mini|Ljudet av en gnäggande häst. Tamhäst (Equus ferus caballus) är en domesticerad underart av vildhästen som tillhör släktet hästar (Equus). Hästen domesticerades för cirka 6 000 år sedan, och har sedan dess använts som dragdjur eller riddjur, men även som föda och för att producera mjölk eller hudar. Under lång tid har man avlat fram flera skiftande typer i färg och kroppskonstitution, vilket utvecklats till dagens hästraser. Idag är användningen av hästar i stort sett begränsad till polisrytteri, ceremoniellt kavalleri och hästsport.
Utseende och anatomi Storlek mini|Mankhöjden kan skilja mycket mellan de olika raserna. mini|Hästar. mini|Hästar vadar i floden Eden under Appleby Horse Fair.
Hästens storlek varierar mycket med ras och även mellan olika individer inom varje ras. Hästars storlek mäts i mankhöjd, avståndet från manken ner till marken. Mankhöjden kan variera mycket kraftigt med ca 43 cm hos Falabellan och upp till 219 cm hos Shirehästen. Den genomsnittliga vikten varierar mellan 14 kg för Falabellan och 930 kg för Shirehästen. Normalvikten för alla hästraser ligger mellan 300 kg och 900 kg.
Dagens hästar har mycket högre mankhöjd än normalhästarnas från domesticeringen och ända fram till 1600- och 1700-talet, då de större ridhästarna oftast inte nådde mer än 150 cm i mankhöjd.
Allt eftersom aveln utvecklades och blev mer selektiv kunde större hästar avlas fram. På senare tid har även selektiv avel fått fram mycket små hästar som Falabellan och Miniatyrhästen, men även mycket stora hästar som Shirehästen. Idag räknar man även hästarnas mankhöjd enligt ett visst system för att dela in dem i olika klasser. Hästar med mankhöjd högst 148 cm räknas som ponny, medan hästar över 148 cm räknas som stor häst.
Ponnyer är indelade i fyra grupper, A-ponny, B-ponny, C-ponny och D-ponny: ( minst till störst ) <th bgcolor=#FFC0CB>Klass <th bgcolor=#FFC0CB>Mankhöjd(cm) <tr> <td colspan=2> <tr> <td align=center>A <td align=center>≤107 <tr> <td align=center>B <td align=center>>107, men ≤130 <tr> <td align=center>C <td>>130, men ≤140 <tr> <td align=center>D <td>>140, men ≤148
Vissa raser <148 cm räknas ändå inte som ponny, utan som stor häst på grund av att exteriören mer liknar stora hästars.
Några exempel på detta är Islandshäst, miniatyrhäst och Kaspisk häst samt Falabella med mankhöjd 64 cm.
Världens minsta häst är Thumbelina, en dvärg-falabella med mankhöjden 43 cm. Världens största häst någonsin var Shirehästen Sampson med mankhöjden 219 cm.
Färger
Alla hästar har en grundfärg. Det finns tre standardfärger: fux, svart och brun. Dessa grundfärger kan sedan spädas ut, brytas upp, eller på annat sätt modifieras av olika anlag. En häst kan ha flera olika anlag samtidigt, till exempel kan den vara stickelhårig, skäck, black, isabell eller tigrerad. Hästar med ett stort antal färgfläckar är ovanligt. Det finns också avblekbara färger, då hästen efter hand blir mer och mer vit. När en sådan häst blir gammal, kan den bli helt vit.
En del raser kan sakna somliga färger, medan andra raser alltid har en viss färg. Fjordingar är till exempel alltid blacka, och frieserhästar är alltid svarta.
Skimmel är en vanlig färg, och flera raser finns enbart som skimmel, till exempel den franska rasen Camarque.
Sinnen
Hästens sinnen är väl utvecklade, och generellt sett bättre än människans, ty hästen som flyktdjur måste vara uppmärksam på sin omgivning hela tiden.
Hästen har samma sinnen som vi människor, hörsel, syn, smak, lukt och känsel, men hästen har även en mycket starkare instinkt än människan. Exempel på en instinkt är hästens flyktinstinkt vid fara. Hästen kan skena, om den blir skrämd. Orsaken till instinktiva beteenden går ofta att finna i evolutionen. Instinkter är nedärvda beteendemönster hos människan och andra djur som beror av ett bestämt stimulus.
