More Than a Woman är det femte studioalbumet av den amerikanska sångaren Toni Braxton utgivet av Arista Records i olika delar av världen under 18–27 november 2002. Efter millennieskiftet avslutade Braxton det nära samarbetet med mentorn Babyface som haft en betydande del i hennes karriär under 1990-talet. Tillsammans med dåvarande maken Keri Lewis, tog hon sig an en betydligt större del i det kreativa arbetet och hade för avsikt att omdefiniera och föryngra sitt varumärke som pop- och vuxenpop-artist till ett mer tidsenligt R&B-sound med hiphop-influenser. Utöver Lewis anlitades producenter som The Neptunes, Rodney "Darkchild" Jerkins och Irv Gotti. Albumet inkorporerar även genrer som jazz, quiet storm och rockmusik. Låttexterna på More Than a Woman har beskrivits som "vassare" än på hennes tidigare album. Majoriteten av låtarna handlar om Braxton som gör upp med en otrogen partner, om hennes ilska och kvinnlig egenmakt. Andra ämnen som berörs är svartsjuka, kärlek, lust och sex.
Lanseringen av More Than a Woman plågades av förseningar, inställda singelutgivningar och Braxtons ansträngda relation till sitt skivbolag. Albumets utgivning led av brist på publicitet då Braxton var gravid med sitt andra barn och tvingades ställa in majoriteten av den planerade marknadsföringen. Braxton hamnade i konflikt med Gotti som läckte albumets huvudsingel "No More Love" till radio. Låten plockades därefter bort från albumets slutgiltiga låtlista. Braxton hamnade även i dispyt med rapparen Jay-Z som hon anklagade för att ha stulit hennes idé med en Tupac–sampling. Lanseringen av More Than a Woman var en väsentlig anledning till Braxtons växande avståndstagande från sin musikkarriär och känslor av avsmak inför nöjes- och musikbranschen.
More Than a Woman gick in på plats 13 på Billboard 200 och på plats 88 på European Top 100 Albums, vilket blev hennes lägsta positioner i karriären. "Hit the Freeway" med rapparen Loon skickades till radio i oktober och blev den enda singeln från albumet. Låten skulle ha haft premiär på streamingtjänsten AOL First Listen men läcktes olovligen av en radiostation dessförinnan. "Hit the Freeway" blev Braxtons första huvudsingel att missa topp-tio på Billboard Hot 100 och nådde i stället endast plats 86. Albumet guldbelönades av Recording Industry Association of America (RIAA) en månad efter utgivningen men såldes i avsevärt färre exemplar än föregående album, vilket gjorde att Arista och Braxton avslutade sitt samarbete år 2003. Trots lägre försäljning än vad Braxton var van vid, mottogs More Than a Woman väl av musikjournalister som hyllade hennes övergång till hiphop och ansåg att albumet var en av årets bättre utgivningar i sin genre. Braxton har i efterhand uttryckt besvikelse över More Than a Woman och beskrivit albumet som en "pinsam flopp".
Bakgrund och inspelning höger|miniatyr|210px|Inför skapandet av sitt femte album anlitade Braxton kända hiphop-producenter, däribland produktionsduon The Neptunes (på bilden). I januari 1999 avslutade Braxton en lång och utdragen rättslig tvist med sitt dåvarande skivbolag Arista och LaFace. Skivbolagen hade enligt hennes stämningsansökan betalat henne en bråkdel av de royalties som andra mångmiljonsäljande artister tjänat. När Arista svarade med en egen stämningsansökan tvingades Braxton ansöka om personlig konkurs. Tvisten slutade med en förlikning där Braxton blev kvar hos skivbolagen men fick högre royalties, en löneökning samt förlagsrättigheterna till alla låtar hon hjälpt till att skriva. När processen väl var uppklarad blev Braxton och skivbolagschefen Antonio "L.A." Reid åter sams efter en turbulent period. Hennes försenade tredje studioalbum, The Heat, släpptes år 2000. Inför skapandet av albumet fick Braxton mera kreativ kontroll än på tidigare projekt och beskrev albumet som sin "frigörelse". Originalcitat 1: "I Felt young but I kept hearing all could do was adult contemporary. And I love Babyface, he's responsible for some of my great, great songs. But I wanted to do something outside of him. I wanted to incorporate other people in my life." Originalcitat 2: "I'm really happy with this album. I wanted to dance, I wanted to be an angry woman, I wanted to be happy and sad. I did everything I wanted to do, and I'm not trying to please everyone." Originalcitat: "My career really doesn't make me happy anymore. The innocence I once had in this business is gone, and I hate it. I loved being able to sing without all the politics involved. It's gone, and I miss it." Resultatet blev en sexigare och mera provokativ image som beskrevs som kontroversiell. På The Heat klev Braxton bort från den vuxenpop som hon och samarbetspartnern Babyface skapat. Första singeln, "He Wasn't Man Enough", var en drastisk förändring – en pop-komposition i upptempo. Låten visade sig bli en framgång på topplistorna och vann en Grammy Award i kategorin "Best Female R&B Vocal Performance".
