miniatyr|Aktiebrev för AB Biologiska Museet 100 kr från 1893. Aktiebolag i Sverige (förkortas AB) är en ursprungligen engelsk bolagsform som utmärks av att samtliga ägare saknar personligt ansvar för företagets förbindelser, att antalet delägare är obegränsat samt att det kan krävas ett signifikant insatskapital, så kallat aktiekapital.
I Sverige regleras aktiebolag i , som ersatte 1975 års lag.
Historik De första diskussionerna om att använda aktiebolagsformen i Sverige inleddes under liberaliseringsreformerna åren 1848-1864, och ledde till att Riksdagen 1847–1848 den 6 oktober 1848 antog Sveriges första aktiebolagslag. Bolagsformen drevs fram som en effekt av industrialiseringen av Sverige. De viktigaste elementen var att aktieägarna inte hade något personligt ansvar för bolagets verksamhet, och att bolagen ålades att hålla en årlig bolagsstämma där verksamhet och ekonomi redovisades.
Denna lag, som var influerad av fransk rätt, bestod av endast 15 paragrafer som framför allt reglerade formerna för bolagets bildande, stadfästande och upplösning. Lagen föreskrev att bolagsordningen måste stadfästas av Konungen för att aktieägarna skulle njuta frihet från personligt ansvar. Eftersom lagen inte innehöll något direkt förbud att bilda aktiebolag utan stadfästelse, bildades efter lagens tillkomst ganska många osanktionerade aktiebolag. I vad mån och under vilka förutsättningar som aktieägarna i sådana aktiebolag svarade för bolagets förpliktelser var dock oklart.Carl Svernlöv, Styrelse- och VD-ansvar i aktiebolaget. Norstedts juridik 2008 s. 17 f.
Under 1850-talet skapades 78 aktiebolag i Sverige (nästan samtliga industriföretag), och under 1860-talet ytterligare 347 bolag. Handel med aktier i bolagen påbörjades på 1850-talet i Stockholm, Göteborg och Norrköping, men den första riktiga aktieauktionen (handel till sälj- och köpkurser) hölls först den 4 februari 1863 på Stockholmsbörsen.
1848 års lag gällde i knappt 50 år och ersattes av lag om aktiebolag den 28 juni 1895. Denna lag var mer påverkad av tysk rätt än fransk och innebar en övergång till ett klart normativsystem. I lagen upptogs ett antal regler om hur bolag skulle bildas och vad bolagsordningen skulle innehålla. Vidare innehöll lagen bland annat föreskrifter om inbetalning, ökning och nedsättning av aktiekapitalet, om reservfond, vinstutdelning, bolagsstämma, styrelse och firmateckning.Lag 1895:65; prop. 1895:6.
1895 års lag kom att få en mycket kort giltighetstid. Omkring det förra sekelskiftet framställdes från olika håll, däribland i riksdagsmotioner och riksdagsskrivelser, önskemål om ändringar i lagen, bland annat i syfte att ge allmänheten bättre skydd mot osunda bolagsföretag, att förskaffa aktieägarna större trygghet mot att styrelsen missbrukade sin ställning och att åstadkomma skydd för minoriteten i aktiebolag mot förtryck från majoritetens sida. Med anledning därav tillsattes redan 1905 en kommitté med uppdrag bland annat att utarbeta förslag till ny aktiebolagslag. Kommittén avgav sitt förslag år 1908 och på grundval av detta tillkom 1910 års aktiebolagslag.Lag 1910:88; prop. 1910:54. Lagen är i stora delar märkbart påverkad av tysk rätt. Den betydelse som den tyska rätten hade under förarbetena till 1910 års lag framgår också av att den tyska rätten fått det ojämförligt största utrymmet i den redogörelse för utländsk lagstiftning som bilagts utredningsförslaget.Bergelmer, E., REDOGÖRELSE FÖR DET VIKTIGASTE AF DEN UTLÄNDSKA LAGSTIFTNINGEN OM AKTIEBOLAG. Stockholm 1907 (bilaga till Förslag till lag om aktiebolag ävensom till andra därmed sammanhängande författningar, Stockholm 1908)
I samband med den så kallade Kreugerkraschen, då Kreuger-koncernen bröt samman och det svenska moderbolaget Kreuger & Toll AB gick i konkurs 1932, blottades en rad brister i aktiebolagslagen. Under förarbetena till en ny aktiebolagslag att ersätta ABL 1910, spelade erfarenheterna från Kreugerkraschen en stor roll. Utredningsarbetet bedrevs i samråd med representanter för Danmark, Finland och Norge men när finska vinterkriget och andra världskriget avbröt samarbetet fortsatte Sverige på egen hand. Den svenska lagberedningen lade fram sitt förslag 1941 och den 1 januari 1948 trädde en ny aktiebolagslag av den 14 september 1944 i kraft. Lagen innebar en kraftig skärpning bland annat av reglerna om formerna för bolagsbildningen och om publicitet avseende bolaget och de kapitalinsatser som skall göras. Beträffande bolagsorganen reglerades för första gången verkställande direktören, med en kompetens- och ansvarsfördelning mellan denne och styrelsen. Karakteristiskt för denna lag är dess stora omfattning och detaljrikedom.
