miniatyr|Friedrich von Bodelschwingh. Friedrich Christian Carl von Bodelschwingh, född 6 mars 1831 i Tecklenburg, död 2 april 1910 i Gadderbaum, var en preussisk filantrop, son till Ernst von Bodelschwingh och far till Friedrich von Bodelschwingh den yngre.
Bodelschwing ägade sig först åt lantbruk, i syfte att ta över faderns gods, men började sedan studera vid missionsinstitutet i Basel i syfte att gå ut som missionär. Han valde dock att i stället studera teologi vid universiteten i Erlangen och Berlin.
År 1858 kom han som präst, till Paris för att verka i en nyupprättad församling i de tyska fattigkvarteren, och var sedan präst i Dellwig i Westfalen 1864–1872, varunder han dock som fältpräst deltog i 1864, 1866 och 1870–71 års krig.
År 1872 blev han chef för det protestantiska sanatoriet och vårdhemmet för epileptiker nära Bielefeld, som hade grundats 1867. Han döpte 1874 om institutionen till Bethel (hebreiska: "Guds hus") och tillsammans med Sarepta Moderhus och Nasaretbrödraskapet omvandlade han den till en av de viktigaste institutionerna inom den inre missionen. Von Bodelschwingh vårdade inte bara psykiskt sjuka, utan även migrerande arbetare , för vilka han grundade arbetarkolonier enligt sitt motto "Arbete istället för allmosor". Som ledamot av det preussiska parlamentet drev han framgångsrikt igenom migrantarbetarlagen år 1907. Arbetarkolonin som han 1882 grundade i Wilhelmsdorf i Sende i närheten av Bielefeld blev särskilt känd. En av hans sista stiftelser, grundad 1905, låg alldeles vid Berlin och var en tillflyktsort och härbärge för stadens hemlösa. Se även von Bodelschwinghschen Stiftungen Bethel Källor
Svensk uppslagsbok, Malmö 1939.
Kategori:Tyska filantroper Kategori:Diakoni Kategori:Födda 1831 Kategori:Avlidna 1910 Kategori:Män