Hans-Adolf Prützmann, född 31 augusti 1901 i Tolkemit, död 21 maj 1945 i Lüneburg (självmord), var en tysk SS-Obergruppenführer, general i Waffen-SS och ledamot av den tyska riksdagen.

År 1941 utsågs Prützmann till SS- och polischef i Baltikum och Vitrutenien, och var därigenom inblandad i Förintelsen i området. I november samma år fick han som SS- och polischef ansvar för Reichskommissariat Ukraine, vilket ungefär motsvarar nuvarande Ukraina. 1943 blev han befordrad till högste SS- och polischef i Ukraina. Prützmann kom därmed att behärska hela Ukrainas territorium från 1941 till 1944 och var ansvarig för det förintelseprogram som förövades av Einsatzgruppen, SD, Orpo och ukrainska milisstyrkor på judar, östslaver, sovjetiska politiska kommissarier, partisaner och politiska motståndare. Med Kampfgruppe Prützmann stred han 1944 på östfronten och tilldelades tyska korset i guld för sina insatser.

Den 21 maj 1945, kort efter andra världskrigets slut, begick Prützmann självmord i brittisk militär fångenskap i Lüneburg. Följaktligen kom han aldrig att ställas inför rätta i någon av Nürnbergrättegångarna.

Biografi

Hans-Adolf Prützmann föddes i Tolkemit i Västpreussen 1901. Efter gymnasiet studerade han under en tid agronomi vid universitetet i Göttingen. 1918 gick han med i en frikår, men deltog initialt inte i några sammandrabbningar eller stridssituationer. Omkring 1921 avbröt han sina studier för att med en frikår bege sig till Övre Schlesien, där polacker och polsk-schlesier hade gjort uppror mot sina tyska herrar. Därefter tjänstgjorde Prützmann som tjänsteman inom agronomi i Pommern, Brandenburg och Ostpreussen.

Prützmann inträdde i SA 1929. Han lämnade dock SA redan året därpå och anslöt sig till SS. En av hans första kommenderingar var att leda 18. SS-Standarte, som i Königsberg bland annat drillade SS-män. 1932 blev Prützmann ledamot av den tyska riksdagen; denna post skulle han inneha fram till 1945. I februari 1934 befordrades han till SS-Gruppenführer och tilldelades befälet över SS-Oberabschnitt Südwest med högkvarter i Stuttgart. SS-Oberabschnitt var ett administrativt distrikt i Nazityskland och betecknade den högsta geografiska befälsnivån inom Allgemeine-SS. 1942 existerade det 27 SS-Oberabschnitte. Befälhavaren var oftast SS-Gruppenführer eller SS-Obergruppenführer.

Från juni 1937 till maj 1941 var Prützmann Höhere SS- und Polizeiführer Nordsee med säte i Hamburg. En så kallad Höhere SS- und Polizeiführer ("Högre SS- och polischef") utsågs av Reichsführer-SS Heinrich Himmler personligen och kommenderade stora enheter inom SS, Gestapo eller den reguljära tyska polisen, Ordnungspolizei. Under sin tid i Hamburg lärde Prützmann känna riksståthållaren Karl Kaufmann. Denne utnämnde Prützmann till senator i Hamburgs senat och till chef för stadsförvaltningens polisavdelning. Prützmann utsågs även till Kaufmanns personlige representant i alla polisiära frågor.

Mötet på Wewelsburg

Drygt en vecka innan Tyskland inledde Operation Barbarossa, anfallet på den tidigare bundsförvanten Sovjetunionen, var Himmler värd för ett möte med SS-Gruppenführer och SS-Obergruppenführer på slottet Wewelsburg. Mellan den 12 och 15 juni 1941 träffades, förutom Himmler, bland andra Prützmann, Reinhard Heydrich, Karl Wolff, Erich von dem Bach-Zelewski och Friedrich Jeckeln för att diskutera det förestående fälttåget mot Sovjetunionen.Närvarande vid konferensen var Heinrich Himmler, Reinhard Heydrich, Kurt Daluege, Hans-Adolf Prützmann, Oswald Pohl, Karl Wolff, Gottlob Berger, Franz Breithaupt, Maximillian von Herff, Erich von dem Bach-Zelewski, Friedrich Jeckeln, Richard Hildebrandt, Ulrich Greifelt, Werner Lorenz och August Heissmeyer. Samtalet gällde Operation Barbarossa som ett förintelsekrig. Himmler menade att fälttåget inte endast var ett militärt och ideologiskt krig, utan även ett förintelsekrig mot bland andra judar och slaver. Himmler räknade med att mellan 20 och 30 miljoner slaver och judar skulle förgås genom raskamp.

