miniatyr|Indisk kvinna som berör foten på en man, en tradition för att visa vördnad som ingår i kulturen. |200px Hederskultur är ett system där heder och anseende spelar en viktig roll. Ofta är individens heder underordnad familjens, släktens och den egna gruppens heder, så att en person uppfattas vara skyldig att ta deras anseende i beaktande i sina handlingar. Ens eget och ens grupps anseende är centralt för ens sociala ställning och roll i samhället. Hedern kan betraktas som socialt kapital, viktigt i en omgivning där staten inte erbjuder ett pålitligt trygghetssystem. Utan heder riskerar man att bli utstött och därmed förlora den rätt till respekt man haft som en hedersam person inom gruppen. En grupp kan återvinna sin heder till exempel genom att bestraffa den person som brutit mot normen eller genom att utesluta personen ur gemenskapen.
Hederskulturen innehåller en hedersnorm, som anger vad som ökar eller minskar ens heder. Heder kan vinnas eller förloras. Denna norm varierar dock mellan olika tider och platser.
Hederskulturer återfinns i hela världen men är idag vanligare bland människor från ett område som sträcker sig från Nordafrika via Mellanöstern och Centralasien till den Indiska subkontinenten. Hedersideologin är inte kopplad till någon specifik religion eller kultur och kan även förekomma i icke-religiösa sammanhang.Kriminalvården,Hedersrelaterat våld och förtryck, sid.24
En svensk lag mot hedersförtryck började gälla juli 2022.
Bakgrund och begrepp Hederskultur är ett sätt att skapa ordning i ett samhälle där det inte finns någon statsmakt, varken för rättsskipning eller för hjälp och stöd. Den egna gruppen är allt man kan lita till, och förhållandena mellan konkurrerande grupper regleras genom oskrivna regler utan inblandning av någon högre instans. Hederskulturen innebär inte laglöshet utan är ett omfattande etiskt system med sina egna lagar och rättsskipningsmetoder.
Inom hederskulturer uppfattas släkten som den centrala beståndsdelen i samhället i motsats till individen och hederskulturer är en form av ett gruppbaserat samhälle. Gruppbaserade samhällen återfinns i regioner med en svag statsbildning och individbaserade samhällen i regioner med starka statsbildningar. I länder som saknar en välfärdsstat är människor hänvisade till familjen för sin försörjning och omsorg. Familjer i hederskulturer är hierarkiskt uppbyggda utifrån kön och ålder där unga är underordnade äldre och kvinnor är underordnade männen.
Heder handlar både om socialt anseende, hur omvärlden värderar en person, och om den egna stoltheten och självuppfattningen. Den franske sociologen Pierre Bourdieu använder orden aktning, ära, prestige och renommé som synonymer till heder. Forskaren Rasool Awla skriver att i hederskulturer är hedersamhet en egenskap som i första hand förknippas med män. Hedern symboliserar manlighet: mod, styrka generositet, rikedomar, men också männens överlägsenhet och auktoritet gentemot kvinnorna. Oavsett kultur, religion eller etniska grupp är det, enligt Awla, följande som är avgörande för en mans hedersamhet:
Att kunna försörja sig och sin familj. Att försvara sig och sina närmaste vid eventuella angrepp. Att stå vid sitt ord, vara generös, gästfri och rättvis. Att försvara sitt land. Att vara omutlig.
I kyskhetskulturer finns ytterligare en avgörande aspekt av begreppet heder: Uppgiften att övervaka, kontrollera och värna sina närmaste kvinnors kyskhet och sexualitet.
I ett samhälle uppbyggt på relationer mellan släkter och familjer är det mycket kostsamt för en familj att förlora sin heder. Männen i en vanhedrad betraktas som misslyckade och tas inte på allvar. Ingen vill gifta sig med pojkar eller flickor från en vanhedrad familj eller göra affärer med familjen. Familjen utesluts ur den sociala gemenskapen och dess medlemmar blir föremål för omgivningens förakt. I extremfallet kan familjen då se sig tvungen att offra en kvinna som dragit skam över familjen för att återupprätta den samhälleliga respekten för övriga familjemedlemmar.
