thumb|Oberon och Titania grälar av Joseph Noel Paton

En midsommarnattsdröm (originaltitel A Midsummer Night's Dream) är en komedi av William Shakespeare. Som många andra pjäser av Shakespeare behandlas ämnena kärlek (besvarad kärlek), avundsjuka och sorg. I pjäsen förekommer den mystiska figuren Puck, liksom älvkungen och älvdrottningen Oberon och Titania.

Tillkomsthistoria Datering Det är okänt när pjäsen skrevs men filologiska och litteraturhistoriska studier brukar ringa in möjliga tidpunkter genom att jämföra med verkliga händelser och hänsyftningar till andra verk. Kyrkomannen Francis Meres räknar upp tolv Shakespearepjäser i sitt verk Palladis Tamia som utkom 1598, däribland A Midsummer Night's Dream. På så vis kan man med säkerhet fastställa att pjäsen är skriven innan dess.Erik Frykman: Shakespeare sid 105fThe Oxford Companion to Shakespeare sid 296f

I akt 2 scen 1 beskriver älvdrottningen Titania detaljrikt en nederbördsrik och skördefördärvande period. Detta har tolkats som en hänsyftning till det katastrofalt regniga året 1594. Men det kan även vara hämtat från Ovidius Metamorfoser där Titania förekommer liksom skildringar av svåra oväder och deras härjningar (se nedan under Källor).Erik Frykman: Shakespeare sid 108f När hantverkarna repeterar pjäsen som skall framföras på Teseus och Hippolytas bröllop har Botten vävare en utläggning om att de i en prolog måste förklara att lejonet inte är något riktigt lejon för att inte skrämma damerna i publiken. Detta anses kunna syfta på en verklig händelse i augusti 1594. Vid festmåltiden efter ett prinsdop i Edinburgh skulle ett lejon dra en vagn genom bankettsalen. Men då detta kunde ha skrämt de närmast sittande, däribland den blivande kung Jakob I, byttes lejonet ut mot något annat exotiskt: en svart man. En berättelse om detta publicerades några månader senare i London.

I akt 1 scen 4 av Romeo och Julia berättar Mercutio om trollväsendet Queen Mab som far över flickornas läppar och får dem att drömma om kyssar. Detta anses kunna vara en förstudie till Puck i En midsommarnattsdröm. Forskarna brukar gissa att Romeo och Julia och En midsommarnattsdröm är skrivna samma år och En midsommarnattsdröm i så fall efter Romeo och Julia.Gustaf Fredén: Shakespeare i Litteraturens världshistoria del 3 sid 406fDympna Callaghan: Who Was William Shakespeare? sid 132

I En midsommarnattsdröm anses även finnas hänsyftningar till Edmund Spensers Epithalamion som är ett ode till hans tillkommande Elizabeth Boyle framfört vid deras bröllop 1594. Odet publicerades i en samlingsvolym 1595.

I femte aktens första scen säger Teseus: "Då lärdom nyss vid tiggarstaven dog". Detta antas kunna syfta på att flera populära pjäsförfattare dog i tät följd efter varandra: Robert Greene 1592, Christopher Marlowe 1593 och Thomas Kyd 1594.

Sammantaget gör detta att En midsommarnattsdröm anses vara skriven omkring 1595.

Pjäsens källor I En midsommarnattsdröm blandar Shakespeare klassisk mytologi och engelsk folklore. Han anses inte ha använt sig av några exakta källor, men motiv och figurer återfinns i ett antal tidigare verk, som kan ha tjänat som inspiration. Intrigen är helt och hållet Shakespeares egen, inte minst sammanvävningen av fyra olika intrigtrådar.Stanley Wells: Shakespeare's comedies i The New Cambridge Companion to Shakespeare sid 112

Intrigmönstret har vissa likheter med det i Anthony Mundays pjäs John a Kent and John a Cumber, men Shakespeares intrigflätning anses överlägsen. Det har inte gått att fastställa vilken av pjäserna som är skriven först. Mundays pjäs finns i en handskrift som daterats till omkring 1590 och det finns uppgifter som tyder på att den uppförts på teatern redan 1587.

Motivet med härskarbröllopet mellan Teseus, hertig av Aten och Hippolyta (Hippolyte), amasonernas drottning, återfinns i Geoffrey Chaucers The Knight's Tale i Canterbury TalesKenneth Muir: The Sources of Shakespeare's Plays sid 66 liksom i Plutarchos Bioi paralleloi.

