Ayn Rand, ursprungligen Alisa Zinovjevna Rosenbaum, född 2 februari20 januari enligt g.s. 1905 i Sankt Petersburg, Ryssland, död 6 mars 1982 på Manhattan i New York, var en rysk-amerikansk filosof och författare. Hon förknippas främst med sin egen filosofiska skola objektivismen som förespråkar rationell egoism, individualism, kapitalism (laissez faire) och en objektiv moral.
Rands två mest kända verk, Urkällan (1943) och Och världen skälvde (1957), är idépolitiska romaner som skildrar individens kamp mot förtryckande överheter och ingrodda normer. Rand var även kompromisslös religionskritiker, och genom sin kritik av all tvångsmakt som illegitim (utöver den nödvändiga och begränsade tvångsmakt som ämnade förhindra sådan) bidrog hon till den ideologiska fåra som redan tidigare kallades nyliberalismen.
Rand hävdade Aristoteles som sin främste epistemologiska förebild, och Victor Hugo som sin litterära. Rand ställde sig mycket kritisk till dem som ifrågasatte tanken om en objektiv verklighet.
Rand betraktas allmänt som en av de ledande gestalterna bakom de klassiskt liberala idéernas återkomst till den idépolitiska scenen under 1960-talet och framåt, och anses ha inspirerat den så kallade högervågen (senare neoliberalismen) under 1980-talet. Ekonomen Milton Friedman utpekade henne, trots hennes uttalade motstånd till denne, som en av libertarianismens två viktigaste intellektuella trendbrytare (tillsammans med Ludwig von Mises).
Biografi
Uppväxt och tidig karriär Ayn Rands far var en rysk-judisk apotekare som fick sin verksamhet konfiskerad av den sovjetiska staten, likt de flesta andra småföretagare. Efter att ha avslutat sin utbildning i Sovjetunionen, med lysande betyg från universitetet i Leningrad, flydde Rand till USA år 1926 i hopp om ett bättre liv.vänster|miniatyr|Till följd av de politiska efterverkningarna av den av bolsjevikerna inledda ryska revolutionen fick Rand möjlighet att vara med i den första årskullen av kvinnor som tilläts att studera vid Sankt Petersburgs universitet. Hon arbetade inom den amerikanska filmindustrin 1926–1949 men hade det svårt ekonomiskt. På fritiden skrev hon ett antal böcker riktade mot fascismen och stalinismen, men nådde försäljningsmässig framgång först med Urkällan (1943) som tog henne sju år att skriva. Tolv gånger var Rand tvungen att försöka få boken utgiven, innan någon nappade. Medan Rand färdigställde boken förskrev en läkare henne amfetamin. Att hon tog amfetamin i ungefär 30 år kan ha bidragit till hennes senare humörsvängningar. Efter publiceringen av Urkällan försörjde hon sig som författare och filosof på heltid.
Tankar Rand var en ideologisk motståndare mot alla kollektivistiska ideologier, till vilka hon inkluderade alla former av organiserad religion samt monarkism, socialism, fascism, nazism, anarkism (inklusive så kallad anarkokapitalism) och var även kritisk till samtida libertarianism. Det största hotet mot den kapitalism och individualism, som hon själv förfäktade, såg hon emellertid i deras förespråkares ovilja eller oförmåga att försvara dem med annat än kollektiva nyttoargument, utan någon moralisk grund som relaterade till individens intresse. Hon tog därför kunskapsteorin och etiken till hjälp och skapade ett eget filosofiskt system, som skulle säkra individens rättigheter mot kollektivet, till skillnad mot exempelvis Max Stirner, som inte sökte att skapa något enhetligt "system" för sin egoism. Genom att försvara förnuftet, det upplysta egenintresset och laissez-faire-kapitalism, ville hon ge ett alternativ till de enligt henne tvångsbaserade ideologier, som hon såg dominera världen.
