Lars Gabriel von Haartman, född den 23 september 1789, död den 16 december 1859 på sin egendom Lemsjöholm i Åbo skärgård, var en finländsk friherre och statsman. Han räknas som den mest inflytelserike ämbetsmannen i Finland under Nikolaj I:s tid och var i närmare tjugo år en ledande kraft bakom landets ekonomiska reformer, bland annat myntrealisationen 1840 och byggandet av Saima kanal.

Biografi Tidiga år Lars Gabriel von Haartman var son till Gabriel Erik von Haartman, professor i medicin vid Åbo Akademi och adlad 1810 som belöning för sin lojala inställning till den ryska erövringen, och Fredrika Lovisa von Mell. Haartman studerade dels vid Åbo (sedan 1804), dels vid Uppsala universitet.

Karriär Medan fadern deltog i Finska deputationen till Sankt Petersburg, fick Haartman 1808 anställning som aktuarie vid ryska utrikesministeriet, sannolikt med särskild hänsyn till de finska angelägenheterna. 1809 antogs han som auskultant vid Åbo hovrätt, men redan i början av 1811 flyttade han tillbaka till Sankt Petersburg som tjänsteman i den temporära kommissionen för finska ärendenas beredning och övergick, sedan denna blivit upplöst, som expeditionssekreterare till den i slutet av året bildade Kommittén för finska ärenden.

På denna plats (till 1819) och som ledamot i kommittén (till 1825) samt slutligen som adjoint hos statssekreteraren för finska ärenden fick Haartman utvecklas under ledning av G.M. Armfelt, R.H. Rehbinder med flera finska statsmän. Under tiden ihågkoms han med många utmärkelser och förtroendeuppdrag, bland vilka särskilt må nämnas ledamotskapet (1825) av en kommitté för ordnande av donationsförhållandena i Viborgs län, i vilken han röstade emot det förslag som senare lades till grund för 1826 års olycksdigra donationsförordning.

Av hälsoskäl beviljades Haartman tjänstledighet 1827 och företog en utlandsresa som varade i närmare tre år. Under resan studerade han industrianläggningar, sjukhus, fängelser och kanaler i flera länder, kunskaper som senare kom till direkt nytta i Finland.

År 1830 utnämndes Haartman till ledamot av senatens ekonomiedepartement och var 1831–40 landshövding i Åbo och Björneborgs län. Under denna tid tillförordnades han (1837) att som utomordentligt sändebud vid svenska hovet avsluta en handels-, sjöfarts- och vänskapstraktat med Sverige-Norge och fungerade därjämte dels som ledamot, dels som ordförande i flera viktiga kommittéer, bland vilka särskilt förtjänar att nämnas en för uppgörande av förslag till ökande av Finlands statsinkomster (1838) och en för avgivande av betänkande angående ordnande av landets penningväsen (1839).

De reformer Haartman i dessa kommittéer förberett fullföljde han med kraft, sedan han åter inträtt i senaten, 1840, som chef för finansexpeditionen och ordförande i en för myntrealisationen inrättad temporär avdelning av ekonomiedepartementet samt, 1841, som vice ordförande i detta departement. Tullförhållandena till Ryssland ordnades på ett för landet förmånligare sätt än förut; från 1841 innehade Haartman därtill rätten att efter eget omdöme bevilja hemliga lättnader i de fastställda tulltaxorna, den så kallade hemliga tulltariffen, vilket bidrog till att statsinkomsterna ökade markant genom växande tullinkomster. Grundskatterna reglerades genom minskning av räntepersedlarnas antal, handel och näringar uppmuntrades och understöddes. Saima kanal påbörjades och fullbordades; Haartman betraktade kanalbygget som en av de viktigaste insatserna under hela hans ämbetsmannabana och drev det också med politiska förtecken – han såg kanalen som ett medel att minska Finlands handelsberoende av Sverige och i stället stärka förbindelserna österut mot Sankt Petersburg. I penningväsendet bragtes genom 1840 års myntrealisation större ordning och stadga än alltsedan 1809 varit rådande, och finanserna sattes för första gången i ett tillfredsställande skick, så att landet utan alltför stora finansiella rubbningar kunde genomgå Krimkriget med de kostnader och förluster, som detta medförde för statsverket. För sitt arbete med myntrealisationen fick Haartman tillnamnet "Silverlasse".

Haartman försvarade vid upprepade tillfällen Finlands Bank mot generalguvernör Menschikoffs kritik, vilket med tiden bidrog till att relationerna dem emellan svalnade.

I rent politiska frågor leddes Haartman, liksom många av tidens statsmän, av byråkratiska och konservativa tendenser, vilka, trots hans banbrytande verksamhet på flera områden, gjorde honom föga populär hos hans samtida, i synnerhet sedan under 1850-talet liberalare idéer och strävanden fått insteg i sinnena. Han ogillade fennomanins utbredning och trodde inte på finskans möjligheter som kulturspråk; han avslog även förslag om att befria medellösa barn från skolavgifter, då han ansåg att detta överskred rimlighetens gränser. Det har vidare påvisats att det reformprogram som Alexander II dikterade för senatens protokoll vid sitt Helsingforsbesök 1856 i allt väsentligt hade utarbetats av Haartman på begäran av ministerstatssekreterare Armfelt. Sedan greve Berg blivit generalguvernör i Finland, uppstod mellan honom och senatens dittills allsmäktige ledare tvistigheter, vilka slutligen ledde till att Haartman 1858 begärde och erhöll avsked. År 1849 hade Haartman fått friherrlig värdighet. Han bar också öknamnet "Hans förskräcklighet", vilket anspelade på hans hetsiga temperament, som förvärrades av hans gikt.

Familj von Haartman var gift två gånger: 1820 med friherrinnan Gustava Maria Sofia Mannerheim, dotter till Carl Erik Mannerheim, som dog 1822 i missfall, och 1831 med friherrinnan Eva Wilhelmina Charlotta (Minette) Mannerheim, systern till hans första hustru. År 1837 adopterade von Haartman och hans fru den då föräldralöse Victor von Haartman, son till Georg Gabriel von Haartman (1805–1838) och Victoria Helena Ladau (1810–1830). Makarna von Haartman fick egna barn först senare, en dotter 1840 och en son 1844.

von Haartman var morfar till upptäcktsresanden Adolf Erik Nordenskiöld.

Utmärkelser

Källor

Noter

Vidare läsning

Kategori:Finländska friherrar Kategori:Finländska politiker Kategori:Födda 1789 Kategori:Avlidna 1859 Kategori:Män Kategori:Personer från Åbo Lars Gabriel