miniatyr|Korsformig brosch av guldtråd med polykrom emaljdekor. Livrustkammaren. miniatyr|Virkat halsband med kalcedon, sterlingsilver och sötvattenpärlor. miniatyr|Koreanska örhängen från Sillaperioden (500-talet). miniatyr|Diadem från antikens Grekland. miniatyr|Diamanten Darya-e Noor från Iran.
Smycken är dekorationer som bärs för att utsmycka sig, såsom broscher, fingerringar, halsband, örhängen, armringar och armband. Smycken kan bäras direkt på kroppen eller på kläder. Ädelmetaller och ädelstenar förekommer traditionellt i smycken, men även andra bestående material, dock inte förgängliga prydnader som exempelvis levande blommor. Det är en av de äldsta artefakter som arkeologer kan hitta – det äldsta smycke man känner till är 100 000-åriga pärlor tillverkade av nätsnäcka.Study reveals 'oldest jewellery', BBC News, June 22, 2006. Smyckesformer varierar mellan kulturer men är mycket långlivade; de i de europeiska kulturerna vanligaste smyckena som nämns ovan har funnits sedan forntiden, medan andra smycken för näsan eller ankeln som förekommer traditionellt i andra kulturer är mindre vanliga. Historiskt sett har Asien haft mest påverkan på smyckesdesign och stil.
Smycken kan tillverkas av en rad olika material. Ädelstenar, halvädelstenar och liknande material som bärnsten och korall, ädelmetaller, pärlor och snäckor används ofta, och emalj har varit viktigt. I de flesta kulturer uppfattas smycken som statussymboler på grund av materialets värde, smyckets hantverk och för smyckets eventuella betydelseladdade symbolik. Nära nog alla kroppsdelar finns smycken till, från hårsmycken till tåringar och till och med könsorganen. Hur man smyckar sig skiljer sig mellan könen, mellan barn och äldre och mellan kulturer, men genomgående har vuxna kvinnor världen över alltid varit de som smyckat sig mest; i det moderna Europa är mängden smycken som vuxna män bär förhållandevis blygsam också jämfört med män i andra kulturer och i andra historiska tider. Smycken som i västvärlden främst burits av män av tradition är signetringar, manschettknappar och slipsklämma.
Etymologi och terminologi Ordet smycke finns i alla de nordiska språken, och kan härledas till medellågtyskans smuk och tyskans Schmuck, som i allmännare bemärkelse avser prydande, kostbar och praktfull dräkt eller handlingen att smycka sig."smycke" och "smuck" i SAOB Det danska ordet smuk betyder dock snarare 'vacker'. På svenska kan ordet hittas första gången hos Peder Swart 1558 och är sedan vanligt. Ordet är nära besläktat med ordet "smyga" vilket torde bero på att smycken som kedjor och armringar är smidiga och "smyger sig på" kroppen.https://runeberg.org/svetym/0891.html
Det engelska ordet jewellery, som tycks vara inlånat från franskan, har samma rot som jewel, 'juvel', och kan spåras till sent 1300-tal, med betydelsen 'dyrbart ornament' eller 'juvelhantverk'.http://etymonline.com/index.php?term=jewelry&allowed_in_frame=0
Form och funktion
Människor har använts smycken av otaliga orsaker: funktionella, vanligen för att hålla kläder eller hår på plats eller för att visa tiden (såsom med klockor) som en personlig eller social statussymbol, såsom med kungakrona eller vigselring som markering av tillhörighet i någon etnisk, religiös eller social grupp, såsom kors, ingenjörsring för att erhålla övernaturligt beskydd, såsom med amuletter URL: Magic Of jewels: Chapter VII Amulets av konstnärliga eller artistiska skäl som bärare av personlig mening, såsom vänskapsarmband.
De flesta kulturer har använt smycken för att förvara större förmögenheter. Smycken till hemgift eller som förvar eller uppvisning av mynt har förekommit i ett flertal kulturer. Dessutom har smycken använts som valuta eller handelsvara.
