Måleri är ett hantverk med lång historia. Dagens byggnadsmålare målar och tapetserar både invändigt och utvändigt i såväl nybyggnation som renoveringsobjekt. Tidigare var dekorativt måleri en viktig del av yrket, och även idag finns målare som specialiserat sig på detta. Nyare specialiteter är bland annat rostskyddsmålning.
Måleriyrkets historia i Sverige Även om man säkert har målat långt tidigare, så finns i Sverige de första tecknen på måleri som yrkesmässig verksamhet i de medeltida kyrkorna. Speciellt under 1400-talet fick många gråstenskyrkor nya valv och målades invändigt med bilder och ornament. Arbetet gjordes av kringvandrande målare, säkert med hjälp av ynglingar från bygden. Den mest kända av dem var Albertus med tillnamnet Pictor, som helt enkelt betyder målare. Han var verksam under det sena 1400-talet. Albertus ägde också en pärlstickar- eller broderiverkstad som levererade broderade textilier till framför allt kyrkorna. Många andra kyrkomålare är inte kända till namnet, men med hjälp av deras målningar kan man se vilken gruppering eller skola de tillhörde.Så målade man sid 41
I de medeltida städerna var måleriet inte något självständigt yrke. I stället fanns mångkunniga hantverkare som även kunde arbeta med till exempel träsnideri och illustration av böcker. Man målade knappast i andra byggnader än kyrkorna, men däremot på skulpturer, altartavlor och skyltar.
Under 1500-talet var kungamakten den stora byggherren och de kungliga slotten gav arbete åt många hantverkare, däribland målare. Efter reformationen hade kyrkan och klostren förlorat mycket av sina tillgångar, och den yrkesgrupp som under medeltiden specialiserat sig på kyrkomålning ställdes utan arbete. Många sökte sig till slottsbyggena för att försörja sig, andra tvingades dit av kungens fogdar. Arbetsledarna var ofta hitkallade från Tyskland och Nederländerna, och det fanns bara en enda svensk som hade en ledande ställning inom slottsbyggnadsverksamheten. Hans namn var Anders Larsson, och tillnamnet Målare berättar hur han började sin bana.Så målade man sid 58-59
Utanför slottsbyggena var målaryrket fortfarande ovanligt, och målarna hörde till de yrkesgrupper som bildade av myndigheterna stadfästa skrån relativt sent. 1585 bildades en skråorganisation i Stockholm och 1622 antog den nya stadgar under namnet Conterfeije och Målare Embetet. Som namnet avger samlade organisationen både byggnadsmålare och konterfejare, det vill säga porträttmålare som ofta även var skulptörer. Kring 1660 fanns det i Stockholm 10-15 skråanslutna målaremästare, medan elva andra städer hade en eller högst två målaremästare.Så målade man sid 84 Varje mästare hade rätt att hålla en mästersven (gesäll) och upp till tre lärpojkar och vid sidan av skrået fanns bönhasar, som ansågs olagligen fuska i yrket och därför riskerade att bli av med sina verkyg.Så målade man sid 85-86
Under 1600-talet - Sveriges stormaktstid - byggdes en mängd palats av adeln, som också bekostade många kyrkodekorationer. Många målare var knutna direkt till adelsmännen eller kungahuset, och stod utanför skrået. Den mest framstående av dem var David Klöcker Ehrenstrahl. Han var hovmålare och blev adlad av Karl XI år 1675, med motiveringen att kungen ville "skilja en sådan konstnär från den gemena målarehopen".Så målade man sid 89
