Carl Ola Jonas Åkesson, född 6 september 1879 i Malmö i Skåne, död 22 juni 1970 i Bjärred, Skåne, var en svensk konstnär.
Jonas Åkesson var en av Skånes främsta porträttmålare, och hans tavlor finns i många slott, herrgårdar och styrelserum. Åkesson har också målat tavlor av rashästar, livsbejakande porträtt av privata modeller och människor från landet, men framför allt eleganta porträtt av skånska adelsmän, högborgerliga och militärer.
Ett av de mera kända verken är "Kronprinsens husarregementes sista officerskår" (1924–1933), som finns på Malmö konstmuseum i slottet Malmöhus i Malmö. Bland alla ansikten som finns på tavlan kan man även hitta Jonas Åkesson själv.
Biografi Jonas Åkessons föräldrar var lantbrukaren Ola Åkesson (född 1843) och Lovisa Larsson (Larsdotter Åkesson) (född 1844). Han var äldste son och hade en bror och en syster, möbeldesignern Ali Åkesson (född 1882) och Gertrud Åkesson (född 1884). Jonas Åkesson var gift första gången 1909–1915 med Margareta Hjertström (född 1887); de hade tre döttrar, Runa (född 1910), Kerstin (född 1912) och Eva (född 1914). Han gifte sig andra gången 1928 med friherrinnan Elsa Gyllenstierna (1896–1987), dotter till Sten Gyllenstierna (1862–1932) och Anna Cecilia Beck-Friis Gyllenstierna (1860–1934). I andra giftet föddes tre söner, Ola (född 1929), Christian (född 1932) och Thorkel (född 1937).
Jonas Åkesson växte upp i Malmö och på landsbygden utanför. Under sitt första äktenskap var han bosatt med sin familj i Malmö. Åkesson hade själv ställt i ordning en ateljé i en fastighet i Bjärred, drygt en mil väster om Lund. Ateljén låg i anslutning till ett gatehus, som han hade köpt för sina åldrade föräldrars räkning. Fastigheten fick senare adressen Kamrersvägen 59 B i Bjärred. På 1910-talet lät Jonas Åkesson uppföra den ateljébyggnad som idag utgör denna byggnads västra del. År 1935 revs det gamla gatehuset och den östra delen av det nuvarande huset uppfördes. För ritningarna av det nya bostadshuset stod Malmöarkitekten August Ewe, men byggnadens utformning byggde mycket på Jonas Åkessons idéer. Bostadshuset har drag av rustik nationalromantik. I den västra byggnadsdelen finns stora ateljéfönster. Med tanke på att bostadshuset är uppfört på 1930-talet är det originellt i sin historiserande utformning. Bostaden och ateljén i Bjärred för Jonas Åkesson och hans familj är en av de bäst bevarade villorna i Bjärred från det tidiga 1900-talet.Artisten Jonas Åkessons hus och ateljé Över entrédörren finns en inskription som lyder: "Ola Åkessons gamla hus låg här. Det återuppbyggdes av hans son Jonas Åkesson år 1935. Gott lebt noch."
Jonas Åkesson kom från ett fattigt skånskt småbrukarhem. Han började sin bana som "vaktepåg" på landet.Jonas Åkesson berättar om sin barndom och uppväxt i sina memoarer i ’’Sydsvenska Dagbladets årsbok 1963’’ Åkesson började tidigt att förtjäna sitt uppehälle som målarlärling i Malmö.Hans Dhejne skrev om honom: ”Det är egendomligt att tänka sig, att denne den skånska aristokratiens eftertraktade och förfinade porträttör en gång legat under järnvägsvagnarna hos Kockums och målat bottnarna med kimrök, som droppade i ansiktet på honom. Han tröttnade dock snart på denna yrkesutbildning”. Hans Dhejne (1891–1986) var en svensk författare och kulturskribent. Han medverkade i över 60 år i Sydsvenska Dagbladets kulturredaktion. Han var dessutom poet, naturskildrare, bildkonstnär och akvarellist.
