus läggs på moderna ubåtar, torped- och minvapen. Kustartilleriet behålls inom marinen och moderniseras med bland annat robotbatterier och förstärkt undervattensskydd.

Armén För armén innebar försvarsbeslutet att man skulle tillföras en ny modern stridsvagn. Inför försvarsbeslutet togs det fram tre olika alternativ för vidare studier.Stridsvagn 103 C Avläst 30 mars 2009: Alternativ A – Anglo-amerikansk utveckling (M60 Patton) Alternativ T – Tysk-fransk utveckling (Leopard 1) Alternativ S – Svenskt förslag. Ett förslag som påbörjades att utvecklas redan 1956, en vagn i 30-tonsklassen med liten silhuett, starkt skydd och god rörlighet.

Alternativ S var det förslag som gick vinnande ur upphandlingen, detta på grund av den svenska neutralitetspolitiken och i viss mån även arbetsmarknadspolitiken. För att verka trovärdig som neutral stat, valde man att ta fram en egen vagn. Detta medförde även att det skapades arbetstillfällen inom försvarsindustrin. De första prototyperna på S-vagnen kom att beställas för leverans 1961. Åren 1967–1971 kom 290 vagnar av Stridsvagn S (som inom armén fick benämning Stridsvagn 103) att levereras och fördelas inom pansartrupperna.

Inom armén beslutades vidare att fem infanteribrigader av typförbandet IB 49 skulle avvecklas 1958 och att en pansarbrigad omorganiserades till infanteribrigad.

Åren 1957–1963 kom även tre regementen att organiseras som pansarinfanteri. Södra skånska infanteriregementet (I 7) Älvsborgs regemente (I 15) Södermanlands regemente (I 10)

Södermanlands regemente (P 3) kom 1957 att motta personal från det avvecklade Upplands regemente (I 8), vilket fick som resultat att regementet med brigad omorganiserades till pansarinfanteri under namnet Södermanlands regemente (I 10). År 1963 återfördes regementet till pansartrupperna, då under namnet Södermanlands regemente (P 10).

Förändringar inom armén Med försvarsbeslutet kom en större omlokalisering att göras av fredstida förband. En del av denna omorganisation kom att kallas mälarkarusellen, vilken kom att snurra på fram till 1982.

Regementsnr Regemente Garnisonsort Kommentar A 1 Svea artilleriregemente Sundbyberg Omlokaliserades 1963 till Linköping A 2 Göta artilleriregemente Göteborg/Kviberg Avvecklades 1962 och personal överfördes till Göta luftvärnsregemente (Lv 6) I 8 Upplands regemente Uppsala Avvecklades 1957 och personal överfördes till Södermanlands regemente (P 3). K 3 Livregementets husarer Skövde Beslut om avveckling revs upp 1959 K 4 Norrlands dragonregemente Umeå Uppgick 1958 som bataljon i Västerbottens regemente (I 20). InfKS Infanteriets kadettskola Stockholm/Bagartorp Omlokaliserades 1962 till Halmstad InfSS Infanteriskjutskolan Stockholm/Roserberg Omlokaliserades 1961 till Linköping Lv 1 Karlsborgs luftvärnsregemente Karlsborg Beslut om avveckling togs efter försvarsbeslutet. Avvecklades 1961. Lv 2 Östgöta luftvärnsregemente Linköping Avvecklades 1962. Lv 6 Göteborgs luftvärnskår Göteborg/Högsbo Omorganiserades till regemente samt med det även omlokaliserades 1962 till Kviberg i Göteborg. Lv 5 Sundsvalls luftvärnskår Sundsvall Beslut om avveckling ändrades 1959 till Karlsborgs luftvärnsregemente. P 3 Södermanlands regemente Strängnäs Omorganiseras 1957 till pansarinfanteri och beteckningsbyte till I 10 S 1 Signalregementet Solna Omlokaliserades 1957 till Uppsala. S 2 Signalbataljonen i Skövde Skövde Omlokaliserades 1961 till Karlsborg.

Under försvarsbeslutsperioden (1958–1963) kom totalt sju stycken brigader att påverkas av försvarsbeslutet. Fem stycken infanteribrigader utgick helt och hållet ur krigsorganisationen 1958. En pansarbrigad omorganiserades till infanteri och en infanteribrigad överfördes till Svea livgarde (I 1).

Brigadnr Brigad Garnisonsort KommentarIB 16 Hallandsbrigaden Halmstad Avvecklades 1958IB 25 Fältjägarbrigaden Östersund Omorganiserades 1958 till tre stycken självständiga fjällbataljonerIB 28 Upplandsbrigaden Uppsala Överfördes 1957 till Svea livgarde (I 1) under namnet Upplandsbrigaden (IB 38)IB 34 Östgötabrigaden Linköping Avvecklades 1958IB 38 Västmanlandsbrigaden Uppsala Avvecklades 1957, personalen överfördes till Södermanlands regemente (P 3)PB 10 Södermanlandsbrigaden Strängnäs Omorganiseras 1957 till infanteribrigad

Flygvapnet

För flygvapnet innebar försvarsbeslutet en mindre avveckling av flottiljer, men genom denna nedskärning tillkom ett utrymme för moderniserades och förbättring av de kvarvarande delarna, bland annat genom införandet av flygplanen Saab 32 Lansen och Saab 35 Draken. Tanken med försvarsbeslutet var att få möjligheten att möta en angripare på längre avstånd och därigenom kom flygvapnet att prioriteras på grund av sin operativa rörlighet. Denna prioritering skedde på bekostnad av både armén och marinen.

De flygslag som fanns i landet var jakt-, attack- och spaningsflyg och bestod av flygplanstyperna: J 29 Tunnan (jaktflygplan och senare även spaningsflygplan) A 32 Lansen (attackflygplan och senare även spaningsflygplan och jaktflygplan) J 34 Hawker (120 stycken anskaffades för att öka jaktkapaciteten i väntan på J 35 Draken) J 35 Draken (jaktflygplan avsedd för snabba och högtflygande mål, senare även som spaningsflygplan)

Utöver satsning på nya flygplan beslutades det även att flygvapnet skulle tillföras ytterligare 31 baser om en kostnad på totalt 250 miljoner och att det totala antalet flygbaser skulle uppgå till 70 stycken inom Bas 60-systemet. Baserna skulle vara av tre olika typer Avläst 30 mars 2009 Bas A - användas ständigt under året och dygnet Bas B - tillfälligt i fred och ständigt i krig Bas C - endast användning i krig

Flygflottiljer