Östlig skrikuvBirdLife Sverige (2020) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter (Megascops asio) är en fågel i familjen ugglor inom ordningen ugglefåglar.Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2014) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 6.9 <http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download>, läst 2015-01-01 Den förekommer huvudsakligen i östra Nordamerika.

Kännetecken Utseende Östlig skrikuv är en liten (18–23 cm) och kompakt uggla med relativt kort stjärt, breda vingar, stort huvud och små örontofsar. Fjäderdräkten varierar från rostrött till grått, men är alltid intrikat mönstrad, på undersidan med mörka längsgående streck och tvärband. Västliga fåglar är större och ljusare, sydliga mindre och mörkare. Ögonen är gula och näbben ljusgrå. Arten är mycket lik nära släktingen västlig skrikuv, men denna har mörk näbb samt vanligen kraftigare längsgående streck men svagare tvärband undertill.

thumb|right

Läten Östliga skrikuvens huvudsakliga sång består av en tydligt fallande serie gnäggande visslingar Även en darrande tremolosång hörs, en lång visslad drill på samma tonhöjd.

Utbredning och systematik Östlig skrikuv delas in i sex underarter med följande utbredning: asio-gruppen Megascops asio maxwelliae – förekommer i södra och centrala Kanada och norra och centrala USA Megascops asio naevius – förekommer i sydöstra Kanada och nordöstra USA (söderut till North Carolina) Megascops asio asio – förekommer från Oklahoma till South Carolina och Georgia Megascops asio hasbroucki – förekommer från centrala Oklahoma till Texas Megascops asio floridanus – förekommer från Louisiana till Florida Megascops asio mccallii – förekommer från södra Texas till nordöstra Mexiko (Nuevo León och Tamaulipas)

Underarten naevius inkluderas ofta i nominatformen.Dickinson, E.C., J.V. Remsen Jr. & L. Christidis (Eds). 2013-2014. The Howard & Moore Complete Checklist of the Birds of the World. 4th. Edition, Vol. 1, 2, Aves Press, Eastbourne, U.K. Gill, F & D Donsker (Eds). 2017. IOC World Bird List (v 7.3). doi : 10.14344/IOC.ML.7.3. Vissa inkluderar taxonet lambi med utbredning i södra Mexiko i arten, men den behandlas vanligen som underart till kustskrikuven (M. cooperi). Tidigare behandlades västlig och östlig skrikuv som en och samma art, och de hybridiserar tillfälligt där deras utbredningsområden möts eller överlappar.Parrish, J.R. & White, C.M. (1997) Comments on hybridization in raptors. Journal of Raptor Research 31(3): 296–298. Genetiska studierProudfoot, G.A., Gehlbach, F.R. & Honeycutt, R.L. (2007) Mitochondrial DNA variation and phylogeography of the Eastern and Western screech-owls. Condor 109(3): 617–627. visar dock att de utgör två skilda klader och bör därför behandlas som egna arter, vilket även stöds av morfologiska och lätesmässiga skillnader.

Levnadssätt Östlig skrikuv hittas i olika typer av skogklädda miljöer. Den är strikt nattlevande och tillbringar dagen med att vila i gamla hackspettshål eller liknande utrymmen eller tätt intill en trädstam. Nattetid sitter den på låga grenar i fruktträdgårdar, skogsbryn och öppen skog och spanar efter insekter eller gnagare. Den tar också maskar och vattenlevande djur som kräftor. Fågeln häckar mellan mars och september.Holt, D.W., Berkley, R., Deppe, C., Enríquez Rocha, P., Petersen, J.L., Rangel Salazar, J.L., Segars, K.P., Wood, K.L. & Marks, J.S. (2020). Eastern Screech-owl (Megascops asio). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/54981 4 april 2020).

Status och hot Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, och tros öka i antal. Utifrån dessa kriterier kategoriserar IUCN arten som livskraftig (LC). Världspopulationen uppskattas till 770 000 individer.

Referenser

Externa länkar

Läten på xeno-canto.org

Kategori:Ugglor Kategori:Fåglar i nearktiska regionen