MāoripapegojorSveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-02-14 (Strigopidae)Nestoridae och Strigopidae beskrevs första gången taxonomiskt i samma artikel, Bonaparte, C.L. (1849) Conspectus Systematis Ornithologiae. Utifrån ICZNs namnregler så gäller då den första granskningen, vilket är Bonaparte, C.L. (1850), Conspectus Generum Avium, E.J. Brill, Leyden. är en familj av papegojfåglar som består av de två släktena Nestor och Strigops. Nestor omfattar arterna kea, kaka, norfolkkaka och chathamkaka, medan släktet Strigops enbart omfattar arten kakapo. Alla idag förekommande arter är endemer på Nya Zeeland medan de två utdöda arterna norfolkkaka och chathamkaka förekom på närliggande öar som Chathamöarna, Norfolkön och Phillip Island. Trivialnamnen kea, kaka och kakapo härstammar från deras namn på maori.
Norfolkkaka och chathamkaka dog ut under historisk tid, medan kakapo, kea och de två underarterna av kaka, alla är hotade. Det var mänsklig aktivitet som utrotade de två utdöda arterna och som är orsak till de tre övriga arternas minskning. Både polynesierna och européerna har introducerat invasiva arter som grisar, hundar och råttor, som tar ägg från de markhäckande fåglarnas bon. Ytterligare reducering av populationerna har skett genom jakt, både för föda, fjädrar och för att skydda odlingar, habitatförluster och konkurrens om föda från introducerade arter.
Familjen började utvecklas ur de andra papegojorna för ungefär 82 miljoner år sedan när Nya Zeeland bröts loss från Gondwana, medan utvecklingen av släktena Nestor och Strigops påbörjades för mellan 60 och 80 miljoner år sedan.
Systematik Taxonomin för ordningen papegojfåglar (Psittaciformes) har länge varit omdiskuterad men numera rår det ganska stor konsensus. Tidigare har placeringen av arterna inom familjen Strigopidae varierat.För en diskussion kring äldre taxonomiska positioner, se För mer samtida taxonomier, se Christidis. Numera kategoriseras de māoripapegojorna som en familj av fyra inom ordningen, utöver familjerna kakaduor (Cacatuidae), västpapegojor (Psittacidae) och östpapegojor (Psittaculidae).Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2017) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2017 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2017-08-11 Familjen delas i sin tur upp i två tribus, Nestorini och Strigopini, som omfattar var sitt släkte, Nestor och Strigops.
Traditionellt placerades māoripapegojorna i familjen Psittacidae, men flera studier indikerade gruppens unika status inom papegojornas utvecklingshistoria. Merparten av världens auktoriteter erkänner idag familjen, medan vissa argumenterar att familjens två tribus istället borde behandlas som enskilda familjer: Nestoridae och Strigopidae.
Fylogeografi vänster|frameEn hypotes över gruppens fylogeografi har föreslagits som erbjuder bra exempel på olika artbildningsmekanismer. Hypotesen utgår ifrån att gruppens anfäder isolerades från övriga papegojor när Nya Zeeland bröts loss från Gondwana för ungefär 82 miljoner år sedan, vilket resulterade i en geografisk separering av de två grupperna. Denna mekanism kallas för allopatrisk separation. Över tid anpassade sig förfäderna till de två överlvenade släktena Nestor och Strigops, till olika ekologiska nischer vilket ledde till reproduktiv isolering, vilket är ett exempel på sympatrisk artbildning. Under pliocen, för ungefär fem miljoner år sedan, bildades Sydalperna vilket skapade ett mer varierat landskap som i sin tur ledde till nya förutsättningar för artbildning inom släktet Nestor. 'För ungefär tre miljoner år sedan anpassade sig två utvecklingslinjer till lågland respektive bergsområden. Utvecklingslinjen som anpassade sig till höga höjder resulterade i den nutida Kean, medan utvecklingslinjen anpassade för lågland utvecklades till de olika arterna av kaka. När individer av en art etablerat sig på en lämplig ö förändras de generellt snabbt från de ursprungliga fastlandspopulationer som de härstammar ifrån. Detta gäller för både norfolkkaka och chathamkaka som är resultat av ett fåtal individer som anlänt till öarna och sedermera anpassat sig till de specifika habitat som öarna utgör. Frånvaron av DNA-material ifrån chathamkaka gör det svårt att räkna ut när dessa artbildningar skedde. Slutligen har bestånden av kaka på Nordön och Sydön isolerats ifrån varandra genom höjning av havsvattennivån då inlandsisen smälte under slutet av pleistocen.
