Pehr Gustaf Boivie, född 3 december 1780 i Österlövsta församling, Uppsala län, död 1 januari 1860 i Hedemora stadsförsamling, Kopparbergs län, var en svensk skolman, pedagog och grammatiker. Han var bland annat rektor för Hudiksvalls trivialskola och Uppsala katedralskola. Som skolledare deltog han aktivt i 1800-talets diskussioner om läroverkens organisation, undervisningsmetoder och studentexamen. Han författade även flera arbeten om svensk grammatik.

Biografi Familj och utbildning Pehr Gustaf Boivie föddes den 3 december 1780 i Åkerby i Österlövsta socken. Han var son till bokhållaren Karl Boeve och Brita Schmidt. Boivie skrevs in som student vid Uppsala universitet 1 oktober 1797. Han avlade 8 december 1800 examen för inträde i rättegångsverken. Den 11 juni 1805 försvarade han den andra delen av avhandlingen De interpolationa ad tabulas trigonometricas applicanda under presidium av Johan Thorsander. Han avlade 11 december 1805 avlade han filosofisk examen rigorosum. Den 4 juni 1806 försvarade han avhandlingen Propositiones quædam geometricæ under presidium av Nils Landerbeck. Han promoverades till filosofie magister 15 juni 1806.

Lärar- och rektorsverksamhet Boivie utnämndes 11 december 1805 till lärare vid Gävle elementarskola. Han tjänstgjorde där till 16 juni 1817. Han beskrev senare själv denna skola som en näringsskola anlagd efter en stor och liberal plan. Den 29 mars 1815 utnämndes Boivie till konrektor vid Hudiksvalls trivialskola, men han tillträdde tjänsten först 1817 och han blev 15 augusti 1823 prorektor vid samma skola. Den 12 november 1823 utnämndes han till skolans rektor och tillträdde rektoratet den 1 maj 1824. Den 1 juni 1824 valdes han av Uppsala domkapitel till ledamot av årets skolrevision. Skolrevisionens betänkande färdigställdes den 24 september 1824.

Boivie förordnades den 27 juni 1829 till tillförordnad prorektor vid Uppsala katedralskola. Den 14 april 1830 utnämndes han till ordinarie rektor för skolan. Han lämnade tjänsten genom avsked 4 augusti 1845. År 1835 utnämndes Boivie till riddare av Nordstjärneorden.

Verksamheten vid Uppsala katedralskola Utnämningen till rektor för Uppsala katedralskola gav Boivie en framträdande ställning inom det svenska skolväsendet. Vid de vanliga trivialskolorna var rektorslönerna otillräckliga, och rektoraten fungerade ofta som kortvariga karriärtjänster som innehavarna lämnade efter några år. Vid gymnasierna växlade rektoratet dessutom vanligen mellan olika lärare från år till år. Uppsala katedralskola och den nyinrättade Nya elementarskolan i Stockholm var däremot organiserade som fullständiga läroverk med fasta och kontinuerliga rektorat. Organisationen gav en skicklig rektor möjlighet att under längre tid sätta sin prägel på verksamheten.

Boivies insats vid Uppsala katedralskola märktes snart genom en omfattande tillströmning av elever och goda undervisningsresultat. Det finns få direkta uppgifter om hans dagliga arbetssätt, men han uppges ha utvecklat ett system där äldre elever hjälpte lärarna att övervaka de yngre eleverna. Hans pedagogiska uppfattning var i huvudsak strängt konservativ. Den framgår framför allt av hans skrifter och inlagor i skolpolitiska frågor.

Pedagogiska idéer Boivie visade tidigt ett särskilt intresse för undervisning och uppfostran. År 1812 presiderade han vid Daniel Gustaf Blombergs disputation Observationes nonnullæ generales circa publicam tam institutionem quam educationem puerorum, som behandlade allmänna frågor om barns offentliga undervisning och uppfostran. I ett enskilt yttrande till 1832 års skolrevision motsatte han sig energiskt införandet av ett ämneslärarsystem. Han ansåg att ett sådant system var underlägset ur uppfostringssynpunkt. Enligt honom riskerade det dessutom att medföra överdrivna kunskapskrav och alltför omfattande läroböcker. Hans egen grammatik har samtidigt anförts som ett exempel på den typ av stora och innehållsrika läroböcker som kunde bli följden av höga ämnesmässiga krav.

