miniatyr|Carl Bildt var statsminister i regeringen Bildt. Regeringen Carl Bildt var Sveriges regering från den 4 oktober 1991 till den 7 oktober 1994. Det var koalitions- och minoritetsregering mellan Moderaterna, Folkpartiet liberalerna, Centerpartiet och Kristdemokratiska samhällspartiet, ledd av statsminister Carl Bildt från Moderaterna. Det var den första moderatledda regeringen på 61 år, efter regeringen Lindman II som satt 1928 till 1930.
Regeringen tillträdde till följd av riksdagsvalet 1991 och avgick till följd av riksdagsvalet 1994. Den efterträddes av den socialdemokratiska regeringen Carlsson III.
Enligt regeringsförklaringen eftersträvade regeringen, där så var möjligt, en bred förankring i riksdagen. Statsministern förklarade att "en konstruktiv opposition kommer att möta en öppen regering. I avgörande frågor – till exempel steget in i Europa och pensionssystemets trygghet – är enighet om färdriktningen särskilt angelägen." Men han förklarade också att regeringen tänkte föra en annan politik än Socialdemokraterna: "Men nu är kollektivismens tid slut. I vårt Sverige kommer samhället alltid att vara större än staten."www.riksdagen.se Riksdagens protokoll 1991/92:6 (Regeringsförklaringen)
Regeringsbildning
På förmiddagen dagen efter valet – måndagen den 16 september 1991 – inlämnade statsminister Ingvar Carlsson sin ansökan om entledigande till talman Thage G Peterson. Talmannen entledigade omedelbart statsministern och övriga statsråd. Under dagen förde talmannen samtal med samtliga ledare för de partier som invalts i riksdagen och informerade därefter de vice talmännen. På måndag kväll åt Bengt Westerberg middag hemma hos Carl Bildt där de diskuterade vilka regeringsalternativ som fanns. Bildt ville att Moderaterna och Folkpartiet skulle utgöra kärnan i en borgerlig minoritetsregering. Westerberg ansåg att det var läge för en borgerlig regering men att det fanns frågetecken för Centerpartiet som inte hade kunnat ställa upp på förslagen i Ny start för Sverige. Westerberg ansåg också att en borgerlig regering inte fick bli beroende av Ny demokratis stöd i riksdagen.
Dagen därpå uppdrog talmannen åt Moderaterna ordförande Carl Bildt att undersöka möjligheterna att bilda regering med bredast möjliga stöd i riksdagen. Därefter informerade han statschefen Carl XVI Gustaf. Senare under dagen informerades de övriga ovannämnda partiledarna, varefter de vice talmännen informerades.
Tisdagen den 24 september meddelade Carl Bildt vid ett möte med talmannen att han vid sina sonderingar i regeringsfrågan konstaterat att de fanns underlag för att bilda en borgerlig fyrpartiregering bestående av Moderaterna, Folkpartiet, Centerpartiet och Kristdemokratiska samhällspartiet. Under dagarna dessförinnan hade Carl Bildt per telefon lämnat talmannen en lägesrapport och denne hade haft kontakter med övriga partiledare. Under tisdagseftermiddagen hade talmannen kontakt med Alf Svensson, Olof Johansson, Bengt Westerberg och Ian Wachtmeister. Han träffade därefter på nytt Carl Bildt, som därvid ombads fullfölja förberedelsearbetet med att bilda en ny regering. Under kvällen informerade talmannen Thage G Peterson statschefen H.M. Konungen. Därefter informerades Ingvar Carlsson, de vice talmännen och Lars Werner i nämnd ordning.
Måndagen den 30 september sammanträdde kammaren första gången under valperioden. Ingegerd Troedsson valdes till ny talman och övertog arbetet med regeringsbildningen. Under eftermiddagen samtalade hon med ledarna för samtliga riksdagspartier och informerade därefter de vice talmännen. Morgonen därpå informerade hon statschefen H.M. Konungen. Under tisdagseftermiddagen samtalade talmannen med ledarna för de presumtiva regeringspartierna, varvid framgick att dessa var villiga att tillsammans bilda ny regering.
Vid kammarens sammanträde tisdagen den 1 oktober kl. 17 föreslog talman Troedsson riksdagen att till ny statsminister utse Carl Bildt, som avsåg bilda regering bestående av företrädare för Moderaterna, Folkpartiet liberalerna, Centerpartiet och Kristdemokratiska samhällspartiet. Förslaget bordlades.