Hästar har ett mycket gott minne.
Livscykel Hästar i fångenskap lever normalt 20–25 år, men ponnyer kan bli uppåt 30, eller till och med 40 år gamla.
Dräktigheten varar 335–340 dygn (11 månader).
Föl mini|Tre timmar gammalt föl tillsammans med sin mor. Hästens ungar kallas föl. Till skillnad från många andra djur kan fölen både stå och springa nästan omedelbart efter födseln, även om det sker lite ostadigt. Detta är en anpassning för att öka fölets chanser till överlevnad mot predation. Detta härstammar från vildhästarna. Fölet kan galoppera redan efter cirka en timme. Fölet har ganska långa ben i proportion till sin kropp, och föds vanligtvis med ansatser till mjölktänder. De får sina första framtänder redan vid cirka 10 dagars ålder.
1–4 års ålder Mellan 1 och 4 års ålder är en viktig tillväxtperiod för unghästen, då form, utseende och beteende kan förändras mycket drastiskt. Hästens bakre del kan till exempel bli mycket högre än manken och huvudet, något som jämnar ut sig senare. Hästens ben kan fortsätta växa tills hästen är ca 2–3 år gammal. Fullblodshästar som ofta föds tidigt på året, mognar fortare och brukar oftast ridas in och tränas redan vid 1 års ålder. De kan tävlas inom galoppsporten redan vid 2 års ålder. De flesta hästar bör dock inte ridas in förrän vid 2–3 års ålder för att hinna mogna något, både fysiskt och psykiskt. Djupare träning bör inte ske förrän hästen är minst 4 år gammal.
4–15 års ålder Under denna tid pågår de flesta hästars mognadstid. Mognaden kan ske olika mellan olika individer, och framförallt olika raser. Fullblod mognar oftast innan 4 års ålder, medan de flesta hästar oftast inte mognat klart förrän vid 8 års ålder. Lipizzanerhästar är exempel på en ras som mognar relativt långsamt. Vid 5 års ålder brukar dock hästens proportioner ha rätat ut sig, och många hästar har sina mest produktiva arbetsår mellan 5 och 12 års ålder.
15 år och äldre Från ungefär 15 års ålder börjar de flesta hästar att bli något stela. Hästar som hålls i god kondition, får bra skötsel och bra foder kan däremot vara mycket pigga långt upp i åldrarna, och till och med tävlas aktivt. De första tecknen på att en häst börjar bli gammal är att den blir något svankig Detta kan framträda snabbare och tydligare hos hästar som rids eller packas hårt och tungt. Detta sker dock även naturligt, när hästen rids mindre, då musklerna långsamt försvinner. Buken kan även börja hänga och hålorna ovanför ögonen blir djupare. Tänderna blir slitna och gulare. Eftersom matsmältningssystemet blir mindre effektivt, kan det även vara svårt att hålla hästen i gott hull. Hästen blir vanligtvis mellan 20 och 25 år gammal, men det finns dokumentationer om hästar som blivit upp emot 40 år gamla. Världens äldsta häst var Old Billy, som blev 62 år gammal.
Födelsedatum Alla fullblodiga hästar ges ett officiellt födelsedatum, oberoende av den dag på året de verkligen fötts. Denna regel skapades av brittiska avelsföreningar för rasen engelskt fullblod. Detta gjordes för att hålla reda på varje hästs blodslinje.How Thoroughbred Horses Work
Inom ridsporten sätts hästars officiella födelsedatum till den 1 januari på norra halvklotet.Horse racing Encyclopædia Britannica. Läst 6 maj 2018.Tävlingsreglemente : Gemensamma bestämmelser Svenska Ridsportförbundet, 2017. Läst 6 maj 2018.
På södra halvklotet används i allmänhet den 1 augusti, alternativt 1 juli eller 1 september som officiellt födelsedatum, men enstaka länder även på södra halvklotet använder 1 januari.Why is horses' birthday 1st August? Pedigree Dynamics. Läst 6 maj 2018.Thoroughbreds’ Birthday Facts sheet Horsezone, 2011. Läst 6 maj 2018.
