Den här artikeln behandlar Portugals historia.
Forntiden De äldsta mänskliga spåren av bosättning i Portugal är omkring 500 000 år gamla. De paleolitiska bosättningarna är dock få, endast en grotta med grottmålningar från Mellanpaleolitikum är känd. Från mesolitikum härstammar en rad platser med kökkenmöddingar, i vilka även gravar påträffats. Under äldsta delen av neolitikum, vilket i Portugal infaller under 5000-talet före Kristus, kan en stark påverkan från västra Medelhavsområdet spåras. Under 3000-talet f. Kr. introduceras metaller och stora byar omgivna av skyddande murar anlades. Flera av dessa visar kontinuerlig användning in i bronsåldern.Nationalencyklopedin multimedia plus, 2000 (uppslagsord Portugal)
Omkring 700 f. Kr. inleds järnåldern i Portugal. Perioden kännetecknas av väl befästa boplatser i höjdlägen. Under denna tid märks ett påtagligt keltiskt inflytande. Härstamningen för lusitanerna, som är de äldsta i skrift omtalade innevånarna är okänd.
Hela Iberiska halvön blev först erövrad av kartagerna, efter det andra puniska kriget av romarna och efter Västroms fall under början av 400-talet av de germanska folken sveber, alaner och vandaler. På 420-talet anlände visigoterna som i sin tur undanträngdes eller underkuvades av araberna i början av 700-talet.
miniatyr|vänster|Politisk karta över Iberiska halvön år 1031. Under de omajjadiska kaliferna blev landet blomstrande och de gamla romerska städerna Lissabon, Lamego, Porto som fick behålla sin romerska självstyrelse fick stort inflytande. Under 900-talet började omajjadernas makt vackla; de visigotiska kungarna styrde ännu över det bergiga Asturien i norr och härjade i landet. År 997 lyckades de erövra Porto med hela provinsen Entre Douro e Minho. Under 1000-talet följde nya erövringar: Beira togs 1055, Lamego 1057. Framgångarna hejdades genom slaget vid az-Zallaqah 1086 av bland annat en här av almoravider. Underrättelsen därom fick en mängd kristna riddare från andra länder att skynda till de kristnas hjälp, bland annat greve Henrik av Burgund. Kung Alfons VI av Kastilien och León knöt denne till sig genom att år 1095 ge honom provinserna Porto och Coimbra samt (den utomäktenskapliga) dottern Teresia till maka.
Medeltiden
miniatyr|Historisk karta över Iberiska halvön 843 e.Kr. och 1150 e.Kr. med kungariket Portugal. Sedan Henrik av Burgund, förste greve av Portugal, avlidit 1114 ledde hans Teresa av Leon en förmyndarregering för den omyndige sonen Alfons I av Portugal och antog som kungadotter titeln "drottning av Portugal". Även sedan han nått myndig ålder försökte hon behålla regeringsmakten men den portugisiska adeln samlade sig kring Alfons i ett uppror. Teresa fick stöd av sin far Alfons VI av León och Kastilien men besegrades 1128 i slaget vid São Mamede. Efter detta styrde Alfons landet som suverän.
Genom fyra krig tillsammans med sin kusin Alfons VII av Kastilien ökade hans områden och han utropade sig till kung av Portugal efter slaget vid Ouriqe mot morerna den 25 juli 1139. Kastilien erkände Portugals självständighet vid freden i Zamora 1143. Berättelsen om hur cortesförsamlingen samma år antog Portugals författning är uppdiktad.
Kriget mot morernas kungadöme fortsatte och Lissabon erövrades den 24 oktober 1147. Framgångarna avbröts på 1160-talet när kungen blev tillfångatagen vid ett krig mot León men krigen kunde fortsätta under hans sista år av hans son Sancho I. Denne var en god krigare men betydde ändå mest för utvecklandet av jordbruk och industrier och för alla de städer som fick sina första stadsprivilegier har han fått tillnamnet O povoador, stadsuppbyggaren.