Många smyckesformer, till exempel broscher och spännen, uppkom av rent funktionella orsaker men utvecklades till dekorationer varvid deras praktiska roll försvann eller minskade.Holland, J. 1999. The Kingfisher History Encyclopedia. Kingfisher books.
Smycken kan också symbolisera medlemskap i grupp som i fallet med det kristna krucifixet eller judiska Davidsstjärnan, eller status som med kraschaner och ordenskedjor, eller förlovnings- eller vigselringar.
Att bära amuletter och religiösa medaljonger som Mirakulösa medaljen för att erhålla beskydd är vanligt i vissa kulturer. Dessa kan ha formen av symboler såsom ankh, växter, personer, kroppsdelar (som onda ögat), glyfer eller djur.Morris, Desmond. Body Guards: Protective Amulets and Charms. Element, 1999, .
Material och metoder Vid tillverkning av smycken brukar ädelstenar, mynt, eller andra värdefulla saker infattas i ädelmetall. Legering över alla metaller förekommer i smyckestillverkning. Brons till exempel var vanligt under romerska antiken. Juvelerare använder som regel guld, vitt guld, platina, palladium, titan eller silver. Nutida guldsmycken tillverkas vanligen med en guldlegering vars renhet bestäms i karat, vilken anges på smycket med en siffra som åtföljs av bokstaven K. I USA måste smycken innehålla åtminstone 10 karats renhet (41,7 % rent guld) för att säljas som guldsmycken, medan smycken i England kan innehålla 9K och säljas som guldsmycken. I Danmark och Grekland är 8K minimum.About gold jewellery Högre karat som 22K (91,6 % rent guld) och 24K (99,9 %) anses av västerländska juvelerare vara för mjukt material för smycken. I Kina, emellertid, får dock inte renheten i smycken understiga 24K för att saluföras som guld. Platinalegering varierar från 900 (90 % renhet) till 950 (95 % renhet). Silvret som används av juvelerare är oftast sterlingsilver eller 92,5 % silver. Rostfritt stål används ibland till bijouterier.
Andra material som används regelmässigt är glas, emalj, trä, snäckor, ben och elfenben, lera och polymerbaserad modellera, med mera. Naturliga material som hampa och hår har också använts för att skapa naturliga smycken.
Pärlor används ofta till smycken. De kan vara tillverkade av glas, metall, trä, snäckor, lera och så vidare. Pärlsmycken görs som halsband, armband, örhängen, bälten och ringar. Pärlorna kan vara stora eller små. De minsta prälorna är seedbead som kan användas till pärlbroderier eller skapa smycken med vävteknik. Pärlbroderier var mycket populärt under den viktorianska eran och har upplevt en renässans under 2000-talet. Det är också vanligt förekommande i afrikanska och indianska kulturer.
Silversmide, guldsmide och stenslipning brukar flera tekniker, däribland smide, götgjutning, lödning, svetsning, gravering, fasettslipning, cabochon, tumling och kall-lödning.McCreight, Tim. Jewelry: Fundamentals of Metalsmithing. Design Books International, 1997
Diamanter
Diamantutvinning började i Indien. Plinius den äldre må ha nämnt detta, men det är något omtvistat vilken sten han syftar på när han nämner "adamas".Pliny. Natural History XXXVI, 15 I början av 2000-talet stod Australien, Botswana, Ryssland och Kanada för större delen av världens diamantproduktion.
