Aftonbladet är en svensk kvälls- och nättidning grundad som en liberal tidskrift den 6 december 1830 av Lars Johan Hierta, vars ledarsida sedan början av 1960-talet har den politiska beteckningen ”oberoende socialdemokratisk”. Sedan den 25 augusti 1994 finns Aftonbladet också på webben, via webbplatsen Aftonbladet.se. Tidningen har även webb-TV (Aftonbladet TV), podcast-kanaler, med mera. Aftonbladet anges, sedan lanseringen av sin webbplats, ha haft en oöverträffad nummer-ett-position gällande online-nyheter. Enligt analysföretaget Kantar Sifo har Aftonbladets webbplatser, jämfört med andra angivna webbplatser, höga siffror avseende svenska internetanvändares besök, räckvidd och sidvisningar.
Aftonbladet ägs av den norska mediekoncernen Schibsted Media Group till 91 procent och Landsorganisationen i Sverige (LO) till 9 procent. Ägarandelarna är gällande sedan 2009. LO har enligt ett avtal med Schibsted vetorätt gällande att tillsätta Aftonbladets politiske chefredaktör, men har inget inflytande över journalistiken. Aftonbladet Hierta AB hade 275 anställda år 2018.
Historia miniatyr|Lars Johan Hierta är Aftonbladets grundare och var den första chefredaktören för tidningen. miniatyr|Förstasidan av den första utgåvan av Aftonbladet från den 6 december 1830. miniatyr|Aftonbladets "nya" redaktionshus 1888. miniatyr|Aftonbladets tidningshus vid Klara västra kyrkogata, 1905. thumb|Aftonbladets och Stockholms-Tidningens kontorshus vid Vattugatan, 1964. miniatyr|Aftonbladets lokaler vid Globen, 2009. thumb|Sveriges inom journalistkretsar mest kända löpsedel publicerad av Aftonbladet i februari 1970. Bakgrund En tidning var inget som en vanlig svensk kom i kontakt med i början av 1800-talet. En normal tidningsupplaga var något hundratal exemplar. Under 1810- och 1820-talen växte oppositionen mot kungamakten och riksdagen 1828–1830 präglades av den liberala oppositionen, en utveckling som även förekom i andra länder i Europa och hade sin grund i att det ökande välståndet gjorde medelklassen alltmer inflytelserik. Kung Karl XIV Johan stödde under sin regeringstid ekonomiskt de tidningar som stödde kungamakten. År 1830 startade tidningen Fäderneslandet med Magnus Jacob Crusenstolpe som redaktör och Svenska Minerva med Johan Christoffer Askelöf som redaktör, båda betalda av kungen för att försvara kungamakten. Andra kungatrogna tidningar under 1820-talet var Journalen, Granskaren, Stockholms Tidning, Stockholms Dagblad samt Post- och Inrikes Tidningar. På den liberala sidan fanns Fredrik Cederborgh och Georg Scheutz som redan 1816 började utgivningen av Anmärkaren följt av Argus och Medborgaren.Jacobson (2002), s. 77, s.80
Aftonbladet startas 1830 Lars Johan Hierta arbetade i Riddarhusets kansli under riksdagen 1823 och kom då i kontakt med den liberala oppositionen. Han skrev i tidningarna Argus och Stockholms-Posten innan han tillsammans med Crusenstolpe startade Riksdagstidningen 1828 som skrev om riksdagen 1828–1830. Hierta lyckades få Riksdagstidningen att gå med vinst och beslöt att starta en egen tidning, Aftonbladet, vars första nummer kom ut i december 1830.Jacobson (2002), s. 77-78
Den nya tidningen stödde den liberala oppositionen mot kungamakten (Aftonbladet var under 1800-talet borgerligt liberal) men Hierta drev tidningen på ett sätt som gjorde att den snabbt kom att få inflytande. Argus och Medborgaren var inga nyhetstidningar medan Aftonbladet hade ett innehåll som kunde intressera många människor: svenska och utländska nyhetshändelser inom politiken samt kulturnyheter om litteratur och teater. Tidningen innehöll också annonser och den publicerades på kvällen så att redaktionen kunde ta nyheter ur andra tidningar men också publicera de nyheter som kommit med posten under dagen. Med hjälp av höga löner kunde Hierta locka till sig landets bästa journalister och redan under det andra året var Aftonbladet Sveriges största och mest spridda tidning med över 3 000 exemplar i upplaga. I slutet av 1830-talet hade tidningen 7 500 prenumeranter och en lösnummerförsäljning som totalt innebar att varje nummer lästes av 100 000 personer.Jacobson (2002), s. 78-80
