Olof Ulric Arborelius, född 2 mars 1791 i Älvdalens församling, Kopparbergs län,Älvdalens församlings födelse- och dopbok 1748–1799, bild 204 död 28 november 1868 i Orsa församling, Kopparbergs län,Orsa församlings död- och begravningsbok 1835–1868, bild 279 var en svensk präst, skolman och dialektforskare.
Familj Släkten Arborelius härstammar från Arboga. Olof Ulric Arborelius var son till kyrkoherden Olof Arborelius (1748–1812) och dennes andra hustru Ulrika Maria Munktell (1767–1851). Han ingick äktenskap vid tre tillfällen: år 1824 med Elisabeth Petronella Berglind, år 1838 med Lovisa Abramina Stenqvist, samt 1840 med Charlotta Dorotea Friman. Han är far till konstnären Olof Arborelius (1842–1915) och arkitekten Rudolf Arborelius (1861–1917). Genom den senare blev han farfars far till kardinal Anders Arborelius.
Yrkesliv och gärning Arborelius blev student vid Uppsala universitet 1813, avlade teologisk examen 1815, filosofie magister 1818 och prästvigdes 1822. Han blev kollega vid Falu trivialskola 1817, konrektor 1826 och rektor 1828 (tillträdde 1830) vid samma skola. Åren 1822–1830 var han utgivare av Fahlu tidning. År 1830 blev kan kyrkoherde i Orsa, och 1837–1854 arbetade han som kontraktsprost där. Han var riksdagsman 1844.
Arborelius har mest gjort sig känd genom sin forskning om älvdalsmålet. I de tre akademiska avhandlingarna Conspectus lexici linguæ Dalekarlicæ (1813) och Conspectus grammatices linguæ Dalekarlicæ (två band 1818–1822) har han behandlat dess ordförråd, böjning, ordbildning och syntax. Från vetenskaplig synpunkt står Arborelius avgjort framför sin närmaste föregångare Reinhold Näsman, som i en avhandling 1733 behandlade dalmålets historia.
Som ledamot av prästeståndet i riksdagen 1844/45 drev han frågor om oäkta barns arvsrätt och avskaffandet av prästelitens privilegier och han motionerade om en bättre infrastruktur i Dalarna genom kanalbyggen. Han samarbetade med frisinnade profiler inom prästeståndet såsom Johan Adolf Säve och Erik Samuel Ödmann. (Eksell 2025, ss. 192-199.)
Huvuddelen av hans verksamhet försiggick dock på det lokala planet där han engagerade sig i stora och små frågor, från lika arvsrätt för män och kvinnor till egen brödbakning för de fattiga i nödår. (Boëthius 1952, s. 251; Boëthius 1957, s. 127ff.)
Arborelius författade flera skrivelser för att förbättra böndernas, särskilt småböndernas, villkor i Ovansiljan. Tillsammans med sin svåger, riksdagsmannen Didrik Wesström, initierade han en politisk kamp för att lindra det hårda skattetrycket under indelningsverkets tid. När de stora skogsavvecklingarna började i mitten av seklet försökte han skydda böndernas intressen. (Eksell 2025, s.138; Boëthius 1953, s.139, s. 140.)
Referenser , hämtad 2016-01-04. Svensk uppslagsbok, Lund 1929 Eksell, K.: Visionärer i Orsa. Tre riksdagsmän 1840- 1884, ss. 31-37, 110-116, 135-149, 192-199, 215-243, Lund 2025. Boëthius, J.: ”Sockensjälvstyrelsen i Orsa före 1863.” Orsa : en sockenbeskrivning I 1952, ss. 193-432; "Prästerna och den kyrkliga ledningen.", Orsa : en sockenbeskrivning II, 1953, ss. 74-140; ”Spridda drag ur Orsas äldre historia.” Orsa: en sockenbeskrivning III'' 1957, ss. 45-168.
Noter
Kategori:Prästeståndets riksdagsledamöter Kategori:Svenska lingvister Kategori:Födda 1791 Kategori:Avlidna 1868 Kategori:Män Kategori:Personer från Älvdalens socken Kategori:Medlemmar i Götiska förbundet