Förhandlingarna om regeringsfrågan fördes först på lägre nivå där man gick igenom de frågor där det skulle kunna uppkomma konflikter. De viktigaste förhandlingarna skedde mellan de fyra partiledarna. Den 3 oktober möttes de fyra och diskuterade det sista utkastet till regeringsförklaring som de till slut kunde enas om. Samma dag sammanträdde de borgerliga partiernas riksdagsgrupper och respektive partiledare rekommenderade ledamöterna att rösta ja till regeringsförklaringen.
Vid kammarens sammanträde torsdagen den 3 oktober godkände riksdagen talmannens förslag med röstetalen 163 ja och 147 nej. 23 riksdagsledamöter avstod från att rösta. Socialdemokraternas gruppledare Jan Bergqvist förklarade att de röstade nej med hänvisning till att man gjort så i samma situation 1976, 1979 och 1981. Ny demokratis partiledare Ian Wachtmeister beklagade att det inte fanns en regeringsförklaring att ta ställning till inför omröstningen och partiet skulle därför lägga ned sina röster.www.riksdagen.se Riksdagens protokoll 1991/92:5 3 oktober 1991 (röstförklaringar)
Samma dag utfärdade talmannen på riksdagens vägnar enligt 6 kap. 4§ regeringsformen förordnande för Carl Bildt att vara statsminister.
Dagen därpå, fredagen den 4 oktober kl. 9, anmälde statsminister Carl Bildt för riksdagen de statsråd som han utsett att tillsammans med honom ingå i regeringen och avgav en regeringsförklaring. Skifteskonselj hölls, under H.M. Konungens ordförandeskap, samma dag kl. 11.30.
Statsråd
Industridepartementet bytte namn till Näringsdepartementet 21 oktober 1991, varför också departementschefen bytte titel, från industriminister till näringsminister.
Miljö- och naturresursdepartementet hette Miljödepartementet t.o.m. 30 november 1991.
Statssekreterare
Statsrådsberedningen: Peter Egardt (M) Samordningskansliet: Staffan Herrström (FP), Thomas Korsfeldt (C), Sven Gunnar Persson (KDS) Justitiedepartementet: Krister Thelin Utrikesdepartementet: Lars-Åke Nilsson, Alf Samuelsson, Frank Belfrage Försvarsdepartementet: Michael Sahlin Socialdepartementet: Carl-Anders Ifvarsson Kommunikationsdepartementet: Per Egon Johansson Finansdepartementet: Kjell-Åke Henstrand, Olle Wästberg (1991–1993), Carl B Hamilton (1993–1994), Urban Bäckström Utbildningsdepartementet: Bjarne Kirsebom, Odd Eiken Jordbruksdepartementet: Mats Denninger Arbetsmarknadsdepartementet: Göte Ekström Kulturdepartementet: Carin Fischer, Lennart Rohdin, Helena Dyrssen (1994) Näringsdepartementet: Hans Karlander Civildepartementet: Kurt Hedman Miljödepartementet: Anders Ljunggren, Jöran Persson
Organisation
I regeringen ingick 21 statsråd, en minskning med ett statsråd jämfört med den tidigare regeringen. Mellan de fyra i regeringen samverkande partierna fördelades 20 av posterna. Moderaterna erhöll åtta poster, Folkpartiet liberalerna fyra poster, Centerpartiet fyra poster och Kristdemokratiska samhällspartiet tre poster. Ett av statsråden, Reidunn Laurén, var partipolitiskt obunden. Statsrådet och chefen för socialdepartementet Bengt Westerberg (FP) utsågs enligt 7 kap. 8§ regeringsformen till ställföreträdare för statsministern.
Dagen efter regeringsskiftet utfärdades en förordning (1991:1329) om ändring i departementsförordningen (1982:1177) med innebörd att Industridepartementet den 22 oktober 1991 ändrade namn till Näringsdepartementet.