Kungamakten och de konservativa förhöll sig ytterst kritiska mot Aftonbladet. I en recension kallade Atterbom tidningen för "riks-pöbeltidningen". Genom beslut i riksdagen 1812 var ansvarig utgivare tvungen att ha utgivningsbevis för utgivning och hovkanslern hade rätt att dra in utgivningsbeviset om en tidning ansågs vara "vådlig för allmän säkerhet, eller utan skäl och bevis förnärmande personlig rätt eller av en fortfarande smädlig egenskap". Aftonbladet fick sitt utgivningsbevis indraget många gånger men Hierta kunde snabbt skaffa sig nya utgivningsbevis genom bulvaner. Tidningen döptes om till Det femte Aftonbladet, Det sjätte Aftonbladet och så vidare. Under 1838 drogs Aftonbladet in tio gånger av hovkansler Hartmansdorff utan att utgivningen stoppades. Därefter användes indragningsmakten endast sporadiskt och den avskaffades av riksdagen 1844.Jacobson (2002), s. 83-84 Sista numret av Det Tjugondesjette Aftonbladet kom ut den 31 december 1851 efter det bytte tidningen namn till Aftonbladet.
1800- till 1900-tal Under August Sohlmans och hans efterträdares, Adolf Hedins, regim (1874—76) stod Aftonbladet kvar på den liberala linjen men började sedan orientera sig i konservativ riktning. Tidningen återgick emellertid till mera liberal färg, då aktiemajoriteten 1884 övertogs av Gustaf Retzius som tidningens redaktionsdirektör (till 1887). Under första världskriget intog Aftonbladet en starkt protysk hållning.
Veckobilagan "Brokiga blad", Sveriges första kolorerade veckotidning, utkom åren 1907–1930. Halvveckoupplagan, som startade 1890, blev en stor succé. Den hade som mest 150 000 prenumeranter och lästes av en halv miljon svenskar.
Den 28 december 1902 meddelade Aftonbladet att man för 7 000 kronor beställt en "automobilvagn" med tillhörande släp. Bilen tillverkades vid Aktiebolaget Södertälje verkstäder efter ritningar från Tyskland. Hastigheten uppgavs till 40 kilometer per timme och syftet angavs till: 'Ändamålet med detta inköp är flerfaldigt: dels att åt våra referenter förskaffa ett fortskaffningsmedel, med hvars tillhjälp de blifva i stånd att lämna snabbare och fullständigare referat af inom staden och dess omgifningar inträffande händelser af olika slag, dels att med största möjliga snabbhet få våra tidningar distribuerade till filialkontoren och utdelningsställena i hufvudstaden. Slutligen komma då och då längre korrespondensturer att med denna droska företagas; början härmed göres i sommar, då marschrouten är: Sverige rundt."
Torsten Kreuger ägare 1932–1956 1932 köpte Torsten Kreuger, bror till Ivar Kreuger, Aftonbladet. Aftonbladet hade därefter beteckningen neutral, och stödde 1932 den tillträdande socialdemokratiska regeringen under ledning av Per Albin Hansson, för att sedan från mitten av 1930-talet bli en liberal tidning med förankring till det nybildade partiet Folkpartiet. P G Peterson var chefredaktör mellan åren 1933 och 1956. Politiskt stödde tidningen Tyskland under Adolf Hitlers regim och framförde åsikten att det var en mer fredlig lösning att tillåta Hitlers annekteringar av delar av Europa.Krigsåren och folkhemmets födelse Som motvikt till Aftonbladets tyskvänlighet startade den fackliga samarbetsorganisationen LO tidningen Aftontidningen.
LO ägare 1956–1996 LO köpte Aftonbladet från Torsten Kreuger den 8 oktober 1956. Kulturredaktör 1957–1975 var Karl Vennberg. En rekordstor upplaga under 1960-talet följdes av nedgång under 1970-talet. Chefredaktörerna Thorbjörn Larsson och Rolf Alsing förnyade tidningens innehåll och form under 1980-talet och 1990-talet. Efter 100 år i Klara flyttade Aftonbladet 1989 till Globen City. Den 25 augusti 1994 blev tidningen den första svenska tidningen som gjorde en internetupplaga.
