thumb|right|Etiopiens läge, med gränser före Eritrea blev självständigt 1993. Hungersnöden i Etiopien 1983–1985 var en svältkatastrof som drabbade Etiopien. Under den perioden hade fem provinser – Gojjam, Eritrea, Hararghe, Tigray och Wollo – låg nederbörd.Webb and von Braun (1994), p. 25 Samtidigt användes en stor del av statsbudgeten till bekämpning av olika uppror. I de södra delarna fanns Oromo Liberation Front (OLF).de Waal (1997), p. 112 1984 meddelade Etiopiens president Mengistu Haile Mariam att 46 % av Etiopiens BNP skulle användas till militära ändamål och skapa den största armén i Afrika söder om Sahara. Samtidigt minskades satsningarna på vården från 6 % av statsbudgeten 1973/1974 till 3 % 1990/1991.Webb and von Braun (1994), p. 35
Dödssiffror på över en miljon har ofta nämnts, men hungersnödsexperten Alex de Waal har kritiserat FN för siffrorna. De har "absolut ingen vetenskaplig grund" och använder fakta som representerar "en trivialisering och avhumanisering av mänsklig misär". Ändå är omfattningen väl dokumenterad. Förutom att hundratusentals personer svalt ihjäl, blev miljontals människor utblottade.Webb and von Braun (1994), p. 29de Waal (1991), p. iv
Katastrofens omfattning ledde till välgörenhetssingeln "Do They Know It's Christmas?" 1984 och konserterna Live Aid i juli 1985 (som gav $100m).BBC-h2g2-A447266 "Band Aid and Live Aid", BBC - h2g2, 2000 De gav hungersnöden en större internationell uppmärksamhet och internationellt stöd. De Waal menar dock att, "De humanitära insatserna förlängde kriget, och med det, mänskligt lidande."de Waal (1997), p. 127
Bakgrund Etiopiens ekonomi var baserad på jordbruk: nästan halva BNP, 60 % av exporten, och 80 % av den totala sysselsättningen finns i jordbruket.Ethiopia: Economy , CIA World Factbook, 2009
1973 inträffade en hungersnöd i Wollo som uppskattningsvis dödade 40-80 000 personer, de flesta boskapsskötare ur den marginaliserade folkgruppen afar samt arrendatorer från oromo, vars jord hade beslagtagits av rika personer och kejsar Haile Selassie.
Trots försök att hemlighålla svälten, läckte rapporter ut som underminerade regeringens legitimitet och fungerade som en samlingspunkt för oliktänkande. 1974 störtades Haile Selassie av en grupp marxistiska soldater, kända som Derg. De skapade Bistånds- och återanpassningkommissionen (RRC) för att förhindra nya svältkatastrofer och för att kollektivisera jordbruket. RRC fick till en början större frihet än andra myndigheter, främst på grund av starka band till utländska donatorer och kvalitén på viss personal. Det resulterade i att upproret började spridas till Etiopiens andra administrativa regioner.de Waal (1997), pp. 106-109
Runt 1976 hade upproren spritt sig till alla Etiopiens 14 administrativa regioner. Röda terrorn (1977–1978) medförde en ständig försämring av det ekonomiska tillståndet i Etiopien, liksom politiska åtgärder riktade mot landsbygden. 1975 års reformer stoppades och Agricultural Marketing Corporation (AMC) fick i uppdrag att skaffa billig mat från bönderna för att blidka landsbygdsbefolkningen. De låga priserna på spannmål bromsade produktionen och många bönder fick köpa spannmål för att möta AMC:s kvot. Invånare i Wollo, som fortsatt svalt, tvingades betala en "svälthjälpsskatt" till AMC ända fram till 1984. Derg införde också reserestriktioner för att begränsa bönderna i att delta i annan verksamhet, såsom (små)handel och flyttning till annat arbete, ett viktigt inkomsttillskott. Systemet med statsgårdar, en stor arbetsgivare för säsongsarbetare, kollapsade och ledde till att uppskattningsvis 500 000 bönder i norra Etiopien förlorade stora delar av sin inkomst. Att sälja spannmål genom grossistverksamhet blev olagligt i stora delar av Etiopien, och antalet försäljare minskade från mellan 20 000 och 30 000 till 4 942 under årtiondet efter revolutionen.de Waal (1997), pp. 110-111
