Raised on Rock/For Ol' Times Sake, ofta benämnt enbart Raised on Rock, är ett studioalbum av den amerikanske sångaren och musikern Elvis Presley. Det är hans 58:e album och gavs ut av RCA Records i stereo (APL1 0388) i oktober 1973. Albumet spelades in under en period då Elvis Presley i ökande grad påverkades av hälsoproblem och den pågående skilsmässan från Priscilla Presley. Det består huvudsakligen av material inspelat i Stax-studion i Memphis i juli 1973, men inspelningarna fick avbrytas innan de hade slutförts. Därför fick kompletterande inspelningar göras i Elvis Presleys hem i Palm Springs i september samma år.
Totalt spelades tolv låtar in. Två av dem sparades för framtida singelutgivning medan de återstående tio bildade albumet. Albumets enda singel var "Raised on Rock"/"For Ol' Times Sake", utgiven i september 1973. A-sidan "Raised on Rock" nådde som bäst 41:a plats på Billboard Hot 100-listan i USA.
Albumet Raised on Rock tillkom under en period då Elvis Presleys kommersiella ställning började försvagas efter de stora framgångarna med Aloha from Hawaii via Satellite tidigare samma år. Albumet nådde plats 50 på Billboard 200 i USA, och plats 48 på den konkurrerande Cash Box-listan. I Storbritannien placerade det sig som bäst på plats 36 på UK Albums Chart. Det sålde i knappt 200 000 exemplar i USA under sin första försäljningsperiod.
Bakgrund miniatyr|stående=1.2|Graceland, där Elvis Presley tillbringade sommaren 1973 tillsammans med sin dotter. Under inspelningarna pendlade han därifrån till Stax-studion. Efter den stora framgången med satellitkonserten Aloha from Hawaii och det tillhörande dubbelalbumet Aloha from Hawaii via Satellite i början av 1973, önskade skivbolaget RCA följa upp med nya album. Det album som släpptes i juli 1973, Elvis (The Fool Album), bestod i stort sett av de överblivna inspelningar som fanns tillgängliga och skulle komma att misslyckas försäljningsmässigt. Efter uppköpet av hela Elvis katalog av inspelningar fram till 1973 (se Katalogköpet), i vad som skulle visa sig vara en mycket fördelaktig affär för RCA men som då framstod som en enorm och riskabel investering, ville skivbolaget börja få avkastning på sitt köp. Utan något nytt material kvar att använda behövde nya inspelningar göras.
Elvis Presley var under våren fullt upptagen med att turnera, men i april fick de sista tio dagarna av engagemanget ställas in, enligt uppgift på grund av influensa och en bröstinfektion, och Elvis fick kortvarigt tas in på sjukhus. Turnerandet återupptogs och avslutades i början av juli. Vid sin hemkomst till Graceland i början av juli väntade ett brev från RCA, sannolikt utsänt på Elvis manager Tom Parkers initiativ, för att förmå den motvillige Elvis att göra nya studioinspelningar. I brevet stod att RCA förväntade sig sådana i mitten av juli för att uppfylla kontraktet, och att de skulle innefatta minst tio låtar för ett nytt popalbum, fyra för två nya singlar, och ytterligare tio för ett nytt religiöst album – 24 nya låtar som Elvis aldrig tidigare spelat in. Det hade då gått sexton månader sedan Elvis senast spelade in i studio.
Stax-studion miniatyr| Elvis och Priscilla Presley lämnar domstolen i Santa Monica efter att deras skilsmässa hade fastställts den 9 oktober 1973, under perioden då albumet Raised on Rock färdigställdes. Elvis var inför sitt fyra veckor långa sommaruppehåll ovillig att resa från Memphis. Han var trött efter det intensiva turnélivet, nedstämd till följd av den pågående skilsmässoprocessen med Priscilla (skilsmässan fastställdes slutgiltigt den 9 oktober) men samtidigt förväntansfull inför deras gemensamma dotter Lisa Maries månadslånga besök. Därför bestämdes att spela in på Stax Records i Memphis, alldeles i närheten av Graceland, så att Elvis kunde bo kvar hemma under inspelningarna. Initiativet kom från Marty Lacker, från Elvis innersta krets, som hade goda kontakter där i likhet med vad han tidigare hade haft på American Sound Studio. Chips Moman hade lämnat American Sound, som också hade upphört med verksamheten, varför något alternativ till Stax inte längre fanns i Memphis. Stax hade blivit en kreativ kraft i Memphis inom genren southern soul, och studion bokades till den 20 juli.
