stående=1.6|miniatyr|Svenskt standardkök från 1969 i en museilägenhet på Kämpingebacken 13 i Tensta, ägd av Stadsmuseet i Stockholm.
Svensk köksstandard var en måttstandardiserad inredning och byggnorm till kök. Det svenska standardiserade köket har blivit internationellt känt genom svenska möbelföretag och är vanligt bland annat i Tyskland.
Bakom standarden ligger en lång utveckling. I försöken med att skapa en standardiserad och rationell tillverkning av köksinredningar startades forskningsprojekt om främst kvinnors arbete i köket. Standarden rörande utformningen av bostadskök började utvecklas på 1930-talet efter inspiration av 1920-talets Frankfurterkök och dess idé om standardiserade dimensioner. Svensk köksstandard antogs 1950 av dåvarande SIS (Svenska Industrins Standardiseringskommission) som gällande standard för kökssnickerier i bostäder. Bostadsstyrelsen och andra myndigheter bildades under 1940-talet och detaljerade byggnormer utformades. En standard för köket utarbetades, som gällde tills avregleringen började och då istället funktionskrav infördes. Inom miljonprogrammet på 1960- och 1970-talen producerades och monterades över en miljon svenska standardkök.
Efter inträdet i Europeiska Gemenskapen kom i stället gemensamma standarder, som enbart handlar om säkerhet och hållfasthet. År 1997 ersattes den svenska köksstandarden i Sverige med europeiska EN-standarder, som i sin tur påverkats av Svensk köksstandard. Det är numera upp till byggherrarna att bestämma, men fortfarande tillämpas de svenska standardlösningarna.
Historik
miniatyr|stående|vänster|Arkitekten Uno Åhréns bostadskök på Liljevalchs 1917. miniatyr|stående|Ett äldre, icke-standardiserat kök, som det fortfarande kunde se ut på 1970-talet.
I slutet av 1800-talet kunde städernas kök variera från stora borgarkök med plats för tjänstefolk till spisrum (ett bostadsrum med kokmöjlighet) och vattentappställe på bakgården. På Hemutställningen 1917 på Liljevalchs i Stockholm visade arkitekterna Uno Åhrén och Gunnar Asplund ett radikalt nytänkande gällande kökets utformning. De demonstrerade att även ett enkelt kök i en arbetarbostad kunde vara lättarbetat och samtidigt en del av bostaden, ett så kallat ”bostadskök”, ett kök som skulle fungera som både vardagsrum och sovrum för alla familjemedlemmar.Kök i Sverige, sida 45
Män betraktades som lite främmande för det dagliga arbetet i köket och eftersom det var manliga arkitekter som presenterade de nya köksidéerna på Hemutställningen väcktes en del frågor hos de kvinnliga utställningsbesökarna. De fann köken opraktiska och ifrågasatte varför man tvingades gå fram och tillbaka så mycket, var man exempelvis skulle stryka sin tvätt och varför ingen kvinna hade fått vara med och utforma köken. Arkitekterna i sin tur menade att kvinnor inte kunde tänka i konstruktiva banor och skulle därför inte vara kapabla att planera ett kök.Kök i Sverige, sida 45
År 1922 hade Sverige bara två kvinnliga arkitekter och de få som tillkom senare fick i stor utsträckning uppdrag kring området kök och bostad, speciellt sådana för mindre bemedlade.Kök i Sverige, sida 45 En av de första kvinnorna som började köksplaneringen på allvar var Sara Reuterskiöld. Till utställningen Bygge och Bo 1924 i Stockholm visade hon ett genomtänkt och funktionellt lägenhetskök. Som förebild hade hon Frankfurter Küche som var ritat av den österrikiska arkitekten Margarete Schütte-Lihotzky. Frankfurter Küche räknas som föregångare till alla moderna kök och kallades på sin tid “en makalös uppfinning”.Kök i Sverige, sida 45 Reuterskiöld menade att köksplaneringen kom för sent in i husens planerings- och byggprocessen. När läget för alla rör, fönster, dörrar, spisar, skorstenar och liknande var bestämt var det i regel för sent att planera ett optimalt kök. Därför var det vanligt att köken bestod av en mängd kompromisser och dåliga lösningar, eftersom arkitekterna varken kunde eller ville ändra på planlösningen.Kök i Sverige, sida 45
Genom den ökande bostadsproduktionen på 1930-, och 1940-talen blev det nödvändigt att planera köket som en effektiv arbetsplats. Den första sammanställningen av normer och rekommendationer för arbetarklassens bostäder hade tagits fram 1921 av arkitekterna Osvald Almqvist och Sigurd Westholm. Förslagen fick inte något genomslag, men utredningen visar ett första försök till planering av bostäder i Sverige. Efter denna utredning fick Almqvist i uppdrag att utarbeta en standard för kökssnickerier.Bostadsboken, kapitel 6 Utgångspunkten var att de mänskliga måtten skulle utgöra grunden och forskarna mätte i en stor studie hur arbetsplatsen i köket borde vara beskaffad för att underlätta arbetet.