PRC förändrades då regeringen blev alltmer auktoritär. Direkt efter bildandet publicerade dess teknokrater en rapport om hungersnöd. Men under 1980-talet hade Derg äventyrat deras uppdrag. RRC började skapa en arbetsstyrka i byarna, med arbetslösa från statliga gårdar och jordbruksscheman, men då motståndsrörelsen växte, fick RRC även ansvar för ett påtvingat omflyttningsprogram. Då stöd kom från internationella hjälporganisationer, delade RRC ut mat till statskontrollerade milisgrupper, i framför allt Eritrea och Tigray. De uppmuntrade också internationella hjälpprogram i regioner med överskott i spannmålsproduktionen, så att AMC kunde samla in matrester. Hungersnöden beskrev man som enbart ett resultat av torka och överbefolkning - inte den väpnade konflikten. Man påstod också att hjälpen kom fram till alla offer.de Waal (1997), pp. 111-112
Hungersnöd Under början och mitten av 1980-talet ledde hungersnöd i två olika regioner i Etiopien till flera studier, där man försökte koppla en hungersnöd till en annan, medan vissa talade om en enda hungersnöd. Hungersnöden i sydost förvärrades av Dergs kamp mot OLF. De flesta medier talar dock om "Hungersnöd i Etiopien under 1980-talet" som egentligen är flera hungernödskatastrofer 1983-1985 i med centrum i Tigray och norra Wollo, som även drabbade Eritrea, Begemder och norra Shewa. Levnadsstandarden i dessa områden hade minskat sedan 1977 som en "direkt följd" av Dergs jordbrukspolitik.Clay & Holcomb 1986, 189. En annan bidragande faktor var etiopiska statens omflyttningsprogram, som ingick i krigföringen. "Etiopiska staten blev den stora dödsorsaken," noterade en amerikansk journalist då han undersökte en stor studie om hungersnödens orsaker.Lucinda Fleeson, The Philapdelphia Enquirer, March 23, 1986
+Genomsnittliga spannmålspriser i norra Etiopien(birr per quintal, 100 kg)de Waal (1997), p. 115 E. Tigray N. Wollo N. Begemder Nov/Dec 1981 100 50 40 Nov/Dec 1982 165 65 55 Nov/Dec 1983 225 90 45 Nov/Dec 1984 300 160 70 Jun/Jul 1985 380 235 165 Trots att PRC menade att man förutspått svälten, fanns så sent som under tidigt 1984 väldigt lite data som tyder på en ovanligt svår matbrist. Efter två stora torkperioder vid 1970-talets slut, noterades förhållandena under 1980 och 1981 av RRC som "normala" och "över normal". 1982 års skörd var den största någonsin, förutom i centrala och östra Tigray. RRC uppskattade antalet personer "med risk" för hungersnöd ökade till 3,9 miljoner 1983 från 2,8 miljoner 1982, vilket var mindre än 1981 års uppskattning till 4,5 miljoner. I februari och mars 1983 kom de första tecknen på hungersnöd, då fattiga bönder började be om mat och RRC fick revidera sina bedömningar. Skörden efter huvudskörden (meher) 1983 var den tredje största, och den enda allvarliga bristen noterades i Tigray. Till följd av detta sjönk spannmålspriserna i de två norra regionerna Begemder och Gojjam. Men hungersnöden återkom till Tigray. RRC meddelade i maj 1984 att bristen på kort regn (belg) orsakade katastrofal torka, men däremot inte att belg-grödarna från en fjärdedel av skörden kom där belg föll, men inte i större delar av Tigray. En kvantitativ mätning av svält handla om spannmålspriser, vilka visar höga priser i östra och centrala Tigray, vilka spreds utåt efter att 1984 års skörd slagit fel.de Waal (1997), pp. 113-114
Ett stort slag mot Etiopiens ekonomi var inbördeskriget, med en rebellrörelse stödd av USA som slogs mot den av Sovjetunionen stödda Dergregeringen. Detta skadade ekonomin, och gjorde det svårare för regeringen att handskas med problemet.
