Smederevos fästning (serbiska Smederevska tvrđava (latin) eller Cмeдepeвcκa твpђaвa (kyrilliska), i Smederevo, Serbien, var en medeltida befäst stad och en tillfällig huvudstad i Serbien. Den uppfördes av Despoten Đurađ Branković under första delen av 1400-talet, under det Serbiska Despotatets tid. Senare samma århundrade utökades befästningarna av Osmanska riket.

Fästningen stod emot flera belägringar av turkar och serber, under vilka den klarade sig relativt oskadad. Det var inte förrän Andra världskriget som den blev svårt skadad, av explosioner och bombningar. Från och med 2009 har anläggningen genomgått en omfattande renovering och restaurering, ändå utgör fästningen fortfarande "en av de ovanligt välbevarade gårdar som tillhörde medeltidens serbiska ledare."Skylten vid ingången till den lilla staden

Smederevos fästning fick status som "Kulturellt minnesmärke av exceptionell betydelse" 1979, och är idag skyddat av staten.

Platsen Smederevos fästning, 45 km sydost om Belgrad, täcker 11,3 hektar i centrum av den moderna staden Smederevo. Den är strategiskt placerad på Donaus högra sida på den triangelformade slätt som formats av sammanflödet av floderna Donau och Jezava, endast 72 meter över havet. Denna plats gjorde det möjligt att låta Serbiens huvudstad ligga kvar nära gränsen till det kristna Kungariket Ungern, vilket även tillfredsställde Sultan Murad II av det Osmanska riket genom att hindra okontrollerade passagen från Ungern in i Moravadalen (Excerpt from Smederevo 1430–1930 by Ljubomir Petrović.).

Fästningens position mellan Balkan och Centraleuropa har gjort den till ett viktigt religiöst och kommersiellt centrum under århundraden, och ligger än idag på den Paneuropeiska transportkorridoren nr 10 (A reprint of the specific section may be found here .). Donau ansluter även till många andra historiska platser, däribland Belgrad och dess förorter Vinča, Novi Sad, Golubacs fästning, Lepenski Vir och Viminacium.

Historia Under turbulensen som uppstod vid Osmanska rikets erövring av Balkan i början av 1400-talet, förlorade regionens kristna ledare flera slag, såsom Slaget vid Kosovo Polje och belägringen av Veliko Tarnovo. Despoten Stefan Lazarević var tvungen att upprätthålla det Serbiska Despotatet i en svår balansgång mellan osmanerna och ungrarna. Omkring 1403, accepterade han att stå under ungersk vasall till kung Sigismund av Ungern och grundade den nya huvudstaden Belgrad som genom Cession förlänades till honom. Efter Stefans död 1426, var Đurađ Branković, Stefans nevö och efterträdare, tvungen att återlämna Belgrad till Ungern. För att kompensera sig för denna fölust, beslutade Đurađ att bygga upp en ny huvudstad, och valet föll på Smederevo.

Smederevo, som inte hade någon tidigare bosättning, valdes av flera skäl. 1428, under Osmanska rikets krig med Venedig, gick ungrarna och osmanerna med på att erkänna Branković som självständig ledare över Serbien, som därigenom förvandlades till en buffertstat. Ett avtal gav Osmanska rikets överherravälde över Serbien, samtidigt som man förblev ungersk vasallstat. I valet mellan den längre statusen med Ungern och religiösa olikheterna med osmanerna (Ungern och Serbien var kristna, till skillnad från det muslimska Osmanska riket), föredrog Branković att lägga huvudstaden närmare Ungern än Osmanska riket. Smederevos läge vid Donau, mellan Belgrad och Golubac, gjorde det lätt att nå andra platser längs floden. Platsen gav också möjlighet att kontrollera trafiken på Donau och att blockera ungersk tillgång till Moravadalen, vilket gjorde osmanerna nöjda.

Hösten 1428 påbörjades byggandet av huvudstaden. 1430, stod första delen av fästningen klar, inklusive ett palats och tillräckligt med byggnader för att bilda en liten stad. Arbetet på en befäst förstad och ytterligare befästningar i staden fortsatte fram till 1439.