Braxton började arbetet på More Than a Woman i mars 2001. Som på The Heat valde hon att samarbeta med en större mängd producenter istället för att låta Babyface skapa majoriteten av albumet. Hon anställde några av dåtidens mest populära hiphop-producenter för att bidra med material, däribland Irv Gotti från Murder Inc., Chink Santana och The Neptunes. Braxton återförenades med Rodney "Darkchild" Jerkins som jobbat med henne på The Heat. Hennes make Keri Lewis skrev och producerade fyra låtar till albumet medan hennes yngre syster, Tamar Braxton, skrev sex av låtarna och sjöng bakgrundssång på hela albumet. Braxton samarbetade även med No I.D., Mannie Fresh, Blake English, Kenisha Pratt, Stokley Williams samt Brandy Norwood och hennes dåvarande pojkvän, Robert "Big Bert" Smith. Braxton spelade in More Than a Woman medan hon tog hand om sin några månader gamla son Denim. För att vara så mycket som möjligt med sitt barn spelade hon in albumet på nätterna och kom vanligtvis till inspelningsstudion efter halv nio på kvällen. Majoriteten av albumet spelades in vid Baseway Studios och The Record Plant i Los Angeles, Kalifornien och vid The Hit Factory Criteria i Miami, Florida. Ytterligare produktion ägde rum i Pleasantville, Atlanta och New York.
Komposition och stil
Inför skapandet av More Than a Woman beskrev Braxton att hon befann sig i en positiv fas i livet, mycket tack vare giftermålet med Keri Lewis från musikgruppen Mint Condition. I en intervju lovade hon mer musik i upptempo och kommenterade: "Folk gillar de långsamma, sorgliga kärlekslåtarna med Toni Braxton men kanske har Prozac börjat ge effekt nu. Så jag tänker fortsätta ge dem gladare låtar." Originalcitat: "People like the slow, miserable love songs of Toni Braxton, but maybe the Prozac is working now, so let's give 'em some happier songs." Braxton ville att albumet skulle bli en genomgripande artistisk stiländring och inkorporera sin nyfunna sexigare image. Hon ville ta ett steg bort från pop och vuxenpop och skapa ett modernare sound med inslag av hiphop. Förändringen kan jämföras med den Mariah Carey framgångsrikt gjorde på hennes album Butterfly (1997).
More Than a Woman har en variation av musikaliska stilar och kan delas upp i två distinkta delar. Albumets första del består av Braxtons experimenterande med hiphop, dansmusik och futuristisk R&B och har snabbare tempo. Andra halvan på More Than a Woman är i långsammare tempo. "Let Me Show You the Way (Out)" har en "hamrande" basgång och en arg, oupphörlig pianosampling. "Give It Back" är albumets andra spår och har beskrivits som en känslosamt laddad "hiphop-låt" gjord för nattklubbar. Den producerades av Mannie Fresh och innehåller rapverser av Big Tymers. "A Better Man" har en "futuristisk" komposition i quiet storm-stil och är jämförbar med Braxtons "Just Be a Man About It" (2000). "Hit the Freeway" har beskrivits som en typisk Neptunes-komposition med melodiösa syntar, handklappningar och trummor. På albumspåret "Lies, Lies, Lies" experimenterar Braxton med rockmusik. Låten var först påtänkt till Britney Spears eller Janet Jackson. Kombinationen av elgitarr och Braxtons djupa sångröst har beskrivits som en höjdpunkt i hennes musikkatalog. Den innehåller även ett gitarrsolo och Dave Chris på trummor. I en intervju sa Braxton: "Keri frågade om 'jag verkligen hade tänkt igenom det här'. Jag älskade [låten] men jag var osäker på om mina fans skulle vara lika förtjusta. Jag spelade in den och L.A. Reid tyckte om den. Låten är väldigt djärv men det var också 'You're Makin' Me High', kanske till och med lite djärvare eftersom den handlade om masturbation." People Magazine ansåg att låten var en "Toni-klassiker" på samma nivå som "Breathe Again", "Let It Flow" och "Un-Break My Heart."