Efter en nedgång under krigs- och kristiden i början av 1700-talet växte efterfrågan på måleri och det bildades målarämbeten (skrån) i flera städer. En växande medelklass i städerna hade råd att låta dekorera sina hem och församlingarna hade fått rätt att ta ut kyrkoskatt för att utsmycka sina kyrkor. I Västsverige utfördes under perioden 1720-1785 uppemot 500 kyrkoutsmyckningar, de allra flesta av målare som tillhörde Göteborgs Målareämbete. Det nya kungliga slottet i Stockholm inreddes med hjälp av franska konstnärer och konsthantverkare, som samtidigt fick uppdraget att utbilda svenska ynglingar. 1735 bildades för det ändamålet Kongl. Ritarakademien, där många svenska målare fick möjlighet att ta till sig nya tekniker och stilar, först och främst rokokon. Även på landsbygden blomstrade måleriet, och allmogemålare som ofta stod utanför skrået skapade dekorerade inredningar och möbler i storbondehem och bergsmannagårdar. Även de enklare hantverkare som arbetade med rödfärgning av byggnader stod utanför skrået.Så målade man sid 96-99, 147
1800-talet medförde stora förändringar i måleriets villkor. År 1820 fanns ungefär 500 yrkesmålare i Sverige, trettiofem år senare var de bortemot 1800 personer och år 1910 nästan 15 000. Det som varit ett litet exklusivt och konstnärligt inriktat hantverk växte på knappt hundra år till ett av de största hantverksyrkena. Det som målades var delvis de många nya byggnader som skapades för nya samhällsbehov - skolor, sjukhus, banker och liknande. Dessutom växte befolkningen kraftigt samtidigt som det blev allt vanligare att bo i målade och eller tapetserade rum. Mästarna i målarskrået kämpade hårt för sitt yrkes status men efter att skråsystemet avskaffats 1846 förlorade de gradvis kontrollen över vad som kunde krävas av en målare. Målarna var bland de första som organiserade sig i fackföreningar, och 1887 bildades Svenska Måleriarbetarförbundet.Så målade man sid 146-149
Vid tiden för första världskriget var målaryrket fortfarande mycket varierat. Målaren kunde naturligtvis behandla ytor med olika underarbeteten fram till den slutliga färdigstrykningen, men svarade också för tillverkning och brytning av färgmaterialet. Även verktygen tillverkades ofta av målarna själva. Målaren förväntades också kunna välja både behandlingar, färgtyper och kulörer och utföra åtminstone enklare dekorationsmåleri. Femtio år senare var yrkets villkor helt förändrade. De flesta målare arbetade då inom en storskalig byggnadsproduktion där arbetet var tungt och enformigt och det inte fanns utrymme för någon egen kreativitet. Färgen tillverkades på fabrik, behandlingar och färgsättning föreskrevs i skriftliga bygghandlingar och målaren utförde allt oftare en och samma uppgift i många rum i stället för att ansvara för alla de arbetsmoment som krävdes.Så målade man sid 232-233
Fram till 1920-talet fanns bara ett sätt att bli målare - att gå i lära hos någon målarmästare. Därefter inrättades yrkesskolor och verkstadsskolor som alternativ, och 1971 infördes en ny läroplan för måleriutbildning inom den nya gymnasieskolan. Idag sker målarutbildningen normalt inom gymnasiets treåriga byggprogram, men det är fortfarande möjligt att i stället få hela sin utbildning som lärling på måleriföretag. Inom målaryrket finns stora skillnader i arbetsuppgifter och kompetens. Det finns möjlighet att vidareutbilda sig i till exempel dekorationsmålning och måleridesign, och för att stimulera unga målare att utveckla sin hantverksskicklighet hålls vartannat år Yrkes-SM i måleri, med möjlighet att kvalificera sig till Yrkes-VM. År 2011 blev svensken Andreas Gärdin Hyttsten världsmästare i tapetsering.Så målade man sid 235-236, 249-250
Från 1900-talets mitt har det lanserats en mängd nya färgmaterial som gör det möjligt att utföra målningsarbete även för den som inte har utbildning och vana. När det gäller privatägda bostäder görs idag mycket måleriarbete, både utvändigt och invändigt, av husägarna själva, och mycket färg säljs till konsumenter via färghandlare och byggvaruhus.Så målade man sid 239
Även om orden målare och måleri är gemensamma är hantverksmålare och konstnär idag två helt olika yrken, med olika arbetsuppgifter, utbildning och status. Dagens hantverksmålare förväntas inte kunna skapa bilder, och konstnärerna ägnar sig inte åt byggnadsmåleri.