För ett kollektiv av intellektuella studenter som motsatte sig både "etablissemanget" och "68-vänstern" blev Rand den stora förebilden i USA. Många i den generationen av unga ekonomer, filosofer och statsvetare fick inspiration av Rands individualistiska vision, och hon kan till viss del anses ha inspirerat den våg av globalisering och nyliberalism som skedde sedan 1980-talet och tidigare. Själv förblev hon livet ut kritisk mot etablerad "nyliberalism", samt den mer renodlade libertarianismen, och ansåg att den fortfarande var alltför djupt rotad i en filosofiskt misslyckad kollektivism för att vara moralisk och hållbar. Hon kallade de fullfjädrade libertarianerna för "höger-hippies", därför att deras ideologiska grund enligt henne saknade förmåga att bära upp och försvara de kapitalistiska idealen.
Beträffande konflikten mellan israeler och palestinier i Israel, så stödde hon Israel, för hon ansåg det vara det mest civiliserade av de två länderna. Vid ett tillfälle kallade hon Israels grannar för "nästan fullständigt primitiva vildar".https://www.youtube.com/watch?v=2uHSv1asFvU
Under McCarthy vittnade Rand, trots sitt starka motstånd mot McCarthyismens och dess auktoritära karaktär, om kommunistiskt inflytande och kommunistisk propaganda i Hollywood. Bland annat jämförde hon filmen Song of Russia (i vilken samhället och invånarna framstod som lyckliga) med verklighetens Sovjetunionen och ansåg att filmen skönmålade ett "inhumant" samhälle. Enligt Rand skedde detta ibland subtilt, men även genom att visa upp en generellt positiv bild av livet både i storstäder och små byar i Sovjetunionen, med olika sorters byggnader, kläder och mat som enligt Rands aldrig funnits ens under de bästa perioder hon levt där.
Rand, som var en yttrandefrihetens förkämpe, tyckte att USA hade begått flera övertramp, bland annat i samband med hållandet av rättegångarna. Hon menade även att filmens producent, Louis B. Mayer, inte skapat en kommunistisk film medvetet eller ovetandes, men att han i sin oförsiktighet ändå producerat en propagandafilm.https://www.youtube.com/watch?v=xTeTByQD4go
Privatliv Ayn Rand var gift med Frank O'Connor.
Författarskap
Böcker och filmmanus Ayn Rands första försäljningssuccé – efter de två mindre framgångsrika De levande (1936) och Lovsång (1938) – var boken Urkällan. Enbart fram till 1950 sålde boken i en halv miljon exemplar, trots att den blev hårt kritiserad för sin ideologi och trots att de första försäljningssiffrorna var låga. Urkällan blev snart en kultbok.
Boken följdes av Rands centrala verk, Och världen skälvde (1957). Boken fick, liksom Urkällan, hård och sarkastisk kritik, ofta baserad på bokens individualistiska ideologi, men avskräckte inte miljontals läsare. Försäljningen har nämligen ökat till omkring 300 000 exemplar per år. I en amerikansk undersökning, där läsare ombads välja ut den bok som påverkat dem mest, hamnade Och världen skälvde på andra plats efter Bibeln.Library of Congress News, 20 november 1991. Kongressbiblioteket och Book of the Month Club undersöker läsares "lifetime reading habits".
Vid sidan av romanproduktionen skrev Rand manus till ett flertal filmer och arbetade strax före sin död på en miniserie baserad på Och världen skälvde. Även om alla hennes böcker i varierande grad är politiska och samhällskritiska är Rand som filosof mest känd för sina skrifter om sitt filosofiska system objektivismen, vilken förespråkar individens aktiva logiska resonemang, också kallad ”rationell egoism”.
Filmatiseringar De levande och Urkällan har filmatiserats. De levande spelades först in i Italien 1942 i två delar: Noi Vivi och Addio Kira!, men dessa förbjöds av Benito Mussolini. De två filmerna klipptes sedan ihop till en film, We the Living, som hade premiär 1986.
Urkällan filmatiserades 1949 (svensk filmtitel: Pionjären) med Gary Cooper och Patricia Neal. Och världen skälvde filmatiserades och släpptes 2011. Filmen handlar om hur USA:s förmögna industrialister tröttnar på det alltmer repressiva samhället och ”strejkar” genom att starta en ny dold stat för sig själva och några få värdiga ute i ödemarken. Försök görs då till att hitta, tortera och kuva dem och framför allt den som grundat staten. Utomstående amerikaner får det snart mycket sämre och tvingas slutligen vädja till dem att återkomma.