Kommendering till öst

Från juni 1941 till september 1944 innehade Prützmann olika höga ämbeten i det område som av Tyskland betecknades "öst". Detta betydande område inbegrep fyra civila förvaltningszoner: Reichsgau Wartheland, den västra delen av Polen som inlemmades i Tredje riket, under Gauleiter Arthur Greisers ledning; Generalguvernementet, den centrala delen av Polen, som styrdes av riksståthållaren Hans Frank; Reichskommissariat Ostland, som omfattade Estland, Lettland, Litauen och Vitrutenien, med Hinrich Lohse som rikskommissarie; Reichskommissariat Ukraine under Erich Kochs styre.Browning, sid. 344.

Lettland

miniatyr|höger|Prützmann var delaktig i inrättandet av gettot i Riga 1941. Den 22 juni 1941 inledde Tyskland Operation Barbarossa, anfallet på Sovjetunionen. En vecka senare, den 29 juni, utnämndes Prützmann till Högre SS- och polischef för Ostland och norra Ryssland (Höhere SS- und Polizeiführer Ostland und Rußland-Nord), Tjänstetiderna och områdesbeteckningarna för HSSPF är emellanåt osäkra. Vissa HSSPF kunde kommendera flera områden samtidigt, och de kunde även vara ställföreträdande HSSPF för en ordinarie HSSPF. vilket innebar att han blev SS- och polischef i det av Tyskland ockuperade Baltikum och Vitryssland.

I Lettland låg 1941 makten hos Prützmann, Hinrich Lohse och Otto-Heinrich Drechsler. Prützmann var chef för Sicherheitsdienst i Lettland, Lohse var rikskommissarie i Reichskommissariat Ostland, och Drechsler var generalkommissarie och chef för civilförvaltningen i Lettland.

Förintelsen i Lettland inleddes några dagar efter att Operation Barbarossa hade igångsatts. Den 1 juli 1941 intog tyska trupper Riga. Initialt förövades massmorden i Lettland av Einsatzgruppe A under befäl av Walter Stahlecker; i Riga var Einsatzkommando 1a under Martin Sandberger och Einsatzkommando 2 under Rudolf Batz stationerade. Efter några månader övertog Prützmann och Sicherheitsdienst ledningen.

Under Prützmanns överinseende inrättades i slutet av juli 1941 ett provisoriskt ghetto i Riga för att den nazityska ockupationsmakten lättare skulle kunna kontrollera och övervaka Rigas judar. Det var dock inte förrän den 25 oktober samma år, genom en order av den tyske ståthållaren Hugo Wittrock, som samtliga judar i Riga med omnejd koncentrerades till ett enda, taggtrådsomgärdat, getto, beläget i området Maskavas Forštate i södra Riga.Ezergailis, sid. 344. Nästan 30 000 judar inhystes i bostäder i sexton kvarter.Ezergailis, sid. 348. Flervåningshusen var tämligen förfallna, och de sanitära förhållandena var dåliga. Ansvarig för gettot var Prützmann och senare hans efterträdare, Friedrich Jeckeln.Ezergailis, sid. 240.

Ett avgörande datum Den 31 juli 1941 träffade chefen för RSHA, Reinhard Heydrich, riksmarskalk Hermann Göring i Berlin och fick av denne i uppdrag att ombesörja alla nödvändiga förberedelser beträffande organisatoriska, praktiska och ekonomiska aspekter vad gällde en övergripande lösning (Gesamtlösung) av den judiska frågan inom den tyska inflytandesfären i Europa.Browning, sid. 315. Det av Göring undertecknade dokumentet kom att få vittgående konsekvenser för den praktiska implementeringen av "den slutgiltiga lösningen av judefrågan". Heydrich fick nu helt fria händer att utforma uppgifterna för Einsatzgruppen och SS- och polischefer i de av Nazityskland ockuperade territorierna i öst. Detta inbegrep även Prützmann, som vid detta tillfälle var SS- och polischef i Baltikum.

