Robot på formellt språk respektive missil i folkmun, ursprungligen lufttorped (numera föråldrat), är militär ammunition i form av bangående flygfarkoster med egen framdrivning och banstyrning (styrning i banan). De avses främst som självgående vapenprojektiler med styrningsförmåga, försedda med någon form av verkansdel (stridsrobot), men de förekommer även som spaningsfarkost, med olika spaningsutrustning (spaningsrobot), eller som övningsmål, avsedda att skjutas sönder (målrobot), etc.

Robot definieras av svenska försvarsmakten som följande enligt 1979 års upplaga av publikationen Preliminär ammunitionsordlista:

robot (rb) – obemannade självgående föremål som avskjuts, utslungas eller fälls, avsedda att röra sig i en bana helt eller delvis över jordens yta, styrt genom signaler utifrån eller från inbyggda egna organ

Indelas bland annat i stridsrobotar, övningsrobotar, simulerrobotar och målrobotar.

Torpeder räknas dock inte till robotar.

I folkmun och civilspråk används ibland begreppet "drönare" för vissa robottyper, såsom "spaningsdrönare" för spaningsrobot och "självmordsdrönare" för patrullrobot, etc. Militärt kan robotar preliminärt särskiljas från drönare i att de är bangående, det vill säga att de framförs i en längsgående bana likt en projektil eller flygplan, jämfört med drönare som främst kan manövreras tredimensionellt och även hovra.

Etymologi Robot, med militärförkortning rb, är det korrekta svenska uttrycket för vapnet och kommer från det tjeckiska ordet robota, vilket betyder ”dagsverke” eller ”slavarbete” och betecknar alltså en slav, vilket här syftar på en styrd projektil som är programmerad att utföra det man ger order om. Ursprungsordet infördes 1920/1921 av den tjeckiske författaren Karel Čapek i hans pjäs R.U.R. (Rosumovi Univerzální Roboti), vilken översattes till svenska någon gång mellan 1923 och 1929. Inom svensk robotindustri myntades uttrycket "robot" för vapnet runt 1940 av överingenjör Tore Edlén, teknisk direktör hos Kungliga Flygförvaltningen (KFF).

Missil är en anglicism inlånat från det engelska ordet för vapnet – missile – och har förekommit som ett vardagligt namn för vapnet i svenskan sedan början av 1950-talet. Missile i sig härleds från det latinska ordet missilia ("kastvapen") och betyder egentligen ungefär "stor tung projektil" i det engelska språket, varav det kan användas för att innefatta ett brett utbud olika ammunition, såsom raketer, pansarskott, etc. Önskar man enbart tala om "styrda raketer" och dylikt, alltså robotar, används termen guided missile ("styrd missil").

Lufttorped eller flygande torped (), i motsats till "vattentorped" (ej att förväxla med "flygtorped", d.v.s. flygburen vattentorped), myntades redan innan första världskriget (patenterat 1897) och avsåg ursprungligen tidiga former av raketkonstruktioner, stora långa artilleriprojektiler med inbyggd krutraketmotor för framdrift utan styrsystem. Utvecklingen av sådana konstruktioner drevs av svenska överstelöjtnanten Wilhelm Teodor Unge (V. T. Unge) som runt sekelskiftet 1900 tillverkade flera olika exempel. Unges senare exempel var försedda med axial tryckturbin för åstadkomma rotationsstabilisering och kunde uppnå räckvidder mellan 7 000 till 8 000 meter vid 30 cm kaliber. För riktning användes en så kallad torpedriktare, eller torpedkastare, bestående av en lång ränna med stativ. Avsedda mål var både sjö- och markmål. Benämningen övergick senare till de första robotarna som dök upp under andra världskriget, en spegling av konventionella vattengående torpeder som även de går att programmera. Begreppet verkar ha levt kvar inpå sent 1940-tal som ett begrepp för sjömålsrobotar som dyker ner i vattnet när de kommer nära sitt mål och träffar detta under vattenytan som en torped.

Hyponymer Robotbomb – Tidigt namn för styrd bomb. Robotflygplan – Tidigt namn för kryssningsrobot. Robotprojektil – Alternativt namn precisionsstyrd ammunition. Robotsystem – Samlad benämning för robot och avfyrningsplattform. Robotvapen – Samlad benämning för vapenklassen. Myntat före 1947.

Funktion Framdrivning miniatyr|AIM-120 AMRAAM jaktrobot med krutraketmotor. En robots framdrivs vanligen av en eller flera raketmotorer (normalt krutraketer men även vätskeraketer) men det förekommer även robotar med reaktionsmotorer (till exempel ramjetmotorer).

Styrning

Styrning sker med roder, ventiler från drivkällanExempel på ventilstyrd robot är Nord SS.11. eller både och. Styrningen kan vara manuell eller automatisk.

Kommandostyrning miniatyr|BGM-71 TOW med trådstyrning. Kommandostyrning betyder att roboten styrs av en människa via manuella kommandon från en extern styrcentral. Styrningen kan vara helt manuell (MCLOS) eller halvautomatisk (SACLOS) och styrsignaler skickas exempelvis via: laser ledstråle radiolänk satelitlänk trådlänk

Automatisk styrning miniatyr|IRIS-T med infraröd målsökare. Automatisk styrning betyder att roboten styr sig själv mot ett mål via en måldator. Måldatorer fungerar olika beroende på robotmodell och använder även olika metoder beroende på robottyp.

Vissa robotar är så kallade målsökande och styr sig aktivt efter ett rörligt mål. För att hitta och följa målet används en så kallad målsökare som beroende på typ ser målet på olika sätt. Vissa robotar arbetar självständigt och ser målet med en kamera (till exempel en infraröd målsökare) eller inbyggd radar (radarmålsökare).

