Lagen om assistansersättning (LASS) reglerade statlig ersättning för personlig assistans till personer med omfattande och varaktiga funktionsnedsättningar. Ersättningen administrerades av Försäkringskassan.
Lagen trädde i kraft den 5 maj 1993 och upphävdes den 1 januari 2011 genom SFS 2010:111, då den ersattes av Socialförsäkringsbalken.
Syfte Syftet med assistansersättning är att täcka kostnader för personlig assistans för personer med stora och varaktiga funktionsnedsättningar. Personlig assistans är ett personligt utformat stöd i det dagliga livet.
Villkor och utförande Assistansersättning kunde beviljas för grundläggande behov och andra personliga behov. Vad som utgjorde grundläggande behov definierades i 9 a § LSS. Om en persons behov av hjälp med de grundläggande behoven översteg 20 timmar per vecka kunde personen få statlig assistansersättning. Om de grundläggande behoven inte översteg 20 timmar per vecka kunde kommunen bevilja personlig assistans enligt LSS. Assistansersättning beslutades och betalades ut av Försäkringskassan. Personlig assistans enligt LSS beslutades och betalades ut av den enskildes bosättningskommun.
Kommunerna hade ett basansvar för den personliga assistansen. Den som beviljats assistansersättning kunde välja att få assistansen utförd av kommunen eller anlita en privat assistansanordnare. Det fanns också möjlighet att själv vara arbetsgivare för sina personliga assistenter. Den enskilde hade rätt att påverka vilka som skulle arbeta som personliga assistenter och hur assistansen skulle utföras. Personliga assistenter kunde exempelvis vara en förälder, en vän eller en utomstående person, eller en kombination av dessa.
Assistansersättning lämnades inte till den som vårdades på sjukhus eller bodde i gruppbostad. Ersättningen lämnades inte heller för tid i förskoleverksamhet, skola eller daglig verksamhet. Om det fanns särskilda skäl kunde assistansersättning dock lämnas under vistelse i förskola, skola eller daglig verksamhet samt vid kortare sjukhusvistelser. Särskilda skäl kunde exempelvis vara att den enskilde hade svårt att kommunicera utan sin personliga assistent eller att hälsotillståndet gjorde det särskilt angeläget att assistenten fanns till hands. Assistansersättning kunde dock aldrig lämnas till den som bodde i gruppbostad.
Antalet assistanstimmar bestämdes genom en individuell behovsprövning. Personlig assistans var kostnadsfri för den enskilde.
Se även Funktionsrätt Sverige Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) Stil (förening)
Referenser
Kategori:1993 i Sverige Kategori:Politikåret 1993 Kategori:Juridikåret 1993 Kategori:Ekonomiåret 1993 Kategori:Funktionsnedsättning Assistansersättning