miniatyr|Piaggio Ciao. Ciao är en moped som producerades av Piaggio från 1967 till 2006. Cirka 3,5 miljoner exemplar tillverkades under den nära fyrtio år långa produktionsperioden. Ciao är italienska för “hej” och “hej då”.
Handelsbeteckningar Ett flertal handelsbeteckningar har använts under produktionstiden. De allra första hette endast Ciao men kom sedan att få beteckningen Ciao A för att skilja dem från efterföljande modeller. I många fall har handelsbeteckningen visats som en eller flera dekaler på stänkskärmar, ram eller sidokåpor.
Ciao kan delas upp i huvudsak två produktionsperioder. Den första från 1967 till 1979 där baklyktan är placerad på bakskärmen. Den andra perioden, från 1979 till 2006, flyttades baklyktan till bakre delen av pakethållaren. Även om första perioden slutade 1979 fortsatte mopeder av första utseendet att produceras för vissa marknader, inkluderande den svenska, till så sent som 1984. Efter 1981 var Mexiko det enda land där det såldes en variatorförsedd version av första serien.
Ciao (A) 1967–1970 Utmärkande för A är: avsaknad av styrlås, grå handtag, sadelklädsel av halvhård plast, tankdekal ”Ciao” i kursiv stil med blå text för 17 tums hjul och röd text för 19 tums hjul, rund strålkastare i grå plast (i Sverige ersatt med en kantig version från Aprilia), grå verktygskassett, gråa sidokåpor med ”Piaggio” ingjutet i kåporna, rund bensinkran med öppet/stängt läge, långt dekompressionshandtag, sekundärtändspolen fäst i ramen under förgasaren.
Under produktionsperioden kom följande ändringar: bensinkran inkluderande ett reservläge, större tanklock och motsvarande öppning i tanken från ramnummer 154’100. Sista Ciao med rund strålkastare bär ramnummer 236’283.
Ciao Special (S) 1969–1970 Utmärkande kännetecken: endast C7E och C7V, styrlås, rostfri profil på tanken, sadelklädsel med lätt upphöjning i bakkant, Pirellidäck med vit däcksida, kromat avgasrör, bensinkran med reservläge, V-format styre med urtag för det sexkantiga Piaggiomärket, rektangulär strålkastare med inbyggd elektrisk tuta, elfenbensfärgade sidokåpor och tanklock, svarta handtag och verktygskassett, dekal ”S” på bakstänkskärmen nedanför baklyktan, långt dekompressionshandtag, sekundärtändspolen fäst i ramen under förgasaren.
Ciao Lusso (L) 1970–1972 Lusso är italienska för ”lyx”. Utmärkande kännetecken: endast C7E1 och C7V1 (från ramnummer 2’000’001): styrlås, rostfri profil på tanken, sadelklädsel med lätt upphöjning i bakkant, Pirellidäck med vit däcksida, rostfria fram- och bakstänkskärmar, framskärmen något förkortad i bakkant samt försedd med liten svart stänklapp samt att främre delen av skärmen har en ”L” dekal, styre i mjuka linjer (kallas för buffelhorn i Italien), svart strålkastare från SIEM med inbyggd elektrisk tuta i framkant under strålkastarglaset samt uttag för hastighetsmätare (tillval), svart plast för handtag och sidokåpor såväl som tanklock och verktygskassett, tutknapp inbyggd i gashandtaget, kort dekompressionshandtag, sekundärtändspolen fäst i ramen under förgasaren.
Ciao Rinnovato (R) 1970–1972 Rinnovato är italienska för ”förnyad”. De främsta kännetecknen är: avsaknad av styrlås, svarta däck och avgasrör, kantig och grå strålkastare monteras högre än tidigare (men de allra första kan ha rund strålkastare från Ciao A), tutknapp inbyggd i gashandtaget, grå handtag, främre stänkskärmen något kortare i bakkant samt staget fästs nu i bottenlänkens beslag, dekal ”R” på bakstänkskärmen nedanför baklyktan, grå sidokåpor (men på förfrågan fås också från ramhummer 1’187’290 elfenbensfärgade sidokåpor och strålkastare), sekundärtändspolen fäst i ramen under förgasaren.
Under produktionsperioden kom följande ändringar: Piaggiomärket i urtaget på styret flyttas ned till styrstammen där styrlåset annars är placerat och styret förlorar urtaget för märket, dekompressionshandtaget förkortas, ändrad fastsättning av bakhjulets högra sida för att möjliggöra slangbyte utan att ta bort hjulet, nya släta fälgar, produktionen av C9N1 upphör, C7V2 startar vid ramnummer 1’154’454.
