miniatyr|höger|Nationella fascistpartiets vapen, med dess fasces som givit rörelsen dess namn, har blivit fascismens mest framträdande symbol.
Fascism är en form av auktoritär ultranationalism som karakteriseras av maktutövande via diktatur, förtryck av politiskt oliktänkande med strikt dominans över både samhället och individen.
Fascismen är en revolutionär form av ultranationalism med nationens "pånyttfödelse" som mål. För att förverkliga idén om en pånyttfödelse för nationen vill fascister skapa ett samhälle där människor som har vissa egenskaper och/eller kvalitéer ska fylla det fascistiska samhället.
Fascismen förknippas ofta med massrörelse via elitstyre ovanifrån, där individen är underställd statens och regimens behov. För att underlätta maktutövandet är fascismens mål att skapa känslor av stark nationell identitet. Olika forskare framhåller olika karakteristiska egenskaper hos fascismen, men en vanligt förekommande beskrivning av fascismforskaren Stanley Payne sammanfattar den som ett motstånd mot upplysningens idéer, med mål att upprätta en nationalistisk och auktoritär, traditionsbunden stat.
I sitt ekonomiska utförande har fascismen i de mest prominenta exemplen, det fascistiska Italien och Nazityskland, praktiserat keynesiansk kapitalistisk ekonomi med starka inslag av både statlig intervention och privat ägande. Kulturellt har fascismen ofta uttryckt en djupt idealistisk, sekulär och imperialistisk kultur, genom massmöten, nationalromantiska och mytiska symboler, massmobilisering och våldsamma gatuaktivister, ofta inbegripande en paramilitär milis. Fascismen hyser nästan uteslutande en positiv eller sanktionerande syn på våld som medel att uppnå sina mål, inbegripande heroism och chauvinism. Den fascistiska kulturen hyllar ungdomen, nationell "rening" och nationell återfödelse lett av ett auktoritärt, karismatiskt och ofta personligt politiskt ledarskap, som kan innehålla en personkult kring ledaren.
Fascismen motsätter sig alla "sektionsbaserade" intressen till förmån för ett elitstyrt samhälle och motsätter sig därför oberoende fackföreningar, civilsamhället, strejker, lockouter, frihandel och fri företagsamhet. Då den fascistiska staten antas representera såväl gångna som framtida generationer, och avvisar förnuftsresonemang och diskussioner, avvisas demokratins kvaliteter helt, särskilt en sådan grundad på parlamentarism eller maktdelning. Folkets intressen ska istället tillvaratas genom en auktoritär "demokrati" eller "demokrati genom handling" med allmänviljan i centrum.Kallis, Aristotle, ed. (2003). The Fascism Reader, London: Routledge, pages 84–85.Renton, David. Fascism: Theory and Practice, p. 21, London: Pluto Press, 1999.Eatwell, Roger. 1996. Fascism: A History. New York: Allen Lane.Griffin, Roger. 1991. The Nature of Fascism. New York: St. Martin’s Press.Nolte, Ernst The Three Faces Of Fascism : Action Française, Italian Fascism, National Socialism, translated from the German by Leila Vennewitz, London : Weidenfeld and Nicolson, 1965.Paxton, Robert O. 2004. The Anatomy of Fascism. New York: Alfred A. Knopf, Payne, Stanley G. 1995. A History of Fascism, 1914-45. Madison, Wisc.: University of Wisconsin Press
Definition Det finns skilda uppfattningar i den historiska och samhällsvetenskapliga litteraturen om hur termen fascism ska definieras, och vad det inbegriper. På en övergripande nivå kan man skilja mellan tre olika sätt som begreppet fascism används på: 1) en politisk ideologi som återfinns i flera länder globalt, 2) en politisk massrörelse i Italien 1919-1945 grundad av Benito Mussolini, 3) ett politiskt skällsord med oprecis innebörd.