1930-talets funkiskök
miniatyr|stående|Funkis-kök från 1930-talet med marmorbänk och specerihylla (ej ursprungliga insatser), sov- respektive matplatsen i bakgrunden.
En organisation som var tidigt ute med planerade kök och standardiserade köksinredningar var HSB. På 1920-talet var de först med att tillverka kökssnickerier i fabrik. År 1938 kom de till och med färdiglackerade till byggplatsen.Bostadsbebyggelsen från 1930- och 1940-talen, sida 26 Under 1930-talet presenterades “mönsterkök” från olika håll, men det fanns ingen enhetlig måttstandard.
På Stockholmsutställningen 1930 visades ett antal framtida funkis-kök. Även de var planerade av manliga arkitekter som Sven Markelius och Gunnar Asplund. I deras ögon skulle köket huvudsakligen användas till att värma industriellt producerad mat. Kvinnan skulle ut i arbetslivet och hade inte längre tid att laga mat. Markelius talade sig även varm för så kallade kollektivhus, där man åt gemensamt i en matsal eller beställde maten från ett storkök i huset via en liten mathiss till sin bostad. Han bodde själv några år på det av honom ritade Kollektivhuset, John Ericssonsgatan på Kungsholmen i Stockholm. Det fanns även en teori om att köket var en så farlig arbetsplats, att rummet skulle göras så litet att barn inte fick plats där.Kök i Sverige, sida 46
Utställningens kök blev därför mycket små och kallades “sekundärkök” (industriköket var “primärköket”). “Sekundärköket” hade en liten diskbänk av förzinkad plåt eller av marmor och en gasspis samt några förvaringsskåp.Kök i Sverige, sida 46 Kritiken blev hård, särskild från hemmafruar. Men kritiken och den följande debatten förde med sig att man startade mer systematiska studier kring köksarbetet och köksutformningen.Bostadsbebyggelsen från 1930- och 1940-talen, sida 58
Efter sitt arbete i Kommittén angående bostadssociala minimifordringar fick Almqvist uppdraget att utarbeta en standard för kökssnickerier. Enligt Almqvist kunde man jämföra köket med en industriarbetsplats och den kunde planeras rationellt. 1919 tillsattes Kommittén för standardisering av byggnadsmaterial med finansiering via statliga medel, bidrag från staten och från teknologföreningen där Almqvists arbete ingick.Bostadsboken, sid 101.
År 1934 publicerade kommittén sina förslag i boken Köket och ekonomiavdelningen i mindre bostadslägenheter: förslag till systematisering.Kommittén för standardisering av byggnadsmaterial, 1934. Utredningen hade främst koncentrerat sig på kökssnickerierna men lämnade även synpunkter på kökets miljö, såsom ventilations- och belysningsproblem, rörledningar och vilka problem som uppkommer. När Teknisk Tidskrift anmälde boken ansåg man den vara förträfflig, men behäftad med ett stort fel, och det var att publiceringen hade dröjt 12 år "...under vilka den stora sakkunskap och allt det praktiska och tekniska vetande och kunnande kommittén representerar bort få komma den byggande och boende allmänheten till godo, så att dåliga köksinredningar kunnat motarbetas, goda befordras och opinionen påverkas i en sund riktning."Teknisk Tidskrift, 13 oktober 1934, sid 395–396, Almqvists modellkök hade dock förevisats vid olika utställningar.
