Egypten

Egypten (, Miṣr eller Máṣr), formellt Arabrepubliken Egypten (, Ǧumhuriyat Misr al-ˁArabiyah), är en republik i östra Nordafrika, vid Medelhavet och Röda havet. Sinaihalvön bildar en landväg in i Sydvästasien och Egypten har därför landområden i två kontinenter och är ett transkontinentalt land och stormakt i Afrika, Medelhavsområdet, Mellanöstern och den muslimska världen. Egypten gränsar till Medelhavet i norr, Gazaremsan och Israel i nordost, Röda havet i öst, Sudan i söder och Libyen i väster.

Egypten är det folkrikaste landet i Arabvärlden och ett av de folkrikaste länderna i Afrika och Mellanöstern. Den stora majoriteten bor nära Nilen på ett cirka 40 000 km² stort område där den enda odlingsmarken finns. Stora delar av Saharaöknen är glest befolkad. Ungefär hälften av Egyptens invånare bor i städer, de flesta spridda över tätbefolkade orter som Kairo, Alexandria och andra större städer i Nildeltat.

Egyptens ekonomi är en av de mest diversifierade i Mellanöstern, med sektorer inom exempelvis turism, jordbruk, industri och service på nästan lika produktionsnivåer.

Historia

miniatyr|vänster|Pyramider.

Vid floden Nilen utvecklades en av världshistoriens första civilisationer. Ett enat kungadöme, inkorporerande både nildeltat och nildalen, uppstod mot slutet av 3000-talet f.Kr och en rad dynastier styrde sedan Egypten under följande tre årtusenden. De tidsperioder då landet var enat och självständigt kallas för tidigdynastisk/arkaisk tid (cirka 3100–2707 f.Kr.), Gamla riket (2707–2170 f.Kr.), Mellersta riket (2046–1793 f.Kr.), Nya riket (1550–1070 f.Kr.) samt Saitisk tid (cirka 664-525 f.Kr.). Den Saitiska dynastin avsattes av Persien 525 f.Kr. och Egypten styrdes, med undantag av några årtionden av självständighet, därifrån fram till 332 f.Kr. då grekerna (Ptolemaiska dynastin) övertog herraväldet, senare följda av Rom från 30 f.Kr. (se även Bysantinska riket). Egypten var ett av de första länderna kristendomen spreds till. Den kristna befolkningen, som kallas kopter, är numera en etnisk minoritet i landet.

På 600-talet införde araberna islam och det arabiska språket, och styrde under sexhundra år. En lokal militär grupp, mamlukerna, tog kontrollen vid 1250 och hade ett fortsatt starkt inflytande även efter Osmanska rikets erövring av Egypten 1517. Under 1800-talet gjorde sig Egypten självständigt från osmanska riket. Efter färdigställandet av Suezkanalen 1869 blev landet viktigt för förbindelsen mellan Europa och Asien, men var också djupt skuldsatt. Storbritannien ockuperade Egypten för att skydda sina investeringar i kanalen, men formellt var landet självständigt till 1914, då Egypten blev ett brittiskt protektorat. Den 28 februari 1922 blev Egypten självständigt och 1936 drog Storbritannien tillbaka en del av sina trupper. Det var dock först efter andra världskriget som det tidigare starka brittiska inflytandet kraftigt minskade. 1953 blev Egypten republik.

miniatyr|stående|Gamal Abdel Nasser. Egypten inledde mot slutet av 1950-talet förstatligandet av jordbruk och industri under ledning av landets president Gamal Abdel Nasser, tillhörande det panarabiska partiet Arabiska socialistiska unionen. Detta understöddes kraftigt av Sovjetunionen genom teknisk och ekonomisk hjälp. Under åren 1958-1961 utgjorde landet Förenade arabrepubliken tillsammans med Syrien, men Syrien lämnade sedan denna union. 1967 nådde Nasser nära absolut makt över landet genom att bli såväl premiärminister som partichef, förutom den tidigare posten som president. Nasser avled 1970 och 1972 utvisades all sovjetisk militär personal från Egypten, och de sovjetiska baserna ställdes under egyptisk kontroll.

