Ludwig Friedrich Julius Weizsäcker, född den 13 februari 1828 i Öhringen, död den 3 september 1889 i Bad Kissingen, var en tysk medeltidshistoriker, bror till teologen Karl Heinrich Weizsäcker, far till konsthistorikern Heinrich Weizsäcker.
Julius Weizsäcker, som var elev och medarbetare till Leopold von Ranke, tog sin habilitation 1859 och var verksam som privatdocent i Tübingen innan han 1860 blev medarbetare vid den historiska kommissionen i München. År 1864 blev han professor i Erlangen, 1867 i Tübingen, 1872 i Strassburg, 1876 i Göttingen och 1881 i Berlin.
Bibliografi (i urval) Der Kampf gegen den Chorepiskopat des fränkischen Reiches im 9. Jahrhundert. Tübingen 1859 Der Rheinische Bund von 1254. Freiburg (1879)
På uppdrag av den historiska kommissionen i München utgav han mellan 1867 och 1888 sex band av tyska riksdagsakter från Wenzels och Ruprecht I:s regeringstid.
Källor
Noter
Kategori:Alumner från Tübingens universitet Kategori:Tyska professorer i historia Kategori:Personer verksamma vid Erlangens universitet Kategori:Personer verksamma vid Tübingens universitet Kategori:Personer verksamma vid Strasbourgs universitet Kategori:Personer verksamma vid Göttingens universitet Kategori:Personer verksamma vid Humboldt-Universität zu Berlin Kategori:Personer i Tyskland under 1800-talet Kategori:Personer från Hohenlohekreis Kategori:Födda 1828 Kategori:Avlidna 1889 Kategori:Män