De brittiska kronjuvelerna innefattar Cullinandiamanten (Afrikas stjärna) som är en del av världens största slipade diamant, på 3,10675 carat (621,35 g)
Numera är diamanten populär i förlovningsringar, ett bruk som kan spåras tillbaka till bröllopet mellan Maximilian I och Maria av Burgund 1477."Diamonds Are a Girl's Worst Friend: The trouble with engagement rings." by Meghan O'Rourke at Slate.com on June 11, 2007
Övriga ädelstenar
Många ädelstenar och halvädelstenar används till smycken. Bland dessa finns: miniatyr|Karl den stores talisman. miniatyr|Diamanthalsband som utfördes på beställning av Napoleon Bonaparte. miniatyr|Kamé som föreställer kejsar Augustus. Bärnsten en forntida organisk ädelsten som är bildad av kåda som hårdnat under årens lopp. Stenen måste vara åtminstone en miljon år för att definieras som bärnsten, och vissa bärnstenar kan vara bortåt 120 miljoner år. Ametist har historiskt sett varit den mest eftertraktade ädelstenen från kvartsfamiljen. Den uppskattas för sin purpurfärg som kan variera från ljus till mörk. Smaragd är en av de tre huvudsakliga ädelstenarna (samman med rubiner och safirer) och är känd för sin gröna till blågröna färg. De har uppskattats genom historien och vissa historiker gör gällande att egypterna utvann smaragder från gruvor så tidigt som 3500 f.Kr. Jade är mest förknippad med färgen grön men kan ha en rad andra färger. Jade är starkt kopplad till den asiatiska kulturen, historien och traditionen, och benämns ibland "himmelsstenen". Jaspis tillhör familjen kalcedon och säljs i många olika färger. Jaspis kan därför ofta uppkomma i unika och intressanta mönster i stenen. Bildjaspis kallas ett slags jaspis som vanligen varierar i beige och brunt och skiftningar i färgen som ger olika mönster. Kvarts är en familj stenar som utgörs av kristaller i flertaliga färger och storlekar. Bland de mer berömda kvartsen är rosenkvarts, rökkvarts, ametist, citrin och bergkristall. Rubin är kända för deras intensivt röda färg och är en av de mest värdefulla ädelstenarna. Rubiner har varit eftertraktade i tusentals år. Ordet för rubin på sanskrit är ratnaraj, vilket betyder 'kungen av ädelstenar'. Safir den mest populära färgen är djupblå, men den finns i alla färger utom röd. Safirer har så kallade silkesfibrer som kan bilda stjärnmönster, så kallad stjärnsafir.http://geology.com/gemstones/ruby-and-sapphire/ Turkos finns bara på ett fåtal platser i världen, och största delen av världens turkosproduktion sker i sydvästra USA. Stenen uppskattas för sin färg (som vanligen går mellan intensivt mellanblå till grönblå) och sin antika historia. En del turkoser infattar mörkbruna ränder vilka kontratserar mot stenens färg.
Vissa ädelstenar (som äkta pärlor, koraller och bärnsten) klassificeras som organiska, vilket betyder att de tillverkas av levande organismer. Andra är oorganiska, vilket betyder att de vanligen består av mineral.
Det finns ädelstenar, som exempelvis ametister, som sjunkit i värde allt medan metoder att utvinna och möjligheten att sälja dem förbättrats. Ibland kan syntetiska ädelstenar fungera som ersättningar till naturliga, som är fallet med kubisk zirkonia som kan användas i stället för diamanter.Nassau, K. (1980).Gems made by man.
Ytbehandling av metaller
Det finns flera tekniker att behandla ytan av platina, guld och silver med. De vanligaste är högpolering, satin/matt, borstad metall, och att hamra. Högpolerade smycken är vanligast, och ger metallen en starkt reflekterande, glänsande yta. Satin eller matt yta ger smycket mindre reflekterande yta och används för att behandla ädelstenar som diamanter. Borstad yta ger smycket en textuerad yta och erhålls genom att borsta materialet mot ett annat (liknande sandpapperteknik) vilket ger ytan borstmärken. Hamrad yta skapas genom att slå en rundad hammare på smycket vilket ger det en vågformad yta.
Vissa smycken är pläterade för att åstadkomma glans eller för att ge det en viss färg. Smycken av sterlingsilver kan pläteras med ett tunt lager 99-procentigt silver (vilket kallas flashing) eller kan pläteras med rodium eller guld. Vanligare metaller kan pläteras med silver, guld eller rodium för att göra ytan vackrare.
Samhällspåverkan miniatyr|Signetring i guld och ametist med Lilla Brahevapnet. Skoklosters slott.