Filosofi och efterföljare
Objektivismen
Ayn Rand ansåg att människan är en varelse med förmåga till egoistiskt förnuft – som behöver frihet från politiskt förtryck för att kunna vara egen och bruka sitt förnuft fullt ut – så att hon kan leva i enlighet med sin mänskliga natur. Därmed ansåg hon att friheten är en individuell rättighet som måste skyddas i ett samhälle genom lag. Ett steg mot denna vision kallade hon "separationen mellan stat och ekonomi" (jämför separation mellan stat och kyrka).
Rand ansåg att verkligheten, eller existensen, är objektiv – därav namnet på filosofin. I korthet betyder detta att verkligheten existerar och att vi måste förhålla oss till denna oavsett vad vi ser, tror eller anser. Hon menade att människan gör detta genom att tänka, att agera efter sitt rationella egenintresse i förhållande till den objektiva verklighet. Därmed ansåg hon inte altruismen vara ett moraliskt ideal, utan en onödig och osammanhängande teori, som rent praktiskt stred mot individens natur och gjorde honom känslomässigt kluven och därigenom oförmögen till god moral.
Ayn Rand Institute
För att ge individen full möjlighet att tänka och agera oberoende av andra – med Rands ord "egoistisk" eller "själviskt" (till skillnad från altruistiskt, eller egotistiskt) – tog Rand ställning för kapitalismen i sin bok Kapitalismen - Det okända idealet, där hon skriver att ett alltför stort avvikande från kapitalismen leder till samhällets kollaps. Hon förespråkade i praktiken en nattväktarstat, och motsatte sig inte gemensamma finansieringsformer eller hjälp till de som för tillfället råkade vara svaga eller fattiga – idealet var att dessa ärenden skedde på helt frivilliga grunder, samt med det praktiska målet att göra individen mer självständig.
Rand har en viss popularitet i både klassiskt liberala och nykonservativa kretsar, även om de flesta även bland dessa grupper inte är fullfjädrade anhängare av objektivismen. Inte minst hennes ateism, leder till ideologiska krockar i konservativa kretsar. Men hon själv motsatte sig även konservatismen som sådan, och menade att de konservativa var att skylla för att det enda motståndet mot kommunismen (vilken målats upp som "ny", "progressiv", "framåtblickande", etc.) var män som hävdade att det bättre alternativet var något "traditionellt", "gammalt" och "stagnant".
The Collective miniatyr|stående|En individ läser Och världen skälvde i kollektivtrafiken. Efter succén med Och världen skälvde fick Rand många beundrare. Den inre cirkeln av objektivism- och egoism-anhängare, som kallade sig "The Collective" som ett internt skämt, leddes av filosofen och psykologen Nathaniel Branden. Från omkring 1954 var Nathaniel Branden inte bara Rands högra hand utan även hennes älskare. Detta pågick med deras makars vetskap ända fram till 1968, när Barbara Branden berättade för Rand att Nathaniel var förälskad i en annan kvinna och hade ljugit för dem under en längre tid. Sprickan mellan Rand och det forna paret Branden ledde till splittring i hela rörelsen.Barbara Branden (tidigare gift med Nathaniel Branden), skrev biografin The Passion of Ayn Rand (1986), varifrån ovan beskrivning har hämtats.
The Collective fick, enligt Michael Shermer, sektliknande inslag, där Rands ord var lag, och hierarkin i gruppen byggde på hur väl man anpassade sig till Rands lära.Michael Shermer, "Why People Believe Weird Things", reviderad upplaga 2002. Milton Friedman var av liknande mening, och menade att hon "hade extremt bra inflytande på alla dem som aldrig blev Randianer, men om de blev Randianer var de hopplösa".Reason Magazine Själv bestred hon kultanklagelserna.
Jim Peron kom till Ayn Rands försvar genom sin analys av objektivismen, i vilken han tar ställning emot kultanklagelserna, med slutsatsen att de är ytliga ad hominem-attacker vilkas syfte är att misskreditera objektivismen utan att rationellt behöva argumentera mot den.
Betydelse och eftermäle
Inflytande