UltramarinskrikaBirdLife Sverige (2020) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter (Aphelocoma ultramarina) är en fågel i familjen kråkfåglar inom ordningen tättingar.Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11 Den förekommer endast i bergsskogar i Mexiko. Trots det begränsade utbredningsområdet anses beståndet vara livskraftigt, men den minskar i antal.
Utseende Ultramarinskrikan är en rätt liten (28–32 cm) kråkfågel utan tofs med kraftig näbb, blåaktig ovansida och smutsigt gråvit undersida. Den är mycket lik mexikansk skrika (A. wollweberi), men är något större, djupare lilablå ovan och mer streckad på strupen. Huvudet är mörkblott, tygeln svart liksom näbben och ögonen är bruna. Ungfågeln är mestadels ljusgrå ovan och näbben typiskt ljus.Marzluff, J. och J. S. Marks (2020). Transvolcanic Jay (Aphelocoma ultramarina), version 1.0. I Birds of the World (J. del Hoyo, A. Elliott, J. Sargatal, D. A. Christie och E. de Juana, red.). Cornell Lab of Ornithology, Ithaca, NY, USA. https://doi.org/10.2173/bow.mexjay3.01
thumb|right
Läten Lätena är dåligt kända, men anses vara generellt lika mexikansk skrika, framför allt ’’artizonae’’ och nominatformen.Boesman, P. (2016). Notes on the vocalizations of Mexican Jay (Aphelocoma ultramarina). HBW Alive Ornithological Note 211. In: Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. De höga ljudet som hörs från upprörda flockar betraktas som mindre gällt än mexikanska skrikans motsvarande läten.
Utbredning och systematik Ultramarinskrikan förekommer endast i bergstrakter i Mexiko. Den delas in i två underarter med följande utbredning: Aphelocoma ultramarina ultramarina – förekommer på södra mexikanska högplatån (Jalisco till Michoacán, Puebla och västra Veracruz) Aphelocoma ultramarina colimae – förekommer i bergstrakter i västra Mexiko (nordvästra Jalisco till nordöstra Colima)
Artstatus Tidigare behandlades ultramarinskrikan och mexikansk skrika (A. wollweberi) som en och samma art, under det vetenskapliga namnet Aphelocoma ultramarina, då på svenska kallad kanjonskrika. Sedan 2011 urskiljs de dock som skilda arter baserat på skillnader i utseende och DNA samt frånvaro av hybridisering.Chesser, R. Terry, Richard C. Banks, F. Keith Barker, Carla Cicero, Jon L. Dunn, Andrew W. Kratter, Irby J. Lovette, Pamela C. Rasmussen, J. V. Remsen, James D. Rising, Douglas F. Stotz, Kevin Winker. 2011. Fifty-second supplement to the American Ornithologists' Union Check-List of North American Birds. Auk 128(3):600-613.
Levnadssätt Ultramarinskrikan hittas i bergsbelägna skogar med ek och tall på mellan 1000 och 3350 meters höjd. Den ses alltid stora familjer grupper om sex till 22 fåglar, vilket tyder på att den även häckar kooperativt. Födan består huvudsakligen av tallfrön och ekollon, men kan också ta frukt, nektar, ryggradslösa djur och ryggradsdjur som ödlor, småfåglar och gnagage.
Status och hot Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, men tros minska i antal, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad. Internationella naturvårdsunionen IUCN listar därför arten som livskraftig (LC). Beståndet uppskattas till i storleksordningen 50 000 till en halv miljon vuxna individer.Partners in Flight. 2019. Avian Conservation Assessment Database, version 2019. Hämtas från: http://pif.birdconservancy.org/ACAD .
Noter
Externa länkar
Läten på xeno-canto.org
Kategori:Kråkfåglar Kategori:Fåglar i neotropiska regionen Kategori:Endemiska fågelarter i Mexiko