20 april 1434 gifte sig Đurađ Brankovićs yngsta dotter Katarina och Ulrich II of Celje i den nya fästningen. Äktenskapet var ett exempel på de goda relationerna Despoten hade med osmanska Höga porten, men Ulrichs släktskap med Ungerns drottning innebar en förstärkt serbo-ungersk allians. Följden blev att vizir Mehmet Saridže-pasha reste till Smederevo i mitten av 1434 med ett meddelande från Edirne. Det slog fast att Serbiens säkerhet från Osmanska riket endast kunde garanteras genom giftermål mellan Brankovićs äldre dotter och sultan Murad II. Efter mycket övervägande, godkände det sammankallade rådet vid palatset saken och förberedelserna gjordes för Mara Branković giftermål med sultanen. Denna höst sände Murad flera av sina "mest berömda vizirer" för att hämta sin fästmö.

14 augusti 1435 skrevs ett formellt kontrakt under i Smederovos tronsal gällande "broderskap och vänskap" mellan Serbien och Republiken Venedig From "Pod vlašću proklete Jerina": "... in curia sine [sic] palatio residentie apud Semedram in sala mogna audientie.". Detta avtal resulterade i att Đurađ och hans söner kom att räknas som medborgare i Venedig.

Tidigt i juni 1439 bröts freden med osmanerna, som man uppnåtts genom Maras giftermål med sultanen. Ledd av Murad II, ockuperade 130 000 soldater kullarna runt Smederovo. Branković ilade till Ungern för hjälp och lämnade ledningen till sin son Grgur. Hjälpen kom inte, men Smederevo stod emot attacken, även när Murad tog dit kanoner.

Efter tre månader, 18 augusti 1439, tvingades serberna att ge upp på grund av svält. Prins Grgur och Stefan sändes till Anatolien och blindhet, trots deras systers, nu sultana Maras, vädjanden. Fem år senare, kunde dock Stefan och Grgur återvända till Smederovo genom Freden i Szeged.

I början av 1449 tillfångatog Branković den ungerska regenten John Hunyadi och höll honom i fästningens fängelsehålor, men han blev fri mot lösen betald av några av sina landsmän.

År 1453 ledde sultan Mehmed II och Isak-bey Arbanazović ännu en attack mot Smederevo som en del i en räd mot Serbien. Osmanerna tog 50 000 män, kvinnor och barn under räden, men Smederovo försvarades väl av Thomas Kantakouzenos. Trots att han hade endast 6 000 män, jämfört med osmanernas 20 000 stod staden emot attacken. Smederovo belägrades av Mehmed erövraren för andra gången och av osmanerna en tredje gång 1456, vilken åter slutade med serbisk seger.

1459 intog osmanerna Smederevo, vilket ledde till slutet för det Serbiska Despotatet.

Under Andra världskriget, använde tyska armén fästningen som ammunitionslager. Den 5 juni 1941 exploderade ammunitionen, som slog ut hela Smederovo och nådde bosättningar 10 km bort. Stora delar av fästningens södra mur förstördes, den närliggande järnvägsstationen, packad med folk, slogs i ruiner, och större delen av stadens byggnader förvandlades till skräp. Omkring 2 500 människor dog i explosionen och samtliga överlevande (omkring 5 500) skadades. De allierades bombningar 1944 orsakade ytterligare förödelse.

Nuvarande och framtida användning Fästningen används för närvarande som stadspark och hyser olika festivaler, konserter, marknader och andra kulturarrangemang. En scen har byggts i den lilla staden.

I sydost, som tidigare var en öppen yta, ligger nu en gästhamn. Det pågår även diskussioner att fastställa andra framtida användningsområden och utvecklingsprojekt för att restaurera och återställa fästningen.

thumb|center|700px|Panoramavy över den befästa förstaden

Kulturell och historisk betydelse Smederevos fästning har beskrivits som "en av de mest slående och monumentala verken av arkitektur som överlevt från medeltida Serbien", och "vittnesbörden för serbisk kreativ styrka". Den ger en rättvisande bild av traditionell medeltida försvarsarkitektur och har bevarats väl, utan större ingrepp fram till Andra världskriget. Fästningen och det omgivande området belägger tillsammans kulturerna som de utvecklats under historiens gång, i huvudsak från 1400-talet till 1900-talet, och ger en direkt vittnesbörd för medeltida Serbiens historiska utveckling och den serbisk-ortodoxa kyrkan.

thumb|left|Ett av fästningens dubbelbågade fönster. Fästningen byggdes av Đurađ Branković som Serbiens nya huvudstad. Under uppförandet sågs Brankovićs fru Jerina tala med de utländska besökarna — hennes bror George Kantakouzenos och hans män — som resulterade i att hon allmänt var involverad i projektet. Bland folket förbands borgen med krav på tvångsarbete under lång tid och höga skatter, vilket gav henne smeknamnet Jerina Prokleta (Fördömda Jerina).

