Stockholms amfibieregemente (Amf 1) är ett amfibieförband inom svenska marinen som verkat i olika former sedan 2000. Förbandsledningen är förlagd i Haninge garnison i Berga.Braunstein (2011), s. 120-122Kjellander (2007), s. 205
Historik Inför försvarsbeslutet 2000 var regeringens utgångspunkten att det endast behövdes två enheter för att tillgodose Försvarsmaktens framtida utbildning av kustartilleriförband. En enhet var avseende att utgöra en huvudenhet för vapenslaget. Inför försvarsbeslutet fanns fyra kustartilleriregementen, Vaxholms kustartilleriregemente och Första kustartilleribrigaden (KA 1) i Vaxholm, Karlskrona kustartilleriregemente och Andra kustartilleribrigaden (KA 2) i Karlskrona, Gotlands kustartilleriregemente (KA 3) på Gotland och Älvsborgs kustartilleriregemente (KA 4) i Göteborg. Regeringen ansåg att kustartilleriregementet i Vaxholm skulle utgöra huvudenhet i Försvarsmaktens grundorganisation. Med bakgrund att Vaxholm hade en befintlig infrastruktur med en god närhet till Stockholms skärgård med övnings- och skjutfält, vilket ansågs väl dimensionerande för de terrängtyper förbandet förväntas uppträda i. Ytterligare argument till att behålla Vaxholm var för att behålla samordning med övriga marinförband i Stockholmsområdet. Vidare konstaterades av regeringen att de andra kustartilleriregementena saknade förutsättningar till att utgöra huvudenhet för kustartilleriet.
I frågan om vilken det andra förbandet som skulle kvarstå att utgöra stödenhet till Vaxholm, stod mellan kustartilleriregementena i Karlskrona och i Göteborg. I den samlade bedömningen ansågs att det skulle krävas större investeringar i både Göteborg och Karlskrona, då de båda saknade den typen av övningsfält som Vaxholm hade. Däremot så ansågs båda lämpliga till att utgöra stödenhet till Vaxholm. Men regeringens val föll på Göteborg. Bland annat med argumentet att Göteborg som Sveriges andra stad behövde en militär närvaro. Men även det centrala läget i Västsverige sett ur värnpliktsresesynpunkt bidrog till fördel för kustartilleriregementet i Göteborg. Kustartilleriregementet på Gotland var aldrig aktuellt till att utgöra varken huvudenhet eller stödenhet. Därmed kom Vaxholms kustartilleriregemente och Första kustartilleribrigaden (KA 1) i Vaxholm och Älvsborgs kustartilleriregemente (KA 4) i Göteborg kvarstå i grundorganisationen. Medan Karlskrona kustartilleriregemente och Andra kustartilleribrigaden (KA 2) i Karlskrona och Gotlands kustartilleriregemente (KA 3) på Gotland avvecklades och upplöstes.
Med försvarsbeslutet kom det fasta kustartilleriet att avvecklas, och de kvarvarande förbanden kom istället att utgöra amfibieförband. Där de två kustartilleriregementet omorganiserades till amfibieregementen, vilka organiserade en amfibiebrigadledning och tre amfibiebataljoner. Den 30 juni avvecklades kustartilleriet, och den 1 juli 2000 bildades i dess ställe amfibiekåren med Vaxholms amfibieregemente (Amf 1) Älvsborgs amfibieregemente (Amf 4) och Amfibiestridsskolan (AmfSS).
Inför försvarsbeslutet 2004 ansåg regeringen att det enbart behövdes en plattform för utbildning av amfibieförband i grundorganisationen. Där regeringen ansåg att Vaxholms amfibieregemente (Amf 1) skulle bibehållas. Bland annat då man hänvisade till regeringens proposition 1999/2000:30, där regeringen lyft fram Vaxholm som huvudplattform på grund av de goda övningsbetingelserna i Stockholms skärgård, samt att den värdering som då gjordes fortfarande gällde. Där man då konstaterade att regementet i Göteborg hade begränsade övningsförutsättningar.
Men istället för att kvarstå med amfibieutbildning i Vaxholm, så föreslog regeringen i sin proposition att regementet skulle omlokaliseras till Haninge/Berga. Där regementet skulle överta förläggningen från Svea helikopterbataljon samt Örlogsskolorna. Vidare ansågs det att det även i fortsättningen var viktigt att utbilda förband som kunde uppträda och verka även på Västkusten. Vilket medförde att anläggningen på Känsö skulle bibehållas, och utgöra ett detachement till Vaxholms amfibieregemente.