Efter Jom kippur-kriget 1973 mot Israel kom landet efterhand att orientera sig alltmer mot USA. Anwar Sadat såg till att Egypten blev det första arabland som undertecknade ett fredsavtal med Israel. Detta ledde till kritik från andra arabländer och Sadat mördades 1981. Han efterträddes av vicepresidenten Hosni Mubarak.

Landets tidigare president Hosni Mubarak lämnade den 11 februari 2011 över makten till militären efter omfattande folkliga protester och demonstrationer under den arabiska våren. Protesterna krävde hundratals civila liv och tusentals personer skadades. Som en effekt av protesterna hölls det första demokratiska presidentvalet i maj och juni 2012. Muslimska brödraskapets kandidat Muhammad Mursi blev valets segrare och militärens man, symbolen för den gamla regimen, Ahmed Shafiq fick se sig besegrad. Motståndare till Mursi var rädda att strikta islamiska lagar skulle införas men det Muslimska brödraskapet stödde Mursi och han satt därför kvar vid makten. I november 2012 proklamerade Mursi att han ämnade att göra sina lagar omöjliga att utmana genom en ny temporär förändring av Egyptens dåvarande konstitution. Massiva våldsamma protester utbröt efter tillkännagivandet men Mursi vägrade att stoppa sitt förslag.

Militärkuppen 2013 I juni 2013, efter ett år av Mursis styre, protesterade miljontals demonstranter mot hans regering och dess strävan att införa ett striktare auktoritärt och religiöst styre. Demonstrationerna ledde slutligen till att militären avsatte Muhammed Mursi och militärchefen Abd al-Fattah al-Sisi såg till att det Muslimska brödraskapet och dess anhängare sattes i husarrest. Omvärlden reagerade mycket blandat på kuppen. De allra flesta västländerna har beskrivit händelsen som en kupp medan andra, mer positivt inställda, har beskrivit händelsen som en revolution.

I samband med kuppen genomfördes militära attacker mot Muslimska brödraskapets anhängare som ledde till minst 1400 människors död och runt 14 000 fängslade personer. Senare styrde han upp landet och tillsatte en tillfällig regering. En ny konstitution accepterades i en folkomröstning i januari 2014 som reglerar parlamentets och presidentens makt. Därefter avgick Sisi som militärchef för att kunna ställa upp som presidentkandidat i det nya valet 2014. Valet hölls i maj med en oppositionell politiker som motkandidat. Sisi var favorit och valet resulterade i en enorm seger för honom med över 93% av rösterna. Han tillträdde sitt ämbete den 8 juni 2014.

I september 2018 dömdes 75 personer till döden och över 600 till fängelse för inblandning i de blodiga protesterna 2013. Bland de dömda fanns flera högt uppsatta ledare inom Muslimska brödraskapet.Sydsvenskan 9 september 2018

Geografi Geografisk sammanställningminiatyr|Karta över Egypten. Area: Högsta punkt: Lägsta punkt:

Landets södra delar benämns som Övre Egypten och dessa norra delar benämns som Nedre Egypten; namnen baserade på den riktning som vattnet strömmar i Nilen.

Större städer i landet inkluderar Kairo, som tillsammans med angränsande Giza, är ett av världens största storstadsområden; Alexandria, en av världens äldsta städer, Assuan, Asyut, al-Mahalla al-Kubra, Luxor, Port Said, Shubra al-Khayma, Suez, Zagazig och al-Minya.

Saharaöknens nordöstra del heter Libyska öknen och på andra sidan bergskedjan där den slutar finns Egyptens Västra öknen som kallades "röda landet" i forntida Egypten och skyddade landet från hot från väst.

Den Västra öknens stora befolkade oaser är Bahariya, Dakhla, Farafra, Fayoum, Kharga och Siwa. De omges alla av mindre byar. På Sinaihalvön och i öknen väster om Röda havets kust finns också mindre oaser.