1940-talets första köksstandard
mini|Förflyttningsdiagram. miniatyr|stående|vänster|Hemmens Forskningsinstitut testar kök och köksarbete, 1950.
Till en början var det snickare på plats som byggde köksinredningarna av lösvirke. Den metoden blev dock för tidsödande och dyr i en så stor bostadsproduktion som den under 1940-talet i Sverige. Utöver HSB tillämpade även andra byggföretag någon form av serieproduktion av kökssnickerier, dock utan gemensam standard. Det blev rationellt och ekonomiskt att standardisera byggnadsdelar som trappor, badrum samt snickerier för kök och andra rum. Det var även önskvärt att produkter från olika tillverkare skulle passa att kombineras. Så utarbetades den första standarden för svenska kökssnickerier i mitten av 1940-talet. Grunden var en bostadsutredning som utfördes av dåvarande Hemmens forskningsinstitut (HFI, bildat 1944) på initiativ av Svenska Slöjdföreningen (numera Svensk Form) och Svenska arkitekters riksförbund (numera Sveriges Arkitekter).Kök i Sverige, sida 52 I denna utredning användes bostadsvaneundersökningar som ett nytt inslag, man införde också funktions- och utrymmesstudier i fullskala.
I ett omfattande forskningsprojekt om boendet studerades även kökets utformning och arbetet i köket. Undersökningar hade visat att en hemmafru gick över sju kilometer i hemmet dagligenKök i Sverige, sida 50 och nu skulle det utredas om bostaden och köket kunde utformas effektivare. Olika planlösningar undersöktes tillsammans med hushållsredskap och köksinredning för att skapa anatomiskt riktiga arbetsställningar och minska förflyttningarna. Detta gjordes mycket seriöst och vetenskapligt i både testlaboratoriet och på fältet. I studierna mättes exempelvis vilka sträckor som en hemmafru gick i köket. Hur ofta sträckte hon sig och hur ofta böjde hon sig? Kunde hon ställa ner en het kastrull i närheten av spisen? Fanns sittplats vid arbetsbänken? Var fanns diskhon i förhållande till spisen? Hur hög bör en arbetsskiva vara och hur lång? Informationen presenterades bland annat i diagram som illustrerade frekvensen av olika förflyttningar i köket. Studien visade att frekvensen var högst mellan vatten och spis, lägst mellan speceriskåp och jäsningsplats (där bakdeg skulle jäsa).BYGG, husbyggnadsplanering, band V, kapitel 731:2, s. 130
miniatyr|Ett exempel på det förslag till standard för kökssnickerier som presenterades av Byggstandardiseringen 1948 och som, med smärre ändringar, antogs 1950.
Det praktiska resultatet av undersökningen blev några mönsterkök som visades på Svensk Byggtjänst tillsammans med byggritningar och råd. 1948 framlades ett förslag till måttstandard för köks- och skåpsnickerier som sedan 1950 blev den första svenska köksstandarden. Standardiseringskommissionen utarbetade informationsblad, där man visade bland annat hur skåpen skulle placeras, hur lång disk- respektive arbetsbänken skulle vara, att den viktigaste arbetsytan fanns mellan vask och spis och att denna därför skulle vara rejält tilltagen. Snickerierna utfördes med standardmått, nära dagens standard. Före 1950 fanns även ett alternativ till bänkdjupet med 55 cm som nu bestämdes till 60 cm.
Svensk standard 1950 innebar att köken gjordes rymligare för köksarbete och för vardagens måltider. Husmödrarna fick bättre arbetsytor. Kylskåp, rostfri diskbänk och fasta skåp gjorde arbetet lättare. Lådor och skåp anpassades för hushållsredskap, porslin och bestick. Arbetshöjden var anpassad efter genomsnittslängden för kvinnor. På Nordiska museet finns numera en permanentutställning som visar en köksmiljö (HSB) från 1955.Nordiska museet, "Möblerade rum" , pressmeddelande. Läst den 3 december 2010