Taggmöss (Acomys) är ett släkte gnagare i familjen råttdjur (Muridae).

Utseende och anatomi Med en kroppslängd mellan 7 och 15 cm samt en svanslängd mellan 4 och 13 cm blir arterna ungefär lika stora som en husmus. Vikten ligger vid 15 till 80 gram. Pälsens färg på ovansidan varierar mellan gulaktig, brun och grå – undersidan och extremiteterna är ljusare till vitaktiga. Kännetecknande är mer eller mindre styva hår på ryggen som påminner om taggar. Öronen är påfallande stora och liknar en tratt. Ansiktet är långdraget och blir vid nosen ännu smalare.

Återbildning av skadad vävnad Två arter av afrikansk taggmus, Acomys kempi och Acomys percivali, har visat sig vara de enda däggdjur, som kan helt regenerera skadad vävnad. Dessa arter kan återbilda hårsäckar, hud, svettkörtlar, päls och till och med brosk. Vissa biologer anser att föryngringsgenen, som svarar för att återbilda skadad vävnad, kan slås på även hos människor. Genom att studera taggmössen hoppas man komma mekanismen på spåret.

Utbredning och habitat Utbredningsområdet sträcker sig över nästan hela Afrika (utom Madagaskar) och fortsätter över några Medelhavsöar som Kreta och Cypern samt över norra Arabiska halvön och Turkiet till Pakistan. Habitatet utgörs av torra områden som torra skogar, savanner, klippiga regioner och halvöknar.

Ekologi Levnadssättet skiljer sig något mellan de olika arterna men de flesta lever socialt i familjegrupper.

Parning kan ske hela året, även i regioner med tydliga årstider. Dräktigheten varar med 34 till 38 dagar, påfallande långt för gnagare. Vanligen föds två till fyra ungar som är förhållandevis väl utvecklade. Ungarna kan gå redan efter några timmar och diar vanligen två veckor. Hos sociala arter kan honorna ibland ge di åt ungar från andra honor i samma grupp.

Systematik Släktets yttre systematik är omstridd. Tidigare räknades de ingående arterna ofta till underfamiljen möss (Murinae). I standardverket Mammal Species of the World (2005) räknas de däremot till underfamiljen Deomyinae. I samma bok skiljs mellan 19 arter.

Undersläkte Acomys Acomys airensis, Saharas klippiga delar, skild från A. cahirinus Acomys cahirinus (Desmarest 1819), vid norra och södra gränsen av Sahara, västra Asien, Arabiska halvön Acomys chudeaui Kollman, 1911 Mauretanien och Marocko Acomys cilicicus (Spitzenberger 1978), Kilikien Acomys cineraceus (Fitzinger & Heuglin 1866), Sahel Acomys dimidiatus (Cretzschmar, 1826); finns framför allt i Mellanöstern Acomys ignitus (Dollman 1910), Tanzania, Kenya Acomys johannis Thomas, 1912 Västra Afrika Acomys kempi (Dollman 1911), Somalia, Kenya, Tanzania Acomys minous (Bate 1906), Kreta Acomys mullah (Thomas 1904), Etiopien, Somalia Acomys muzei Verheyen et al., 2011, östra Afrika Acomys nesiotes (Bate 1903), Cypern Acomys percivali (Dollman 1911), östra Afrika Acomys russatus (Wagner 1840), östra Egypten, Israel, Jordanien, Saudiarabien Acomys selousi, sydöstra Afrika Acomys seurati Heim de Balsac, 1936 Algeriet Acomys spinosissimus (Peters 1852), östra och södra Afrika Acomys wilsoni (Thomas 1892), östra Afrika Undersläkte Peracomys Acomys louisae (Thomas 1896), Somalia Undersläkte Subacomys Acomys subspinosus (Waterhouse 1838), västra Sydafrika

En omfattande genetisk studie av Denys et al. (1994) förtecknar ytterligare två arter: Acomys brockmani, Somalia, skild från A. mullah Acomys lowei, Sudan, skild från A. cinerasceus

Taggmöss och människor Arten Acomys cahirinus är en kulturföljare och lever liksom husmusen i byggnader. Då individerna kan överföra farliga sjukdomar som tyfus anses deras närhet som problematisk. Några arter, underarter eller hybrider förekommer som sällskapsdjur. De är kända för sina ömtåliga svansar och för att lätt tappa huden, när de hanteras ovarsamt. Detta är en försvarsmekanism, när de i vilt tillstånd blir anfallna och tagna av fiender för att kunna slingra sig ur livsfarliga grepp.

Referenser

Noter Wilson & Reeder (red.) Mammal Species of the World, 2005, Acomys

C. Denys et al.: Evolution of the genus Acomys (Rodentia, Muridae) from dental and chromosomal patterns. In: Israel Journal of Zoology 1994, bd. 40, ss. 215-246.

Tryckta källor Ronald M. Nowak: Walker's Mammals of the World. Johns Hopkins University Press, 1999

Externa länkar

Kategori:Råttdjur