Sommarnattens leende är en svensk filmkomedi från 1955 med manus och regi av Ingmar Bergman.
Filmen är delvis inspelad i Skåne, på Jordberga slott utanför Trelleborg samt i Ystad. Den hade premiär annandag jul 1955 på Röda Kvarn i Stockholm.Dagens Nyheter, 24 december 1955, sid. 21
Handling Filmen utspelar sig huvudsakligen på ett skånskt herresäte kring sekelskiftet 1900. Den kretsar kring advokaten Egerman och hans familj, och de problem kärlekens kraft kan ställa till med. En välkänd scen är den där det förekommer rysk roulette.
Det är i en liten stad i början av 1900-talet. Advokat Fredrik Egerman har låtit skaffa teaterbiljetter. Desirée Armfeldt gästspelar i kvällens spektakel, säger hans notarie och överlämnar biljetterna. En gång var Desirée Armfeldt Fredrik Egermans älskarinna. Det pågick i två år, avslöjar notarien för ett biträde. Fredrik kommer hem till sin unga hustru Anne och sin vuxne son från ett tidigare äktenskap, Henrik, som studerar teologi. Fredrik beklagar att han skaffat bara två biljetter. Man teater är väl ett för världsligt nöje för Henrik, tillägger han. Fredrik tar sig en eftermiddagslur. Anne ligger bredvid honom. Desirée! säger han i sömnen. Vad jag har längtat efter dig! Anne sätter sig upp i sängen. Under kvällens teaterföreställning börjar Anne plötsligt gråta när Desirée står på scenen. Fredrik följer Anne hem. Pigan Petra, som öppnar för dem, är lätt klädd. Henrik sitter vid en ishink med en flaska i och ser skamsen ut. Vi har syndat, säger han i enrum till sin far. Fredrik kommer in till Anne i sovrummet. En dag ska jag bli din hustru på riktigt, säger hon. Och vi ska ha ett barn. Du måste ha tålamod med mig. Anne undrar också hur gammal den där Armfeldtskan kan vara. Kanske 50? Det tror jag inte, säger Fredrik. Sedan tar de god natt.
Fredrik besöker Desirée i hennes loge efter föreställningen. Fredrik, din gamle bock! säger hon glatt. Han berättar om sitt tvååriga äktenskap. Anne är oskuld. Han vill att hon ska komma till honom självmant. Har han älskat någon, är det hon. Hon tycker om honom som en far. Nu söker han Desirées råd och tröst. Fredrik följer med Desirée hem i sommarnatten. Han råkar falla i en vattenpöl. Han följer med henne in och får låna nattskjorta och nattrock, medan hans egna kläder torkar - en mans nattrock. Plötsligt får Fredrik syn på en liten pojke i nattskjorta. Den lille heter Fredrik, säger Desirée. Har jag? undrar den vuxne Fredrik. Ungen är min! säger hon. Det var du som gjorde slut, säger han. Tänkte du gifta dig med mig? frågar hon. Nej, det kan väl hända, svarar han. Det knackar på dörren, och in träder greven och ryttmästaren Carl Magnus Malcolm. Jag har 20 timmars permission, säger han till Desirée. Tre timmar hit, nio för dig, fem för min hustru, tre tillbaka. Till Fredrik säger han att han är svartsjuk och gärna duellerar. Fredrik körs ut i bara nattskjortan. Hans egna, våta kläder bärs ut efter honom.
Det är tidig morgon. Desirée kommer till ett slott. Det ägs av hennes gamla mor, en gåva mot löfte att aldrig skriva sina memoarer. Desirée går in i moderns sovrum och berättar att hon gjort slut med greve Malcolm. Sedan ber hon modern ordna en bjudning. Gästerna skulle då vara greven och grevinnan Malcolm, Fredrik och Anne Egerman samt Henrik Egerman. Malcolm berättar för sin hustru Charlotte om sin nattliga sammanstötning med Fredrik. Jag tolererar att min hustru bedrar mig, säger Malcolm. Men rör någon min älskarinna, blir jag en tiger! Anne kommer in till Henrik på hans rum. Du ska ha en örfil för att du kurtiserar Petra, säger hon. Hon ger honom örfilen - och smeker sedan hans kind. Han säger inget. Hon rusar ut. Anne har fått besök av Charlotte Malcolm. De skvallrar och talar nedsättande om Desirée Armfeldt. Charlotte visar för ett ögonblick upp sitt privata helvete. Hon hatar sin man - och älskar honom samtidigt. Hon skulle kunna göra vad som helst för honom.