Till sessionen bokades flera av de musiker som Elvis hade arbetat med på American Sound 1969 – Bobby Wood på piano, Reggie Young på gitarr, Tommy Cogbill på bas och Bobby Emmons på orgel. Trummisen Gene Chrisman saknades, men i hans ställe hade kallats både Jerry Carrigan och Ronnie Tutt, vilken tillsammans med gitarristen James Burton var de två från Elvis liveband som också deltog. Dessutom medverkade nio bakgrundssångare: gruppen J. D. Sumner and the Stamps samt fyra kvinnliga sångare.
Väl på plats insåg ljudteknikern Al Pachucki att studion höll låg standard i jämförelse med den RCA-studio han var van vid. Mixerbordet hade bara åtta kanaler och var av den typ som RCA hade skrotat flera år tidigare. På Stax hade man, i likhet med hur Chips Moman arbetat på American Sound, spelat in lager på lager och byggt upp låtarna efterhand, medan Elvis föredrog att spela in live i studion, så att alla spelade och sjöng samtidigt. Stax-studion erbjöd inte samma möjligheter med individuella hörlursmixningar och att sången och instrumenten separerades i olika kanaler. Det gjorde det nästan omöjligt att uppnå någon tydlig ljudseparation, vilket gjorde det svårt för musikerna och sångarna att höra både sig själva och varandra. Enligt Pachucki var studions akustik mycket torr utan att det gick att göra något åt det.
Inspelningarna Till den första kvällens inspelningar dök Elvis upp flera timmar försenad. Han lämnade studion efter fyra timmar utan att något alls hade spelats in. Inspelningarna ägde rum under en period då Elvis hälsotillstånd försämrades påtagligt. Flera av musikerna reagerade på hans viktökning, ändrade utseende och beteende samt allmänna frånvaro. Samtidigt hade familj och medarbetare börjat uttrycka oro över hans omfattande användning av receptbelagda läkemedel. Två månader efter sessionen, den 15 oktober 1973, lades han in på sjukhus, där den två veckor långa behandlingen bland annat inriktades på ett beroende av det smärtstillande läkemedlet Demerol.
miniatyr|stående=0.8|Donald "Duck" Dunn (1967), som avlöste Tommy Cogbill som basist på de avslutande Stax-inspelningarna, däribland "Girl of Mine". Också följande kväll kom han flera timmar för sent, och hans tal var sluddrigt. Följande kvällar var Elvis i bättre form, men inspelningstakten var långsam. Det berodde inte bara på Elvis själv, utan också på låtmaterialet. De nya musikförlagsarrangemangen (se: Elvis Music och Whitehaven Music) gav inte tillgång till bättre material än de gamla hade gjort. Freddy Bienstock hade inte lyckats leverera slagkraftiga låtar, och Elvis ratade nästan genast de flesta som presenterades för honom.
Efter fyra inspelningsdagar, varav endast tre hade producerat låtar, hade redan Reggie Young lämnat för andra uppdrag, och ytterligare musiker måste lämna för andra åtaganden. Man hade antagit att inspelningarna vid det laget skulle vara klara. I deras ställe anslöt Donald "Duck" Dunn på bas, Al Jackson på trummor samt Bobby Manuel och Johnny Christopher på gitarr. När Al Pachucki anlände till studion upptäckte han att Elvis speciella lätta handhållna mikrofon hade stulits, och det enda som fanns i studion som ersättning var vad Pachucki betecknade som en mikrofon av betydligt sämre kvalitet. När Elvis spelade in "Girl of Mine" uppstod tekniska problem med ett brummande bakgrundsljud. Elvis menade att det lät konstigt i hörlurarna, och när Pachucki berättade om mikrofonstölden och att den nya mikrofonen enligt honom låg bakom problemen, lämnade Elvis studion för att inte återvända. Eftersom ingen visste om han skulle återkomma, använde producenten Felton Jarvis tiden under både den natten och följande natt åt att spela in musiken till ytterligare fyra låtar, varefter sessionen avblåstes.