Efter en lång strid med påven Innocentius III tvingades Sancho I till många eftergifter till den härsklyste påven. Kungens efterträdare Alfons II, Alfons den tjocke, fortsatte att erövra mark, men hans regeringstid har särskilt kommits ihåg då han sammankallade cortes, parlamentet bestående av rikets biskopar och stormän, första gången. Alfons II förbjöd kyrkan att förvärva mer jord då detta minskade hur många riddare adeln kunde ställa upp med. Alfons II:s i övrigt antikyrkliga politik gjorde att han ådrog sig en bannlysning av påven Honorius III.
Sonen Sancho II drev en kraftfull politik och var en god krigsman men han förlorade folkets gunst på grund av en kärleksaffär med en kastiliansk dam. Detta kunde biskoparna använda för att störta honom. Kriget mot araberna kunde avslutas när hans bror Alfons III erövrade Algarve i söder år 1249 och gav därmed Portugal den geografiska utsträckning som det sedan dess behållit. Alfons III byggde upp en stark kungamakt och för att kuva de biskopar som satt honom på tronen sammankallade han 1254 städernas ombud till cortes, en av de viktigaste händelserna i landets konstitutionella historia.
Sonen Dionysius I ägnade sig främst åt att bygga upp landet istället för krigiska bedrifter och att konsolidera sin makt på bekostnad av adeln. 1290 grundade han universitetet i Coimbra och han främjade handel och sjöfart genom ett handelsfördrag med England 1294 och upprättade en kunglig örlogsflotta 1317.
Senmedeltiden Hans son Alfons IV förde krig mot Kastilien men stödde sedan detta mot kungadömet Granada och fick tillnamnet den tappre.
Hans efterföljare, Peter I, fick istället tillnamnet den stränge. Han hade tidigare förälskat sig Inês de Castro, en adelsdam från Galicien och levde i hemlighet med henne. Detta ställde till skandal och störde Kung Alfons politiska planer och Castro mördades. Kung Peter stärkte kungamakten på bekostnad av kyrkan, som fick sina privilegier indragna försåvitt de stod i strid med kungamaktens vilja. Han stärkte också banden med England genom ett handelsfördrag 1353.
Han efterträddes av sonen Ferdinand I som var svag och lättledd och dominerades av sin älskarinna, senare hustru, donna Leonora Telles de Menezes. Hans anspråk på Kastiliens krona invecklade honom i två krig med detta (1369–1371 och 1381–1382). Kung Fernando dog 1383 i oktober och hans omyndiga dotter, Beatrix, ärvde kronan och änkedrottning Leonora skulle sköta förmyndarregeringentills hon blev myndig. Beatrix hade blivit gift i maj 1382 med Johan I av Kastilien och bodde med kungen Valladolid.
Leonora var dock mycket impopulär bland folket och det utbröt ett folkuppror mot tanken att få en spanjor till kung. Stormästaren i Aviz-orden Johan var en oäkta son till Peter den stränge och valdes av cortes till Johan I. Ett militärt anfall från Kastilien slogs tillbaka genom slaget vid Aljubarrota den 14 augusti 1385. Portugal hade fått hjälp av engelska trupper under befäl av Johan av Gaunt och kungen gifte sig 1387 med dennes dotter Filippa. Därigenom stärktes samarbetet med England och Portugal tryggades mot nya anfall från Kastilien.
Johan I kom att stödja sin regering på det allt mäktigare borgerskapet i Portugals städer och gav dem goda privilegier, vilket kom att gynna landets handel. Redan under Johan I intogs 1415 Ceuta. Under Edvard I misslyckades ett stort anlagt försök att utvidga Portugals välde där, men sedan Alfons V bestigit tronen erövrades i Marocko den ena staden efter den andra, 1471 intog man Tanger. Samtidigt utforskade portugisiska sjöfarare under Henrik Sjöfararen länderna längre åt söder, nyupptäckte 1431–1432 Azorerna och hade före 1460 utforskat nästan hela Guineakusten. Under Johan II och Manuel I fortsatte den koloniala expansionen och Portugal blev ett världsrike. Lissabon, vars hamn byggdes ut under 1440-talet, blev en av världshandelns viktigaste knutpunkter. Viktiga händelser i utvecklingen var då Bartolomeu Dias 1487 nådde Godahoppsudden och då Vasco da Gama 1498 nådde Indien samt då Pedro Álvares Cabral 1500 upptäckte Brasilien.
