Felix Anton Dohrn, född 29 december 1840 i Stettin, död 26 september 1909 i München, var en tysk zoolog; son till Carl August Dohrn.
Dohrn blev 1868 privatdocent i Jena och anlade 1872–74 den zoologiska stationen i Neapel, som under hans ledning blev den mest betydande av dylika anstalter och mer eller mindre direkt gav impulser till anläggningen av de övriga i Europa. Dohrn blev 1898 ledamot av svenska Vetenskapsakademien och 1900 av Fysiografiska sällskapet i Lund.
Bland Dohrns skrifter märks Der Ursprung der Wirbeltiere und das Princip des Funktionswechsels (1875), i vilken han bestrider det dittills gängse antagandet av ryggradsdjurens ursprung från amphioxus och ascidierna och härleder dem från ringmaskarna samt tillika försöker reducera den antagna nybildningen av organ i djurkroppen till en ombildning av redan befintliga, och Studien zur Urgeschichte des Wirbeltierkörpers (22 delar, 1882–1902), en serie undersökningar över viktiga anatomiska och embryologiska spörsmål, ägnade att belysa ryggradsdjurens uppkomst.
Källor
Kategori:Tyska zoologer Kategori:Alumner från Bonns universitet Kategori:Alumner från Jena universitet Kategori:Alumner från universitetet i Königsberg Kategori:Alumner från universitetet i Wrocław Kategori:Personer verksamma vid Jena universitet Kategori:Personer i Tyskland under 1800-talet Kategori:Ledamöter av Kungliga Vetenskapsakademien Kategori:Ledamöter av Kungliga Fysiografiska Sällskapet i Lund Kategori:Personer från Stettin Kategori:Födda 1840 Kategori:Avlidna 1909 Kategori:Män Kategori:Ugglan