Den 1 december 1991 trädde vissa ändringar i departementsorganisationen i kraft (SFS 1991:1468). Ett nytt departement – Kulturdepartementet – inrättades för frågor om kultur, massmedier, invandring och jämställdhet. Bostadsdepartementet lades ned. Miljödepartementet ändrade beteckning till Miljö- och naturresursdepartementet. Frågor som rörde polisväsendet flyttades från Civildepartementet till Justitiedepartementet. Till Socialdepartementet flyttades frågor om bostadsbidrag från Bostadsdepartementet och frågor som gäller handel med alkohol med mera från Finansdepartementet. Till Finansdepartementet fördes från Civildepartementet frågor om den offentliga sektorn i allmänhet och vissa frågor rörande statsförvaltningen. Dessutom överfördes till Finansdepartementet vissa frågor om bostadsväsendet samt idrottsfrågor från Bostadsdepartementet. Frågor rörande biobränslen fördes till Jordbruksdepartementets verksamhetsområde från Näringsdepartementet. Regionalpolitiska frågor flyttades från näringsdepartementet till Arbetsmarknadsdepartementet. Till Näringsdepartementet flyttades frågor som gällde bland annat näringsfrihet och pris- och konkurrensförhållandena från Civildepartementet och vissa frågor som gällde byggnadsforskning från Bostadsdepartementet. Miljö- och naturresursdepartementet tillfördes frågor om markanvändning och bebyggelse med mera från det nedlagda Bostadsdepartementet.
Efter regeringsskiftet 1991 inrättades fyra samordningskanslier. Inom statsministerns kansli skapades ett samordningskansli under ledning av statssekreteraren Peter Egardt. I statsrådsberedningen fanns därutöver tre samordningskanslier för Folkpartiet liberalerna, Centern respektive Kristdemokratiska samhällspartiet under ledning av var sin statssekreterare. I statsministerns kansli ingick förutom samordningskansliet, en enhet för säkerhetspolitisk analys, en enhet för politisk planering och en enhet för press- och informationsfrågor.www.riksdagen.se Konstitutionsutskottets betänkande 1991/92:KU30 (Regeringsbildning, organisation)
Den 16 juni 1994 entledigade statsminister Bildt statsrådet och chefen för Miljö- och naturresursdepartementet Olof Johansson. Samma dag utsågs statsrådet Görel Thurdin till chef för Miljö- och naturresursdepartementet.
Försvarsminister Anders Björck och miljöminister Görel Thurdin entledigades från regeringen från den 3 oktober 1994. De valdes samma dag till riksdagens förste respektive andre vice talman. Statsminister Bildt förordnade utbildningsminister Per Unckel att uppehålla befattningen som chef för Försvarsdepartementet från den 3 oktober 1994 till dess en ny regering tillträtt. Jordbruksminister Karl Erik Olsson förordnades att för samma tid uppehålla befattningen som chef för Miljö- och naturresursdepartementet.
Regeringens politik Frågan om aktieinnehav Vid regeringens tillträde uppmärksammades att några av statsråden ägde aktier i börsnoterade företag och att innehavet kunde göra att jävsfrågor kunde uppkomma i samband med statsrådens ämbetsutövning. Av förvaltningslagen (1986:223) 11§ framgår att den som skall handlägga ett ärende är jävig om saken angår honom själv eller hans make, förälder, barn eller syskon eller någon annan närstående eller om ärendets utgång kan väntas medföra synnerlig nytta eller skada för honom själv eller närstående. Även om statsråden inte lyder under förvaltningslagen så brukar den ändå tillämpas.
Frågan om jäv gällde framför allt statsråden Per Westerberg och Ulf Dinkelspiel. Frågan togs upp av Konstitutionsutskottet som höll utfrågningar med Carl Bildt, Dinkelspiel, Westerberg, Reidunn Laurén och Bo Lundgren. Regeringen tillsatte en Etikkommitté för att ge råd till statsråd i denna fråga. Per Westerberg hade deltagit i beslut som gällde företag där han själv ägde aktier. KU ansåg att det behövdes klara regler om jäv och att möjligheten att aktierna sköts av en förvaltare studerades närmare.www.riksdagen.se Konstitutionsutskottets betänkande 1992/93:KU30 (Aktieinnehav)
Asylpolitik Regeringen Bildt upphävde luciabeslutet den 19 december 1991 som den socialdemokratiska regeringen tidigare fattat. Nu öppnades dörren åter för asyl till facto-flyktingar och värnpliktsvägrare.
Krispaketen