Nästa aktiebolagslag, 1975 års lag, tillkom efter ett omfattande samnordiskt utredningsarbete, bland annat i syfte att främja näringslivet i Norden, fördjupa den nordiska rättsgemenskapen och underlätta möjligheten att vid en eventuell internationell harmonisering av aktiebolagsrätten hävda nordiska synpunkter och intressen. Den svenska aktiebolagsutredningens arbete utmynnade i ett lagförslag, SOU 1971:15, som till mycket stora delar var lika förslagen i övriga nordiska länder, såväl till innehåll som till form. Utöver syftet att harmonisera den nordiska aktiebolagsrätten, präglades utredningens förslag av vissa andra riktlinjer. Bland dessa ingick att förenkla och skära ner lagens formalitets- och publicitetsregler. Vad beträffar maktbalansen mellan bolagsstämma och bolagsledningen förstärktes i vissa delar bolagsledningens ställning, bland annat infördes bestämmelser att vinstutdelning och kapitalåterbäring vid nedsättning av aktiekapitalet inte får ske med större belopp än styrelsen medger.Lag 1975:1385; prop 1975:104; SOU 1971:15
Som anges inledningsvis ersattes 1975 års lag den 1 januari 2006 av 2005 års lag, . Den anpassades till regler inom Europeiska unionen.
Värdepapperscentralen bildas miniatyr|Detta aktiebrev för Svenska Kullagerfabriken utfärdat den 1 augusti 1913 visar hur aktiebreven utfärdades till en viss person med ett visst antal aktier till ett visst belopp. Det bär spår av den byråkrati som breven medförde: brevet har stämplar för teckningsrätter 1915, 1916, 1917 och 1918. En stämpelskatt för brevet har betalats med fem kronor och femtio öre i form av speciella stämpelmärken och stämplats, till sist har brevet makulerats och ersatts av ett nytt som utställdes år 1918. miniatyr|Kuponger för kupongränta i SKF utfärdade 1 augusti 1913. Kupongerna har makulerats då aktiebrevet löpt ut. Fram till 1970-talet var aktieböckerna en lista med aktier i nummerordning som underhölls av aktiebolagen själva. Vissa av dessa var så kallade namnaktier som hade en viss persons namn knutet till sig, och en namngiven innehavare i aktieboken, men lagen tillät även anonyma innehavare som bara ägde ett aktiebrev: det värdepapper som aktieinnehavaren erhöll som bevis för sitt aktieinnehav. Om aktiebrevets ägare fick ont om pengar kunde denne sälja brevet, även utanför börsen, och brev kunde ibland komma på avvägar och förstöras och försvinna så att de måste efterlysas. För att en ägare skulle ha rösträtt på bolagsstämman var denne enligt 1910 års lag tvungen att vara införd i aktieboken med namn. Aktieutdelning skedde genom kupongränta: inlösen av en kupong som medföljde det fysiska aktiebrevet i pappersform när bolaget beslutade om utdelning (vanligen en gång per år), och på så vis kunde även anonyma innehavare få aktieutdelning.
När aktiebrev såldes måste säljaren fram till år 1979 betala stämpelskatt. Skatten var på 0,3% av försäljningspriset, och betalades med hjälp av speciella stämpelmärken som fästes på aktiebrevet och stämplades som kvitto på att skatten var betald.