Tiden som husar vid Kronprinsens husarregemente
Jonas Åkesson lät värva sig som husar vid Kronprinsens husarregemente med sjutton öre om dagen i lön. Husartiden var barsk och härdande, men han fick syssla med hästar, som han tyckte om. Det blev också lyckokastet för honom. När Jonas Åkesson senare porträtterade det burgna Skåne och officerarna vid Kronprinsens husarregemente bodde han i Solstrålehuset i Malmö på 1910- och 1920-talen. Solstrålehuset byggdes 1902–1903.Solstrålehuset i Malmö – ett anrikt hus utan bygglov Solstrålehusets stolta siluett med sitt hörntorn och sin kopparkupol är fortfarande efter 100 år ett landmärke för den som närmar sig Malmö från Lundahållet. 2009 var Solstrålehuset färdigrenoverat och klart på hörnet av Höstgatan och Lundavägen i stadsdelen Östervärn i Malmö, ett länge lite nedgånget, men nu pånyttfött, område som sjuder av liv. Den välbehövliga men varsamma restaureringen av Solstrålehuset, kvarterets gamla klenod i oputsat tegel. Kronprinsens husarregementes segernamn var Bornhöft (1813).
Åkessons konstnärliga begåvning upptäcktes av ett par medlemmar i officerskåren, som i Sällskapet Heimdall i Malmö (grundat 1891)Motsvarande föreningar för herrar på andra håll i landet med likartade program som hade ”till uppgift att befordra samvaro mellan personer, verksamma inom olika kulturområden” som Sällskapet Heimdall i Malmö var till exempel Sällskapet Idun i Stockholm (grundat 1862), Sällskapet Concordia i Örebro (också grundat 1862), Sällskapet Gnistan i Göteborg (grundat 1878). Sällskapet Nya Idun i Stockholm (som vänder sig till damer) grundades 1885. Concordia sällskap hade ”till syfte att föra samman i Örebro med omnejd bosatta och för kulturell samvaro intresserade personer i den anda som dess fäder uttryckte vid dess bildande... till ett gladt lag, der man, utom nödtorftig näring för kroppen, äfven kan upphemta några smulor för sitt intellektuella lifsuppehälle” sett en elevutställning, anordnad av teckningslärare Erik Källström vid Tekniska Yrkesskolan i Malmö, där Åkesson fick sina första lektioner i teckning och målning.Jämför Föreningen Heimdal
1901 tog Åkesson avsked som korpral från Kronprinsens husarer. De två åren där kom att i viss mån bestämma Åkessons livsriktning och hans motivkrets.
Konstakademien i Stockholm Genom personligt ingripande av Åkessons skvadronschef, friherre Otto Thott,Friherre Otto Gustaf Erik Thott Utdrag ur Projekt Runeberg:Svenskt Porträttgalleri, II. Kungl. svenska hofstaterna (1895-1913). Friherre Otto Gustaf Erik Thott, född i Skabersjö, Malmöhus län, 1854 2/4, underlöjtnant vid Husarregementet Kolning Carl XV (Kronprinsens husarregemente) 1876 ordinarie officerare hos H. K. H. Kronprinsen 1883; löjtnant 1884; kammarherre hos H. K. H. Kronprinsen från 1888, ryttmästare från 1895.Otto Thott på kunglig jakt å Trollenäs, tidningsnotis 9 november 1910. skickades nu Jonas Åkesson till Konstakademien i Stockholm, varvid han även hade stöd av akademiprofessorn Oscar Björk, som i Malmö sett några prov på hans talang
På Konstakademien, där han studerade 1901–1903, hade Åkesson bland andra Gustaf Cederström (som målat Karl XII:s likfärd) som lärare, och därefter hade han i Paris den mycket berömde Léon Bonnat som lärare. Såväl Cederström själv som den svenske konstnären Nils Forsberg den äldre (1842−1934), född i Riseberga i Skåne och död i Helsingborg, och den danske konstnären P. S. Kröyer hade för övrigt också studerat för Léon Bonnat. Forsberg bodde i Paris mellan 1867 och 1902. Under sin tid i Bonnats skola stiftade Forsberg bekantskap med Cederström.1880-talets Parisersvenska måleri, De båda kamraterna från Bonnats skola Projekt Runeberg, Svensk konst och svenska konstnärer i nittonde århundradet / II. Från Karl XV till sekelslutet, (1925−1928), sidan 279, Författare: Georg Nordensvan.