Gästerna börjar anlända till gamla fru Armfeldts slott. Petra får hjälp av kusken Frid att bära in den egermanska packningen. I Henriks sovrum visar han henne en knapp. Trycker man på den, kommer en säng inåkande genom den till synes solida väggen från rummet intill - Fredriks och Annes sovrum. Greveparet Malcolm kommer till slottet i bil. Desirée talar med Charlotte på tu man hand. Vi är fiender, säger Desirée. Men det händer att fiender får gemensamma intressen. Desirée har en plan. Vid middagsbordet säger Charlotte att hon skulle kunna förföra advokat Egerman på en kvart. Hennes man ställer sig tvivlande. Hon föreslår ett vad. Under middagen brister Henriks fördämningar. Han ställer till en scen. Jag skäms över att vara din son! skriker han till Fredrik. Sedan ber han om ursäkt och lämnar bordet. Utbrottet tycks påverka Fredrik mindre än Annes sätt att se på och tala till Henrik. Också Anne lämnar bordet för att gå till sängs. Hon verkar yr. I sitt rum hör Henrik glada skratt från slottsparken. Det är Frid som uppvaktar Petra. Han jagar henne. Jag orkar inte längre, säger Henrik i sin ensamhet. Han tar skärpet till en nattrock för att hänga sig. Han söker fäste för det på en kakelugn -- men faller. Han stöter till knappen som Frid visade Petra. In i rummet kommer Annes säng. Hon ligger i den och sover. Han kysser henne, och hon vaknar. Åh, Henrik! säger hon. De förklarar varandra sin kärlek.
Vid ett träd berättar Frid för Petra om sommarnattens tre leenden. Han talar om det första leendet, när Henrik kommer springande. Frid och Petra hjälper Henrik och Anne att fly med häst och vagn. Förfärad ser Fredrik dem ge sig av. Frid och Petra nojsar vidare. Hon vill ha honom att avge äktenskapslöfte. Han talar om sommarnattens andra leende. På avstånd ser Desirée Fredrik och Charlotte gå in i ett lusthus. Desirée berättar för Malcolm vad hon sett. Jag tolererar att man kucklar med min älskarinna, säger denne. Men rör någon min hustru, blir jag en tiger. Malcolm gör entré i lusthuset. Han ber Charlotte gå, och hon lyder. Nu ska han och Fredrik spela rysk roulett: Två skott var. I en vanlig duell skulle Fredrik vara räddningslöst förlorad. De skjuter var sin gång. Revolvern klickar båda gångerna. Malcolm skjuter igen - klick. Desirée och Charlotte väntar i parken. Ett skott går av. Malcolm visar sig skrattande i lusthusets dörr. Jag laddade med sot, för fan! ropar han. Tror ni en adelsman riskerar livet för en lagvrängare? Desirée går in till Fredrik. Charlotte påminner sin man om vadet. Hon hade allt besvär att hålla Fredrik ifrån sig. Som vinnare av vadet vill hon nu ha sin man tillbaka. Han går skrattande med på det. Jag blir dig trogen tills den stora gäspningen skiljer oss åt, säger han. Desirée tröstar Fredrik. Lämna mig inte! säger han. Jag ger inga löften, svarar hon. Varför döpte du Lill-Fredrik till Fredrik? undrar han. Det är ett bra namn på en liten pojke, säger hon. Petra har övermannat Frid. Han lovar att gifta sig med henne. Skönare liv än det här livet finns inte, säger han. Då log sommarnatten för tredje gången, säger hon.
Rollista
Gunnar Björnstrand – Fredrik Egerman, advokat Ulla Jacobsson – Anne, hans hustru Björn Bjelfvenstam – Henrik Egerman, teol stud, Fredriks son Eva Dahlbeck – Désirée Armfeldt, skådespelerska Naima Wifstrand – gamla fru Armfeldt, Desirées mor Jarl Kulle – Carl Magnus Malcolm, greve, ryttmästare Margit Carlqvist – Charlotte, hans hustru Åke Fridell – Frid, kusk hos gamla fru Armfeldt Harriet Andersson – Petra, piga hos Egermans Jullan Kindahl – Beata, kokerska hos Egermans Gull Natorp – Malla, Desirées påkläderska Gunnar Nielsen – Niklas, Malcolms kalfaktor Bibi Andersson – skådespelerska Birgitta Valberg – skådespelerska Yngve Nordwall – Ferdinand Gösta Prüzelius - Betjänt Svea Holst - Påkläderska Mona Malm - Kammarjungfru Lena Söderblom - Kammarjungfru Josef Norman - Middagsgäst hos gamla fru Armfeldt Hans Strååt - Adolf Almgren, fotograf Lisa Lundholm - Fru Almgren Börje Mellvig - Notarie Ulf Johanson - Biträde på advokatkontoret David Erikson - Tobakshandlare Arne Lindblad - Skådespelare Einar Söderbäck - Ridåhalare Sten Gester - Betjänt Mille Schmidt - Betjänt John Melin - Hovmästare hos gamla fru Armfeldt Anders Wulff - Fredrik, Desirées lille son Viveca Heister, Birgitta Hellerstedt - Ej identifierade roller
Om filmen Bergman bygger en intelligent och sofistikerad komedi, inte olik dem som Hasse Ekman gjorde vid samma tid. Gestalterna i Sommarnattens leende kan ofta uppvisa en cynisk inställning till kärlek och sexualitet men likväl tråcklas ett lyckligt slut ihop.