Systematik
mini|höger|Asiatisk vildhäst (Przewalski)Equus ferus przewalskii. Tamhästen beskrevs taxonomiskt första gången 1758 av Carl von Linné i den tionde utgåvan av sitt verk Systema naturae, under det vetenskapliga namnet Equus caballus. Linné kategoriserade tamhästen som en egen art. och denna taxonomiska beskrivning föregicks av den taxonomiska beskrivningen av vildhästen (Equus ferus). Idag beskrivs tamhästen i stället som en underart till vildhästen, men hästarnas släktskap och systematik är fortfarande mycket omdiskuterad. Revideringar kommer med stor sannolikhet ske i framtiden.
2003 reviderade International Commission on Zoological Nomenclature (ICZN) de vetenskapliga namnen för ett antal arter där de domesticerade formerna beskrivits före beskrivningen av deras vilda förfäder, däribland vildhästen och tamhästen. Utifrån detta beslut gavs tamhästen det vetenskapliga namnet Equus ferus caballus.Grubb, Peter (2005). "Order Perissodactyla (sid: 629–636)". Från Wilson, Don E., & Reeder, DeeAnn M., eds. Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference (3rd ed.). Baltimore: Johns Hopkins University Press, 2 volymer. (2142 sidor.). sid: 630–631. . OCLC 62265494.
Anfäder Äldre teorier Enligt Elwyn Hartley Edwards (1998) härstammar dagens hästar från tre tidigare underarter av hästen:
Asiatisk vildhäst (przewalski Equus ferus przewalskii) från Mongoliets stäpper är den enda idag levande av de fyra ursprungliga vildhästraserna. Den var nära utdöd i naturen, men har överlevt genom avelsprogram i djurparker och nyligen utplanterats. Przewalskihästen är stamfadern till många östasiatiska ponnyraser, till exempel den mongoliska ponnyn och de flesta japanska ponnyraserna. Men przewalskihästar har även förts till Europa, och bör ha använts i utvecklingen av en del av dagens kallblodshästar. Den norska fjordhästen har en mycket stark koppling till przewalskin, och liknar denna mycket i utseende med den blacka färgen, upprättstående man och primitiva tecken.Edwards 1998, sid. 14–15. Tarpan (Equus ferus gmelini) levde i hela östra Europa och västra Eurasien med huvudsaklig utbredning i det som idag är Polen. Tarpanerna levde vilt ända in på 1800-talet, då den utdog, även i fångenskap. Under 1900-talet gjordes försök med att "avla tillbaka" och rekonstruera rasen med hjälp av ättlingar såsom Konik och Hucul, varför det även idag finns hästar som kallas tarpaner, som lever halvvilda i Polen. Denna häst är även den alltid black. Tarpanen är dock den häst som beräknas ha störst inflytande av alla de förhistoriska i hästarna och har någon gång legat i grunden för nästan alla dagens hästraser, bland annat då man tror att Tarpanen i viss mån har använts för att utveckla det arabiska fullblodet, som använts till att förädla och utveckla hästar i 4 000 år. Skogshäst (Equus ferus germanicus) anses ha utvecklats från den diluvianska hästen (Equus ferus silvaticus). Skogshästen var en stor och tung häst, som levde i skogar och sumpmarker i norra Europa. Troligen härstammar alla dagens kallblodshästar från skogshästen, bland annat Nordsvensken och framförallt ardennern, som i sin tur har använts för att utveckla många modernare kallblodsraser.
Något förenklat har dagens tyngre hästraser enligt Edwards utvecklats från skogshästen med vissa inslag av den grova asiatiska vildhästen, medan de moderna lätta hästarna sägs leda sitt ursprung till tarpanen och den asiatiska vildhästen samt till korsningar mellan dessa och deras avkommor. Ytterligare två hästtyper fanns tidigare, tundrahästen och den tatariska ponnyn, men deras inflytande på moderna hästar anses vara mycket litet.
Enligt Edwards (1998) utvecklades ur dessa förhistorika hästar nya hästtyper. En teori om fyra grundtyper lades fram i Edinburgh under mitten av 1950-talet.
De fyra typerna var: Ponnytyp 1, en liten ponny från norra Europa, liknande dagens exmoorponny Ponnytyp 2 som var något kraftigare, lik dagens fjordhäst. Hästtyp 3 var en ökenhäst i Centralasien med den moderna motsvarigheten i Achaltekeern. Hästtyp 4, en liten och smal ökenhäst, som anses vara prototypen till arabhästen, men med modern motsvarighet i den kaspiska miniatyrhästen.Edwards 1998, sid. 22–23.