Hedersförtryck och hedersrelaterat våld
Genom att hedern är gruppens angelägenhet inskränker hederskulturen de enskildas frihet. När hederskultur utövas mot personer som inte lever upp till hederskulturens värderingar kan det utgöra "hedersförtryck". I hederskulturer finns ofta ett socialt system där det utövas en sträng kontroll av ungdomars och unga vuxnas, framför allt flickors och kvinnors, sexualitet. De förtryckta får exempelvis inte ha pojkvän eller flickvän, får inte välja sina egna vänner eller fritidssysselsättningar, och får inte klä sig hur de vill.hedersvåld, Nationalencyklopedin Kvinnor förväntas vara oskulder när de gifter sig och får inte själva välja vem de ska gifta sig med. I andra hederskulturer, såsom det medeltida Island, fanns inte denna kyskhetsnorm och kontroll av kvinnors sexualitet. Våldtäkter av kvinnor kunde där användas för att kränka de män som skulle svara för kvinnornas säkerhet, och de män som misslyckats skydda sina kvinnor ansågs vanhedrade i högre grad än kvinnorna.
Den som revolterar mot hedersförtrycket kan bli utsatt för hedersvåld och i extrema fall för hedersmord. Hedersrelaterat våld och förtryck kan drabba både män och kvinnor, och både kvinnor och män kan även vara förövare. Kvinnlig könsstympning är ett element inom vissa hederskulturer där ingreppet möjliggör kontroll av kvinnans sexualitet och höjer hennes sociala status inom gruppen.
Hederskultur och religion Det finns en utbredd missuppfattning om att hederskultur och våld i hederns namn är specifikt knutet till islam. Hederskultur förekommer även bland kristna, judar, hinduer med flera religiösa grupper (och bland icke-troende). Det innebär inte att alla utövare av dessa religioner lever med hedersnormer, och naturligtvis inte heller att alla som lever i hederskulturer är beredda att begå hedersmord. Även om religionen ofta används för att motivera och rättfärdiga hedersrelaterat förtryck så är själva hederskulturen det primära.
Bland kristna från till exempel Syrien och Irak är hederskulturen stark för att klanstrukturer hållits intakta i avsaknad av legitima demokratiska rättsstater, och för att den ortodoxa kyrkan aldrig förmått bidra till en process som motverkar hederskulturen.
Skillnaderna mellan klansamhällets rättskipningssystem och det muslimska rättssystemet sharia är bland annat att sharia har individens ansvar i fokus, alltså individuella straff, medan klansystemets hedersbaserade juridik utgår från gruppen. För den enskilde muslimen kan det dock vara så att traditionella sedvänjor, hederskodex och levnadsregler uppfattas som en del av islam utan att ha någon egentlig grund i Koranen.
Hedersmord och islam Hedersmord förekommer mest i Mellanöstern (främst bland muslimer) samt i Nordafrika, Central- och Sydasien. I muslimska samhällen i dessa områden förekommer det i varierande grad hos både muslimer och religiösa minoriteter. I Indonesien, världens största muslimska land, tillämpas inte hedersmord och troligen inte heller bland muslimer i Bosnien eller inom rörelsen The nation of Islam i USA. Islam är inte ursprunget till kvinnoförtryck, kyskhetsideal, könssegregation och manlig dominans då hedersmord var vanliga i Mellanöstern före Islams tillkomst och religionen införlivades med den existerande patriarkala kulturen.
Hederskultur i Nordafrika och Asien Nordafrika och delar av Asien är de regioner där hederskulturer är starkast. Utan anspråk på representativitet presenteras nedan några exempel som finns publicerade i tillgänglig litteratur.