Fram till historisk tid har Nya Zeeland och de närliggande öarna saknat fyrfota däggdjur vilket resulterade i en miljö som tillät en anpassning för fåglar att häcka på marken och för andra att bli flygoförmögna.
Arter StrigopidaeTrivialnamn(vetenskapligt namn)status BildBeskrivningUtbredning och habitat Kea (Nestor notabilis) Sårbar (VU) 500x150pxCirka 48 cm lång, till största delen olivgrön med mörka fjäderbräm och orange undre vingtäckare. Näbben, iris och fötter är brun. Hanarna har större näbb. Nya Zeeland: SydönHögt belägna skogar och subalpin buskmark på 850–1400 meter över havet. Nordökaka (Nestor meridionalis septentrionalis) Starkt hotad (EN) 500x150px Cirka 45 cm lång, till största olivbrun med mörka fjäderbräm. Scharlakansröd vingundersida, gump och halsring. Kinderna är gyllenbruna och hjässa gråaktig. Nya Zeeland: NordönObrutna skogsområden med Nothofagus och Podocarpus på 450–850 meter över havet sommartid och på 0–550 meter över havet vintertid. Sydökaka (Nestor meridionalis meridionalis) Starkt hotad (EN) 500x150px Lik nordökakan, men något mindre, med ljusare färger, med en nästan vit hjässa, och näbben är längre och mer nedåtböjd hos hanen. Nya Zeeland: SydönObrutna skogsområden med Nothofagus och Podocarpus på 450–850 meter över havet sommartid och på 0–550 meter över havet vintertid. Norfolkkaka (Nestor productus) Utdöd (EX), cirka 1851 500x150px Cirka 38 cm lång, till största delen olivbrun ovansida, (röd-)orange kind och strupe, halmfärgat bröst, gump och mörkorange nedre del av buken. Var endemisk för Norfolkön och Phillip Island, AustralienKlippor och träd Chathamkaka (Nestor chathamensis) Utdöd, mellan 1550 och 1700 Utseendet är okänt men fossil indikerar att den hade reducerad flygförmåga. Endast känd från subfossila ben. Var endemisk för Chathamöarna, Nya ZeelandSkogar Kakapo (Strigops habroptila) Akut hotad (CR) 500x170px Stor och kraftig papegoja, 58–64 cm lång. Hanarna är större än honorna och väger 2–4 kg som adulta. Till största delen brun och gul med vattrad streckning, och med gröngul undersida. Ansiktet är ljust och ugglelikt. Nya Zeeland: Maud-, Chalky-, Codfish- och Anchor-öarna Skogsområden med Nothofagus och Podocarpus, subalpin buskmark, områden med tussockgräs, och gräsmarker med Danthonia på 10–1400 meters höjd över havet.
Trivialnamn miniatyr|300px|Den nutida utbredningen för de idag existerande arterna, tillsammans med den historiska utbredningen för de utdöda arterna. Alla trivialnamnen för arterna härstammar ifrån de traditionella namnen på maori. Ordet "ka" (kā på maori, där ā uttalas som långt aa) betyder "att skrika", och dubblerat betyder kākā papegoja. Kakapo, på maori kākāpō, är den logiska utvecklingen av det namnet då pō betyder natt, varför kākāpō alltså betyder nattuggla, vilket refererar till artens nattaktiva beteende. Etymologin för Kea på maori är inte lika tydligt, och kan vara en onomatopoetisk härmning av dess läte kee-aah.
