thumb|Brittiska regeringens vapen i England och Wales samt Nordirland, med Sankt Edvards krona och Strumpebandsorden. thumb|Brittiska regeringens vapen i Skottland med den skotska kronan och Tistelorden. Storbritanniens regering (engelska: His Majesty’s Government ’Hans Majestäts regering’) utgör den verkställande makten i Storbritannien. Sedan 20 juli 2026 är Storbritanniens regering Andy Burnhams ministär.

Sammansättning Storbritanniens regering består av cirka 100 personer som vanligtvis alla är ledamöter av parlamentet. En mindre del av dessa ingår i kabinettet.Nordisk Familjebok, fjärde upplagan, band 20, spalterna 145–148 (spalterna 147–148 om förvaltningen och om ministerier utanför kabinettet).

Regeringen leds av premiärministern som utses av monarken och som av sedvana är ledaren för majoriteten i underhuset. Övriga ministrar, alltså cirka ett hundratal, utses av monarken på förslag av premiärministern. Vilka av dessa som får ingå i kabinettet bestämmer premiärministern, men vissa viktiga ministrar har alltmer under 1900-talet blivit självskrivna medlemmar i kabinettet. Flertalet av alla ministrarna har säte i underhuset, men några återfinns också i överhuset. Alla dessa är såväl individuellt som kollektivt ansvariga inför underhuset.

Kabinettsmedlemmarna är i huvudsak departementschefer för ministerial departments "ministeriella departement", som leds av ministrar som ofta men inte alltid ingår i kabinettet. Utöver kabinettsmedlemmarna ingår i Storbritanniens regering även departementschefer för non-ministerial departments "icke-ministeriella departement", som inte är lika politiskt viktiga ministerier, såsom motsvarigheten till svenska Tullverket (Her Majesty's Revenue and Customs), liksom de högsta åklagarnas kontor etc. De kan i viss mån jämföras med generaldirektörer i Sverige. I ministeriernas ansvar ingår ofta underordnade myndigheter, som kallas executive agencies. Även biträdande departementschefer som benämns Minister of State, understatssekreterare (Parliamentary Under-Secretary of State) och kronjurister såsom Attorney General ingår i regeringen.

Det kan även utses en biträdande premiärminister (Deputy Prime Minister), ofta benämnd First Secretary of State och som är kabinettsmedlem. I David Camerons första regering besattes dessa två poster av två olika personer, men så har det inte varit varken före eller efter den regeringen.

Kabinettet Regeringens inre kärna kallas kabinettet (Cabinet of the United Kingdom), och motsvaras i Sverige av regeringen. Kabinettet utgör samtidigt ett utskott inom monarkens officiella råd, Privy Council (kronrådet), inom vilket formellt monarkens beslut fattas. Om de utsedda kabinettsmedlemmarna inte redan är medlemmar där utnämns de samtidigt till det, det vill säga till privy councillors.

Kabinettet, där ordet kabinett betyder litet rum, utvecklades som en mer lätthanterlig del (ett utskott) och privat konferens inom detta råd och bland statsförvaltningens myndighetschefer, som båda består av hundratals personer. Vilka av alla ministrarna och myndighetscheferna i förvaltningen som fick delta där bestämdes enbart av premiärministern och inte formellt av monarken, eftersom det var premiärministerns privata konferens och inte ett officiellt organ. Under tidigt 1900-tal kunde kabinettets storlek variera mellan som lägst 8 personer till som högst 23 personer. Nordisk familjebok, 1904–1926, spalt 162.

Kabinettet och premiärministern nämndes officiellt inte i lagstiftningen förrän år 1937 genom Ministers of the Crown Act 1937, då regeringens och oppositionens (skuggregeringens) löner med mera lagreglerades. Premiärministern benämndes dessförinnan officiellt enbart som förste skattkammarlord, men i dagligt tal kallades regeringschefen premiärminister ända sedan 1700-talet.

Kabinettet består idag av cirka 22 personer och sammanträder i premiärministerns tjänstebostad och kontor på 10 Downing Street i London varje vecka. Förutom premiärministern ingår de viktigaste departementscheferna som numera i princip alltid innehar ministertiteln Secretary of State (förutom finansministern som benämns Chancellor of the Exchequer) och ytterligare några politiska ämbetsmän, till exempel över- och underhusledarna.

Även justitieministern har sedan Tony Blairs regering en sådan ministertitel (Secretary of State for Justice). Denne minister är samtidigt lordkansler, vilket tidigare var justitieministerns enda ministertitel.

Lista över Storbritanniens regeringar sedan 1964

Regering Från Till Premiärminister Parti(er) Wilson I 16 oktober 1964 31 mars 1966 Harold Wilson Labourpartiet Wilson II 31 mars 1966 19 juni 1970 Harold Wilson Labourpartiet Heath 19 juni 1970 4 mars 1974 Edward Heath Konservativa Wilson III 4 mars 1974 10 oktober 1974 Harold Wilson Labourpartiet Wilson IV 10 oktober 1974 5 april 1976 Harold Wilson Labourpartiet Callaghan 5 april 1976 4 maj 1979 James Callaghan Labourpartiet Thatcher I 4 maj 1979 9 juni 1983 Margaret Thatcher Konservativa Thatcher II 9 juni 1983 11 juni 1987 Margaret Thatcher Konservativa Thatcher III 11 juni 1987 28 november 1990 Margaret Thatcher Konservativa Major I 28 november 1990 9 april 1992 John Major Konservativa Major II 9 april 1992 2 maj 1997 John Major Konservativa Blair I 2 maj 1997 7 juni 2001 Tony Blair Labourpartiet Blair II 7 juni 2001 5 maj 2005 Tony Blair Labourpartiet Blair III 5 maj 2005 27 juni 2007 Tony Blair Labourpartiet Brown 27 juni 2007 11 maj 2010 Gordon Brown Labourpartiet Cameron I 11 maj 2010 7 maj 2015 David Cameron Konservativa, Liberaldemokraterna Cameron II 7 maj 2015 13 juli 2016 David Cameron Konservativa May I 13 juli 2016 11 juni 2017 Theresa May Konservativa May II 11 juni 2017 24 juli 2019 Theresa May Konservativa Johnson I 24 juli 2019 13 december 2019 Boris Johnson Konservativa Johnson II 13 december 2019 6 september 2022 Boris Johnson Konservativa Truss 6 september 2022 25 oktober 2022 Liz Truss Konservativa Sunak 25 oktober 2022 5 juli 2024 Rishi Sunak KonservativaStarmer5 juli 202420 juli 2026Keir StarmerLabourpartietBurnham20 juli 2026Andy BurnhamLabourpartiet

Se även Kronrådet (Privy Council)

Referenser Noter

Litteratur . Nordisk familjebok, 1904–1926, spalterna 162–163.

Storbritannien