Den stora ansträngningarna gav även upphov en mängd överdrifter och berättelser, som den serbiska episka dikten "Starina Novak i knez Bogosav" ("Gamla Novak och prins Bogosav"), där det hävdas att många människor flydde till skogarna och blev hajduker för att komma undan skatter och ytterligare arbete. Även om det fanns hajduker i området, är det oklart om det hela verkligen hade med fästningens byggande att göraAs mentioned here , the existence of, but not explanation for, hajduks was noted by Constantine of Kostenets in his Žitije despota Stefana Lazarevića (Biography of Despot Stefan Lazarević)..

När den första delen stod klar, blev Smederovos fästning snabbt en viktig knutpunkt mellan Balkan och Centraleuropa. Kort efter den stod klar, nådde staden sin topp i betydelse som ett religiöst och kommersiellt centrum, och var då i huvudsak befolkat av serber och utländska köpmän, i huvudsak från Dubrovnik. Omkring samma tid, togs relikerna av sankt Lukas till kyrkan i Smederovo, som därmed blev stadens skyddshelgon.

Arkitektoniskt sett, är den lilla staden känd för sin tronsal, som har tydliga drag av medeltida serbisk stil. Högt i stenmuren på Donausidan, finns fyra grupper med dubbelbågade fönster huggna i kombination med gotisk och romansk stil. Det var här ett handelsavtal mellan Republiken Venedig och Serbiska Despotatet undertecknades.

thumb|right|Despotens inskriptionstorn Det finns även ett torn i den lilla staden med en stor tegelinskription med Đurađ Brankovićs namn och datumet för stadens grundande. Den lyder „V Hrista Boga blagoverni despot Gurg, gospodin Srblju i Pomorju zetskomu; zapovešću njegovom sazida se ovaj grad v leto 6938“ ("I Herren Kristus despoten Gurg, Serbernas mästare och Littoral av Zeta. På hans befallning byggdes denna stad mot sommaren 6938"). 6938 i den Bysantinska kalendern motsvarar år 1430.

Över inskriptionen finns ett instängt kors, som ger tornet dess namn "krstata kula" och "krstača". Denna typ av inskription är ovanlig, och finns endst i tidigare bysantinska områden. Det finns endast ett exempel i forna Jugoslavien.

I den befästa förstaden finns ytterst få spår av två större byggnader. En är ett sakralt komplex, Blagoveštenjska crkva (Bebådelsekyrkan), där helgonrelikerna förvarades. Byggnaden påbörjades på 1400-talet och byggdes sedan ut under flera historiska faser. Den andra byggnaden är ett hamam från 1600-talet. Det hävdas även att badet uppfördes på 1400-talet, sett här. Fästningen var under osmanskt styre båda perioderna, så båda är möjliga.

Under många år var Smederovos fästning sista fästet mot Osmanska rikets överfall. Under attacken 1439, blev staden första platsen i Serbien som fick stå utstå kanoneld. När staden föll 1459, blev den centrum för en sanjak. Senare, var Smederovo en provins i Habsburgska monarkin, och mellan åren 1805 och 1807 var den åter ett center i den förnyade serbiska staten.

Arkitektur thumb|right|400px|Plan över Smederevo fästning ( - Collapsed; - Dried out)

A. Befästa förstaden

B. Lilla staden / Befästa herresätet

1. Huvudporten 2. Stadsport II 3. Stadsport I 4. Skeppsporten 5. Jezavaporten 6. Flaggtornet 7. Osmanska inskriptionstornet 8. Vattentornet 9. Yttre vattendiket 10. Inre vattendiket

11. Bro 12. Lilla stadsporten 13. Rektangulära tornet 14. Donjontornet (Donžon kula) 15. Jerinas torn 16. Despotens inskriptionstorn (krstata kula) 17. Tronsalen 18. Palatset 19. Badhusruiner 20. Kyrkoruiner