Beduinkulturen i Jordanien Enligt författaren Per Brinkemo finns den starkaste och mest brutala hederskulturen i samhällen med rötter i beduinsamhällen. Brinkemo för fram Jordanien som ett typiskt exempel, men liknande system finns också i till exempel Irak, Syrien, Palestina och Libyen. Fram till början av 1900-talet, när nationalstaten Jordanien började formeras, levde befolkningen som boskapsskötande nomader. De tillhörde olika stammar som var och en var uppdelade i flera klaner, och det fanns ingen övergripande stat som reglerade deras inbördes förhållanden och interna konflikter. För gruppens och individens överlevnad vad det nödvändigt att hålla ihop och försvara sina betesmarker och sina djur från konkurrerande grupper. Begreppet asabiyya betecknar en absolut lojalitet med den egna gruppen. Begreppet sharaf brukar översättas med heder men Brinkemo menar att det snarare handlar om socialt anseende eller rykte. Att stå upp för sin heder är att agera för sin grupps bästa. Det gör man i en statsfrånvarande miljö genom att å ena sidan vara hård och inte vika ner sig. Å andra sidan, beroende på situation, visa värme och gästfrihet mot främlingen (något som ses som en dygd). Den som visar svaghet ger signalen att den egna gruppen är lovligt byte för andra.
Brinkemo beskriver klanen som en suverän stat i förhållande till andra suveräna stater. Konflikter mellan klaner eller mellan familjer inom samma klan löses i första hand genom förhandlingar. Syftet är att återställa jämvikten, balansen och att läka relationen två grupper emellan, genom kompensation, och man lägger inte fokus på straff och individuell skuld. Genom att komma överens om skadestånd kan man återupprätta hedern och undvika en eskalerande konflikt med ändlösa hämndaktioner. Vid allvarligare brott som mord måste blodspengar, diya, betalas. Om de båda parterna inte lyckas komma överens i förhandlingar har den målsägande klanen rätt till blodshämnd. Det betyder att de har ”rätt” att ta mördarens liv eller dennes bror, kusin eller någon annan släkting eftersom mordet inte ses som individens handling utan gruppens.
Kontrollen av kvinnors sexualitet är avgörande för upprätthållandet av blodslinjerna inom gruppen. Hela släkten måste vara säker på härstamningen hos de barn som föds. Mannen (maken, fadern eller brodern) förlorar sitt heder om han inte har kontroll över sina kvinnor, och därmed riskeras hela gruppens anseende. Därmed är det hela familj ansvar att "tvätta ren" en kvinna som haft en otillåten sexuella relation. Det kan ske genom att i efterhand legalisera relationen genom giftermål, även om det handlat om en våldtäkt, eller genom att ”ta bort smutsen” från klanen genom att döda henne. I dagens Jordanien (2019) rapporteras i genomsnitt 20 till 25 hedersmord om året.
Den jordanske prinsen och psykologiprofessorn Ghazi bin Muhammed konstaterar 2019 att ”klansamhället och dess etik lever fortfarande i Jordanien”. Alla jordanier, oavsett om de är kristna, druser eller muslimer, nomader eller bofasta, tillhör en klan. De bär med sig medvetenheten om sin klantillhörighet och kan aktivera den, inte minst i kritiska situationer.
Pashtunwali i Afghanistan Afghanistan var under antiken ett starkt patriarkalt samhälle, och fortsatte vara det efter Islams ankomst som skedde gradvis mellan år 663 och slutet av 800-talet. I synnerhet på landsbygden i de södra och östra delarna av landet präglas livet även idag av de normer och regler som kallas pashtunwali. Det innebär bland annat att mannen har ansvaret att försörja och skydda sina kvinnliga familjemedlemmar i syfte att försvara sin egen heder, ära och rykte. En rad vardagliga levnadsregler (purdah) håller män och kvinnor skilda åt och innebär bland annat att kvinnor inte visar sina ansikten utanför hemmet.
Ordet pashtunwali kan översättas med "pashtunernas sätt att leva". Uppförandereglerna bygger i mycket på förhållandet mellan heder och skam. Denna tradition har försvagats sedan slutet på 1800-talet när stam/klankulturen började utmanas av en framväxande centralstat, urbanisering och kommersialisering. Pashtunwali efterlevs idag inte i lika hög grad som tidigare men lever fortfarande kvar som ett ideal och rättesnöre. Liknande normer och regler finns även hos andra folkgrupper i Afghanistan.
De levnadsregler som innefattas i pashtunwali kan sammanfattas som