Michel Albert Desjardins, född 28 april 1838 i Beauvais, död där 21 januari 1897, var en fransk jurist, bror till Achille Arthur Desjardins.
Efter att ha blivit dr. phil. et jur. knöts Desjardins 1864 till juridiska fakulteten i Nancy, 1869 i Paris. Efter fransk-tyska krigets slut blev han 1871 ledamot av deputeradekammaren, där han tillhörde högra centern, blev 1873 understatssekreterare i kulturministeriet, 1875 i inrikesministeriet och 1877 professor i straffrätt i Paris samt ledamot av Institut de France.
I besittning av omfattande intressen och kunskaper behandlade Desjardins inom rättsvetenskapen både romersk rätt och rättshistoria, civil-, process- och straffrätt. Som kriminalist följde han de vägar, som utstakats av Pellegrino Rossi, Faustin Hélie och Joseph Ortolan, vars "Éléments de droit pénal" (femte upplagan, I-II, 1885) han utgav.
Bibliografi (i urval)
Essai sur les plaidoyers de Démosthène (1862) De la compensation et des demandes reconventionelles (1864) De l'enseignement de droit d'aprés Bacon (1865) De l'histoire critique des lettres (1866) Le pouvoir civil au concile de Trente (1869, ny upplaga 1870) Les moralistes français du seizième siècle (prisbelönt, två upplagor 1870) De l'action prescriptis verbis; étude historique sur les causes d'interruption de la prescription (1877) Étude sur l'inamovibilité de la magistrature (1880) Traité du vol dans les principales législations de l'antiquité et spécialement dans le droit romain (1881) Les cahiers des États-généraux en 1789 et la législation criminelle (1883) La méthode experimentale appliquée au droit criminel en Italie (1892)
Källor
Kategori:Franska jurister Kategori:Franska professorer Kategori:Födda 1838 Kategori:Avlidna 1897 Kategori:Män Kategori:Salmonsens Kategori:Ugglan Kategori:Personer från Beauvais