Av de närmare trettio masterinspelningar som hade planerats för, hade bara nio färdigställts. När Elvis sedan krävde att "I've Got a Thing About You Baby" och "Take Good Care of Her" skulle reserveras för framtida singelutgivningar och därmed inte tas med på albumet, återstod bara sju låtar. Någon ny inspelningssession kunde heller inte hållas förrän efter att Elvis hade avslutat sitt månadslånga engagemang i Las Vegas den 3 september, och RCA:s planering innefattade en singel i september och ett album i oktober. Däremot fanns bakgrundsspår till ytterligare fyra låtar som Elvis skulle kunna lägga på sin sång på.
Elvis gick med på att göra sångpålägg på dessa under förutsättning att det skedde i hans andra hem, i Palm Springs i Kalifornien. RCA körde dit sin lastbil med inspelningsutrustning och satte upp en mobil inspelningsstudio på plats. Vid inspelningarna deltog James Burton och Charlie Hodge på gitarr; det gjorde även sånggruppen Voice, som Elvis nyligen hade engagerat och vars medlemmar, inklusive deras basist Thomas Hensley, assisterade på olika instrument. Den enda av de fyra förinspelade låtarna som Elvis lade på sin sång på var dock "Sweet Angeline". I stället valde han att tillsammans med musikerna spela in två andra låtar: "I Miss You" och "Are You Sincere?", och därmed förelåg tio låtar som kunde utgöra nästa album.
Albumet miniatyr|stående=0.75|Producenten Felton Jarvis (1967), som av RCA och Parker hölls ansvarig för det svaga utfallet av Stax-sessionerna. Ur RCA:s perspektiv hade Stax-sessionerna varit ett misslyckande. Också Parker var missnöjd, och producenten Felton Jarvis stod under hård kritik för att inte ha lyckats leverera. Parker lät meddela Elvis att inspelningarna skulle lämnas som de var och att inga ytterligare pålägg fick göras. Han rekommenderade dessutom RCA att inte låta Felton Jarvis ha något mer med albumet att göra – Jarvis, som redan tidigare befann sig i onåd hos RCA-chefen Joan Deary efter bland annat problemen kring fyrkanalsmixningen av albumet Aloha from Hawaii via Satellite och oenigheten om sammansättningen av albumet Elvis (Fool).
Joan Deary planerade dessutom ett nytt samlingsalbum, Elvis: A Legendary Performer Volume 1 – bestående av äldre masterinspelningar och tidigare outgivet material som efter katalogköpet helt ägdes av RCA – avsett att ges ut nästan samtidigt som Raised on Rock. Parker lyckades till slut få utgivningen uppskjuten till efter årsskiftet för att albumet inte skulle konkurrera med Raised on Rock.
Singeln "Raised on Rock"/"For Ol' Times Sake" gavs ut i september 1973 och albumet Raised on Rock en månad senare. Albumet fick begränsad uppmärksamhet från kritikerna, och både singeln och albumet misslyckades kommersiellt. Detta såg RCA som ytterligare ett skäl att göra sig av med Felton Jarvis. Men eftersom Elvis med eftertryck motsatte sig detta, behöll Jarvis ansvaret för den fortsatta produktionen.
Komposition, stil och texter Juli 1973: Stax Studio i Memphis miniatyr|The Drifters (1964), som var först med att ge ut "If You Don't Come Back" 1963.
"If You Don't Come Back", skriven av Jerry Leiber och Mike Stoller och först utgiven av The Drifters 1963, var den första låt som spelades in i Stax studio natten mellan den 21 och 22 juli 1973. Freddy Bienstock presenterade låten, vars rättigheter hade förvärvats inom ramen för den nya musikförlagsverksamheten. Elvis gjorde nio tagningar av låten, men utan något större engagemang eller någon påtaglig entusiasm. Det var en mörkt färgad soullåt som Elvis gav en funkbetonad omarbetning. Låten präglas av ett framträdande samspel mellan Elvis och de kvinnliga bakgrundssångarna Mary Holladay, Ginger Holladay, Kathy Westmoreland och Jeanie Greene, vilket närmast förvandlade den till en duett mellan Elvis och dem.