miniatyr|200 px|Koningin Julianabrug. Koningin Julianabrug, Drottning Julianabron, är en hög bro över St Annabukten i Curaçao. Den förbinder huvudstaden Willemstads stadsdelar Punda och Otrabanda med varandra.
Den är 55 meter hög och 500 meter lång och är endast upplåten för biltrafik. Gång- och cykeltrafik är förbjuden av säkerhetsskäl på grund av starka vindar.
Historia Bron öppnades år 1974, efter långa förberedelser. Behovet av en permanent vägförbindelse över Sint Annabaai, som skiljer de två halvorna av Willemstad åt, lyftes under 1930-talet. Då hade den expanderande oljeindustrin på ön lett till en ökad vägtrafik och återkommande trafikstockningar på de befintliga vägarna. Man diskuterade om bro eller tunnel var bästa lösningen.
Innanför Sint Annabaai ligger Schottegat, en stor och skyddad djuphamn. Längs med dess stränder ligger hamnanläggningar och raffinaderikapacitet, så bro/tunnellösningen var tvungen att ta hänsyn till en omfattande fartygstrafik genom sundet.
Mellan 1946 och 1961 framkastades olika förslag på en lösning på kommunikationsproblemet, och 1961 godkändes slutligen varianten med en hög bro över sundet. Tre år senare fraktades de 50 brosektionerna i stål från konstruktionsanläggningen i Nederländerna till Curaçao med båt. Efter att man byggt brofundamenten i betong sattes brosektionerna på plats med start 1966 och först på östsidan (Punda).
Efter utplaceringen av 23 sektioner kollapsade hela bygget i november 1967. 1600 ton stål föll ner i sundet och på brofästet, och 15 byggnadsarbetare miste livet.
Efter att en haverikommission inlämnat sin rapport om orsakerna till kollapsen, återtog bygget – nu från den västra sidan av sundet (Otrabanda). Själva bron färdigställdes 1972, varefter tillfartsvägarna anlades. 2 mars 1974 öppnades bron för biltrafik, och det officiella öppnandet skedde 30 april samma år.
Referenser
Kategori:Curaçaos geografi Kategori:Willemstad