thumb|Maria av Habsburg 1525

Maria av Österrike, ofta kallad Maria av Ungern, född 15 september 1505, död 18 oktober 1558, var drottning av Ungern som gift med Ludvig II av Ungern. Hon var Ungerns regent som ställföreträdare för sin bror Ferdinand av Österrike mellan 1526 och 1527. Hon var sedan regent med titeln ståthållare i Nederländerna som ställföreträdare för sin bror kejsar Karl mellan 1531 och 1555. Hon beskrivs som en kompetent politiker.

Tidigt liv

Maria var dotter till Filip I av Kastilien och Johanna I av Kastilien. I mars 1506 beslöt hennes far och Ungerns monark att Maria skulle gifta sig med den första son kungen av Ungern fick, och att en av Marias bröder skulle gifta sig med den ungerska kungens dotter Anna av Ungern. Senare samma år föddes kronprins Ludvig av Ungern.

Marias far avled 1506 och hennes mor insjuknade i psykisk sjukdom. Hon uppfostrades i Nederländerna hos sin faster Margareta av Österrike i Mechelen, och fick en fin utbildning. År 1514 fördes hon till Österrike för att förberedas för sin framtida roll som Ungerns drottning. Hon mötte Ludvig för första gången 1515, då han och hans syster Anna besökte Österrike. Maria och Ludvig gifte sig i Wien 22 juli 1515. På grund av parets ålder beslöts att de inte skulle börja leva med varandra på flera år.

Maria tillbringade de följande åren i Innsbruck med sin framtida dubbelsvägerska, Anna av Ungern, som var syster till Marias framtida make Ludvig av Ungern och blivande hustru till Marias bror. Tillsammans fick en fin utbildning och undervisades av framstående humanister. 1516 avled Marias svärfar, och hon blev tekniskt sett Ungerns drottning, men kvarblev i Innsbruck under uppfostran av Paula von Firmian, och hennes frånvarande make Ludvig, som även han fortfarande var barn, blev satt under förmyndarregering.

21 april 1521 blev hennes bror Ferdinand Österrikes härskare. Han hade uppfostrats i Kastilien, och syskonen möttes för första gången då han anlände dit samma år. 26 maj 1521 närvarade hon vid bröllopet mellan sin bror Ferdinand och sin svägerska Anna av Ungern i Linz.

Drottning av Ungern

När Maria och Ludvig var sexton beslöts det slutligen att de skulle börja leva tillsammans, och i juni 1521 avreste Maria till Ungern med ett stort följde av österrikisk hovpersonal. Resan fick dock avbrytas i Bratislava därför att Ungern vid samma tidpunkt överfölls av Osmanska riket. Hon ombads stanna kvar i Bratislava, men krävde framgångsrikt att få fortsätta till Buda, där hon fick möjlighet att träffa Ludvig strax innan han tvingades ge sig av mot stridsfronten. Hon gjorde ett gott intryck då hon framträdde offentligt inför den sammankallade ungerska armén för att visa sin solidaritet med Ungerns och motbevisa ryktena om att hon hade planerat att fly till Österrike. Äktenskapet var inte populärt bland den ungerska adeln, som under kungens omyndighet hade lagt beslag på hans pengar till den grad att han enligt uppgift gick klädd i nötta kläder, och som inte underkastade sig hans myndighet vid hovet, där adeln till och med hade förvisat kungen från slottets bästa rum.

När det omedelbara krigshotet var övervunnet kunde Ludvig återvända till Buda och bröllopet slutligen äga rum. Ludvig II blev myndigförklarad, förmyndarregeringen upplöst och kungen fick tillgång till sin egen inkomst. Maria kröntes till Ungerns drottning i Székesfehérvár 11 december 1521. Det slutgiltiga bröllopet mellan Maria och Ludvig ägde rum i Buda 13 januari 1522. Därefter mottog Maria även den egendom och inkomst som normalt tillföll Ungerns drottningar, vilket gjorde henne ekonomiskt oberoende. Hon kröntes till Böhmens drottning i Prag 1 juni 1522, och paret stannade sedan i Böhmen i ett år, innan de återvände till Buda (Budapest) 1523.

Äktenskapet mellan Maria och Ludvig beskrivs som lyckligt. Enligt samstämmiga uppgifter blev de, som båda beskrivs som unga och vackra, ömsesidigt attraherade och förälskade i varandra när de för första gången träffades som vuxna i Buda 1521. De delade ett intresse för att rida och jaga och ägna sig åt maskeradbaler. Maria beskrivs som energisk och handlingskraftig medan Ludvig beskrivs som mjuk och passiv, och hon ska ha dominerat honom med hans godkännande och gett honom råd som han följde även i politiska sammanhang. Ungern präglades vid den här tiden av en konflikt mellan kungamakten och den ungerska adeln, som ville försvaga kungamakten så mycket som möjligt, och som såg ett hot i Maria och det inflytandet från dynastin Habsburg hon representerade. Som drottning markerade hon status över adeln genom att reservera de bästa rummen i slottet åt sig och kungen, betala en ny garderob åt sin make, och ta kontrollen över hovpersonalen och markera att hon var härskaren och hovadeln var tjänare. Detta mötte stort motstånd från den ungerska adeln, men hon fick stöd från sitt österrikiska följe, särskilt Österrikes ambassadör, och av sin makes farbror och fosterfar Georg av Brandenburg-Ansbach. Maria kritiserades för att hon sades gynna tyskar och lutheraner: efter sin återkomst från Böhmen hade hon utnämnt en lutheran, Cordatus, till kunglig präst, och tvingades avskeda honom sedan adeln hade hotat att lyncha honom. Hon ska inte ha varit protestant på allvar, men ogillade den dåvarande korruptionen inom katolska kyrkan och tolererade därför kritik mot katolicismen och såg välvilligt på protestanter, och de formella lagarna mot protestanter tillämpades inte.