Boivie återkom till skolfrågorna i ett enskilt betänkande till 1843 års skolrevision. Där kritiserade han den dåvarande studentexamen vid universiteten. Hans invändning var inte att kontrollen av eleverna var alltför sträng, utan att examen enligt hans uppfattning var otillräckligt effektiv. Han framhöll bland annat att studentexamen inte innehöll några skriftliga prov. Han menade också att många elever som av sina lärare på goda grunder hade förklarats omogna ändå kunde vinna inträde vid universitetet. Detta försvagade enligt Boivie lärarnas auktoritet och försvårade upprätthållandet av disciplinen och skolans kunskapskrav. Betänkandet gav upphov till en livlig offentlig diskussion. Från universitetshåll publicerades flera artiklar i tidskriften Frey. Bland de viktigaste inläggen fanns artiklar av Elias Fries och Carl Vilhelm Zedritz. De försvarade universitetens behov av en egen inträdesexamen.

Elias Fries kände även till Boivies arbete som skolledare genom sin egenskap av målsman. Fries framhöll att Uppsala katedralskola utgjorde ett närmast enastående undantag när det gällde studiernas höjd och djup. Han menade att universitetets examinatorer omöjligen kunde upprätthålla samma standard för samtliga sökande som den som rådde vid Boivies skola. Uttalandet har betraktats som ett starkt erkännande av Boivies betydelse som praktiskt verksam pedagog.

Från kretsar med ett mer utpräglat intresse för läroverkens reformering invändes att de missförhållanden som Boivie kritiserade i själva verket berodde på läroverkens föråldrade organisation. Kritikerna menade att skolorna envist höll fast vid ämnen som saknade praktisk betydelse i livet, exempelvis den omfattande latinundervisningen. De viktigaste inläggen från denna sida skrevs av Johan August Hazelius och rektorn i Västerås, Lars Westerlund. Boivie mötte därmed en förhållandevis samlad opposition. Hans grundläggande tanke om en mer reglerad och tillförlitlig avgångsexamen fick dock senare genomslag.

Den examensstadga som utfärdades 1862 under Fredrik Ferdinand Carlsons ledning införde en ordning som i sina huvuddrag kom att bestå under lång tid. Reformen har beskrivits som en syntes av de centrala idéer som från olika håll hade framförts i den diskussion som Boivies betänkande hade bidragit till att inleda. Hazelius återkom till läroverksfrågorna i en skrift från 1846. Den föranledde Boivie att 1847 anonymt publicera svaret Herr J. A. Hazelii skrift om läroverks-frågorna granskad af en gammal skollärare.

Arbeten om svenska språket Bland skolans olika läroämnen intresserade sig Boivie särskilt för undervisningen i modersmålet svenska. Han ansåg att om de klassiska studierna skulle få mindre utrymme i undervisningen borde detta i första hand ske till förmån för det svenska språket. Till modersmålsundervisningen räknade han såväl skriv- och stilövningar som litteraturläsning och grammatik. Hans egen direkta insats som författare kom framför allt att gälla grammatiken. Boivie uppgav själv att hans grammatiska tänkande hade påverkats av en spekulativ och apriorisk språkteoretisk riktning. I England företräddes denna bland annat av James Harris och i Tyskland av August Ferdinand Bernhardi.

Svagheterna i denna metod framträdde särskilt i Boivies behandling av grammatiskt genus, ett avsnitt som han själv betraktade som representativt för sitt system. Han saknade tillräcklig vägledning i sin egen språkkänsla för att avgöra vad som bestämde genus i folkspråket och i de äldre nordiska språken. Han hade inte heller byggt sin framställning på systematiska materialsamlingar ur litteraturen. Genusreglerna blev därför i stor utsträckning teoretiska konstruktioner som utgick från hans allmänna genusbegrepp. Trots sådana brister betraktades Boivies grammatik i sina enskildheter som en av de innehållsrikaste svenska grammatiker som dittills hade publicerats. Den systematiska delen ansågs även vara en av de tydligaste och mest välordnade.

