Aktivism mot pornografi, ibland beskriven som antipornografirörelsen, görs av grupper och personer som vill motarbeta pornografin som samhällsfenomen. Framträdande i denna aktivism är bland annat olika religiösa och feministiska grupper, samt en del psykologer och före detta porrskådespelare.

Aktivismen är del av en allmän rörelse som motsätter sig sexbranschen i stort, av moraliska, politiska, människorättsbaserade eller feministiska skäl. Den menar att pornografin är förråande, ger unga fel uppfattningar om sex, hotar traditionella familjevärderingar och innebär hälsomässiga risker. Mot denna syn står sexpositiva aktivister, som menar att moralpanik och brist på utförlig sexualundervisning är ett större problem alternativt förvärrar situationen. Under 2010-talet har Internet lett till större tillgång och ökad konsumtion, och för många inom generation Z har pornografi blivit en del av den allmänna kulturen.

Kända antipornografiaktivister är/var Andrea Dworkin, Catharine MacKinnon och Gail Dines.

Allmän kritik Utgångspunkten för aktivismen emot pornografi – att försöka begränsa eller avskaffa den – är ett antal egenskaper som antas vara typiska för pornografin som medium och genre. Detta inkluderar:

En manlig blick, där kvinnor objektifieras och blir medel för den manliga sexlusten En underordnad position, där mäns sexualitet och sexuella önskemål är centrala och kvinnors roll är att betjäna män sexuellt Främjandet av en manlig sexualitet som är maktstyrd eller åtminstone kopplad till maktmissbruk och åsidosättande av respekt mot ens sexpartner, liksom föreställningar om att kvinnor uppskattar en sådan maktojämlikhet

Kritik emot denna kritik har bland annat kommit från den sexpositiva rörelsen och HBTQ-kulturen, där man exempelvis påpekat att gaypornografi sällan innehåller kvinnor. Rollspel är dessutom en del av skapandet av fiktiva berättelser, och våldsamma inslag är vanliga i många olika filmgenrer. Viss forskning antyder att våldsam pornografi i högre utsträckning konsumeras av kvinnor, liksom att olika typer av våld eller "hårt sex" i relationer i hög grad utövas av både män och kvinnor.

En australisk studie från 2018 beskrev en del översiktliga proportioner runt makt och maktuttryck i konsumerad pornografi. Respondenterna (ungdomar och unga vuxna) beskrev att:

70 procent av dem ofta såg män i dominanta roller, jämfört med 17 som ofta såg kvinnor i motsvarande roller 36 procent ofta såg kvinnor bli föremål för nedvärderande språkbruk, jämfört med 7 som ofta såg män i samma position 35 procent ofta såg samtyckt våld mot kvinnor, jämfört med 9 procent som ofta såg detta gentemot män 11 procent ofta såg icke-samtyckt våld mot kvinnor, jämfört med 1 procent som ofta såg detta utföras mot män

Denna maktfördelning anses av kritikerna/aktivisterna vara problematisk, eftersom den både anses kunna spegla och förstärka en manlig makt i relationer. Dessutom ses ofta den pornografiska branschen som farlig och kopplad till övriga delar av den (enligt dessa aktivister) destruktiva sexbranschen.

Olika grupperingar

Sverige I Sverige samlas delar av aktivismen mot pornografi (och/eller sexbranschen i stort) i organisationer som Roks, Unizon, Sveriges Kvinnoorganisationer, Porrfri Barndom, Talita, Reality Check, Män för jämställdhet, Realstars och många politiska partiers kvinno- och ungdomsorganisationer. Mellan 1985 och 1999 organiserades mycken aktivism via Folkaktionen mot Pornografi, medan statligt arbete mot prostitution (och i viss mån pornografi) sedan dess bildande 2017 organiseras genom Jämställdhetsmyndigheten. Bland flitiga debattörer i ämnet finns exempelvis polisen och författaren Simon Häggström, statsvetaren Max Waltman och debattören Nina Rung.

Konservativa och religiösa Konservativa grupperingar och personer som hävdar traditionella familjevärden är ofta negativt inställda till pornografi. De vänder sig ofta mot genrens ofta obscena karaktär, som de menar bidrar till ett förråande av kulturen och samhället.

I många länder kopplar de också samman pornografi med andra typer av oönskade sexuella uttryck, inklusive homosexualitet, andra HBTQ-uttryck och öppen sexualupplysning för minderåriga. Konservativa i länder som USA ser ofta pornografi som del av en generell moralupplösning som tar sig uttryck i våld, droger och allmän lössläppthet. I USA har kampen mot pornografi, abort och HBTQ-relaterade frågor under 2020-talet även blivit del av en regeringspolitik mot "omoral", inspirerat av idéerna i Project 2025 och delvis genomfört under Donald Trumps andra presidentskap. Sexarbetarrättsaktivisterna Siri Dahl och Noelle Perdue anser att det är en medveten konservativ politik att peka ut "omoral" som en sorts pornografi och därigenom försvaga skyddet för yttrandefrihet i USA.

Kritiken mot pornografi kommer kanske främst från socialkonservativa och värdekonservativa grupperingar. Dessutom är de flesta religiösa grupper inom både islamiska och kristna kulturer i regel starkt kritiska eller avståndstagande mot pornografi. Kritiken bygger ofta på att pornografin sägs korrumpera sexualiteten, uppmuntrar till onani och sex utanför äktenskapet, förgiftar kärleken mellan kvinna och man samt leder människans tankar bort från Gud. Pornografin är då en uppenbar synd. Det finns dock en glidande skala mellan värdekonservativa och mer liberalt sinnade religiösa, där de senare ofta är mer öppna för olika sexuella uttryck och individuella synsätt på sexualitet.

