Cornelis Jacobus Gorter, född 14 augusti 1907 i Utrecht, Nederländerna, död 30 mars 1980 i Leiden, var en nederländsk experimentell och teoretisk fysiker. Bland annat upptäckte han paramagnetisk relaxation och var pionjär inom lågtemperaturfysik.
Han var professor i fysik vid Universitetet i Leiden och chef för Kamerlingh Onnes laboratorium vid samma lärosäte. Han invaldes 1958 som utländsk ledamot av svenska Vetenskapsakademien.
Biografi Efter studentexamen i Haag studerade Gorter fysik vid Universitetet i Leiden och disputerade med avhandlingen Paramagnetische Eigenschaften von Salzen ("Paramagnetiska saltegenskaper") färdigställd under handledning av Wander de Haas. Från 1931 till 1936 arbetade han vid Teylers Stichting i Haarlem och från 1936 till 1940 vid Universitetet i Groningen, innan han blev professor vid Amsterdams universitet som efterträdare till Pieter Zeeman. År 1946 återvände han till Leiden som professor och från år 1948, som efterträdare till De Haas, ledde Gorter Kamerlingh Onnes Laboratory där han stannade där till sin pensionering 1973. Han dog i Leiden 1980, efter att ha lidit i flera år av Alzheimers sjukdom. Bland hans doktorander finns Nicolaas Bloembergen och Bert Broer.
Vetenskapligt arbete År 1936 upptäckte han paramagnetisk relaxation men missade emellertid upptäckten av kärnmagnetisk resonans (även känd som kärnspinnresonans), som beskrevs av Joan Henri Van der Waals.
Tillsammans med Hendrik Casimir utformade han en tvåvätskemodell för att förklara supraledning med termodynamik och Maxwells ekvationer. Casimir beskrev deras samarbete i en av sina böcker.Hendrik Casimir over Gorter "Gorter-modellen" för en andra ordningens fasövergång är från denna period av hans karriär, liksom klargörandet av Senftlebeneffekten (förändring av viskositet och värmeledningsförmåga hos paramagnetisk gas i ett magnetfält).
Gorter studerade många aspekter av antiferromagnetism i CuCl2·2H2O. Tillsammans med Johannes Haantjes utvecklade han en teoretisk modell av antiferromagnetism i ett dubbelgitterämne. Efter andra världskriget arbetade han med flytande helium II och utvecklade teorin som nu är känd som Coulomb-blockad, ökningen av elektrisk resistans i metallfilmer vid låga temperaturer.Coulomb-Blockade Oscillations in Quantum Dots and Wires, 1992 PhD thesis by A.A.M. Staring (perform find on "gorter") Gorter-Mellink-ekvationen beskriver den ömsesidiga friktionen mellan två vätskor i flytande helium II.
Bibliografi (urval) många vetenskapliga artiklar Paramagnetische relaxatie, Leiden, November 1946 (bok på holländska) Progress in Low Temperature Physics, sex delar under hans redaktörskap
Utmärkelser och hedersbetygelser Medlemskap i Royal Netherlands Academy of Arts and Sciences 1946. Fritz Londons Utmärkelse 1966 för hans olika bidrag till fysiken vid låga temperaturer. Hans tacktal diskuterar de upptäckter han missade."Bad luck in attempts to make scientific discoveries" Hösten 2007 öppnades C. J. Gorter Center for High-field MRI i Leiden. C. J. Center for High-field MRI | Leids Universitair Medisch Centrum
Referenser
Biography
Noter
Externa länkar
Oral History Transcript — Dr. C. J. Gorter, Niels Bohr Library & Archives with the Center for History of Physics of the American Institute of Physics
Kategori:Nederländska fysiker Kategori:Ledamöter av Kungliga Vetenskapsakademien Kategori:Födda 1907 Kategori:Avlidna 1980 Kategori:Män Kategori:Personer från Utrecht Kategori:Alumner från Leidens universitet