I SOU 1968:59 med titeln Förenklad aktiehantering konstaterade Finansdepartementet att kostnaden för hantering av aktiebrev i pappersform och kuponger för kupongränta verkade stiga. Man förordade därför efter diskussioner med Svenska Bankföreningen att införa en datoriserad central aktiebok sorterad efter aktieägarnas namn istället för som tidigare efter aktiernas serienummer. Man föreslog att inrätta en nationell värdepapperscentral under insyn av Bankinspektionen med uppdrag att föra denna aktiebok, utfärda aktiebrev och emissionsbevis, samt att administrera akiteutdelningar. Som en följd av detta inrättades värdepapperscentralen år 1973 och påbörjade en dematerialisering av de fysiska aktiebreven efter vissa övergångsregler.
Värdepapperscentralen bytte namn till förkortningen VPC och uppgick år 2008 i koncernen Euroclear Group och blev Euroclear Sweden.
Sedan 1990 är de flesta aktier digitaliserade och omvandlade till registreringsposter i Euroclears aktiebok. Euroclear har Finansinspektionens uppdrag att föra register över vilka personer som äger aktier i vilka företag. Den som vill äga aktier skaffar sig antingen ett värdepapperkonto (VP-konto) eller en värdepappersdepå i en bank, då banken i sin tur registrerar innehavet hos Euroclear. Euroclear ser sedan till att ägaren får kallelse till bolagsstämma, utdelning på sina aktier, nya aktier vid split, samt överlämnar innehavarens aktier vid tvångsinlösen, till exempel då ett bolag helt köps upp av ett annat. Bolag som använder Euroclear (eller en annan extern aktiebok) kallas för avstämningsbolag.
Mindre, icke börsnoterade aktiebolag är dock ej skyldiga att anlita Euroclear utan kan välja att uppfylla aktiebolagslagens regler genom att notera sina ägares innehav i en egen aktiebok. Dessa kallas för kupongbolag efter den tidigare bolagsordningen med kupongränta. Dessa bolag kan även utställa aktiebrev men detta är inte nödvändigt om innehavaren inte uttryckligen ber om det. Aktiebrev är dock ännu värdehandlingar, och om de måste innehavaren annonsera efter brevet i Post- och Inrikes Tidningar innan ett nytt brev kan utställas och aktierna tillgodoräknas.
Aktiebolag som organisationsform Ett aktiebolag kännetecknas av att ägarna har ett begränsat ansvar för bolagets verksamhet. En aktieägare riskerar i princip bara sitt inbetalda kapital och är i övrigt skyddad. Detta skall dock inte förväxlas med styrelseledamöter och VD som däremot har ett långtgående ansvar för bolagets verksamhet. Såväl civilrättsligt gentemot bolaget och (under vissa ytterligare förutsättningar) gentemot aktieägare och andra tredje män, som straffrättsligt om de skulle begå brott i bolaget. Aktieägarna röstar varje år på bolagsstämman i frågan om styrelsen skall beviljas ansvarsfrihet för det gångna året.
Ett aktiebolag kan i avseendet organisationsform vara lite svårt att avgränsa då både interna och externa tillgångar tas med i balansräkningen. Med interna tillgångar avses i den här bemärkelsen tillgångar som anförskaffats för eget bruk, eller producerats för och av eget bruk - exempelvis produktionsfaktorer, naturresurser och anställda, alltså tillgångar som kan klassas som in-house. Externa tillgångar avser de tillgångar som har anförskaffats av aktiebolaget, men som inte kan klassas som in-house - exempelvis uppköp av (externa) konsulttjänster, bemanningspersonal, införskaffade licenser och immaterialrätter, entreprenadkontrakt, utkontraktering, rådgivning och andra externa insatser som verkar på bolaget och således tillhör bolaget.
Aktiekapital Svenska privata aktiebolag har krav på ett lägsta aktiekapital om 25 000 kronor (från och med 1 januari 2020). Det är den minsta insats aktieägarna måste göra för att bilda ett aktiebolag. För ett publikt aktiebolag är det lägsta aktiekapitalet 500 000 kronor. Det finns ingen övre gräns och ett aktiebolag kan alltså ha hur stort aktiekapital som helst.