Ovidius Metamorfoser översattes till engelska 1567 av Arthur Golding. I bok 4 finns sagan om Pyramus och Thisbe.Kenneth Muir: The Sources of Shakespeare's Plays sid 68Leif Zern: Älskaren och mördaren sid 83 En version finns även i Geoffrey Chaucers The Legend of Good Women från 1380-talet. Det är möjligt att Shakespeare även kände till John Gowers version i hans Confessio Amantis från 1390-talet, tryckt 1483. Innan han bestämmer sig för att hantverkarna skall spela historien om Pyramus och Thisbe förkastar Teseus i femte aktens första scen två andra historier från Metamorfoser: Striden mellan kentaurerna och lapitherna (endast kentaurer i de svenska översättningarna) och hur backanterna sliter sönder Orfeus.Robert S. Miola: Reading the Classics i A Companion to Shakespeare sid 178

I Metamorfoser förekommer även älvdrottningen Titania fem gånger. I Goldings översättning omnämns hon dock endast som the Fairy Queen. Namnet Titania finns bara hos Ovidius. Det finns anspelningar till Edmund Spensers The Faerie Queene som började ges ut 1590. Boken är en allegori över drottning Elisabet där hon går under namnet Gloriana.Dympna Callaghan: Who Was William Shakespeare? sid 126 Namnet Oberon återfinns i hjältedikten (chanson de geste) Huon de Bordeaux som översattes till engelska av Gerald Berners 1534.

I Reginald Scots Discoverie of Witxhcraft från 1584 finns Robin Goodfellow, en möjlig förebild till Puck. Scot driver med rädslan för spöken och andeväsen. Hos Scot finns även en berättelse om en ung engelsman på Cypern som blir förvandlad till en åsna av en häxa.

Trolldomselixiret som Puck droppar i de sovandes ögon i andra aktens första scen kan vara hämtat från Jorge de Montemayors herdedikt Diana från omkring 1599. Det finns även kopplingar till pjäsen Dido, Queen of Carthage, publicerad 1594 och som brukar tillskrivas Christopher Marlowe. Hur Cupidos pil förvandlar hjärtansfröjd från oskuldsvit till blodröd vilket framkallar det magiska elixiret har paralleller till Ovidius berättelse om mullbärsträdet och visar på Shakespeares intresse för förvandlingar.

Motivet med åsnehuvudet i tredje aktens första scen finns även i Lucius Apuleius berättelse Den gyllene åsnan (Asinus aureus)Dympna Callaghan: Who Was William Shakespeare? sid 130f som översattes till engelska 1566 av William Adlington. Apuleius berättar om hur berättaren själv av misstag förvandlas till en åsna av pigan Fotis. I bok 9 av metamorfoserna berättas om hur Apollon förser kung Midas med ett åsnehuvud. Historien har även likheter med Ovidius tragiska berättelse om jaktgudinnan Diana och jägaren Aktaion som förvandlas till en hjort.

Förvecklingarna mellan andeväsendena i skogen har likheter med Robert Greenes lustspel James IV från omkring 1590. Motivet med fyra förälskade ungdomar som ställs inför rätta i skogen återfinns också i det högtyska poemet Der Busant från 1300-talet.

Tryckningar och text Pjäsen registrerades hos Stationers Company (boktryckarskrået) 8 oktober 1600 av bokhandlaren Thomas Fisher som publicerade den första kvarton senare samma år,The Oxford Companion to Shakespeare sid 356Thomas L. Berger & Jesse M. Lander: Shakespeare in Print, 1593-1640 i A Companion to Shakespeare sid 401 tryckt av Richard Bradock. Denna upplaga anses grundad på Shakespeares eget manus. Den andra kvarton publicerades 1619Thomas L. Berger & Jesse M. Lander: Shakespeare in Print, 1593-1640 i A Companion to Shakespeare sid 404 av Thomas Pavier som även förde in pjäsen i den så kallade False Folio samma år. Både kvarton och folion trycktes av William Jaggard. Detta är den första sammanställningen av tio pjäser av Shakespeares hand eller som påstods vara skrivna av Shakespeare. Nästa gång pjäsen publicerades var i the First Folio 1623 som sammanställdes av Shakespeares skådespelarkollegor John Heminges och Henry Condell och publicerades av Edward Blount och Isaac Jaggard.The Oxford Companion to Shakespeare sid 145 Foliotexten tros vara korrigerad utifrån en sufflörs exemplar.