"Rock Me, Roll Me" är ett romantiskt slow jam som innehåller violiner, Braxton som tillämpar en mjuk sångstil och flera lager av bakgrundssång som skapar harmonier. "Selfish", som skrevs av Brandy Norwood innehåller bakgrundssång inspirerad av Norwood, skapad med flerspårsinspelning för att lägga flera lager av sång. "Do You Remember When" var resultatet av Braxtons återförening med Jerkins. Den är en låt i medelsnabbt tempo med influenser av jazz och har ett liknande sound som på Braxtons debutalbum. Braxton tillämpar en sångstil som beskrevs som "mjuk" och "varsam" och låten i sin helhet påminner om Neptunes och artisten Kelis samarbeten enligt Rated R&B. "Me & My Boyfriend" producerades av Gotti och innehåller spansk gitarr och en sampling av Tupac Shakurs "Me and My Girlfriend" (1996). "Always" är ett samarbete med Smith. Låten är en ballad med flera lager med Braxtons sångröst som skapar mjuka harmonier och balanserar upp den råare och mera hiphop-influerade delen av More Than a Woman.
Låtar och textanalys
The Rolling Stone Album Guide uppmärksammade att Braxton hade en noterbart "tuffare" attityd på More Than a Woman jämfört med tidigare album, men också med andra kvinnliga musiker. Många av albumspåren är bittra farväl där Braxton sjunger om sin manliga partners otrohet. "Let Me Show You the Way (Out)" skrevs av Braxton och hennes syster Tamar Braxton. Låten återanvänder delar av Curtis Mayfields sång från hans låt "Love's Happening" och beskrevs som en "kvinnlig hymn" av BBC Music. I "Give It Back" kastar Braxton ut en otrogen kärlekspartner och sjunger: "No recalls, no coupons, I want my refund/ I'm sorry I met you, 'cause boy you're not the one". "A Better Man" fortsätter i samma tema. Braxton med texten: "Hello, hello it's me again, you're still not home". Billboard berömde Andrea Martin, Ivan Mathias och Gerrad C. Baker för att ha gjort ett särskilt bra jobb med texten.
"Hit the Freeway" har beskrivits som en "klassisk Toni Braxton-låt om en splittrad kärleksrelation". Den bygger på ett telefonsamtal där Braxton förklarar varför hon inte vill ha något med sitt otrogna ex att göra. Rapparen Loon flikar in med den otrogna partnerns perspektiv och försöker bli förlåten. Han påminner om alla dyra saker han köpt i presenter, som skor från Milan, Louis Vuitton och armband. Låten inleds med Loon som rappar: "What's the problem? You always complain, when there's chicks that's starvin'/ What type of game is this?". Under låtens första verser svarar Braxton: "Can you try and tell me what made you choose her as your friend?". "Lies, Lies, Lies" skrevs av Lewis och är en "dramatisk ballad" där framföraren fördömer sin partner. Med sin sång förmedlar Braxton "råa" känslor och bitterhet när hon sjunger: "Don’t bother to apologize/ It’s too late, heard it all before". "Rock Me, Roll Me" spelade Braxton särskilt in för sina manliga lyssnare. I en intervju sa hon: "...vi [kvinnor] vill ha uppmärksamhet. [Män] måste lägga mer tid på oss och visa uppskattning. Det är sånt jag vill att killarna ska förstå." "Selfish" handlar om Braxtons svartsjuka och beskrevs av Billboard som en höjdpunkt på albumet.