Lista över definitioner Den brittiske statsvetaren Roger Griffin har presenterat en definition av fascismen som en allmängiltig ideologi, kallad generisk fascism. Griffins definition lyder: "Fascism är en politisk ideologi vars mytiska kärna i sina olika variationer är en populistisk ultranationalism som strävar efter nationens återfödelse". Griffins definition omfattar såväl den italienska fascismen som den tyska nationalsocialismen och andra varianter av fascism under mellankrigstiden, samt nyfascism. Den italienske historikern Emilio Gentile har definierat fascismen som: "sprungen från ett revolutionärt parti med en extremistisk och återfödelseinriktad ideologi som söker efter ett maktmonopol för att kunna erövra samhället och förvandla det enligt sin uppfattning om människor och politik". Gentile har även beskrivit fascismen som en "politisk religion".
Den amerikanske historikern Robert O. Paxton har gett en arbetsdefinition av fascism som "en form av politiskt beteende som markeras av en besatthet med samhällets förfall, förnedring eller förföljelse och av en kompenserande dyrkan av enhet, energi och renhet, i vilket ett massbaserat parti av hängivna militanta nationalister som arbetar i ett olustigt men effektivt samarbete med traditionella eliter överger demokratiska friheter och eftersträvar sina mål av intern rensning och extern expansion med våld och utan etiska och lagliga begränsningar".Paxton, Robert O.: The Anatomy of Fascism, Alfred A. Knopf, New York 2004, , s. 218.
Statsvetaren Helen Lindberg vid Uppsala Universitet har presenterat en expansiv definition av fascism: "En uppsättning bindande identitetsformerande, särskiljande metoder, baserade på antiintellektuella, antidemokratiska, antihumanistiska ledarskapsdyrkande, våldsbejakande, krigsromantiska värden och ideal, om en statisk och perfekt samhällsordning där individen har en essentiellt tillskriven roll, och är underordnad kollektivets tvingande och tjocka föreställning om en essentiell gemenskap och där staten som en levande organism tillsammans med marknad och kyrka, eller myterna, utgör en politisk-ekonomisk-social totalitär helhet." Professor Ludvig Beckman har presenterat en kortare definition: "en osammanhängande auktoritär idéströmning som förkastar upplysningens idéer och föreställning om människans lika moraliska värden."miniatyr|Två framträdande fascistiska ledare: Italiens Benito Mussolini och Tredje rikets Adolf Hitler.
I artikeln om fascismens lära (Doctrine) i den av Giovanni Gentile grundade Enciclopedia Italiana beskrev Mussolini fascismen 1932 som ”negationen av socialism, demokrati och liberalism”The History Guide – Mussolini, Doctrine of Fascism (1932), och som ett tillbakavisande av de "demo-liberala" idéer som hade sitt ursprung i franska revolutionen 1789 (jfr. ”frihet, jämlikhet, broderskap”); ”Politiska doktriner passerar, nationen består.” Det tjugonde seklet skulle bli ”auktoritetens” och "högerns" århundrade, ”ett fascistiskt sekel”.
Seymour Lipset har betraktat fascismen som en extremistisk form av medelklasspolitik.Lipset, Seymour: "Fascism as Extremism of the Middle Class", The Political Man, Johns Hopkins University Press, 1959 pp. 127–179
Kännetecken I överförd bemärkelse har icke-demokratiska styrelseformer som betonar våldets rätt över demokratin och friheten kallats fascistiska. Forskare inom området har något olika definitioner av vad fascism är. Samlande är dock nationalismen, totalitarismen och den antidemokratiska inställningen som utmynnar i ledarprincipen (i Tyskland führerprincipen) där man enligt den fascistiska teorin väljer den förment "bäst lämpade" mannen att oinskränkt styra staten.
Ideologi
Nationen Nationen är i centrum för fascismens syn på samhället. Till skillnad från nazismen, som framhåller den biologiska rasen som grunden för nationen, så ser fascismen nationen som en historisk enhet. Varje nation anses vara i strid med andra nationer, något som avgör nationens överlevnad eller ej. Många fascister - åtminstone historiskt - har på så vis sett kriget som något naturligt och till och med den högsta manifestationen för nationen. För statens och nationens överlevnad krävs expansion, vanligen på bekostnad av andra stater. För att klara av den kampen ansåg fascisterna att nationen behövde en stark sammanhållning, varför individers och olika samhällsklassers intressen ska underordnas statens och nationens intressen.