Ciao Super Confort (SC) 1971–1972 Den här modellen omfattar C7E1 och C7V1/3 (C7V3 från ramnummer 2’072’104) och utgår från Ciao Lusso med lackerade skärmar. Det som skiljer är: avfjädrad sadelstolpe och svarta däck, mörkt silvergrå täckkåpa för sadelstolpens fjäder, dekal ”SC” på bakstänkskärmen nedanför baklyktan.
Under produktionsperioden kom följande ändring: strålkastaren ändras från CEV till SIEM från Lussoversionen.
Ciao Arcobaleno 1972–1974 Samtliga modeller med 19 tums hjul har nu slutat produceras. Främsta kännetecken är: gråa handtag, svart verktygskassett, sidokåpor och tanklock samt strålkastare i ljusare grå än tidigare, nytt ej kursivt typsnitt på tankdekal ”ciao”, nya sidokåpor (mittlinjen går inte längre över kopplingen), en öppen bagagekrok på styrstammen ovanför bensintanken, bakhjulet har nu 36 ekrar istället för 32, sekundärtändspolen fäst i ramen under förgasaren.
Under produktionsperioden byts de grå sidokåporna mot aluminiumgrå sidokåpor, så som de kommer att se ut på Rinnovato 2.
Ciao Super Confort Arcobaleno 1972–1974 Modellen finns endast som modellerna C7E1 och C7V1. I övrigt samma kännetecken som Arcobaleno förutom avfjädrad sadelstolpe och buffelhornsformat styre med svarta handtag.
Ciao Rinnovato 2 R2 1974–1981 och Rinnovato 2 Super Confort (R2 SC) 1974–1984 Den sista versionen att ha tankdekalen ”ciao” i versaler. Övriga kännetecken är: silvergrå sidokåpor och strålkastare med uttag för hastighetsmätare och oftast också med integrerad elektrisk tuta, ”ciao”-emblem i aluminium på sidokåporna, svarta handtag, U-format styre, avsaknad av stag på fram- och bakstänkskärmarna, framstänkskärmen är förkortad i bakkant och försedd med en svart stänklapp, bromshandtagens ändar blir klotformade, tändspolen placeras under höger sidokåpa och fästs med de två främre motorbeslagen, bagagekroken har nu en fjäderbelastad stängning.
Rinnovato 2 Super Confort har också avfjädrad sadelstolpe samt dekal ”SC” på bakstänkskärmen nedanför baklyktan.
När P-serien lanseras 1979 slutar Rinnovato 2 att säljas i Italien, men fortsätter finnas tillgänglig på andra marknader inkluderat den svenska till 1981. Efter det finns endast Rinnovato 2 Super Confort tillgänglig på den mexikanska marknaden fram till och med 1984.
Under produktionsperioden kom följande ändring: från 1978 byts tankdekalen ut till texten ”PIAGGIO”.
Ciao P-serien 1979–2006 Från 1979 görs omfattande förändringar på Ciao för att ge den ett mer modernt utseende. Utmärkande kännetecken är: handtag blir åttakantiga i svart mjukplast, bromshandtag i svart plast, kantig strålkastare, fotbräda med ränder, sidokåpor i mörkgrå plast, emblem på sidokåpor i plast med silverfärgad text "ciao", pakethållaren mer rak och avslutad med baklyktan, sadeln i svart mjukplast med två längsgående ränder, svarta pedaler i plast, avgasrör med större diameter och ändarna platta, bottenlänksarmarna i framfjädringen blir längre.
Nedan listas de huvudsakliga varianterna av P-serien. Andra, senare beteckningar är i huvudsak specialvarianter av grundvarianterna, till exempel Ciao Teen, Ciao FL, PX Ecology system, Ciao Mix (med separat oljetank) och Ciao Kat med oreglerad katalysator motsvarande EU2-norm.
Ciao P Utmärkande kännetecken är: enväxlad med bottenlänksfjädring fram, avsaknad av styrlås.
Ciao PX Utmärkande kännetecken är: enväxlad, styrlås, avfjädrad sadelstolpe. I Sverige även stänkskärmar i rostfritt stål.
Ciao PV Utmärkande kännetecken är: variator, bottenlänksfjädring fram, avsaknad av styrlås.
Ciao PXV Utmärkande kännetecken är: variator, styrlås, avfjädrad sadelstolpe. I Sverige även stänkskärmar i rostfritt stål.