Inom Schibstedkoncernen från 1996 Den 2 maj 1996 köpte den norska mediekoncernen Schibsted 49,9 procent av Aftonbladet, och samma år gick Aftonbladet om Expressen och blev Sveriges största dagstidning. De resterande 50,1 procent av aktierna behöll LO och behöll därmed också kontrollen över tidningens politiska inriktning. Det innebar att Aftonbladets fortsatte att vara oberoende socialdemokratisk. Den 15 juni 2009 köpte Schibsted ytterligare 41,1 procent av aktierna, och ökade därmed sitt innehav till 91 procent. LO äger fortfarande 9 procent och har genom avtal med Schibsted fortsatt rätt att bestämma vem som ska vara chefredaktör för ledar-, debatt- och kulturavdelningen.
År 1997 tillträdde Anders Gerdin som chefredaktör och ansvarig utgivare. Chef för kulturredaktionen var Håkan Jaensson. Den 1 januari 2008 blev Jan Helin chefredaktör och vd (så kallad publisher). Han avgick den 15 december 2015 för att bli programdirektör på Sveriges Television. Till ny chefredaktör och vd utsågs redaktionschefen Sofia Olsson Olsén. 2018 blev Lena K. Samuelsson chefredaktör och vd.
År 2009 utsågs Åsa Linderborg till chef för kulturredaktionen, vilket hon var till 2019.
Under senare delen av 1990-talet samordnades tryckningen med morgontidningen Svenska Dagbladet i ett nybyggt och samägt tryckeri i stockholmsförorten Akalla.
I augusti 2009 utlöste en artikel om organstöld och organhandel, skriven av frilansjournalisten Donald Boström och publicerad på Aftonbladets kultursidor,Donald Boström: ”Våra söner plundras på sina organ” Aftonbladet, 17 augusti 2009. en kontrovers mellan Sveriges och Israels regeringar.
Den 13 juni 2009 tillkännagavs att Aftonbladet och Svenska Dagbladet skulle flytta in i samma fastighet, Kungsbrohuset i centrala Stockholm.
Från papper till digitalt Under andra halvan av 00-talet mer än halverades upplagan av Aftonbladets pappersutgåva. År 2000 hade tidningen en upplaga på drygt 450 000 exemplar, tolv år senare hade denna minskat till lite drygt 200 000. De flesta av Sveriges dagstidningar har under en lång följd av år sett sin upplaga minska, och tidigare tappade många lokaltidningar till storstadsmedier och TV. Sedan millennieskiftet har fokus hamnat på kvällstidningarna, vars lösnummerköpande kunder fått nya (digitala) medier att konsumera. I Aftonbladets fall har dess digitala betaltidning Aftonbladet Plus ökat mängden abonnenter, till förmån för papperstidningen.
Aftonbladet har sedan 2007 genomgått en mängd sparpaket, där man gjort personalnedskärningar genom uppsägningar, avgångsvederlag eller pensioneringar.Jansson, Pär (2007-10-25): "35 anställda varslas på Aftonbladet". Journalisten.se. Läst 21 november 2014.Lundquist, Hanna (2011-11-23): "Inga uppsägningar på Aftonbladet". Journalisten.se. Läst 21 november 2014.Winberg, Yasmine (2014-11-18): " Aftonbladets featurechef om neddragningarna". Resume.se. Läst 21 november 2014.
Hösten 2023 meddelade Aftonbladet att man skulle sluta ge ut tidningen i pappersform på söndagar. Orsaken var att söndagsdistributionen hade blivit för kostsam. Ungefär samtidigt fattade konkurrenten Expressen samma beslut angående sin egen utgivning.
Olika papperseditioner Halfveckoupplagan Innan halvveckoupplagan gav tidningen 1892-1898 ut en veckoupplaga av tidningen. Under perioden 1897 till 1940 gav Aftonbladet ut en halvveckoupplaga med utgivning 2-3 dagar i veckan för att nå fler personer ute i landet och göra tidningen billigare. Fullständig titel för editionen var Aftonbladet/ halfveckoupplagan omväxlande med varannandagsupplagan. Till 1911 kom upplagan ut 2 gånger i veckan onsdag och lördag och en kort tid 1911-1913 3 dagar tisdag, torsdag och lördag. Priset var i början 1 kr 20 öre men höjdes och var efter första världskriget under inflationen 7kr 50 öre innan det föll till 4 kr 1923 sedan steg det igen till 6 kr de sista åren.