Vid mitten av 1984 stod det klart att ännu en våg av torka och följande hungersnöd hade börjat drabba stora delar av norra Etiopien, medan staten stod oförmögen att lindra krisen. Läget med en skörd som nästan helt slagit fel i norra Etiopien förvärrades av stridigheter i och kring Eritrea, vilket hindrade hjälp att nå fram. Fastän internationella hjälporganisationer gjorde stora försök att hjälpa till, ledde ihållande torka och dålig säkerhet i norr till fortsatt nöd, samt svårigheter för biståndsarbetarna. Under sent 1985 förutspåddes ännu ett år av torka, och under tidigt 1986 hade hungersnöden spridit sig till delar av södra högländerna, där uppskattningsvis 5,8 miljoner personer var i behov av mathjälp. 1986, förvärrade gräshopporna problemet.
Global fördunkling, hindrandet av solljus av människoskapade partiklar, PM10, har identifierats som orsaken till en decennielång torka i subsahariska Afrika, inklusive Etiopien.Transcript of the program "Dimming the Sun" from NOVA, Public Broadcasting Service sändningsdatum: 18 april 2006
Omvärldens hjälp Etiopiska statens problem att handskas med krisen ledde till internationellt engagemang. Även många som stödde den etiopiska regimen motsatte sig deras politik med att undanhålla matleveranser till rebellområdena. Blandningen av hungersnöd och inbördeskrig hade då försatt Etiopiens ekonomi i ett kollapsliknande tillstånd.
Det huvudsakliga statliga arbetet var att flytta bönder i drabbade områden i norr till de södra delarna. 1985 och 1986 flyttades 600 000 personer, många under tvång, från sina hem och gårdar av militären, och fördes till olika områden i söder. Många bönder flydde hellre än att flyttas; och många av dem återvände senare hem. Människorättsorganisationer menade att tiotusentals bönder dog som ett resultat av tvångsomflyttningen.
En annan statlig plan, orsakade inte bara på grund av hungersnöd utan även brist på säkerhet, att från tidigt 1985 tvångsförflytta bönder till planerade byar, med vatten, skolor och sjukvård. Många bönder flydde hellre. Dessutom misslyckades staten i många fall med att bistå med utlovad service. I stället för att öka jordbrukets produktivitet, ledde det till minskad matproduktion. Projektet avbröts 1986, men återupptogs senare.
Internationell hjälp thumb|RAF:s C-130-flygplan matbombar 1985. Nästan åtta miljoner personer blev offer för hungersnöden under torkan 1984, och över en miljon personer dog. Samma år (23 oktober), blev ett nyhetsteam på BBC först att dokumentera hungersnöden, som Michael Buerk beskrev som en "biblisk hungersnöd under 1900-talet" och det "närmaste man kan komma ett helvete på jorden". Reportaget chockade Storbritannien, och motiverade dess befolkning att rikta världens uppmärksamhet mot Etiopien.
I januari 1985 började RAF matbomba från Hercules C-130-flygplan. Andra länder, inklusive Sverige, Västtyskland, Polen, Kanada, USA och Sovjetunionen var inblandade i den internationella hjälpen.
Live Aid
thumb|right|250px|Rockkonsert i Philadelphia 1985 till förmån för svältdrabbade. Live Aid, en enorm välgörenhetskonsert arrangerad 1985 av Bob Geldof (som också startat välgörenhetsgruppen Band Aid föregående år), fick miljontals personer i västvärlden att ge pengar och uppmuntra sina regeringar att delta i hjälparbetet i Etiopien. Viss del av hjälpen gick också till drabbade områden i Eritrea. Evenemanget var en av de mest sedda tv-sändningarna i historien, med över 400 miljoner tittare världen över.
Biståndspengar och rebellgrupper