Topografi Huvuddelen (mer än 90 %) av Egyptens yta är en steril ökenplatå. Landets livsnerv är den bördiga Nildalen, jordens största flodoas, som sträcker sig från Sudan i söder cirka 1 500 km norrut till Medelhavet. Nilen har skurit ned en trång dal (cirka 5–15 km bred), som närmast havet vidgar sig till ett stort delta. Landet kring flodens övre lopp i söder kallas sedan gammalt Övre Egypten och deltalandet Nedre Egypten. Söder om Kairo breder öknar ut sig på båda sidor om Nilen. Libyska öknen i väster genomdras av djupa sänkor (bl.a. Qattarasänkan, 134 m u.h.) med oaser och avloppslösa saltsjöar. Arabiska öknen öster om Nilen är en klippöken med uttorkade floddalar (wadis) och höga randberg längs kusten mot Röda havet. Högst når massiven på Sinaihalvön (drygt 2 600 m ö.h.). Större delen av landet har extremt torrt ökenklimat med heta, torra somrar och milda vintrar. Kustlandet i norr har medelhavsklimat.Alla Världens Länder 2000 Bonnier Lexikon

Klimat Det förekommer regelbundna torrperioder. Sandstormar är vanliga, speciellt under våren med en het sandstorm som kallas khamsin.

Naturskydd Egypten har många miljöproblem. Jordbruksmark försvinner dels på grund av sand som blåser in från Sahara, dels på grund av att städerna breder ut sig. Nedanför Assuandammen ökar jordens salthalt markant. Den enda permanenta färskvattenkällan är Nilen, så i övriga landet är tillgången på vatten mycket begränsad. Oljeföroreningar och andra vattenföroreningar hotar korallreven, stränderna och det marina djurlivet. Egypten har skrivit på, men inte ratificerat Kyotoprotokollet om klimatförändringar.

Jordbävningar är ovanliga men förekommer, i modern tid är jordbävningen i Kairo 1992 den mest uppmärksammade, landet drabbas också av översvämningar och jordskred.

Styre och politik Konstitution och styre

Egypten är sedan år 1953 en republik. Konstitutionen, som antogs efter en folkomröstning år 2014, är mer sekulariserad än den tidigare, men är fortfarande knuten till sharialagstiftning genom paragraf 2 där det framkommer att "principerna för sharialagstiftningen är den huvudsakliga källan till lagen".

Egyptens president är statschef och överbefälhavare. Denne utser premiärminister, vicepresident och regering. Presidenten lägger också lagförslag och förslag till statsbudget och har rätt att utlysa undantagstillstånd. Presidenten väljs, efter en grundlagsändring år 2019, för sex år. Egyptiska parlamentet består av 596 ledamöter. Av dessa väljs 448 ledamöter i direkt val och 120 ledamöter väljs genom ett system med partilistor. 28 av ledamöterna utses av presidenten. Egyptiska representanthuset upplöstes år 2014. Parlamentet har begränsad makt, men har möjlighet att avsätta presidenten.

Administrativ indelning

Historiskt delades Egypten i sepat/nomoi. Sedan 2011 är Egypten indelat i 27 provinser eller guvernement (muhafazat). De flesta provinserna har en befolkningstäthet på mer än 1 000 invånare per km², medan de tre största har en befolkningstäthet på under 2 invånare per km². Provinserna är i sin tur indelade i mindre administrativa enheter som kallas kism och markaz, med vidare uppdelningar i städer, byar och smådistrikt.

Försvar

Egypten har ett samarbete med Nato genom Mediterranean Dialogue, MD, sedan år 1995. Detta är ett forum för att skapa goda relationer i regionen och skapa en stabil säkerhetssituation. Förutom Natomedlemmarna deltar även Israel, Mauretanien, Marocko, Tunisien samt Jordanien och Algeriet i samtalen. Egypten har även den amerikanska statusen Major non-Nato ally, vilket bland annat ger Egypten möjlighet att köpa amerikanskt försvarsmateriel samt samarbeta med USA i säkerhetsrelaterade frågor.

Ekonomi och infrastruktur miniatyr|300x300px|Egyptens centrala affärsdistrikt i nya huvudstaden Egypten är ett kontrastrikt utvecklingsland, både ett överbefolkat jordbruksland och en modern industristat. Ekonomin är den näst största i Afrika och rankas som 42:a i världen år 2025. Landet är en viktig tillväxtmarknad med medlemskap i organisationer som Afrikanska unionen, Arabförbundet och Brics.