Handeln med afrikanska slavar Det var Portugal som påbörjade handeln med svarta afrikaner efter att ha stött på negros (port. för svarta) i sina utforskningar och plundringståg i Afrika. Portugal tog de första svarta slavarna till huvudstaden Lissabon år 1441, och de fortsatte att importeras i sådana mängder att andelen svarta i Portugal uppgick till 10 procent år 1550, vilket kan jämföras med andelen afro-amerikaner i USA idag, 13–14 procent.Smith, Ray (1971) "The Black Man's Gift to Portugal" i The Best of Attack and National Vanguard Tabloid. Issue No. 6, 1971', 3 jan 2009..,<ref name="history-world.org">Lynch, Prof. Hollis R. (referat av artikel författad av Helps, Sir Arthur) "Negro Slavery In America, Its Introduction by Law 1517" . [http://history-world.org/ International World History Project'] '</ref>
De afrikanska slavar som blev en del av triangelhandeln över Atlanten genom att reduceras till "varor" utsattes dock för ett av de värsta brotten mot mänskligheten som begåtts. En spansk munk vid namn Bartolome de las Casas föreslog att även svarta i Portugal skulle ha rätt att utvandra till Nya världen, men olyckligtvis också att tillfångatagna svarta människor i Afrika skulle föras till Amerika för att säljas som slavar. Detta för att indianerna på de nyupptäckta öarna inte klarade hårt arbete utan dog av umbäranden eller sjukdomar. Även andra, som Fray Bernardino de Manzanedo, bad den spanska regeringen utfärda slavlicenser, helst för fler kvinnor än män, vilket också den spanske konungen Ferdinand den katolske och drottning Isabella II av Spanien beviljade. Ett annat krav var att slavarna skulle vara döpta. Portugals del i detta var att slavarna i begynnelsen av denna handel auktionerades ut i Lissabon och i stor utsträckning fördes till Västindien med portugisiska skepp. Afrikanerna skeppades således inte direkt från Afrika till Amerika, utan togs först till Lissabon. De första skeppades officiellt över till Amerika år 1510, och de flesta skeppen avreste från Lissabon. Casa dos Escravos i Lissabon (regeringens slavhandelsbyrå) sålde fler än 1 200 negros mellan 1511 och 1513.
Tordesillasfördraget av den 7 juni 1494, kom till för att förhindra en väpnad konflikt mellan dåtidens mäktigaste katolska länder. Det slöts i den spanska staden Tordesillas under överinseende av påven Alexander VI. Fördraget ratificerades den 2 juli av de spanska monarkerna Isabella I av Kastilien och Ferdinand II av Aragonien samt den 5 september Johan II av Portugal och stadfästes även av påven Julius II 1506. Fördraget innebar att portugiserna fick kontroll över Västafrika, där de blivande slavarna infångades, och över det landområde i Sydamerika som skulle komma att bli Brasilien.Charon, Roland (1980) "The linear league in North America" i Annals of the Association of American Geographers 70 129–153, sid. 142, 144 & 151.,Harrisse, Henry (1897) The Diplomatic History of America: Its first chapter 1452—1493—1494. London: Stevens.
Portugals kolonialvälde utsträcktes till att även omfatta Sri Lanka, Malackahalvön och Moluckerna. Även i Persiska viken och Macao byggdes manufaktorier.
I takt med kolonialväldets utbyggnad trädde jesuiter i landets tjänst som missionärer och kyrkoorganisatörer. Samtidigt skedde en inre konsolidering av landet, en rik lagstiftning ägde rum under Manuel I och Johan III samtidigt som den adliga oppositionen kuvades. 1536 infördes inkvisitionen i Portugal. Mot slutet av 1500-talet började dock Portugals ställning att försvagas, Lissabon blev alltmer en transitohamn för Indiska varor än utgångspunkt för den europeiska handeln med Asien. Portugal saknade kapital och befolkning för att kunna administrera det stora kolonialvälde som skapats. I Marocko gick flera städer förlorade redan under Johan III:s regering och Sebastian I besegrades i grund och stupade där 1578.