Andra målsökande robotar följer målet från en extern källa som ser målet, till exempel en radar eller laser ombord på ett flygplan. Dessa typer av målsökarfunktioner kallas semiaktiv radarmålsökare respektive lasersökare.

Förutom målsökande robotar finns det robotar som styr sig själva mot ett bestämt mål. Målet bestäms till exempel av en kamera eller laser på ett flygplan eller en satellit som sedan skickar måldata till roboten. Alternativt kan roboten förprogrammeras med koordinater den ska följa med till exempel GPS.

Vapenverkan miniatyr|Verkan av en Exocet sjömålsrobot. Robotar kan användas till diverse olika saker men framför allt används de som militärt vapen. Som vapen är robotar ofta specialdesignade för att bekämpa ett specifikt mål och är därmed försedda med en stridsdel som ska kunna bekämpa detta mål. Till exempel brukar robotar avsedda mot flygfarkoster vara försedda med kulsprängsats och zonrör, medan robotar avsedda mot pansrade fordon brukar vara försedda med pansarsprängsats och anslagsrör.

Placeringen av robotens tändrör brukar även spegla dess avsedda mål och verkan. Mot markmål brukar robotar vara apterade för tändrör i nosen (så kallade spetsrör) eller centralt (så kallade centralrör) för att aktivera robotens funktion så fort roboten når målet. Mot flygmål på andra sidan brukar tändröret (om det är ett zonrör) vara monterat baktill (så kallade basrör) för att verkansdelen (som normalt sitter i framtill på roboten) ska explodera så nära målets nos som möjligt för att se till att målet inte hinner flyga ifrån explosionen innan den nått den.

Motmedel miniatyr|En F-16 som släpper facklor.

Störning För att kontra robotar används så kallade motmedel. Motmedel är olika typer av störningsmetoder som används för att vilseleda eller störa olika typer av robotar.

Till exempel, mot värmesökande robotar används så kallade facklor. Facklor består av utskjutbara projektiler försedda med en varm lyssats som ska matcha den värmekälla som den fientliga roboten har låst sig på. Detta i ett försök att få den värmesökande roboten att följa en fackla istället för det verkliga målet.

Mot radarstyrda robotar finns istället så kallade remsor. Remsor består av tunna metallremsor som släpps ut i luften och stör ut radarsignaler.

Nedskjutning miniatyr|Exempel på olika typer av luftförsvarssystem mot sjömålsrobotar. En annan typ av motmedel är att skjuta ner roboten eller få den att självförintas, vilket bland annat används mot stora interkontinentala ballistiska robotar som inte följer målet och därmed inte går att vilseleda, men även mot sjömålsrobotar och pansarvärnsrobotar. Nedskjutning av robotar kan utföras av flera olika medel, såsom luftförsvarssystem, ibland kallat robotsköld, eller aktivt pansar, ibland kallat aktivt skyddsystem.

Luftförsvarssystem, som namnet antyder, täcker nedskjutning på längre avstånd, både direkt (inom synhåll) eller indirekt (utom synhåll), och behöver inte nödvändigtvis skydda objekt i dess närhet, utan kan även genskjuta inkommande robotar avsedda mot andra måltavlor.

Distansförsvar För distansförsvar, såsom indirekt nedskjutning (längre skottvidd), används främst egna robotar, såsom universella luftvärnsrobotar eller mer specialiserade typer som antiballistiska robotar, men i modern tid även elektromagnetiska rälskanoner och laservapen, då främst mot högtflygande robotar utom synhåll eftersom sådana ej kan träffa mål bortom horisonten.

Närförsvar miniatyr|Phalanx CIWS närförsvarssystem, radarförsedd med en 20 mm M61 Vulcan gatlingkanon. För närförsvar, direkt nedskjutning (kortare skottvidd), används främst olika former av automatkanoner; antingen del av konventionella flerfunktionella vapensysten eller specialiserade system kallade närförsvarssystem. Sådana kanoner kan delas upp i snabbskjutande vapen såsom gatlingkanoner och revolverkanoner (främst runt kaliber 20–30 mm), vilka har en extremt hög eldhastighet om flera tusen skott per minut och avser träffa inkommande robotar genom ren eldvolym, och smarta vapen som skjuter avancerad ammunition, såsom spräng- eller kulspränggranater utformade för luftbrisad (kaliber 30 mm och uppåt) och därmed ej kräver direktträff för verkan, alternativt i modern tid även granater med styrförmåga (kaliber 57 mm och uppåt) som kan träffa undanmanövrerande robotar.

Direktförsvar Nedskjutning på mycket kort avstånd, huvudsakligen i det direkta närområdet, täcks av så kallat aktivt pansar, även kallat aktivt skyddssystem. Som namnet antyder används aktivt pansar per princip enbart på redan splitterskyddade plattformar som pansarfordon och dylikt, eftersom nedskjutning i närområdet onekligen resulterar i splitter- och tryckverkan mot det skyddade objektet i fråga.

Historik och robottyper

Markrobotar miniatyr|V-1 markrobot miniatyr|V-2 markrobot De första markrobotarna utvecklades i Tyskland och sattes in mot Storbritannien under andra världskriget: V-1 och V-2. Deras navigationssystem var så inexakta att de inte kunde användas mot mindre mål än en storstad. Utvecklingen av dessa vapen hade påbörjats av Wernher von Braun innan kriget i och med grundandet av det tyska rymdflygsällskapet 1937. Byggandet av V-2-raketerna drevs av det faktum att Tyskland inte hade några egna tunga bombplan att skicka mot de brittiska städerna så som de allierade skickade stora flottor bombflyg i strategiska bombräder mot Tyskland. Forskning påbörjades i andra länder under andra världskriget, bland annat i Sverige, där robotar kallades lufttorpeder.