Lars Zakarias Brundin, född 30 maj 1907 i Torstuna församling, Uppsala län, död 18 november 1993 i Danderyds församling, Stockholms län, var en svensk entomolog och biogeograf.
Biografi Lars Brundin var son till lektor Alfred Brundin.https://runeberg.org/laroverksk/0595.html Efter studentexamen vid Växjö högre allmänna läroverk 1925 blev Brundin student vid Lunds universitet, där han 1934 disputerade för filosofie doktorsgrad på en doktorsavhandling om skalbaggar i Torneträskområdet. Brundin fick år 1937 tjänst som laborator vid Sötvattenslaboratoriet i Drottningholm, där han stannade till 1956. År 1952 blev han docent i entomologi vid Stockholms högskola. Brundin var professor i entomologi vid Naturhistoriska Riksmuseet 1957–1974 och under samma tid föreståndare för museets entomologiska avdelning.Entomologisk tidskrift vol. 116 1-2/1995 sid 1-12. ISSN 0013-886x
Brundins vetenskapliga insats vilar i första hand på hans studier av släktskapsrelationerna hos grupper av fjädermyggor (chironomider) inom den sydligt tempererade zonen runt Antarktis. De evolutionshistoriska (fylogenetiska) mönster, som han därvid lyckades rekonstruera, möjliggjorde för första gången en vetenskapligt hållbar analys och tolkning av de biogeografiska sambanden mellan faunorna i Sydafrika, södra Sydamerika, Australien och Nya Zeeland. Dessa områden var tidigare föremål för mycken spekulation. Han var här pionjär i att tillämpa den tyske entomologen Willi Hennigs teorier och metod för rekonstruktion av fylogenetisk släktskap samt blev därigenom den som bidrog till den fylogenetiska systematikens genombrott och dess revolution av den biologiska systematiken. I arbetet Transantarctic relationships and their significance, as evidenced by chironomid midges (1966) tillämpade han denna arbetsmetod. Detta blev porten till kladistiken, den nya fylogenetiska systematiken. Han deltog livligt i vetenskapliga diskussioner långt in på 1980-talet, bland annat som medarrangör till Nobelsymposiet 1988 om Livets Hierarki.https://onlinelibrary.wiley.com "Willi Hennig, Lars Brundin"Peter Cranston: Chironomids From genes to ecosystems 1994. In memory of Lars Brundin sid. 3–9. National Library of Australia ISBN 0 643 05656 4 https://nla.gov.au
Längre forskningsresor
Under 1940-talet inledde Brundin sina studier över fjädermyggorna med ingående undersökningar av arternas förekomst i olika sjöar i Sverige. Fjädermyggfaunan bestäms främst av bottentemperaturen och vattnets syrehalt, som bl a beror på näringshalten. Som en följd av detta kan fjädermyggorna användas som indikatorer för olika typer av sjöar. Samtidigt med dessa limnologiska undersökningar utförde Brundin mycket omfattande systematiska studier. Under en expedition till Sydamerika 1953-1954 kom han för första gången i kontakt med södra halvklotets fjädermyggor. Avsikten var att studera faunan i andinska sjöar (Chile, Argentina och Peru). Brundin gjorde också insamlingar i bergsbäckar upp mot 5000 meters höjd. Där fick han tag på ett material, som förde honom in i de mångåriga, målmedvetna studier, som resulterat i epokgörande arbeten över fjädermyggornas släktskapssamband grundade på morfologiska och biogeografiska analyser i enlighet med kladismens principer. Genom en rad ytterligare resor: 1957 Canada och USA; 1959 Anderna i Bolivia, Chile och Argentina; 1961 Tahiti, Fidji, Nya Kaledonien, Nya Zeeland, Tasmanien, Östra Australien och Himalaya; 1963 Sydafrika; 1967 Australien och Nya Zeeland; 1969-1970 Chile och Argentina; 1974 Australien och Nya Zeeland, skaffade han sig på egen hand ett unikt material och en oslagbar kännedom om fjädermyggorna i framför