Reformationsbibeln är en svensk bibelöversättning med historisk anknytning till Karl XII:s Bibel från 1703. Den första utgåvan av Nya Testamentet utkom 2003,och var en språkligt kraftigt moderniserad revidering av Karl XII:s Bibel. År 2016 utkom en andra upplaga av Nya testamentet, som var en ny översättning från den grekiska grundtexten Textus Receptus,från Scriveners utgåva 1894, med inflytande från Karl XII:s Bibel och King James Version. Utgåvan innehåller även noter som redovisar skillnader mellan Textus Receptus och den grekiska texten i UBS 1975/Nestle-Aland 1979. År 2017 gavs samma översättning av Nya testamentet ut i en utgåva som även innehåller noter om skillnader gentemot Karl XII:s Bibel. År 2026 utkom den tredje upplagan av Nya testamentet tillsammans med Gamla testamentet. Gamla testamentets översättning utgår från King James Version, men är i vissa delar direktöversatt från den hebreiska grundtexten. Reformationsbibeln ges i Sverige ut av Svenska Reformationsbibelsällskapet.

Bibelöversättning Huvuddelen av svenska översättningar av Nya testamentet bygger på samma grekiska grundtext. Skillnader i översättning beror då på att man utifrån samma grekiska grundtext hittar olika sätt att bäst formulera texten på svenska. Skillnader kan bero på att vissa översättningar lägger sig närmare en "ord-för-ord"-översättning (litteral översättning) medan andra översätter mer dynamiskt, tanke för tanke (idiomatisk översättning).

Andra orsaker till skillnader kan vara vilken tro översättarna har. Grekiskan ger ofta möjlighet till flera alternativa översättningar. Det är därför möjligt att i viss mån anpassa översättningen efter trostillhörighet. Till exempel kan en naturalist skriva om en "gudsvind" där en troende gärna översätter samma uttryck i grundspråket med Guds Ande (pneuma kan betyda både vind och ande). Från vissa troende finns också en misstänksamhet mot modern bibelvetenskap, där man tenderar att döma ut de flesta forskare som icke-troende.

Grundtexten Textus Receptus Reformationsbibeln bygger på en annan grundtext, Textus Receptus, och skillnader i översättning mellan reformationsbibeln och de flesta andra svenska översättningar ligger därför inte bara i tolkning av samma grundtext, utan också i att själva grundtexten skiljer.

Den grundtext som kommit att kallas Textus Receptus är i huvudsak baserad på Desiderius Erasmus utgåvor av Nya testamentet på latin och grekiska från början av 1500-talet. Totalt blev det fem utgåvor (1516, 1519, 1522, 1527 och 1535), som från och med andra utgåvan kallades Novum Testamentum Omne. Namnet Textus Receptus kommer istället från förordet till en utgåva av bröderna Elzevirs andra utgåva från 1633. Dessa utgåvor, och efterföljande utgåvor, var en sammanställning av Erasmus fem utgåvor samt vidare revideringar av Robert Estienne (Stephanus) och Theodore Beza samt av bröderna Elzevir själva.

Erasmus hade vid arbetet med sin första tryckta utgåva av det grekiska Nya testamentet tillgång till ett begränsat antal grekiska handskrifter. De handskrifter som han huvudsakligen använde var medeltida minuskelhandskrifter och tillhörde till stor del den bysantinska texttraditionen. Erasmus använde dock inte enbart dessa handskrifter utan tog på vissa ställen hänsyn till andra textkällor och den latinska traditionen. Det begränsade och relativt sena handskriftsunderlaget för Erasmus första utgåva innebär emellertid inte att alla läsningar som kom att ingå i Textus Receptus är av sent ursprung. Senare forskning och ett betydligt större tillgängligt handskriftsmaterial har visat att många läsningar som finns i den bysantinska texttraditionen och Textus Receptus också förekommer i betydligt äldre grekiska handskrifter, i tidiga latinska och syriska handskrifter och i citat från tidiga kyrkofäder.

Den bysantinska texttypen är belagd i grekiska handskrifter från 400-talet och kom under de följande århundradena att bli den dominerande textformen i den grekisktalande kyrkan fram till slutet av 1400-talet, och finns bevarad i majoriteten av de grekiska handskrifterna av Nya testamentet. Erasmus utgåvor bearbetades och vidareutvecklades under 1500- och 1600-talen av bland andra Robert Estienne (Stephanus), Théodore de Beza och förläggarna Bonaventura och Abraham Elzevir. Dessa utgåvor kom att bilda den tryckta texttradition som senare fick benämningen Textus Receptus. Textus Receptus står nära den bysantinska texttraditionen men är inte identisk med den moderna majoritetstexten.

Den grundtext som används för Reformationsbibelns Nya testamente är Frederick Henry Ambrose Scriveners utgåva av Textus Receptus, publicerad 1894. Scriveners text rekonstruerades utifrån den grekiska text som låg bakom King James Version från 1611 genom jämförelse med tidigare utgåvor av Textus Receptus. Den representerar därför en sen standardiserad form av den Textus Receptus-tradition som utvecklades från Erasmus genom Stephanus och Beza.

Reformationsbibeln i internationell jämförelse Reformationsbibeln är en översättning i Nya Testamentet baserat på Textus Receptus. Internationellt skulle det motsvaras av King James Bibel och den senare New King James Version. King James Bibel, den auktoriserade versionen, är en engelskspråkig översättning av bibeln från 1611, stavningsreviderad 1769.

Textus Receptus fick även stor betydelse för bibelöversättningar på andra språk. Senare utgåvor av Textus Receptus utgjorde den huvudsakliga grekiska textgrunden för bland annat den spanska Reina-Valera, den tjeckiska Kralicebibeln, den portugisiska Almeidaöversättningen, den nederländska Statenvertaling och den ryska synodalbibeln. Textus Receptus kom därigenom att få ett omfattande inflytande på protestantiska översättningar av Nya testamentet i flera delar av Europa från reformationstiden och framåt. Flera av dessa översättningar och senare revideringar av dem används fortfarande i dessa länder..

På många sätt är Reformationsbibeln en svensk motsvarighet till New King James Version. På samma sätt som New King James Version innehåller även Reformationsbibeln noter som redovisar skillnader mellan Textus Receptus och den grekiska texten i UBS 1975/Nestle-Aland 1979.

Reformationsbibelns plats i Sverige Reformationsbibeln ger en möjlighet att läsa en översättning som bygger på textus receptus på modern svenska. Det finns troende som uppskattar denna möjlighet. Reformationsbibeln är därmed ett viktigt historiskt dokument där man i översättningen har strävat efter att bevara det bästa från svensk översättningstradition, samtidigt som svenska språket har fått en modernare språkdräkt och blivit lättare att förstå.

Källor

Externa länkar Svenska Reformationsbibelsällskapet

Kategori:Svenska bibelöversättningar