"Sommaren 1903 i Åhus i mitt ägandes stora tält strandskogen i Täppet", berättar Axel Kleimer (1881-1945),Axel Kleimer "där bodde vi tre, Hugo Carlberg (1880−1943), Axel Kulle (1882−1964)Det finns flera konstnärer med namnet Axel Kulle. Här avses Axel Kulle (1882) Axel Kulle (1882−1964). och Jonas Åkesson en hel sommar, Åkesson endast 8 dagar. Mat fingo vi huvudsakligen från mitt hem i Hammar. Vi målade små landskapsskisser vid stranden och i hamnen. Det var en tid av sorglöshet med naggande oroskänsla över oförmågan att försörja sig på sitt arbete. Det fanns inte den minsta utsikt att placera sina skisser eller tavlor på marknaden."
Redan 1903 väckte Åkesson uppmärksamhet med det skickliga av sin mecenat, friherre Otto Thott, där den fint återgivna, toniga vinterdagern kan påminna om samtida danskt interiörmåleri. Här fanns egentligen i detta porträtt hela Åkessons konst färdig: naturlig komposition, säker blick men även någonting annat och obeskrivligt karakteristiskt, vari man vill utläsa målarens personliga relation till och sympati för modellen. Med detta verk hade Åkesson tagit steget rätt in i de svenska porträttmålarnas led. Officiellt fick han också erkännande: målningen belönades med akademiens kungliga medalj.
Studier i Paris
Hösten 1903 begav sig Åkesson till Paris. Tack vare stipendier kunde Åkesson uppehålla sig utomlands under en följd av år: 1904 och 1905 tilldelade Konstakademien honom det Kinmansonska stipendiet,Carl Leonard Kinmanson, donator i Lysing. Han var kyrkoherdeson från Stora Åby och levde 1811−1871. Kinmanson var kammarrättsråd. För att uppmuntra konstnärer i framtiden står i hans testamente: ”Jag kan icke avstå från att lemna något belopp åt Kongl. Akademien de Fria Konsterna till understöd för lofvande och skickliga Målare och Bildhuggare”. Detta resulterade i C.L. Kinmansons fond 1874, varur stipendier årligen utdelas. 1906 fick han ett extra statsstipendium och 1908−1910 uppbar han statens resestipendium.
Mest arbetade han på egen hand med studier och kopieringar på utställningar och i de stora museisamlingarna, men var i Paris också en tid (1904−1905) elev vid École des Beaux-Arts, där han fick tillfälle att tillgodogöra sig Léon Bonnats undervisning. 1909 besökte Jonas Åkesson hemlandet i samband med sitt första giftermål; därefter uppehöll han sig i Nederländerna, Belgien och Portugal till slutet av året, då han för ett års tid slog sig ner i Madrid.
Efter ytterligare en Paris-sejour 1910−1911 var hans egentliga studietid avslutad och Åkesson återvände hem för att debutera som separatutställare. Under Parisåren exponerade han en rad porträtt på Parissalongen, bland annat ett av greven August Gyldenstolpe, där den guldsmidda uniforms- och ordensprakten tydligen roat Åkesson, utan att han för den skull glömt bort den gamle herrns aristokratiska drag. Här, och i liknande porträtt, kommer det eleganta draget i Åkessons porträttkonst fram. Även Oscar Björk har haft betydelse för Åkessons konst, men hans konst var lite modernare. Av naturliga skäl har dock hans oftast förnäma klientel av och till kunnat fresta honom till salongsmåleri,Inom konsten kännetecknas salongsmåleri av virtuosmässig elegans i form, färgval och motivval. Uttrycket virtuosmässig elegans, som visar på virtuositet, eller näst intill, det vill säga mästerlig skicklighet, används särskilt i konstnärligt avseende. men det är modellernas fel. Det var modellens personlighet, som Åkesson ville återge.
Omfångsrik produktion Militärporträtt har Jonas Åkesson målat många. Likaså har han utfört många självporträtt.Några porträtt ur Åkessons produktion som är karaktäristiska för honom (urval) Porträtt av ryttmästaren, greve Augustin Ehrensvärd (1905), ett helfigursporträtt. Augustin Ehrensvärd och hans hustru Eva Hallenborg var Svaneholms slotts sista privata ägare. Porträttet hänger i hörnrummet i anrika Svaneholms slott i södra Skåne.