allt kalla bergsbäckar på södra halvklotet. Fältarbetet påverkades i hög grad av användandet av Brundinhåven, som visat sig mycket effektiv för fångst av puppor, pupphudar och fullvuxna fjädermyggor i rinnande vatten. I en bäck i Himalaya erhölls i 12 håvar under fyra timmar ca 40 000 exemplar av mer än 80 arter. Brundin studerade släktskapssambanden inom tre underfamiljer av fjädermyggorna, som alla visade sig ha sitt ursprung på södra halvklotet. Analysen av de olika kalladapterade arternas morfologi och geografiska utbredning gjorde en rekonstruktion av deras inbördes släktskap möjlig. Den avslöjade synnerligen intressanta utvecklingshistoriska relationer mellan dessa arter och utgjorde det första biologiska stödet för geologernas plattektoniska modell över relationerna mellan Sydamerika, Sydafrika, Australien, Nya Zeeland och Himalaya, alla bitar av den en gång sammanhängande sydkontinenten Gondwanaland.==
Utmärkelser och medlemskap Lars Brundin var ordförande i Sveriges entomologiska förening 1952–1977Vem är det 1993 och därefter hedersmedlem. År 1969 blev han invald som ledamot av Vetenskapsakademien.Entomologisk tidskrift, vol. 116 1-2/1995 sid. 12 ISSN 0013-886x Han var också ledamot av Fysiografiska sällskapet i Lund från 1971 och av Society of Systematic Zoology från 1979. År 1984 blev han ledamot av The Willi Hennig Society. Detta sällskap delar varje år ut priser till forskarstudenter, varav ett bär namnet Lars Brundin Award.The Willi Hennig Society https://cladistics.org awards Brundin mottog 1984 Vetenskapsakademiens stora LinnémedaljSydsvenska Dagbladet 26/11 1994 Han blev filosofie hedersdoktor vid universitetet i Bergen 1985. Han mottog även Ritter von Spix Medaille 1986.Freunde der ZSM https://freunde-zsm.de "Ritter-von-Spix-Medaille
Publikationer (urval) Brundin LZ Die Coleopteren des Torneträskgebietes.Ein Beitrag zur Ökologie und Geschichte der Käferwelt in Schwedischer-Lappland.Lund 1934 Brundin LZ Chironomiden und andere Bodentieren der schwedischen Urgebirgsseen. Ein Beitrag zur Kenntnis der Bodenfaunistischen Charachterzuege schwedischen oligotroper seen.. Rep. Inst. Freshwater Research Drottningholm. 30:1-914.1949 Brundin LZ On the real nature of transantarchtic relationships.Evolution 19, 496-505. 1965 Brundin LZ Transantarchtic relationships and their significance, as evidenced by chironomid midges.Kgl Vetenskapsakademiens handlingar, 11, 1-472 + 30 plates.1966 Brundin LZ Phylogenetics and biogeography.Systematic Zoology 21, 69-79. 1972 Brundin LZ Circum-Antarchtic distribution patterns and continental drift.Biogeographie et liasions intercontinentales au cours du mesozoique. 17th International Congress of Zoology, Monaco 1972. Memoirs du Musee National d'histoire Naturelles, A, Zoologie, 88, 19-28. 1975 Brundin LZ Från Grimsgöl till Gondwanaland.Internet archive https://archive org samt Entomologisk tidskrift 116 (1-2): sid 1-12. Uppsala, Sweden 1995. ISSN 0013-886x. 1985 Brundin LZ Phylogenetic biography, Analythical Biogeography, Chapman and Hall, London and New York, pp 343-369. 1988
Källor
Noter 11. ^Särtryck ur "Naturen berättar", utgiven 1989 av Naturhistoriska Riksmuseet Stockholm. ISBN 91-86510-15-0
Kategori:Svenska professorer i entomologi Kategori:Professorer vid Naturhistoriska riksmuseet Kategori:Alumner från Lunds universitet Kategori:Ledamöter av Kungliga Vetenskapsakademien Kategori:Män Kategori:Födda 1907 Kategori:Avlidna 1993 Kategori:Personer från Torstuna socken Kategori:Ledamöter av Kungliga Fysiografiska Sällskapet i Lund Kategori:Svenska zoologer under 1900-talet Kategori:Hedersdoktorer vid universitetet i Bergen