Arbetet byggde på tanken att en grammatik inte enbart skulle fungera som skolbok utan också som en praktiskt användbar rådgivare i språkfrågor. Trots dessa egenskaper kunde Boivies grammatik inte hävda sig i konkurrensen med läroböcker som begränsade innehållet till det stoff som direkt kunde användas i skolans dagliga undervisning och övningar. Den senare lärobokstypen företräddes med större framgång av Anders Fryxell.

Familj Boivie gifte sig första gången 3 januari 1809 med Kristina Elisabet Hällström (1782–1825), dotter till kyrkoherden Lars Hällström i Hamrånge församling.

Han gifte sig andra gången 18 augusti 1826 med Karolina Fredrika Blom (1781–1841), dotter till provinsialläkaren Karl Magnus Blom i Hedemora.

Bibliografi Specimen academicum, observationes nonnullas generales circa publicam tam institutionem quam educationem puerorum sistens, Uppsala 1812, 12 sidor. Akademisk avhandling med Daniel Gustaf Blomberg som respondent. Theses [varii argumenti] pro munere conrectoris [Upsal.] petendo, Uppsala 1812, 5 sidor. Försök till en svensk språklära, jemte inledning, Stockholm 1820, 279 sidor och en tabell. Försök till en svensk syntax i enlighet med läran om satsen och perioden, Stockholm 1826, 78 sidor. Tal vid jubelfesten år 1830, hållit i Upsala domkyrka, Uppsala 1831, 24 sidor. Enskildt betänkande till 1832 års skolrevision, Uppsala 1833, 57 sidor. Försök till en svensk språklära, jemte inledning, innehållande allmänna grammatiken, Uppsala 1834, 398 sidor och en tabell. Parentalia viro dum vivebat ... professori s. s. theologiæ primario ... domino doctori Johanni Winbom oratione facta in coetu synod. Ups. die xx junii MDCCCXXXIV, Uppsala 1834, 27 sidor. Program till invigningen af det nya kathedral-skolhuset i Upsala den 21 oktober 1837, Uppsala 1837, 10 sidor. Skriften innehåller även en historik över skolan. Enskildt betänkande till 1843 års skolrevision, Uppsala 1843, 38 sidor. Arbetet behandlar studentexamen. Herr J. A. Hazelii skrift om läroverks-frågorna granskad af en gammal skollärare, Uppsala 1847, 86 sidor. Utgiven anonymt.

Boivie publicerade även recensioner i tidskriften Frey 1842 och 1844. Bland dessa fanns en recension av Per Erik Svedboms Utkast till satslära, publicerad 1844 på sidorna 341–355.

Skoldebattens följdskrifter Boivies betänkande till 1843 års skolrevision och den efterföljande diskussionen gav bland annat upphov till följande skrifter:

Johan August Hazelius, Om studentexamen samt elementarläroverkens brister ... några betraktelser, Stockholm 1843, 98 sidor. Fredrik Ferdinand Carlson, Om svenska elementarläroverken och deras förbättring, Stockholm 1843, 86 sidor. Skriften publicerades anonymt och var riktad mot Hazelius arbete. Johan August Hazelius, Om läroverksfrågorna i synnerhet med afseende på skriften: Svenska elementarläroverken ..., Stockholm 1846, 168 sidor.

I diskussionen deltog även Elias Fries, Lars Westerlund, Carl Vilhelm Zedritz och flera andra genom uppsatser och artiklar i tidskriften Frey från 1843 och framåt.

Utmärkelser

Referenser Svensk uppslagsbok, Malmö 1939.

Noter

Externa länkar

Kategori:Svenska skolledare under 1800-talet Kategori:Svenska läroboksförfattare Kategori:Personer från Österlövsta socken Kategori:Födda 1780 Kategori:Avlidna 1860 Kategori:Män Kategori:Svensk uppslagsbok