Inspelningen av Sommarnattens leende påbörjades 28 juni 1955 och avslutades 29 augusti 1955. Därtill gjordes kompletteringar under två dagar i november 1955. Interiör- och exteriörscener spelades bland annat in på Jordberga slott och Övedskloster i Skåne.
I Stig Björkmans, Torsten Manns' och Jonas Simas intervjubok "Bergman om Bergman" berättar Bergman om Sommarnattens leende: "Med Sommarnattens leende" var det väl så, att då gällde det för mig att göra succé igen. Då hade "Kvinnodröm" gått åt helvete och så skulle jag återförena mig med Svensk Filmindustri. Det var en av de svartaste perioderna i mitt liv. Jag var regissör i Malmö sen ett par år tillbaka och Harrietperioden var slut, och jag hade lovat Carl Anders Dymling att nästa film inte skulle bli någon tragedi. Han hade också antytt att om det blir något allvarligare stycke, så är det väl knappast någon mening att tänka sig någon film den här sommaren. Jag behövde pengar så jag tänkte att det är nog klokast att göra en komedi. Jag tyckte att det var en teknisk utmaning att göra en komedi med ett matematiskt förhållande: man-kvinna, man-kvinna ... det är fyra par, och så blanda ihop dem och sen reda ut ekvationen. Så startade vi efter midsommar. Den varmaste sommaren i mannaminne. Det var fruktansvärt hett. (-) Vi hade gasljus och det var så varmt att gasen slocknade - den fick inget syre. När skådespelarna var iordningsgjorda, så sa man 'tagning' och 'kamera' och så slog svetten ut på dem. Det var en påfrestande inspelning och jag var magsjuk hela tiden. Min regiassistent hette Lennart Olsson, (-) och han gjorde en detaljrik pedantisk regibok, där han exakt antecknade allting om ljus och kamerainställning, scenerier och allt som passerade omkring för eget nöjes skull.(-) Vi höll på i femtifem dar och vi var verkligen på gränsen till nervsammanbrott alltihopa. Regiboken är ungefär lika tråkig som Xenofons Anabasis, men så står det plötsligt: "Vi äro alla nu ganska trötta, om man säger 'håll käften' åt Katinka Faragó (scriptan) så börjar hon gråta." Och så fortsätter det lika torrt. Det märks inte i filmen att den är gjord under en av mina svartaste perioder.Bergman om Bergman, s 105-108</ref>
Filmfestivalen i Cannes Sommarnattens leende var Sveriges bidrag vid filmfestivalen i Cannes 1956, där den belönades med "Prix de l'Humour Poétique". Enligt Bergman hade han ingen aning om att filmen var representerad i Cannes:Jag satt på skithuset och läste tidningen. Så läste jag - "Svensk film prisbelönad i Cannes". "Svensk film gör sensation", eller något sånt. Vad fan är det för en film, tänkte jag; jag trodde inte mina ögon när jag såg att det var "Sommarnattens leende". Sen reste jag ner till Carl Anders Dymling med manuskriptet till "Det sjunde inseglet", för Sandrews hade också antytt att de fortfarande satt och räknade sina förluster efter "Kvinnodröm" och "Gycklarnas afton", och att de inte var så intresserade. Då åkte jag alltså ner till Carl Anders med manuskriptet till "Sjunde inseglet" och la det på bordet framför honom - han satt i telefon och sålde "Sommarnattens leende" till alla möjliga länder. (-) Så sa jag: 'Nu Carl Anders, nu eller aldrig', och så la jag "Det sjunde inseglet" framför honom och sa: 'Nu får du bestämma dig!"'<ref>Bergman om Bergman, s 109