Ekologi Nya Zeelands geografiska isolering resulterade i att inga fyrfota däggdjur lyckades kolonisera öarna och enda däggdjur som förekom före människorna var fladdermöss.P. D. Dwyer (1960) New Zealand Bats, Tuatara 8 (2): sid. 61 Huvudpredatorer var därför fåglar som nyazeelandkärrhök (Circus eylesi), moaörn (Hieraaetus moorei), nyazeelandfalk (Falco novaeseelandiae), skrattuggla (Sceloglaux albifacies) och nyazeelandspökuggla (Ninox novaeseelandiae), varav flera idag är utdöda eller hotade.R.N. Holdoway (1989) New Zealand's Pre-human Avifauna and its Vulnerability, New Zealand journal of ecology 12, Department of Zoology, University of Canterbury, Christchurch
De tre idag existerande arterna av māoripapegojor upptar ganska olika ekologiska nischer, vilket beror på familjens fylogeografiska dynamik. Kakapon är flygoförmögen, nattaktiv och välkamouflerad för att undvika dagaktiva större rovfåglar.Silke S Steiger1, Andrew E Fidler & Bart Kempenaers (2009) Evidence for increased olfactory receptor gene repertoire size in two nocturnal bird species with well-developed olfactory ability, BMC Evolutionary Biology 9: sid. 117, doi:10.1186/1471-2148-9-117 Kakapon är den enda papegojan i världen som spelar på specifika lekar. Vanligtvis häckar de var tredje till var femte år, då specifika podocarpusträd, som Dacrydium cupressinum, blommar rikligt.
Kakan lever i stora skogsområden och befinner sig främst uppe i trädkronorna. De är dagaktiva och lever ofta i mindre flockar på upp till fem individer.Jaden van Horik, J., Bell B.B., & Burns K.C. (2007) Vocal ethology of New Zealand kaka (Nestor meridionalis septentrionalis)., New Zealand Journal of Zoology 34: ss. 337–345 Kean lever ofta i större flockar på upp till tiotalet individer.Clark, C.M.H. (1970) Observations on population, movements and food of the kea, Nestor notabilis , Notornis 17: ss. 105–114 Den är väl anpassad till ett liv på hög höjd och observeras regelbundet på snötäckt mark. Eftersom de lever ovanför trädgränsen häckar de i håligheter i marken istället för i trädhålor som de flesta andra papegojarter.Jackson, J. R. (1960). Keas at Arthur's Pass . Notornis 9: ss. 39–58
Māoripapegojor och människan miniatyr|Kean är väl anpassad till ett liv i den alpina zonen, likt de som finns i Sydalperna. I bakgrunden syns Aoraki/Mount Cook vilket är det högsta berget i Nya Zeeland. Betydelse för maorierna Māoripapegojorna har haft betydelse för maorierna på olika sätt. De jagade dem för föda, höll dem som husdjur, och använde deras fjädrar inom sömnad, exempelvis i den traditionella fjädermanteln (Kahu huruhuru). Fjädrar användes även för att smycka vapnet taiaha. Skinn med fjädrarna kvar från Kakapo användes även för olika exklusiva klädesplagg, exempelvis caper, som bars av hövdingars fruar och döttrar.
Status, hot och skydd Status Av de fem arterna utrotades två, norfolkkaka och chathamkaka under historisk tid. Den sista kända norfolkkakan dog i fångenskap i Lindon någon gång efter 1851, och bara mellan sju och 20 skinn finns bevarade. Chathamkakan dog ut mellan 1550 och 1700 innan européerna anlände, men efter det att polynesierna koloniserat ön, och är bara känd från subfossila ben. Av de idag förekommande arterna är kakapon akut hotad (CR), och idag finns bara 131 individer kvar. Kaka är kategoriserad som starkt hotad (EN), och kea som sårbar (VU).
Hot Nya Zeelands fauna utvecklades under lång tid utan någon inblandning av människor och nästan inga andra däggdjur heller. De enda däggdjuren som förekom innan människan anlände var ett antal fladdermusarter, och de enda större predatorerna var ett antal rovfåglar och ugglor. Dessa förhållanden tillät en utveckling av reducerad flygförmåga och placering av boet direkt på marken. Polynesierna anlände till öarna runt 800 till 1300 e.Kr, och introducerade både polynesisk råtta och polynesisk hund (Kurī), vilket var förödande för den specialiserade inhemska faunan. Senare introducerade européerna fler arter som stora gräsätare och rovdjur.
Utöver hotet från introducerade arter jagades kakapon för sitt kött, skinn och fjädrar och när européerna anlände till öarna var beståndet av kakapo redan reducerat men arten hade fortfarande ett stort utbredningsområde. Den utbredda skogsavverkning som européerna påbörjade förstörde häckningshabitat och för de nya introducerade arterna som råtta, katt, hermelin och gris var de markhäckande fåglarna med sina kullar ett lätt byte.