Paolo Frisi, född 13 april 1728 i Melegnano, provinsen Milano, död 22 november 1784 i Milano, var en italiensk präst, matematiker och astronom.One or more of the preceding sentences incorporates text from a publication now in the public domain: Chisholm, Hugh, ed. (1911). "Frisi, Paolo". Encyclopædia Britannica. Vol. 11 (11th ed.). Cambridge University Press. p. 232. Frisis arbete lade grunden till att förstå vinkelhastighet som en vektor, vilket är avgörande för att analysera rotationsdynamik. Hans bror Antonio Francesco Frisi, född 1735, blev senare historiker.Antonio Frisi, Cassiciaco.it, Hämtad 27 augusti 2015

Biografi Frisi utbildades vid det lokala Barnabiteklostret och därefter vid klostret i Padua. Vid tjugoett års ålder skrev han en avhandling om jordens figur, och det rykte som han snart fick ledde till att kungen av Sardinien utnämnde honom till professur i filosofi vid Casales kollegium. Han efterträdde Giacinto Sigismondo Gerdil, som hade utsetts till professor i filosofi vid universitetet i Turin. Hans vänskap med Radicati, en man med liberala åsikter, ledde till att Frisi avsattes av sina prästerliga överordnade till Novara, där han tvingades tjänstgöra som predikant.

År 1753 valdes han till korresponderande medlem av Franska vetenskapsakademin, och kort därefter blev han professor i filosofi vid Barnabite College of St Alexander i Milano. En bitter attack från en ung jesuit, ungefär vid denna tid, mot hans avhandling om jordens figur lade grunden till hans fiendskap mot jesuiterna, vars fiender, som Jean d'Alembert, Nicolas de Condorcet och andra encyklopedister, han senare förband sig nära till. Som astronom fick Frisi internationellt erkännande för sina studier om jordens dagliga rörelse. Hans De motu diurno terrae, publicerad 1756, tilldelades ett pris av den preussiska vetenskapsakademien. År 1756 utnämndes han av Leopold, storhertig av Toscana, till professur i matematik vid universitetet i Pisa, en tjänst som han innehade i åtta år. År 1756Фризи Паоло, аббат // Russian Academy of Sciences blev han medlem av Sankt Petersburgs vetenskapsakademi, utländsk medlem av Royal Society of London, och 1758 medlem av Berlinakademien, 1766 av Kungliga Vetenskapsakademien och 1770 av Köpenhamns och Berns akademier. Från flera europeiska krönta huvuden mottog han vid olika tidpunkter utmärkelser, och kejsarinnan Maria Theresa beviljade honom en årlig pension på 100 paljetter (mynt).

År 1764 utnämndes han till professor i matematik vid pfalzskolorna i Milano och fick av påven Pius VI befrielse från kyrklig jurisdiktion och auktoritet att bli sekulär präst. Samma år började han medverka i den litterära tidskriften Il Caffè, grundad av hans vän Pietro Verri. År 1766 besökte han Frankrike och England, och 1768 Wien. Hans kunskaper om hydraulik gjorde att han ofta konsulterades angående förvaltningen av kanaler och andra vattendrag i olika delar av Europa. Det var tack vare honom som åskledare först introducerades i Italien för att skydda byggnader.

Han dog i Milano den 22 november 1784 och begravdes i kyrkan. Flera högskolor i Italien är uppkallade efter honom.

Arbeten

Algebra e geometrica analitica (1782) Meccanica (1783)

Utmärkelser Asteroiden 19523 Paolofrisi är uppkallad efter honom

Bibliografi O'Connor, John J.; Robertson, Edmund F., "Paolo Frisi", MacTutor History of Mathematics Archive, University of St Andrews

Referenser

Noter

Vidare läsning

Externa länkar Baldini, Ugo (1998). "FRISI, Paolo". Dizionario Biografico degli Italiani (in Italian). Vol. 50: Francesco 1. Sforza–Gabbi. Rome: Istituto dell'Enciclopedia Italiana. .

Kategori:Italienska matematiker under 1700-talet

Kategori:Italienska astronomer under 1700-talet Kategori:Italienska professorer Kategori:Ledamöter av Kungliga Vetenskapsakademien Kategori:Födda 1728 Kategori:Avlidna 1784 Kategori:Män Kategori:Ledamöter av Royal Society