Yrkeshistorik i andra delar av Europa I England formades ett målarskrå betydligt tidigare än i Sverige, och redan i slutet av 1200-talet finns dokument som nämner sådana sammanslutningar. Skråsystemet spelade sedan ungefär samma reglerande roll som i Sverige, tills det under 1800-talet upphävdes och ersattes av fackföreningar och arbetsgivarorganisationer.https://en.wikipedia.org/wiki/House_painter_and_decorator
I dagens Tyskland kallas yrket Maler und Lackierer. Utbildningen är treårig och delas efter två år upp i tre grenar:
Målning och tapetsering, som innefattar gestaltning och underhållsmåleri Kyrkomåleri och byggnadsminnesvård Byggnads- och korrosionsskydd.https://de.wikipedia.org/wiki/Maler_und_Lackierer
Teknik- och materialhistorik Sedan medeltiden har man målat putsade väggar och valv med kalkfärg. För målning på trä har man ofta sökt sina bindemedel bland vardagens organiska material, till exempel ägg, kasein eller något limämne. Sådana färger brukar kallas tempera (blandning). Viktigast bland de medeltida pigmenten var de hållbara och relativt billiga jordfärgerna, men man använde också blå och gröna kopparpigment samt de mindre hållbara pigmenten blygult, blymönja och cinnober.Så målade man sid 33-34 På femtonhundratalet fick man tillgång till organiska färgämnen (färglacker), och deras svenska namn, till exempel spanskgröna och ryssgult, avslöjar en internationell handel.Så målade man sid 50 Jordfärgerna förblev dock vanligast i ytterligare flera hundra år.
Mot slutet av 1600-talet skedde en viktig förändring i och med att man började använda oljefärg. Redan tidigare hade man ofta blandat linolja i sin äggtempera för att få en blankare yta, men nu började man i stället utföra dekorationsmåleri med ren oljefärg, oftast tillverkad av linolja med en tillsats av terpentin. Under 1700-talet slog oljefärgen igenom i Sverige även för sådant som möbler och snickerier, och man började måla panelade träfasader med linoljefärg i ljusa kulörer. Samtidigt levde de äldre färgtyperna kvar, och allmogemålarna använde ofta lättillgängliga och billiga bindemedel som till exempel svagdricka ("drickamålning") och skummjölk.Så målade man sid 71, 103, 280
Från 1700-talets mitt utvecklades kemin som vetenskap, och därefter introducerades en mängd nya pigment. Det första av dem var berlinerblått, och efter att grundämnet krom upptäckts 1797 skapades en rad krombaserade pigment. Vid 1800-talets mitt började man tillverka organiska pigment av stenkolstjära och petroleum, och de ersatte så småningom de traditionella färglackerna. Från slutet på 1800-talet började man tillverka färg på fabrik, till en början bara speciella kvaliteter som till exempel lackfärg. Huvuddelen av all färg tillverkades dock fortfarande av målarna, och måleriet behöll många av sina traditionella drag ända till mitten av 1900-talet.Så målade man sid 269, 302, 306
Från 1800-talets mitt utvecklades måleriet mot allt större perfektion. För att få fram riktigt släta ytor utvecklade man en teknik med spackling, slipning och strykning i flera skikt. Den yrkeskunskap som utvecklades under denna tid ligger till grund för målerihantverket ännu idag, även om både tekniker och material har förändrats. Från 1900-talets mitt ersattes de traditionella färgtyperna av nya, som latexfärg och alkydfärg. Det introducerades också en rad nya verktyg och tekniker, bland annat målning med roller och sprutning med sandspackel och användning av glasfiberväv som målningsunderlag. Idag tillverkas all färg på fabrik och bryts till rätt kulör i fabrikens eller färghandelns brytmaskiner.Så målade man sid 158, 206-209, 288
Måleri som ersättning för andra material