Samma datum, den 31 juli 1941, fick Prützmann i Riga besök av Heinrich Himmler.Browning, sid. 281. I samband med detta besök gav Himmler uttryckliga order om behandlingen av judarna i Lettland. "Alla judar måste skjutas. Tvinga ner de judiska kvinnorna i träsken."Browning, sid. 281. "Sämtliche Juden müssen erschossen werden. Judenweiber in die Sümpfe treiben." I augusti 1941 hade i stort sett hela Einsatzgruppe A lämnat Lettland, och Sicherheitsdienst övertog ansvaret för verkställandet av förintelsen i Lettland. En tvist beträffande hanterandet av "judefrågan" utbröt då bland de nazistiska ledarna. En falang, representerad av Hinrich Lohse, som hade stöd av Alfred Rosenberg, riksminister för de ockuperade områdena i öst, ville spärra in judarna i getton, konfiskera deras egendom och låta dem arbeta i den tyska krigsindustrin. Reichsführer-SS Heinrich Himmler var, som nämnts, av en annan åsikt; han ansåg att Lettlands judar skulle mördas så snabbt som möjligt. Prützmann fann sig följaktligen i en rådvill situation mellan Himmlers uttryckliga order och Lohses rekommendation om judarna som arbetskraft.Browning, sid. 395f.

Under ett möte med medarbetare i Riga kort därefter nämnde Prützmann att han av Himmler fått ordern att judarna skulle "förflyttas". En av Prützmanns underordnade frågade vart de skulle förflyttas, varpå Prützmann svarade: "Nicht so, wie Sie meinen – die sollen ins Jenseits befördert werden." ("Inte så som ni menar – de skall förflyttas till livet efter detta.")

I slutet av oktober 1941 meddelade Himmler Prützmann att han var missnöjd med den långsamma takt varmed denne praktiskt verkställde förintelsen i Lettland. Den 1 november ersatte Himmler Prützmann med Friedrich Jeckeln som Höhere SS- und Polizeiführer Ostland und Russland-Nord; Prützmann kvarstod dock informellt på denna post till den 11 januari 1942. Detta innebär att Prützmann hade informellt ansvar för bland annat massakern i Rumbula-skogen, som ägde rum den 30 november, den så kallade Blutsonntag, och 8 december 1941. Under dessa två dagar sköts cirka 25 000 personer ihjäl. Jeckeln hade utvecklat ett effektivt system vilket innebar att 10 000 personer kunde avrättas på en och samma dag.Browning, sid. 304. Systemet kallades för Jeckeln-systemet eller Sardinenpackung-metoden. Enheter ur SD och lettisk milis, Schutzmannschaft, fördrev offren från deras bostäder. Därefter fick de marschera till den plats där massgravar redan hade iordningställts. På anvisad plats tvingades offren att klä av sig och lämna ifrån sig värdesaker. Därpå gick de i små grupper, 10 till 20 personer, till graven. De avklädda offren fick oftast själva kliva ner i massgravarna. De lade sig raklånga med ansiktet mot botten av graven och sköts ihjäl av SS-män med kulsprutor. Nästa grupp lade sig med huvudet vid fötterna på de redan döda och blev ihjälskjutna. Så fortgick proceduren, tills det att graven tillslöts. Jeckeln menade, att man med denna metod sparade på gravutrymme. Det lettiska Arājskommandot, med Viktors Arājs och dennes ställföreträdare Herberts Cukurs i spetsen, deltog aktivt i mördandet. Prützmann var delaktig i inrättandet av judiska getton i Lettland, bland annat i Riga och Daugavpils, vilket underlättade för hans efterträdare som HSSPF, Friedrich Jeckeln, när denne skulle leda mördandet av den judiska befolkningen.

Ukraina

Prützmann var från den 1 november 1941 till den 18 september 1944 Högre SS- och polischef södra Ryssland, vilket i huvudsak omfattade Ukraina. Från den 29 oktober 1943 till den 18 september 1944 innehade han även posten Högste SS- och polischef Ukraina, vilket innebar att han blev överordnad Höhere SS- und Polizeiführer Schwarzes-Meer.

miniatyr|höger|Karta över Reichskommissariat Ukraine som styrdes av Erich Koch. Rikskommissariatets område motsvarar i stort sett det territorium där Prützmann var Höhere SS- und Polizeiführer (HSSPF). miniatyr|höger|Mördade civila polacker i byn Lipniki i Volhynien den 26 mars 1943.