Bronspraktbagge (Buprestis haemorrhoidalis) är en skalbagge som beskrevs 1780 av den tyska entomologen Johann Friedrich Wilhelm Herbst. Arten tillhör släktet Buprestis och familjen praktbaggar.
Utseende Bronspraktbagge är en storväxt och bred praktbagge med en kroppslängd på 12–21 mm. Kroppen är metalliskt bronsfärgad, ibland med gröna inslag, och täckvingarna saknar upphöjda åsar eller fläckar. Halsskölden har vanligen gula framhörn och bakkroppens undersida kan ha gul teckning. Arten kan lätt förväxlas med Buprestis rustica, men kan ofta identifieras genom att täckvingarna baktill är rakt avklippta och bildar en rak baklinje, samt att halsskölden är mer långsträckt med parallella sidor och saknar tvärbred midja nära bakre kanten. Den gula färgteckningen är dock varierande och inte helt pålitlig, eftersom även B. rustica kan ha gula framhörn på halsskölden.SLU Artdatabanken (2026). Artfakta: bronspraktbagge (Buprestis haemorrhoidalis), läst 2026-02-13
De fullbildade skalbaggarna har en kroppslängd på 12 millimeter eller lite mer och är svarta med metallisk glans i grönt eller brons. I Sverige är arten rödlistad som nära hotad.
Utbredning och systematik Artens utbredningsområde är något oklar. Den har en palearktisk utbredning och förekommer i Europa, inklusive Skandinavien, Iberiska halvön och Balkanhalvön, men saknas i Storbritannien, och vidare österut via Svarta havet och Sibirien, genom Ryssland till Korea och Japan.Global Biodiversity Information Facility (2026). Buprestis haemorrhoidalis Herbst, 1780, läst 2026-02-13
Enligt Catalogue of Life delas den upp i sju underarter:Catalogue of Life (2026). Buprestis haemorrhoidalis Herbst, 1780, läst 2026-02-13Svatopluk Bílý (2002) "Summary of the bionomy of the Buprestid beetles of Central Europe (Coleoptera: Buprestidae)", Acta Entomologica Musei Nationalis Pragae, Supplementum 10, Department of Entomology, National Museum, Praha, ISSN 0231-8571, sid:45 B. h. arakii Kurosawa, 1942 B. h. araratica Marseul, 1865 – Armenien, Georgien, Turkiet och Syrien B. h. barbarica Gmelin, 1790 – Egypten B. h. haemorrhoidalis Herbst, 1780 – Europa B. h. japanensis Saunders, 1873 – Japan B. h. haemorrhoidalis sachalinensis Miwa & Chûjô, 1935 B. h. sibirica Fleischer, 1887 – Kina, Kirgizistan, Kazakhstan, Korea, Mongoliet, Ryssland.
Ekologi Bronspraktbagge förekommer från lågland upp till cirka 1000 meter, men har påträffats ända upp till 2400 meter över havet. Den lever främst i gles barrskog med grov, stående död ved i öppna lägen, där veden är torr, hård och oftast grövre än 20 cm i diameter. Angrepp har konstaterats i döda, barkfallna stubbar av gran, brända tallstubbar på hyggen, gamla blixtskador på grova levande tallar samt i granar dödade av brand. Arten kan även sekundärt utvecklas i gamla timmerhus med obehandlade stockar. Dess främsta värdväxter är ädelgran, gran, aleppotall, svarttall och vanlig tall.
Äggen läggs enstaka under barkfjäll på torra och solexponerade döda eller kraftigt skadade stockar, oftast i juli, och larverna borrar inledningsvis lätt slingrande gångar under barken. Äldre och fullvuxna larver fortsätter i splintved och ibland även i kärnved. Puppkammaren bildas i splintveden eller i den nedre delen av barken om denna är tillräckligt tjock. Larvutvecklingen tar minst två till tre år men kan förlängas om veden är mycket torr eller kraftigt nedbruten. Larvgångarna ligger några centimeter in i veden, är cirka 7 mm breda och fyllda med gnagmjöl, och flyghålet är spetsovalt, cirka 5–6 mm brett. På lämpliga stubbar kan ofta tiotals flyghål observeras.
Om förhållandena är goda kan larven utvecklas till en fullbildad skalbagge på tre år, dock är det inte ovanligt att det behövs längre tid.
Baggarna kläcks mellan juni och augusti, med högsta förekomst i juli. Studier i Tyskland visar att honor föredrar Picea abies framför andra barrträd vid äggläggning, oftast i stockar med diameter 30–40 cm under små barkfjäll, och sällan i sprickor i avbarkad ved. Gnagspåren kan vara svåra att skilja från de hos den närbesläktade stubbpraktbaggen, där det anges att bronspraktbaggen ofta koloniserar ved som är placerad en meter eller mer ovan mark, medan stubbpraktbaggen främst angriper marknära ved, som stubbar och lågor. Exakta skillnader mellan arternas gnagspår är dock inte fullständigt klarlagda.
Bronspraktbagge och människan Bronspraktbagge är en betydande skadegörare som angriper konstruktioner av tallved, som järnvägssyllar, timmerstockar, telefonstolpar och träkonstruktioner i byggnader.
Referenser
Externa länkar
Kategori:Praktbaggar Kategori:Insekter i palearktiska regionen