Typbeteckning och ramnummer Ciao är i Sverige en klass 2-moped med typintyg utfärdat före 2003-06-17. Det betyder att mopeden får ha en maximal hastighet på 30 km/h och en motoreffekt på högst 1 hk (0,74kW). Om effekten ökas genom trimning, eller fås att gå fortare, betraktas mopeden som lätt motorcykel och behöver därför registreringsbesiktas som sådan och föraren ha körkortsbehörighet för motsvarande fordonstyp.
Typbeteckning och ramnummer finns instansade i ramen, bakom höger sidokåpa, intill bakhjulet. Typbeteckningen följer ett fyrställigt format, till exempel C7E1. Första tecknet anger vilken Piaggioprodukt som avses och är alltid ett C för Ciao. Vissa landspecifika undantag finns, till den tyska marknaden användes också bokstaven B. Andra tecknet är alltid en siffra och anger storleken på hjulen. Vanligast är 7 för 17 tum men även 9 för 19 tum, samt 6 för 16 tum finns. Tredje tecknet anger i huvudsak framhjulets fjädringssystem. Här finns N (Normale) för ofjädrad framgaffel, E (Elastica) för bottenlänksfjädrat framhjul, samt V (Variatore) för bottenlänksfjädrat framhjul och steglös, automatisk växellåda. Fjärde tecknet är alltid en siffra och räknas upp för varje ny variant av de tre tidigare teckenkombinationerna. Ett femte tecken kan ibland förekomma och är alltid ett T, t.ex. C7V3T. På svensksålda Ciao finns före 1972 även det svenska typintygsnumret instansat intill typbeteckningen. Det lyder “VoV 1392” för Ciao och “VoV 1394” för den trehjuliga transportmopeden Ciao Porter. Från 1972 återfinns typintygsnumret som en metallskylt, metallfoliedekal eller vinyldekal placerad på vanligtvis den främre delen av bakre stänkskärmen. Typintyget ändras när Ciao P (typintyg ASB 6010) och PX (typintyg ASB 6004) introduceras.
Ramnumret är oftast placerat strax nedanför typbeteckningen eller direkt till höger om detta och då skilt från typbeteckningen med ett stjärntecken. Vid leverans fanns ofta även en enkel pappersdekal med ramnumret fäst på ramen innanför vänster eller höger sidokåpa.
Motor Ciao har en encylindrig, horisontal tvåtaktsmotor med slidmatning på 49,3 kcm (borrning 38,2 mm och slaglängd 43 mm) och en kompression på 1:7,6. Motorn använder 2 % oljeinblandad bensin på 95 oktan eller högre. Kylning sker genom forcerad luft från fläktblad på svänghjulet till cylinder samt fartvind för cylinderlock.
Motorn stängs av med ett handtag på styrets vänstra sida och som påverkar en dekompressionsventil på cylinderlocket. Då motorn istället har elektronisk tändning är dekompressionsventilen ibland ersatt med en knapp, placerad på höger handtag, och som jordar tändningen.
Demontera motor För att demontera motorn från ramen behöver följande saker tas bort: luftfilterbox, förgasare, dekompressionsventilens vajerinfästning på cylinderlocket, tändhatt, elektriska kontakter på motorblock (jord, matning till elsystem samt matning av tändspolens sekundärlindning), kopplingsklocka (eller primärvariator) på motorns utgående vevaxel samt avgassystem. De tre skruvarna som håller motorn i ramen tas sedan bort, motorn vrids nedåt i framkant ca 45 grader och vickas sedan i underkant svagt åt vänster för att slutligen vridas tillbaka i horisontalplanet samtidigt som motorn vrids så att vevaxeln pekar uppåt.
Tändsystem Tändsystemet består av tändstift (till exempel NGK B5HS) med elektrodavstånd 0,5 mm, tändhatt, tändkabel, kondensator, brytarspetsar med brytaravstånd 0,35-0,45 mm, kamnock (med tändningen fast inställd på 20 graders förtändning), magnetiserat svänghjul och en tändspole som är uppdelad på primärlindning, som sitter innanför svänghjulet, och sekundärlindning som vanligtvis är placerad på ramens vänstra sida längst fram under sidokåpan.
Tidiga Ciao har sekundärlindningen placerad bakom höger sidokåpa eller, som de allra första, fäst i ramen strax under förgasaren. Sällsynt är Boschsystemet där både primär- och sekundärlindning är integrerad och är då monterad innanför svänghjulet. Sena Ciao har brytarlös tändning. Enklaste sättet att se det är att höger handtag har en avstängningsknapp samt att svänghjulet saknar en gummitäckt öppning för att justera de då ersatta brytarspetsarna. Observera att även Ciao med brytarlös tändning också kan ha en dekompressionsventil.