Handling Rollfigurer Teseus, hertig av Aten Lysander, förälskad i Hermia Demetrius, förälskad i Hermia Hermia, förälskad i Lysander, dotter till Egeus Helena, förälskad i Demetrius Hippolyta, Teseus blivande fru Egeus, Hermias far

Oberon, alfernas kung Titania, alfernas drottning

Niklas Botten, vävare, spelar Pyramus i skådespelet Peter Kvitten, timmerman Frans Flöjt, bälgmakare, spelar Tisbe i skådespelet Tomas Snut, kittelflickare, spelar mur i skådespelet Robert Magerman, skräddare, spelar måne i skådespelet Snugg, snickare, spelar lejon i skådespelet

Sammanfattning Teseus, hertig av Aten, planerar bröllop med amasonernas drottning Hippolyta. Hermias far har bestämt att hon skall gifta sig med Demetrius men hon älskar Lysander som också älskar henne. Demetrius å sin sida har övergett Helena. Som underhållning på bröllopen repeterar en grupp hantverkare en pjäs. I skogen grälar älvkungen Oberon med älvdrottningen Titania. Han droppar en kärleksört i hennes ögon när hon sover, så att hon skall förälska sig i den förste hon ser när hon vaknar. Det råkar bli Botten vävare som Puck försett med ett åsnehuvud. Ungdomarna jagar varandra i skogen. Puck droppar blomsaften i Lysanders och Demetrius ögon. När de vaknar blir båda blixtkära i den tidigare ratade Helena. Ordningen återställs dock och vid hertigens bröllop vigs också Hermia med Lysander och Helena med Demetrius. Vid bröllopet framför hantverkarna pjäsen om Pyramus och Thisbe.

Akt 1 Scen 1: Medan Teseus, hertigen av Aten, och Hippolyta, amasonernas drottning, planerar sitt bröllop, kommer Egeus med sin dotter Hermia för att förmå henne att acceptera Demetrius som sin man istället för Lysander som hon håller kär, eller att hon enligt lagen må dödas, eller, såsom Tesues föreslår, må evigt tillbe gudinnan Diana som nunna. Hermia och Lysander planerar att fly, en flykt som Helena, Hermias väninna, tänker avslöja för sin älskade Demetrius för att vinna poäng hos honom.The Oxford Companion to Shakespeare sid 297f

Scen 2: I en bondstuga bestämmer sig sex arbetare för vilka roller de ska ha i det skådespel de ska framföra, och bestämmer sig för att senare träffas och öva vid hertingens ek.

Akt 2

Scen 1: Älvkungen Oberon, som ska hålla hov i skogen utanför Aten, är svartsjuk på sin hustru, älvdrottningen Titania för att hon har en fager page, sonen till kungen av Indien. Oberon ber Puck plocka en ört som träffats av Kupidos brandpil, så att han kan droppa dess saft på Titanias ögonlock för att hon ska bli kär i den förste som hon ser. Även Demetrius och Helena kommer till skogen, han för att mörda Lysander, och hon för att försöka vinna Demetrius.

Scen 2: I en annan del av skogen dansar älvorna ringdans så att Titania kan somna. Oberon kommer sedan dit och smörjer hennes ögonlock med blomsaften. Lysander och Hermia som flytt, lägger sig också och somnar i skogen, något på avstånd. Helena upptäcker Lysander, och han berättar att det är henne han har kär. När Hermia vaknar är hon ensam.

Akt 3 Scen 1: Titania vaknar av rösten från Botten, en av de sex arbetarna som repeterar i skogen, han som spelar Pyramus och som Puck utklätt med åsnehuvud, och när hon ser honom blir hon förälskad. Titania ber fyra älvor föra honom hem till henne.

Scen 2: Puck har fått order från Oberon att även låta den atenske mannen, det vill säga Demetrius, få blomsaft på ögonen. Men eftersom Lysander har likadana kläder så förväxlar Puck de båda. När så Helena väcker Lysander blir han förälskad i henne. Puck får bakläxa och ger också Demetrius blomsaft, vilket slutar med att också han förälskar sig i Helena. De båda männen utmanar varandra till duell.

Akt 4