Fascismens ursprung alt=Fasces, a bundle of wooden sticks with an axe blade emerging from the center (The fasces were an ancient Roman symbols of the authority of magistrates and they are traditionally symbolizing summary power and jurisdiction and strength through unity)|miniatyr|Det romerska spöknippet fasces, användes tidigt som symbol för Nationella fascistpartiet i italien. Fascismen hade sitt ursprung i den italienska nationalismen bland italienska nationalsyndikalister under första världskriget och grundades av nationalisten Benito Mussolini, tidigare en av de ledande i Italiens socialistpartiNationalencyklopedin, band 13, "Mussolini, Benito", Höganäs 1994, s 530. Giovanni Gentiles nationella doktriner om staten och som anammades av Benito Mussolinis fascistiska parti (från 1921 Partito Nazionale Fascista) i Italien. I mars 1919 startades de första kampgrupperna, de så kallade Fasci italiani di combattimento, som främst utgjordes av krigsveteraner.Axelmakterna, sidan 5Tidens Världshistoria - Mellankrigstiden/Italien sidan 159 Partiet hade som symbol ett spöknippe, fascis (fasces i plural) av den typ som bars av liktorerna i antikens Rom, vilket kom att ge rörelsen dess namn. Efter uniformen med den svarta skjortan som medlemmarna bar benämndes de svartskjortor.
Mussolini och fascisterna agiterade mot kommunismen och den "pacifistiska", krigsfientliga socialismen och genom de så kallade stormavdelningarna, squadre d'azione, terroriserade man sina politiska fiender.Nationalencyklopedin 1994 Man anlade bland annat en brand på den socialistiska tidningen Avanti!. Mordet på socialistledaren Giacomo Matteotti 1924 kan ses som klimax på denna utveckling. De sociala och ekonomiska oroligheterna i början 1920-talet och den så kallade marschen mot Rom 1922 förde fascisterna till regeringsmakten trots ett svagt parlamentariskt stöd. Detta gjordes till en början i koalition med borgerliga partier för att därefter vinna absolut kontroll, dock i samexistens med kungahuset och katolska kyrkan, bland annat genom Lateranfördraget 1929.
Fascismen hämtade bland annat inspiration från den revolutionära syndikalismen som förespråkade att samhället skulle styras genom fackföreningarna, men i motsättning till syndikalismens principer förespråkade fascisterna framför allt elitstyre.Reidar Larsson - Politiska ideologier i vår tid, sid 108 Genom detta anknöt man också till tankegods som såg samhället i termer av förment enhetlighet och korporativismen (av latinets corporo 'göra till kropp'), företrädd av konservativa politiska teoretiker som Adam Müller och Friedrich Hegel (se Korporativism). Den fascistiska rörelsen betonade polismakt och ordning på bekostnad av demokrati och frihet, och en korporativ (dock icke-demokratisk) ekonomisk politik.
Fascismen var även fientligt inställd gentemot upplysningens idéer. Således förkastar fascismen positivism, rationalism, borgerliga värderingar, demokrati och materialism till förmån för idealism och socialdarwinism. Utveckling inom psykologisk forskning som underlättade manipulation, propaganda och påföljande masspsykos hos stora folklager spelade även en viktig roll.
Den italienska fascismen visade till en början inga tecken på antisemitism till skillnad från den tyska nazismen.Paxton, Robert O.: The Anatomy of Fascism, Alfred A. Knopf, New York 2004, , sidan 20 ff Enligt militären och historikern Eddy Bauer saknades antisemitismen i den fascistiska ideologin. I stormavdelningarna fanns det, även om de var få till antalet, judiska så kallade "squadrista", det vill säga judiska fascistiska svartskjortor som deltog i gatustriderna mot kommunister och socialister.