StenvaktelSveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-02-14 (Ptilopachus petrosus) är en av endast två afrikanska fågelarter i familjen tofsvaktlar inom ordningen hönsfåglar.Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11
Utseende och läten Stenvakteln är en liten (24-29 cm) och mörk hönsfågel med unika vanan att resa och sprida stjärten. Benen är dovt röda, en bar hudflik runt ögat likaså. På närmare håll syns bandade flanker och en gräddvit bukfläck. Stenvakteln spelar ett ihållande "weet-weet" i smågrupper, vissa i duett i gryning och skymning, under regnperioden dock dagen lång.McGowan, P.J.K. & Kirwan, G.M. (2019). Stone Partridge (Ptilopachus petrosus). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/53469 14 april 2019).
Utbredning och systematik Stenvaktel delas in i två till fyra underarter med följande utbredning:Gill, F & D Donsker (Eds). 2018. IOC World Bird List (v 8.1). doi : 10.14344/IOC.ML.8.1. Ptilopachus petrosus petrosus – Senegal och Gambia till Kamerun Ptilopachus petrosus brehmi (inkluderas ofta i petrosus) – södra Tchad till centrala Sudan Ptilopachus petrosus major – norra Etiopien Ptilopachus petrosus florentiae (inkluderas ofta i petrosus) – södra Sudan och södra Etiopien till nordöstra Demokratiska republiken Kongo, norra Uganda och centrala Kenya
Familjetillhörighet Fram tills nyligen betraktades den tillhöra familjen fälthöns, men genetiska studier visar att den liksom iturivaktel (Ptilopachus nahani, tidigare i Francolinus) förvånande nog visar sig vara de enda afrikanska medlemmarna i den i övrigt amerikanska familjen tofsvaktlar.Crowe, T. (2010). Phylogenetic affinities of enigmatic African galliforms: the stone partridge Ptilopachus petrosus and Latham's and Nahan's 'francolins' Francolinus lathami and F. nahani. Cladistics 26: 206-206. (Abstract).
Levnadssätt Stenvakteln hittas i torra och steniga sluttningar, utmed floder och i öppen skog, från 600 till 1500 mets höjd. Födan består av frön från gräs och örter, men även gröna blad, frukter, knoppar och olika insekter. Arten är stannfågel.
Status och hot Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling som inte tros vara utsatt för något substantiellt hot. Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC). Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som lokalt vanlig till mycket vanlig.del Hoyo, J.; Elliott, A.; Sargatal, J. 1994. Handbook of the Birds of the World, vol. 2: New World Vultures to Guineafowl. Lynx Edicions, Barcelona, Spain.Fuller, R.A.; Carroll, J.P.; McGowan, P.J.K. 2000. Partridges, Quails, Francolins, Snowcocks, Guineafowl, and Turkeys. Status Survey and Conservation Action Plan 2000 –2004. IUCN and World Pheasant Association, Gland, Switzerland and Cambridge, UK.
Noter
Externa länkar
Läten på xeno-canto.org
Kategori:Tofsvaktlar Kategori:Fåglar i etiopiska regionen