Den 3 oktober 2005 troppades fanan för sista gången vid Vaxholms amfibieregemente (Amf 1) i Vaxholm, under närvaro av överbefälhavaren och andra dignitärer. Därmed upphörde den militära närvaron i Vaxholm, "sjöporten till Stockholm". Senare samma dag, hissades flaggan vid Första amfibieregementet (Amf 1) i Berga. Kvar på Rindö kvarstod en avvecklingsorganisation som verkade fram till den 30 juni 2006. Efter omlokaliseringen till Berga antogs namnet Första amfibieregementet (Amf 1). Under 2006 antog regementet en kortare namnform, i form av Amfibieregementet (Amf 1).
Genom försvarsbeslutet 2004 kom även Mellersta militärdistriktet att upplösas och avvecklas. Detta medförde att utbildningsgrupperna Gotlandsgruppen och Södertörnsgruppen från och med den 1 januari 2006 underställdes Amfibieregementet.
Den 1 januari 2013 bildades fyra militärregioner, där Mellersta militärregionen underställdes chefen för Livgardet, men löd under chefen insatsledningen i Högkvarteret avseende markterritoriell ledning i fred, kris och krig. Cheferna för de två utbildningsgrupperna var dock fortfarande underställd chefen Amfibieregementet gällande produktionsledning av hemvärnsförbanden samt insatsledning inom utbildningsgruppernas geografiska område. Den 1 januari 2018 delades dock ledningen av Livgardet och Mellersta militärregionen, det genom att en separat chefsbefattning för Mellersta militärregionen tillsattes. Vidare underställdes staben Mellersta militärregionen i ledningsfrågor direkt chefen insatsledningen i Högkvarteret. I samband med att nya Gotlands regemente bildades, kom förvaltningsansvaret över Gotlandsgruppen och 32. hemvärnsbataljonen tillsammans med Tofta skjutfält att överföras den 1 juli 2018 till Gotlands regemente.
I Försvarsmaktens budgetunderlag till regeringen för 2020 föreslogs att de fyra militärregionala staberna från 1 januari 2020 skulle inrättas som egna organisationsenheter. Cheferna för militärregionstaberna föreslogs i sin tur underställas rikshemvärnschefen avseende produktion av utbildningsgrupper och hemvärnsförband. Detta medförde att utbildningsgrupperna överfördes organisatoriskt från ett utbildningsförband till de fyra militärregionala staberna. I regeringens proposition framhöll dock regeringen att den militära regionala indelningen kunde komma att justeras, det beroende på utfallet av utredningen "Ansvar, ledning och samordning inom civilt försvar" (dir. 2018:79). För Amfibieregementet innebar denna förändring att den kvarstående utbildningsgruppen, Södertörnsgruppen, överfördes till Mellersta militärregionen från och med den 1 januari 2020.
Inför försvarsbeslutet 2020 presenterade regeringen den 12 oktober 2020 en överenskommelse, om att från 2022 återetablera Älvsborgs amfibieregemente i Göteborg. Regeringen angav att Älvsborgs amfibieregemente i Göteborg skulle återetableras för att utbilda en amfibiebataljon, med bakomliggande orsak att en återetablering i Göteborg är viktigt för att få en permanent militär närvaro på västkusten samt att skydda Göteborgs hamn och förbindelserna västerut. Älvsborgs amfibieregemente skulle återetableras åren 2021–2025 främst genom omplacering av personal från Haninge garnison och Amfibieregementet. Senast den 1 mars 2021 skulle Försvarsmakten redovisa myndighetens planering till regeringskansliet (försvarsdepartementet) över återinrättandet av Älvsborgs amfibieregemente (Amf 4) i Göteborg. Den 26 februari 2021 presenterade Försvarsmakten sitt budgetunderlag för 2022, där Försvarsmakten redovisade sin planering, förberedelser och verksamhet i syfte att kunna återinrätta de av försvarsbeslutet utpekade regementen. Älvsborgs amfibieregemente föreslogs etableras från det fjärde kvartalet 2021, samt ansvara för utbildning av en amfibiebataljon, ett bevakningsbåtkompani samt ett säkerhetskompani (sjö). Med bakgrund av det föreslog Försvarsmakten att Amfibieregementet (Amf 1) från och med den 1 januari 2022 byter namn till Stockholms amfibieregemente (Amf 1).
