Ängssolbi (Dufourea dentiventris) är en art i insektsordningen steklar som tillhör släktet solbin.
Beskrivning Ängssolbiet har en kroppslängd på omkring 7 till 8 millimeter. Grundfärgen på kroppen är svart och kroppsbehåringen är kort, svart och mycket gles. Bakkroppen har smala ljusa tvärränder.
Utbredning Detta bi förekommer i Europa från Pyreneerna och Alperna till Sverige och Finland, samt österut genom Ryssland över Kaukasus och Basjkirien till Mongoliet och Kina..
I Sverige finns arten i hela landet med undantag för Jämtland, där den aldrig funnits, men utbredningen är fragmentarisk och det är egentligen bara i Småland, Östergötland och kring Mälaren som den kan betraktas som vanlig.
I Finland finns den främst i söder och sydöst, inklusive Åland, med enstaka observationer längre norrut, som Karleby i landskapet Mellersta Österbotten, och i mellersta Lappland.
Ekologi Ängssolbiet är ett solitärt bi, det vill säga det bildar inte samhällen. Arten är oligolektisk, den är specialiserad i sitt födoval och samlar enbart pollen från klockväxter, som blåklockssläktet. Vanliga värdväxter för arten är liten blåklocka, nässelklocka och ängsklocka. Biet förekommer därför bara i sådana områden där dessa växter finns som sandiga torrängar. Nektar kan dock även hämtas från korgblommiga växter (som hökfibblor), rosväxter (fjällsippa) och ljung. Flygtiden för arten är juni till augusti/september i större delen av utbredningsområdet; i norra delen varar dock flygperioden från slutet av juli till slutet av augusti.
Fortplantning Honan gräver ensam ut ett bo i marken, som hon klär med egenproducerat sekret, där sedan ägg och larver utvecklas. Boet förläggs till soliga sluttningar på torr sand- eller grusjord med gles växtlighet. Parasitbi till ängssolbiet är pärlbi (Biastes truncatus), vars larv lever av det insamlade matförrådet (pollen) sedan värdägget ätits upp eller värdlarven dödats.
Bevarandestatus Globalt är ängssolbiet rödlistat av IUCN som nära hotat ("NT"). Främsta orsaken är den starkt fragmenterade utbredningen, som i sin tur anses orsakad av de förändrade jordbruksmetoderna med ökad konstgödsling och minskad höproduktion (till förmån för ensilage), vilket minskat tillgången på foderväxter.
I Sverige minskar arten och betraktades tidigare som nära hotad ("NT"). Vid rödlistebedömningarna 2015 och 2020 klassificerades den emellertid som livskraftig ("LC"). Även i Finland är den klassificerad som livskraftig.
Referenser
Kategori:Bin Kategori:Insekter i palearktiska regionen