1524–1525 ville påven genom sin ambassadör mobilisera Ungern för att försvara Europa mot den turkiska attack som förmodades vara förestående sedan Rhodos fallit. Sommaren 1525 förekom en rad naturkatastrofer och epidemier i Ungern som sedan kom att tolkas som tecken på förebådande undergång. Ungern var djupt splittrat mellan adeln och Maria, som ville försvara kronans makt mot adeln. Den adliga oppositionen mot Maria samlade sig i adels-riksdagen 1524 och upprepades 1525, där adeln krävde att alla tyska hovfunktionärer skulle avskedas, ärkebiskop Szalkay (som på kungaparets önskan avstod från att tillämpa lagarna mot protestantismen) skulle avsättas från sitt ämbete, den venetianska och den österrikiska ambassadören skulle utvisas och kungliga skattmästaren Szerencses, som var en döpt jude, skulle brännas på bål, i utbyte mot att adeln gick med på att betala sina skatter till kronan och ställa upp med sina trupper mot turkarna vid behov. Ludvig vägrade på Marias önskan, vilket ledde till att adeln attackerade Szerencses och ärkebiskopens hem och utförde en pogrom på ghettot i Budapest.

För att förhindra ett inbördeskrig under en tidpunkt när Ungern förväntades stå under turkiskt krigshot, övertalade Szalkay Maria att sluta en allians med det största adelspartiet, Zapolyapartiet. Hon lät förvisa Georg av Brandenburg, och Österrikes och Venedigs ambassadörer liksom en rad tyska hovfunktionärer lämnade Ungern. Detta sades under samtiden ha avvärjt ett inbördeskrig, och samtiden var imponerade av Marias mod och handlingskraft. Avtalet placerade dock samtidigt Johan Zápolya i en sådan maktposition vid hovet att det snart framkom att han planerade att avsätta Ludvig, överta tronen och gifta sig med Maria, som förgäves bad både Österrike och Polen om hjälp. Maria iscensatte då en konspiration kallad "Kalandos" tillsammans med expalatinen Bathory och exskattmästare Thurzo för att värva röster bland adelsmännen som kunde avsätta Zapolya och Verböczy från deras maktpositioner vid nästa adels-riksdag i april 1526. Under riksdagen avsattes Verböczy, men Zapoly undvek samma öde genom mutor, vilket placerade honom i en ännu större maktställning, och Kalandos-brödraskapet svek sina löften till Maria att stödja en starkare kungamakt och ställde istället krav på en adlig kommission att kontrollera kungaparets beslut och utgifter. Maria vägrade och tvingade istället adeln att godkänna Ludvig full auktoritet, något adeln godkände och sedan förklarade att de därmed visade sin vilja att försvara Europa mot turkarna. Eftersom kungen dock samtidigt saknade ekonomiska medel, som adeln inte ville ge honom, var han dock i praktiken maktlöst mot ett turkiskt anfall.

13 april 1526 lämnade den osmanska sultanen Konstantinopel med 100 000 trupper. Påven utfärdade en vädjan om enighet hos Europas kristna härskare att förena sig med Ungern för att försvara Europa, men både Europa och själva Ungern var splittrat av inbördes konflikter. Påvens sändebud Burgio rapporterade att Ungern var ett land utan generaler, skepp, pengar och ordning. Armén stod utan betalning och nära myteri, det kungliga rådet spenderade sin tid med inbördes konflikter mellan adeln och kungen infann sig sällan där, utan steg upp sent och tillbringade dagen med att jaga. Budet gick i Ungern om att samla sig till försvar, men brist på pengar gjorde att få professionella soldater kunde sammankallas och att icke professionella soldater inte kunde få några befälhavare. 20 juli lämnade kungaparet och Szalkay Buda, och Maria följde med så långt som till Csepel, där hon vände om. 6 augusti föll Petervarad, och 29 augusti besegrades den ungerska armén i slaget vid Mohacs där kungen, sju av tio biskopar och Ungerns hela armén på 22 tusen män, bland dem en stor del av Ungerns adelsmän, dog: det sades att hela den ungerska adeln hade utplånats. Tvåtusen mäns huvuden spetsades på pålar av sultanen, Mohacs brändes ned, befolkningen från den omgivande landsbygden samlades ihop i Mohacs och samtliga vuxna män avrättades.

Ungerns regent Nyheten om turkarnas seger nådde Budapest 30 augusti. Maria informerades om att sultanen var på väg och att det var omöjligt att försvara huvudstaden. Klockan tre på natten 31 augusti lämnade Maria och hennes hov och den påvliga ambassadören Budapest med kronans skattekista på vad som offentligt förklarades vara en nöjesjakt, medan hovets bagage sändes på båtar upp längs Donau. En stor del av stadens befolkning följde efter via båtar på Donau de första dagarna efter hennes avresa. Några dagar senare överlämnade sig Budapest till sultanen, som trots detta brände staden. Den turkiska armén beskrivs som mycket grym och ska ha ställt till massakrer i de städer och byar de erövrade på sin väg genom Ungern mot den österrikiska gränsen, då de dödade män och tog kvinnor som slavar. Maria och hennes följe mot Bratislava genom en del av Ungern där den allmänna ordningen hade brutit samman och flyktingarna undan turkarna rånades av ungerska soldater som gjort myteri: även en del av Marias egna båtar med bagage plundrades av myteristerna. Maria sände ett meddelande om hjälp till Österrike under flykten, och nådde Bratislava 3 september.