Blågrå sparvSveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-02-14 (Emberiza variabilis) är en östasiatisk fågel i familjen fältsparvar inom ordningen tättingar.Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
Kännetecken Utseende Blågrå sparv är en rätt stor (14–17 cm), enfärgad och mörkgrå fältsparv utan inslag av vitt i stjärten. Hanen är karakteristisk, mestadels skiffergrå med svartstreckad mantel och svarta vingfjädrar med breda skiffergrå kanter på tertialer och vingtäckare.
thumb|right|Hane.
Honan är mörkt gråbrun, med tydlig ansiktsteckning: gråbruna örontäckare kantade nedtill av ett svart mustaschstreck, blekgrått submustaschstreck samt mörkbrunt strupsidesstreck. Undersidan är rätt kraftigt streckad, liksom ovansidan, men övergumpen är ostreckat rostbrun, vilket tydligt ses i flykten.Mark Brazil (2009) Birds of East Asia, Helm Field Guide, A&C Black Publishers, London,
thumb|right|Hona.
Läten Sången är långsam och rätt behaglig, en flugsnapparlik strof med tre till fem distinkta toner, i engelsk litteratur återgiven som "swee swee chi-chi-chi"; även "huiii tsi-tsi-tsiu-chi hee hee" eller "fee choi choi". Lätet är ett tunt och ljust "tsi".
Utbredning och systematik Arten häckar i nordöstra Asien från Kamtjatka, Sachalin och Kurilerna till Japan. Vintertid förekommer den så långt söderut som till Ryukyuöarna. Den behandlas antingen som monotypisk eller delas in i två underarter med följande utbredning:Gill, F & D Donsker (Eds). 2018. IOC World Bird List (v 8.1). doi : 10.14344/IOC.ML.8.1. Emberiza variabilis variabilis – Sachalin och Kurilerna samt norra och centrala Japan Emberiza variabilis musica – centrala Kamtjatka
Tillfälligt har den påträffats i Kina och USA.
Levnadssätt Blågrå sparv återfinns i bland- och barrskogar på medelhög höjd, med undervegetation och buskar bestående av dvärgväxande bambu. Den föredrar skuggiga områden, där den skyggt och tillbakadraget födosöker på marken efter små ryggradslösa djur och frön samt små frukter och bär. Fågeln börjar häcka i juni, med en topp i juli. Arten är en flyttfågel. I sitt övervintringsområde påträffas den i skuggiga skogsområden och parker.Copete, J.L. (2018). Grey Bunting (Emberiza variabilis). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/61897 26 december 2018).
thumb|right|Ägg från blågrå sparv.
Släktestillhörighet Arten placeras traditionellt i släktet Emberiza, men vissa auktoriteter delar upp detta i flera mindre släkten. Blågrå sparv förs då tillsammans med exempelvis sävsparv och videsparv till Schoeniclus.Dickinson, E.C., J.V. Remsen Jr. & L. Christidis (Eds). 2013-2014. The Howard & Moore Complete Checklist of the Birds of the World. 4th. Edition, Vol. 1, 2, Aves Press, Eastbourne, U.K.
Status och hot Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling och tros inte vara utsatt för något substantiellt hot. Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC). Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som lokalt ganska vanlig.Brazil, M.A. 1991. The birds of Japan. Chistopher Helm, London.
Noter
Externa länkar
Bilder och filmer på Internet Bird Collection Läten på xeno-canto.org
Kategori:Fältsparvar Kategori:Fåglar i palearktiska regionen