Den 1 oktober 2021 återetablerades Älvsborgs amfibieregemente genom en ceremoni, där bland annat Kronprinsessan Victoria, försvarsminister Peter Hultqvist och överbefälhavaren Micael Bydén närvarade och där Kronprinsessan Victoria förklarade regementet återupprättat. Klockan 12.00 överlämnade överbefälhavaren befälet över Älvsborgs amfibieregemente till dess nye chef Fredrik Herlitz. I samband med återetableringen övertog Älvsborgs amfibieregemente krigsförbanden 17. bevakningsbåtkompaniet och 132. säkerhetskompani sjö från Amfibieregementet. Vid sidan om ceremonin som genomfördes i Göteborg, hölls en mindre ceremoni den 1 oktober 2021 i Berga, där man invigde och uppmärksammade namnbytet på Amfibieregementet till Stockholms amfibieregemente.
Verksamhet Stockholms amfibieregemente är Försvarsmaktens främsta resurs för insatser i kustnära områden där hav möter land. Regementet utbildar krigsförband med förmåga att verka i skärgårds- och hamnområden och fungerar som en viktig länk mellan marinens och arméns stridskrafter. Förbanden använder bland annat minor, robotar och granatkastare från kobbar och skär för att förhindra en motståndare från att nå och få fäste på land. Basskyddsförmågan gör det dessutom möjligt att upptäcka, fördröja och bekämpa hot mot viktiga hamnar, farleder och andra skyddsvärda anläggningar i kustmiljö.
Nationell verksamhet När regementet bildades sommaren 2000, kom regementet stå två bataljoner att utbildas vid regementet. 2. amfibiebataljonen, vilken bildades 1992, och 4. amfibiebataljonen som bildades 1994 vid dåvarande Vaxholms kustartilleriregemente. Efter att kustartilleribataljonerna avvecklades 2000, och endast amfibiebataljonerna kvarstod i Försvarsmaktens krigs- och grundorganisation, kom 2. amfibiebataljonen och 4. amfibiebataljonen från 2000 ingå i den ny uppsatta Amfibiebrigaden. Amfibiebrigaden var ett krigsförband som bestod av en amfibiebrigadledning och tre amfibiebataljoner, där brigadledningen och två av bataljonerna utbildades i Vaxholm och den tredje bataljonen vid Älvsborgs amfibieregemente (Amf 4).
Med 2004 års försvarsbeslutet upplöstes och utgick amfibiebrigadledning och två amfibiebataljoner. Kvar blev 2. amfibiebataljonen, vilken även kallas Victoriabataljonen.
Innan värnplikten gick in i sin vilande fas 2009, utbildade regementet cirka 700 värnpliktiga per år för att ingå i amfibiebataljoner. Regementet ansvarade också för IAS, den internationella amfibiestyrkan. År 2017 omfattade personalen vid regementet 329 officerare, 453, reservofficerare, 37 civila, 513 gruppbefäl, soldater och sjömän (kontinuerlig tjänstgöring), 303 gruppbefäl, soldater och sjömän (tidvis tjänstgöring).
Stockholms amfibieregemente utbildar under tre år en fullständig bataljon om cirka 1.300 man. Förbandet utbildar bland annat kustjägare, attackdykare, amfibiesoldater (amfibieskytte, robotsoldater och amfibiedykare), tekniker, stridsbåtsförare, stridsbåtsmekaniker, kockar och officerare för amfibieförbanden. Amfibiebataljonen utrustas med bland annat robotar och minor och transporteras med Stridsbåt 90E och Stridsbåt 90H. Bataljonens naturliga stridsmiljö är området där hav möter land, i skärgård, floddeltan, hamnområden, med mera.
Den 13 juni 2004 inträffade en stridsbåtsolycka i Stockholms skärgård och två värnpliktiga från Amf 1 omkom.
Internationell verksamhet Stockholms amfibieregemente övar tillsammans med styrkor från andra länder, bland annat samarbetar man med Finland om en gemensam amfibiestyrka. Över tiden beredskapshålls en internationell amfibiestyrka (IAS) för snabbinsats. IAS består av cirka 350 officerare och soldater, men kan förstärkas efter behov.