Adolf Fredrik (Fritz) Wetterhoff, född 11 juli 1878 i Helsingfors, död där 2 december 1922, var en finländsk aktivist och jurist. Han spelade en central roll i tillblivelsen av och Pfadfinder-kursen i Lockstedter Lager, och räknas som en av jägarrörelsens bakgrundsfigurer. Han var son till Onni Wetterhoff, brorson till Karl och Fredrika Wetterhoff samt Mathilda Asp.
Biografi Wetterhoffs mor Anna Charlotta Johanna Nescher, som var rikssvensk, dog när han var ung och han uppfostrades därefter av två fastrar. Han bodde först i Helsingfors och flyttade sedan till Tavastehus där ena fastern hade grundat en vävskola. Han tog studenten 1897 och började därefter studera juridik vid Helsingfors universitet. År 1909 avlade han en högre rättsexamen och året därpå utsågs han till stadsfiskal i Tavastehus, en position han innehade i två år tills han flyttade till Helsingfors.
I Helsingfors arbetade han som advokat och gjorde sig under denna tid skyldig till ekonomiska oegentligheter. Han använde sig av pengar från ett dödsbo som han hade som uppgift att sköta men lämnade landet några dagar före ärendet skulle behandlas i rättegången.
Wetterhoff bodde 1914 i Berlin och när första världskriget bröt ut sommaren det året inträdde han som frivillig i armén. Han tjänstgjorde i andra gardesinfanteriregementet i Berlin men ansökte i november om att få slippa militärtjänsten för att kunna organisera en befrielsekommitté för Finland. Wetterhoff fick Berlin intresserad av Finlands frigörelse från Ryssland. Han verkade därefter aktivt för att intressera tyska myndigheter för Finlands frigörelse från Ryssland och spelade en central roll vid grundandet av Pfadfinder-kursen i Lockstedter Lager och 27. jägarbataljonen.
Wetterhoffs sexualitet kommenterades i samtida vittnesmål, och han anses troligen ha varit homosexuell. Hans finländska motståndare ska ha använt detta mot honom genom att informera tyska myndigheter om saken, utan att det dock ledde till någon offentlig skandal. De äldre ledarna inom självständighetsrörelsen accepterade inte att någon som förlorat sina advokaträttigheter och betraktades som en politisk äventyrare skulle representera det blivande Finland. Hans personliga bakgrund och läggning bidrog till att han successivt marginaliserades, trots att han alltjämt åtnjöt förtroende i höga tyska kretsar.
År 1916 hamnade han i konflikt med Maximilian Bayer, jägarbataljonens tyske chef major, och anklagdes bland annat för konspiration mot Tyskland. Efter en kort tid i fängelse tvingades han som menig ut till västfronten, där han kämpade fram till slutet av första världskriget.
Han var senare verksam inom Finlands ambassad i Berlin och som generalkonsul i Hamburg. Mot slutet av hans liv återvände han till Finland och arbetade vid utrikesministeriets pressbyrå. Han avled 2 december 1922 av en kronisk hjärtsjukdom.
Källor
Noter
Externa länkar Kuka kukin oli 1961
Kategori:Födda 1878 Kategori:Finländska diplomater Kategori:Finländska jurister Kategori:Avlidna 1922 Kategori:Män Kategori:Diplomater från Helsingfors