En del psykologer menar att kombinationen av konsumtion av pornografi och uppfostran i en religiöst färgad hederskultur kan leda till opåkallad personlig ångest.

Socialistiska och radikala feminister Inom stora delar av feminismen ses pornografi som flerfaldigt negativ och destruktiv. Det gäller bland annat produktionsvillkor där kvinnor kommer till skada, en kvinnoförnedrande spegling av en mansstyrd könsmaktsordning och pornografin som en veritabel handbok i verkligt förtryck av kvinnor.

Ett antal feminister – inklusive Andrea Dworkin, Catharine MacKinnon, Robin Morgan, Diana Russell, Alice Schwarzer och Robert Jensen – menar att pornografi bör avskaffas. Denna gruppering, ofta inordnad under begreppet radikalfeminism, menar att både kvinnor och män skadas av verksamheten. Pornografi är enligt dem en del av patriarkatet som bidrar till att upprätthålla en maktojämlikhet mellan könen.

Även socialistiska och marxistiska feminister är kritiska till pornografin och ser den som en förtryckande komponent inom kapitalismen. Dessa åsikter om pornografi som något i första hand destruktivt delas dock inte av många liberalfeminister eller feminister med kopplingar till den tredje vågens feminism.

Catherine MacKinnon menar att produktionen av pornografi innebär fysiskt, psykologiskt och/eller ekonomiskt tvång gentemot de kvinnor som medverkar i filmerna. Hon menar även att detta gäller då det framställs som att kvinnorna tillfredsställer sig själva.Shrage, Laurie. (2007-07-13). "Feminist Perspectives on Sex Markets: Pornography". In: Stanford Encyclopedia of Philosophy.Mackinnon, Catherine A. (1984) "Not a moral issue." Yale Law and Policy Review 2:321-345. Reprinted in: Mackinnon (1989). Toward a Feminist Theory of the State Harvard University Press. (1st ed), (2nd ed). "Sex forced on real women so that it can be sold at a profit to be forced on other real women; women's bodies trussed and maimed and raped and made into things to be hurt and obtained and accessed, and this presented as the nature of women; the coercion that is visible and the coercion that has become invisible—this and more grounds the feminist concern with pornography"

Gail Dines menar att pornografin håller på att bli alltmer våldsam och att de kvinnor som medverkar i produktionen av filmerna därför "brutaliseras".Dines, Gail. (2007-03-24). "Pornography & Pop Culture: Putting the Text in Context " Presentation at: Pornography & Pop Culture - Rethinking Theory, Reframing Activism. Wheelock College, Boston, March 24, 2007. Archived at Google Video. Hon hävdar att pornografin kidnappar sexualiteten, allvarligt förändrar mäns, kvinnors och barns syn på sex och bidrar till en perspektivförändring som kan liknas vid hjärntvätt.

Nofap-rörelsen

På senare år har den stora tillgången till gratis pornografi via Internet lett till ökad debatt om risken att bli beroende av pornografi. Bland unga män, som anses vara de största konsumenterna av pornografi, har den så kallade Nofap-rörelsen sedan 2010-talet lett till nätverkande för att försöka motverka medlemmarnas upplevda beroende av onani och pornografi. Genom att avstå från sexuellt beteende och pornografisk konsumtion tror sig Nofap-aktivister kunna bli starkare och mer fokuserade i sina olika livsaktiviteter.

Genom att sprida information och åsikter omkring pornografins negativa effekter vill man också motivera sig själv och andra att ta avstånd från den. Målet med avhållsamheten är att lättare kunna skapa relationer med andra människor, men Nofap-rörelsen har också kopplats samman med både toxisk manlighet och olika mansseparatistiska nätverk.

Kända rättsfall Organisationen Folkaktionen mot Pornografi polisanmälde 1989 den svenska serietidningen Pox och dess ansvarige utgivare Horst Schröder för olaga våldsskildring. Bland de åtalade serierna fanns många internationellt prisbelönta verk, flera HBTQ-vänliga historier och en serieversion av ett avsnitt ur Gamla testamentet. Tidningen frikändes, men Epix förlag som gav ut tidningen fick sin distribution indragen av bland andra Kooperativa Förbundet. Detta skedde efter att Folkaktionen mot Pornografi påstått att den även innehöll barnpornografi. Större delen av utgivningen lades sedermera ner 1992/1993, bland annat efter återkommande distributionsproblem.

FBI hade i många år försökt hitta en möjlighet att åtala den amerikanska regissören Max Hardcore, som gjort sig ett namn via sin mestadels extrema eller gränsöverskridande pornografi (med scener som till stor anspelar på våld, tvång, förnedring och åldersskillnader). Genom att anonymt beställa några av hans ocensurerade produktioner avsedda för Europamarknaden till en adress i USA lyckades man till slut åtala honom för att via posten ha distribuerat obscent material över delstatsgränsen. Trots de egentliga åtalspunkterna kom målet att handla om moralfrågor och tryckfrihet, och många ansåg att det hela var en rättsskandal och ett försök från FBI att kringgå den amerikanska tryckfriheten.AVN; Motion To Dismiss Under Consideration In Max Hardcore Trial Max Hardcore dömdes trots detta i juni 2008 till 46 månaders fängelse.Jury Finds Max Hardcore Guilty On All Counts in Obscenity Trial

Referenser

Noter

Allmänna källor

Externa länkar Andrea Dworkins tal vid Pornography Awareness conference 1985

Kategori:Aktivism mot pornografi och prostitution